Issuu on Google+

Marie Linton Konsumentens skydd i handeln över landgränserna IUSTUS FÖRLAG

Marie Linton

Marie Linton är docent och universitetslektor vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, och hon har bl.a. varit verksam som adjungerad ledamot i Svea hovrätt.

Konsumentens skydd i handeln över landgränserna

Gränsöverskridande konsumentskydd är en fråga som har fått allt större betydelse de senaste åren. Det blir vanligare att konsumenter med hemvist i Sverige ingår avtal om varor eller tjänster med näringsidkare i andra länder. Inte minst e-handeln och ett ökat resande har bidragit till denna utveckling. Konsumentavtal som inte håller sig inom ett lands gränser väcker flera säregna och komplicerade internationellt privat- och processrättsliga frågor. Vart kan en konsument vända sig med klagomål mot en näringsidkare i en annan stat? Måste en sådan tvist prövas vid domstol eller finns något annat mindre tids- och kostnadskrävande alternativ? Tillämpas svenska regler eller måste konsumenten vara beredd på att regler i en utländsk rättsordning kan komma till användning? Under vilka förutsättningar gäller ett utländskt avgörande i den egna staten? Boken avser att belysa konsumentens rättsliga skydd i handeln över gränserna. För att ge det presenterade materialet en mer påtaglig verklighetsanknytning används genomgående praktiska exempel. I första hand syftar boken till att användas vid universitet och högskolor. Den kan även användas av andra som i det praktiska rättslivet kommer i kontakt med gränsöverskridande konsumentfrågor.

IUSTUS FÖRLAG

01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFCc20I= 02 0040

ISBN 978-91-7678-833-2

KONSUMTENS.SKYDD.Linton.hela.3.indd 1

2/11/13 9:21 AM


12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 2

2013-02-22 11.16


Konsumentens skydd i handeln över landgränserna marie linton

IUSTUS FÖRLAG

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 3

2013-02-22 11.16


Innehåll Förord 15 Förkortningar och ordlista  17 1 Inledning  23

1.1 Konsumenten i handeln över landgränserna  23 1.2 Olika typer av konsumentskyddsregler  25 1.2.1 Internationellt privat- och processrättsliga ­regler  25 1.2.2 Civilrättsliga regler  26 1.2.3 Marknadsrättsliga regler  27 1.2.4 Civilprocessrättsliga regler  28 1.3 Överväganden bakom konsumentskyddsregler  29 1.4 När gäller skyddsreglerna?  30 1.4.1 Grundläggande kriterier  30 1.4.2 Konsumenten  31 1.4.3 Näringsidkaren  32 1.4.4 Skyddsvärda situationer eller avtal  33 2 Behörighet vid domstol  34

2.1 Tvistlösning vid svensk eller utländsk domstol?  34 2.1.1 Problemet  34 2.1.2 Behörighetsregler (domsrättsregler)  35 2.1.3 Få konsumenttvister i svenska domstolar  36 2.2 Olika system gäller  39 2.2.1 I relationer mellan EU- och EFTA-stater  40 2.2.1.1 Bryssel I-förordningen och Bryssel­ konventionen 40

5

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 5

2013-02-22 11.16


2.2.1.2 Luganokonventionerna  42 2.2.1.3 Vilket regelverk är tillämpligt?  43

2.2.2 I relationer mellan Sverige och tredjeland  44 2.2.2.1 Betydelsen av rättegångsbalkens forum­ regler 44 2.2.2.2 En analogi från Bryssel- och Lugano­ instrumenten? 45

2.2.3 En reviderad Bryssel I-förordning  46 2.3 När särskilt skydd gäller  48 2.3.1 Olika system – olika skydd  48 2.3.2 Konsumentskyddstanken bakom Bryssel- och Luganoinstrumenten 49 2.3.3 Vad avses med konsumentavtal enligt Bryssel I-förordningen? 50 2.3.3.1 Avtal  50 2.3.3.2 Vem kvalificerar sig som konsument?  53 2.3.3.3 Vad avses med näringsidkare?  57

2.3.4 Avbetalningsköp  58 2.3.5 Avtal om lån som ska återbetalas i särskilda poster eller kredit avsedd att finansiera köp av varor 59 2.3.6 Övriga konsumentavtal  61 2.3.6.1 En vid kategori av avtalstyper  61 2.3.6.2 Verksamhet i konsumentens land  62 2.3.6.3 Riktad verksamhet?  62 2.3.6.4 Avtal inom ramen för den riktade verksamheten 67

2.3.7 Undantag  68 2.3.7.1 Transportavtal  68 2.3.7.2 Konsumentförsäkringsavtal  70 2.3.7.3 Avtal om fast egendom  73 2.3.7.4 Särskilt om s.k. timeshare-avtal och långfristiga semesterprodukter 75

6

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 6

2013-02-22 11.16


2.3.8 Behörighetsgrunderna  79 2.3.9 Ett förbud mot s.k. prorogationsavtal  80 2.4 När särskilt konsumentskydd inte gäller  83 2.4.1 Bryssel I-förordningen  84 2.4.1.1 Svarandens hemvist  84 2.4.1.2 S.k. uppfyllelseforum  86 2.4.1.3 Filialforum  89 2.4.1.4 En av flera svarande  90 2.4.1.5 S.k. prorogationsavtal  91 2.4.1.6 S.k. tyst prorogation  91

2.4.2 Nationella (autonoma) behörighetsregler  93 2.4.2.1 Svarandens hemvistforum  94 2.4.2.2 Allmänt förmögenhetsforum  96 2.4.2.3 Forum rei sitae  97 2.4.2.4 Kontraktsforum  98 2.4.2.5 Fast driftställe  98 2.4.2.6 Fastighetsforum  99 2.4.2.7 Prorogationsavtal  100

2.5 Andra tvistlösningsformer i domstol  102 2.5.1.1 Medverkan av Konsumentombuds­ mannen 102 2.5.1.2 Kollektiva prövningsmöjligheter  102

2.6 Sammanfattning  105 3 Behörighet vid utomrättslig tvistlösning 108

3.1 Tvistlösning utanför domstol  108 3.1.1 Problemet  108 3.1.2 Terminologiska anmärkningar  109 3.2 Nationella tvistlösningsmodeller – exempel och ­tillgänglighet  110 3.2.1 Urval  110 3.2.2 Sverige  111 7

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 7

2013-02-22 11.16


3.2.2.1 Allmänna reklamationsnämnden  111 3.2.2.2 Konsumentverket och Konsument­ ombudsmannen 114

3.2.3 Danmark  115 3.2.3.1 Forbrugerklagenævnet  115 3.2.3.2 Reklamationsnämnder  116

3.2.4 Nederländerna  117 3.2.4.1 Privata nämnder  117 3.2.4.2 Försäkringsombudsmannen och ­försäkringsnämnden  118

3.2.5 Norge  119 3.2.5.1 Forbrukerrådet och Forbrukertvist­ utvalget 119 3.2.5.2 Reklamationsnämnder  121

3.2.6 Spanien  122 3.2.6.1 Ett särskilt skiljeförfarande  122 3.2.6.2 Medling och förlikning  123

3.2.7 Storbritannien  124 3.2.7.1 Financial Ombudsman Service  124 3.2.7.2 Annan tvistlösning  125

3.2.8 USA  126 3.2.9 Jämförelser  128 3.2.9.1 Likheter och skillnader  128 3.2.9.2 Förklaringar  130

3.2.10 Andra nationella modeller  131 3.2.10.1 RisolviOnline  131 3.2.10.1 Online-Schlichter  132

3.3 Gränsöverskridande europeiska modeller ­ och initiativ  133 3.3.1 ECC-nätverket  133 3.3.2 Konsument Europa Sverige  136 3.3.3 FIN-Net  137 3.3.4 SOLVIT  138 8

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 8

2013-02-22 11.16


3.3.5 Reklamationsblanketten  139 3.3.6 Två konsumentrekommendationer  140 3.3.7 Medling  142 3.3.8 ECODIR  145 3.3.9 EU-kommissionens förslag till utomrättslig ­tvistlösning av konsumenttvister  147 3.4 Globala initiativ  149 3.4.1 Econsumer.gov-projektet 149 3.4.2 Global Trustmark Alliance  150 3.5 Sammanfattning  151 4 Lagval  153

4.1 Vilken stats lag tillämpas på gränsöverskridande ­konsumentavtal?  153 4.1.1 Problemet  153 4.1.2 Lagvalsregler  154 4.2 Något om de olika rättsliga instrumenten  156 4.2.1 Rominstrumenten  156 4.2.1.1 Romkonventionen  157 4.2.1.2 Rom I-förordningen  159 4.2.1.3 Rom II-förordningen  160

4.2.2 IKL och CISG  161 4.2.3 Direktivbaserade lagvalsregler  162 4.3 När särskilt skydd gäller  163 4.3.1 Konsumentskyddstanken bakom Rom I-förordningen  163 4.3.2 Vad avses med konsumentavtal?  164 4.3.2.1 En vid kategori av avtalstyper  165 4.3.2.2 Vem kvalificerar sig som konsument?  165 4.3.2.3 Vad avses med näringsidkare?  166 4.3.2.4 Vilka situationer har ansetts skydds­ värda? 167

4.3.3 Undantag  170 9

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 9

2013-02-22 11.16


4.3.3.1 Tjänster som enbart utförs i ett land  170 4.3.3.2 Transportavtal  172 4.3.3.3 Fast egendom  173 4.3.3.4 Handel med finansiella instrument  174 4.3.3.5 Avtal om finansiella instrument som ingåtts i ett multilateralt system  176 4.3.3.6 Försäkringsavtal  177

4.3.4 Om parterna har avtalat om tillämplig ­rättsordning  179 4.3.4.1 Ett exempel  179 4.3.4.2 Skydd mot oförmånliga konsument­ villkor 179 4.3.4.3 Kan konsumenten plocka ”russinen ur kakan”? 181

4.3.5 Om parterna inte har avtalat om tillämplig ­rättsordning  183 4.4 När särskilt skydd inte gäller  183 4.4.1 Om parterna har avtalat om tillämplig ­rättsordning  183 4.4.1.1 Partsautonomi och lagvalsavtal  183 4.4.1.2 Begränsningar i partsautonomin  186

4.4.2 Om parterna inte har avtalat om tillämplig ­rättsordning  190 4.4.2.1 Det s.k. objektiva lagvalet och fasta ­lagvalsregler  190 4.4.2.2 Köp av varor  191 4.4.2.3 Tjänsteavtal  192 4.4.2.4 Avtal som avser sakrätt till eller hyra av fast egendom   193 4.4.2.5 Avtal om hyra av fast egendom för tillfälligt personligt bruk  195 4.4.2.6 Franchiseavtal och distributionsavtal  196 4.4.2.7 Auktionsförsäljningsavtal  196

10

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 10

2013-02-22 11.16


4.4.2.8 Avtal om finansiella instrument i ett ­multilateralt system  197 4.4.2.9 Den s.k. karakteristiska prestationens lag  199 4.4.2.10 Den uppenbart närmaste anknytningens lag 200 4.4.2.11 Den individualiserande metoden  200

4.5 Direktivbaserade regler  202 4.5.1 Ett exempel  202 4.5.2 Avtal som innehåller oskäliga avtalsvillkor  202 4.5.3 Distans- och hemförsäljningavtal  204 4.5.4 Avtal om köp av varor  205 4.5.5 Konsumentkreditavtal  205 4.5.6 S.k. timeshare-avtal och avtal om långfristiga semesterprodukter 206 4.5.7 Direktivet om konsumenträttigheter  207 4.5.8 Förslaget till en europeisk köplag  210 4.6 Sammanfattning  211 5 Erkännande och verkställighet av utländska avgöranden  213

5.1 Gäller ett utländskt avgörande i den egna staten?  213 5.1.1 Problemet  213 5.1.2 Vad innebär det att erkänna eller att verkställa ett utländskt avgörande?  215 5.1.3 Exekvaturförfarande  216 5.2 Ökat lagstöd  217 5.3 Domar från EU- och EFTA-stater  218 5.3.1 Olika rättsliga instrument  218 5.3.2 Bryssel- och Luganoinstrumenten  220 5.3.2.1 Ett exempel från Svea hovrätt  220 5.3.2.2 Huvudregeln när det gäller erkännande  220 5.3.2.3 Huvudregeln när det gäller verkställighet  221

11

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 11

2013-02-22 11.16


5.3.2.4 Det s.k. ordre public-förbehållet som vägransgrund 224 5.3.2.5 Tredskodomar  226 5.3.2.6 Oförenliga domar  228 5.3.2.7 S.k. behörighetsprövning  229 5.3.2.8 Ytterligare vägransgrunder i Lugano IIkonventionen 230

5.3.3 En reviderad Bryssel I-förordning  231 5.3.4 EU:s s.k. verkställighetsförordningar  232 5.3.4.1 Avskaffande av nationella exekvatur­ förfaranden 232 5.3.4.2 Ett exempel från EEC-nätverket  233 5.3.4.3 EU-förordningen nr 805/2004 om europeisk exekutionstitel för obestridda ­fordringar  234 5.3.4.4 EU-förordningen nr 1896/2006 om ett ­europeiskt betalningsföreläggande  239 5.3.4.5 EU-förordningen nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmåls­ förfarande 241 5.3.4.6 Betydelsen av verkställighetsförordningarna ur ett konsumentperspektiv  245

5.3.5 Medlingsdirektivet 2008/52/EG och den svenska medlingslagen  247 5.4 Domar från tredjeland  249 5.4.1 Huvudregeln  250 5.4.2 Undantag  251 5.4.2.1 Rättspraxis  251 5.4.2.2 Doktrin  254

5.5 Beslut om rättegångskostnader  255 5.6 Sammanfattning  257

12

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 12

2013-02-22 11.16


6 Slutord  259

6.1 Problem med tvistlösningsmodeller  259 6.2 Problem med lagvalsregler  262 6.3 Problem med att erkänna och verkställa utländska avgöranden 264 6.4 Avslutning  265 Citerade rättsfall  267 Bibliografi 274 Sakregister 284

13

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 13

2013-02-22 11.16


Förord I denna bok behandlas det rättsliga skyddet som konsumenter har vid handel över landgränserna. Boken är huvudsakligen tänkt som en lärobok, men kan också läsas av andra med ett intresse för gränsöverskridande konsumentfrågor. Framställningen utgår från de problem konsumenter kan möta i handeln över gränserna och därmed också från den internationella privat- och processrättens tre huvudfrågor: Vilket lands domstol eller annan myndighet kan pröva en konsumenttvist med anknytning till flera länder? När behörigheten finns i Sverige, gäller svenska konsumentskyddsregler eller kan utländska regler komma att avgöra tvisten? Under vilka förutsättningar gäller ett avgörande i en konsumenttvist i ett annat land? De många exempelfall som används i boken är i stor utsträckning hämtade från verkligheten. Genom fortlöpande myndighetskontakter under arbetets gång har jag fått ta del av aktuella konsumentfall. Boken är indelad i kapitel efter den internationella privat- och processrättens frågor. Tanken är dock att varje kapitel ska kunna läsas självständigt. Lagtext bör användas vid läsning av boken. Då Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009 används genomgående uttrycken EU-domstolen, EU-direktiv, EU-rätt eller unionsrätt i stället för de tidigare dominerande benämningarna EGdomstolen, EG-direktiv, EG-rätt eller gemenskapsrätt. Jag vill framföra min djupa tacksamhet till Konsument Europas direktör Jolanda Gierzl med medarbetare som har tagit sig tid att träffa mig och förse mig med information och material. Ett varmt tack vill jag också rikta till professorerna Maarit Jänterä-­ Jareborg och Mattias Dahlberg som har kommit med värde­fulla synpunkter på manus. 15

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 15

2013-02-22 11.16


Efter att manus har lämnats till förlaget har en reviderad version av den s.k. Bryssel I-förordningen antagits inom EU. Ändringarna har i relevanta hänseenden beaktats. I övrigt har hänsyn endast undantagsvis kunnat tas till material som tillkommit efter den 31 augusti 2012. Uppsala i januari 2013 Marie Linton

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 16

2013-02-22 11.16


1 Inledning 1.1

Konsumenten i handeln över landgränserna

Det blir allt vanligare att konsumenter köper varor och tjänster av näringsidkare i andra länder. Inte minst ett ökat resande, turism och e-handeln har bidragit till denna utveckling. På det rättsliga planet innebär ett avtal som sträcker sig över landgränserna att den internationellt privat- och processrättsliga regleringen måste tas med i bedömningen. Den internationella privat- och processrätten gäller i stora drag tre frågor. 1. Den första frågan gäller om en svensk domstol (eller någon annan myndighet) har behörighet att pröva mål och ärenden med utlandsanknytning (behörighetsfrågan).1 Bara om det finns en viss anknytning till Sverige kan svensk behörighet föreligga. Antag att en konsument i Sverige beställer varor på internet från en näringsidkare i Frankrike.2 Varorna betalas i förskott, men de levereras aldrig. Konsumenten vill naturligtvis att varorna levereras eller att köpeskillingen återbetalas. Var kan konsumenten vända sig för att ”få rätt” om näringsidkaren inte fullgör sina avtalsförpliktelser? Kan en svensk domstol pröva tvisten eller måste konsumenten vända sig till fransk domstol? Måste talan överhuvudtaget väckas 1

  Se kap. 2–3.   Svenska konsumenter föredrar att handla varor från näringsidkare i Sverige. Endast två procent av svenska konsumenter uppger att de varje månad handlar varor på internet från utländska näringsidkare. De svenska konsumenter som någon gång handlat varor på internet från utländska säljare uppgår till 40 procent. Av nordbor är norska konsumenter de som oftast handlar varor över gränserna genom internet. Se E-handel i Norden 2011 utgiven av Posten Norden s. 7–8.

2

23

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 23

2013-02-22 11.16


vid en domstol eller finns det något annat mindre kostsamt och snabbare alternativ? 2. Den andra frågan gäller vilket lands lag som ska tillämpas på avtalet (lagvalsfrågan).3 Det är inte säkert att svensk lag ska avgöra en gränsöverskridande tvist om det finns anknytningar till flera l��nder. Svenska turister på semester utomlands har ofta råkat ut för oseriösa försäljare. Under en semesterresa i Spanien mötte t.ex. ett svenskt par spanska ungdomar som erbjöd paret skraplotter. Lotterna innehöll en vinst. För att få ut vinsten måste paret emellertid följa med till ett cocktail-party. Där övertalades paret av en påträngande försäljare att köpa en andel i en semesterlägenhet i Spanien. Paret ångrade sig sedan och ville komma ifrån avtalet. Kan paret ta för givet att svenska regler om ångerrätt gäller i ett sådant fall? Eller måste de vidkännas tillämpning av spansk rätt eller t.o.m. en rättsordning utan någon anknytning till avtalet? Var kan paret få information och hjälp beträffande sina rättigheter? 3. Den tredje internationellt privat- och processrättsliga frågan gäller utländska avgörandens rättsliga ställning i den egna staten (erkännande- och verkställighetsfrågan).4 Ett utländskt avgörande gäller nämligen inte utan vidare i Sverige, lika lite som ett svenskt avgörande gäller utomlands. Antag att en svensk domstol har meddelat en dom i en tvist mellan en svensk konsument och ett engelskt företag i språkresebranschen. Enligt domen ska det engelska företaget återbetala vissa belopp till konsumenten. Om det engelska företaget inte frivilligt gör rätt för sig, gäller den svenska domen i Storbritannien (där företaget har sitt säte och tillgångar)? 3 4

  Se kap. 4.   Se kap. 5.

24

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 24

2013-02-22 11.16


Den internationella privat- och processrätten är ofta okänd för såväl konsumenter som näringsidkare. Den förtjänar därför att nu belysas närmare, inte minst mot bakgrund av att ny reglering tillkommit de senaste åren. Det huvudsakliga syftet med denna bok är att utifrån en konsuments perspektiv undersöka hur det gränsöverskridande skyddet ser ut när varor eller tjänster handlas över gränserna. Boken omfattar enbart förmögenhetsrättsliga problem vid konsumenthandel. Det i sig viktiga kollektiva konsumentskyddet över gränserna faller utanför bokens ram.5 Innan den specifikt internationellt privat- och processrättsliga problematiken behandlas finns det anledning att i kapitel 1 inledningsvis introducera de olika typerna av konsumentskyddsregler som finns och deras inbördes samband. Därefter presenteras skälen till varför särskilda konsumentskyddsregler antagits i lagstiftning. Beståndsdelarna i ett skyddsvärt konsumentavtal ska slutligen också beskrivas översiktligt i detta kapitel.

1.2

Olika typer av konsumentskyddsregler

1.2.1 Internationellt privat- och processrättsliga regler Inom den internationella privat- och processrätten finns rättsregler som avser att skydda konsumenter i gränsöverskridande situationer. De internationellt privat- och processrättsliga reglerna aktualiseras bara när ett förhållande uppvisar anknytning till flera länder. Det handlar om behörighetsregler som anger att vissa konsumenttvister alltid ska avgöras av domstol eller annan myndighet i konsumentens hemvistland. Skyddet syftar bl.a. till att förhindra att en konsument behöver försvara sig i en process i utlandet. 5

  Se i stället Collective Enforcement of Consumer Law. Securing Compliance in Europe through Private Group Action and Public Authority Intervention, ed. van Boom, W., och Loos, M. Europa Law Publishing 2007.

25

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 25

2013-02-22 11.16


I en lagvalsregel kan konsumentskyddet komma till uttryck på så sätt att konsumenten är garanterad det skydd som han eller hon har enligt regler i lagen i sitt land. Normalt utpekar dock en lagvalsregel vilken stats lag som ska tillämpas. Slutligen kan det även handla om skydd genom erkännande- och verkställighetsregler. Sådana regler hindrar i vissa fall verkställighet av en dom som inte har meddelats av en domstol i konsumentens hemvistland. På konsumentskyddsområdet kan man säga att de internationellt privat- och processrättsliga reglerna samspelar med och kompletterar andra konsumentskyddsregler som finns i nationell rätt genom att i vissa situationer bidra till att skyddet får genomslags­ kraft också i gränsöverskridande tvister. Europeisk lagstiftning har haft ett mycket starkt inflytande på det svenska konsumentskyddsområdet. Nuförtiden har internationellt privat- och processrättsliga regler i hög grad sitt ursprung i EU-rätten.6 Internationellt privat- och processrättsliga regler kan också vara resultatet av den nationella lagstiftarens egna åtgärder eller ha sitt ursprung i en internationell konvention som Sverige har tillträtt.

1.2.2 Civilrättsliga regler Centrala i detta sammanhang är de civilrättsliga reglerna som typiskt sett gäller förhållanden mellan enskilda. Hit räknas t.ex. regler om köp, tjänst och hyra, ingående av avtal, skadestånd m.m. Många konsumentskyddsregler är civilrättsliga.7 Då civilrättsliga regler, till skillnad från internationellt privat- och processrättsliga

6

  Information om EU-rättslig lagstiftning finns t.ex. på EU:s civilrättsatlas: http:// ec.europa.eu/justice_home/judicialatlascivil/html/index_sv.htm, tillgänglig den 28 mars 2012. 7   Exempel på sådana regler finns t.ex. i konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen (1985:716).

26

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 26

2013-02-22 11.16


regler, ger lösning i sak i enstaka frågor brukar man också kalla dem materiella regler. Kännetecknande för de civilrättsliga konsumentskyddsreglerna är att de ofta är tvingande (indispositiva), dvs. parterna kan inte genom avtal reglera sina mellanhavanden på annat sätt än vad som anges i rättsregeln. En konsument kan inte i förväg med bindande verkan avstå från de rättigheter som en tvingande regel ger.8 Om en regel föreskriver att en vara är avlämnad först när den kommit i konsumentens vård får parterna t.ex. inte avtala att varan ska anses avlämnad när den överlämnas till en transportör.9 Motsatsen till en tvingande rättsregel är en dispositiv (icketving­ande) rättsregel. En dispositiv regel tillåter parterna att genom avtal reglera sitt rättsförhållande eller en viss del av det på ett annat sätt än vad den dispositiva regeln föreskriver. Om t.ex. en dispositiv rättsregel anger att en vara ska hållas tillgänglig för avhämtning hos näringsidkaren kan parterna likväl avtala att varan ska lämnas hos konsumenten.10 Parterna har då genom avtal kommit överens om ett annat innehåll än vad den dispositiva rättsregeln föreskriver. Dispositiva regler­är även ett slags kompletterande bestämmelser som har an­­tagits därför att parter kan ha behov av regler som gäller när de inte har kommit överens om annat.

1.2.3 Marknadsrättsliga regler Marknadsrättsliga regler har ett annat syfte än civilrättsliga regler. De griper inte in i ett enskilt konsumentförhållande. Marknadsrättsliga regler har i första hand en s.k. handlingsdirigerande (preventiv) funktion.11 Dessa regler avser att skydda konsumenter som kollektiv 8

  Tvingande regler hindrar dock inte att en konsument när en befogenhet, förmån eller skyldighet väl aktualiseras i ett konkret fall avstår den med giltig verkan eller binder sig vid en längre gående skyldighet. 9   Se 6 § konsumentköplagen (1990:932). 10   Se 4 § konsumentköplagen (1990:932). 11   Se t.ex. marknadsföringslagen (2008:486) och produktsäkerhetslagen (2004:451).

27

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 27

2013-02-22 11.16


genom att ställa krav på näringsidkares marknadsföring, information, produktsäkerhet och avtalsvillkor. Marknadsrätts­liga regler kan också sägas skydda näringsidkare som kollektiv och enskilda näringsidkare i en konkurrenssituation. Även om dessa regler spelar en väsentlig roll för konsumentskyddet som helhet, kan de av utrymmesskäl inte behandlas vidare i denna bok. Dessutom kan en konsument inte grunda sin talan på sådana här regler. Det finns även flera svenska lagar som innehåller en s.k. blandad reglering, dvs. både marknadsrättsliga och civilrättsliga regler.12 Genom en blandad reglering vill lagstiftaren ge ett heltäckande skydd på ett visst område både för enskilda konsumenter och för konsumenter som kollektiv genom att förhindra att näringsidkare använder sig av vissa beteenden i framtiden.

1.2.4 Civilprocessrättsliga regler Vid sidan av de civil- och marknadsrättsliga reglerna står de civilprocessrättsliga reglerna. Dessa regler är rättsregler om formen för rätte­gång i tvistemål och andra likartade förfaranden (t.ex. skiljeförfaranden). Processuella regler – och en process i sig – kan vara av stor betydelse för att konsumentskyddsregler ska få avsedd effekt i praktiken. Det processrättsliga konsumentskyddet avser framför allt att tillförsäkra en konsument rimliga möjligheter att få en tvist med en näringsidkare prövad snabbt och säkert inför domstol på ”hemmaplan”.13

12

  Se t.ex. konsumentkreditlagen (2010:1846), lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen (2003:862) om finansiell rådgivning till konsumenter. 13   Se t.ex. 1 kap. 3 d § RB och 10 kap. 8 a § RB.

28

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 28

2013-02-22 11.16


1.3 Överväganden bakom konsumentskyddsregler All konsumentskyddsreglering brukar motiveras av konsumentens underlägsna ställning i förhållande till näringsidkaren. Det handlar om konsumentens svårigheter att själv tillvarata sina rättigheter gentemot näringsidkaren eller oförmågan att bedöma sin situation på ett rationellt sätt då avtal förhandlas, ingås eller fullföljs.14 En konsuments skyddsbehov kan vara av olika slag beroende på vad saken gäller. På ett allmänt plan handlar det om att ge konsumenten ett skydd mot en kunskapsmässig, ekonomisk eller rättslig obalans i förhållande till näringsidkaren. Denna obalans i avtalsförhållanden kan förklaras på olika sätt. En konsument är normalt sämre informerad om sina rättigheter och skyldigheter än en näringsidkare. Konsumenten kan därför ha svårare att bedöma sin rättsliga situation. Många konsumenter tror t.ex. att det finns en lagstadgad rätt till öppet köp, dvs. att konsumenten utan anledning kan ångra ett köp och få pengarna tillbaka. Det gör det inte. Konsumenten och näringsidkaren måste i så fall komma överens om det. Många större affärskedjor och även andra näringsidkare använder sig dock av öppet köp som en service till kunderna. Konsumenten anses också ha sämre kunskaper än näringsidkaren om den vara eller tjänst han eller hon köper och vet ofta inte vad man har rätt att kräva av den aktuella varan eller tjänsten. Konsumenten kan vara dåligt insatt i avtalsinnehållet. Paret i inledningsavsnittet som ingått ett avtal om rätt att använda en semsterlägenhet i Spanien var t.ex inte informerat om de kostnader som tillkom för att använda semesterlägenheten (avgifter för sophämtning, kostnader för underhåll av lägenheten och tillhörande poolområde, skatter

14  Se t.ex. prop. 1981/82:40 s. 8, prop. 1984/85:110 s. 22 och 25 samt prop. 1989/90:89 s. 24–25.

29

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 29

2013-02-22 11.16


osv.). Därför kunde paret inte göra en korrekt bedömning av den faktiska kostnaden för semesterlägenheten. Näringsidkare använder sig ofta av s.k. standardavtal som utformats i förväg av denne. Konsumenter kan därför sällan påverka själva avtalsinnehållet. Ett vanligt praktiskt exempel gäller hyrbilsavtal. Om konsumenten inte accepterar standardvillkoren får han eller hon inte hyra en bil. En näringsidkare förutsätts även ha större ekonomiska förutsättningar och vana att hantera konflikter och rättsliga förfaranden i jämförelse med en konsument. Särskilt i gränsöverskridande fall kan konsumenten uppleva att det är alltför dyrt och svårt att kräva ut sina rättigheter. Många problem som konsumenter har med näringsidkare får därför inte någon lösning eftersom konsumenter inte gör något för att få rättelse.15 Mot denna bakgrund har konsumentskyddande lagstiftning antagits. Denna lagstiftning avser således att i olika avseenden korrigera konsumenters underläge i förhållande till näringsidkare.

1.4

När gäller skyddsreglerna?

1.4.1 Grundläggande kriterier Det traditionella gränsöverskridande konsumentavtalet gäller ofta köp av varor eller tjänster. Det kan t.ex. handla om köp av kläder, skor, klockor, väskor, digitala produkter, osv. Konsumentavtalet kan också gälla tjänster, såsom köp av resor till utlandet, bokning av hotellrum utomlands, köp av olika typer av finansiella tjänster, köp av biljetter­till evenemang och konserter eller köp av en rätt att utnyttja fast egendom utomlands för semesterändamål. Rättslig skyddsreglering gäller dock inte alla avtal som ingås av privatpersoner, utan bara vissa. Det saknas t.o.m. inom ramen för 15

  Se KOM(2012) 225 slutlig.

30

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 30

2013-02-22 11.16


den svenska rättsordningen en enhetlig definition av vad som är ett konsumentavtal. För att en person ska ha rätt till ett särskilt konsumentskydd krävs i allmänhet att tre kriterier är uppfyllda: 1) köparen ska vara en enskild person (en konsument) som ingår avtal utanför affärseller yrkesverksamhet, 2) säljaren ska vara en juridisk eller fysisk person (en näringsidkare) som ingår avtal i affärs- eller yrkesverksamhet och 3) det avtal som ingås ska ha ingåtts under vissa angivna förutsättningar eller avse ett visst avtalsföremål.

1.4.2 Konsumenten16 En första förutsättning för att en konsumentskyddsreglering ska gälla är alltså att konsumenten är en enskild fysisk person som köper något för ändamål som kan anses ligga utanför affärs- eller yrkesverksamhet. Det betyder att en person ingår avtal för sin egen eller sin familjs privata och slutliga bruk. Om t.ex. en revisor köper pennor som ska användas i revisionsverksamhet är denne inte en konsument, eftersom avtalet har ingåtts inom ramen för yrkesverksamheten. Köps pennorna där­ emot till hemmet saknas anknytning till revisorns verksamhet och revisorn har ingått avtalet i egenskap av konsument. Mer problematiska situationer kan uppkomma om en enskild person ingår avtalet såväl inom som utom ramen för affärs- eller yrkesverksamhet. Det går att föreställa sig att en veterinär köper en bil som ska används både för familjens privata bruk och i tjänsten. Är veterinären då att anse som en skyddsvärd konsument gällande bilköpet? Inom ramen för den svenska materiella rätten kan så vara fallet om bilköpet ingåtts huvudsakligen, dvs. till övervägande del, för

16

  Om konsumentbegreppet se Larsson s. 54–66.

31

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 31

2013-02-22 11.16


privata ändamål.17 Utgör det privata bruket endast en mindre del av ändamålet är veterinären inte att anses som en konsument. När det gäller den internationella privat- och processrätten är saken annorlunda. Har ett gränsöverskridande avtal till viss del ingåtts för ändamål som har med affärs- eller yrkesverksamhet att göra kan en enskild person inte förvänta sig något särskilt skydd i de gränsöverskridande fallen. Det följer av att uttrycket konsument har fått en snävare betydelse inom ramen för den internationella privat- och processrätten än inom den materiella rätten. Inom den internationella privat- och processrätten saknas nämligen det huvudsaklighetsrekvisit som finns i den svenska materiella rätten. Sådana brister i samstämmighet mellan uttryck är inte ovanliga inom ramen för ett rättssystem. Det kan bl.a. förklaras av EU-rättens inflytande på EU-medlemsstaternas nationella rättsordningar.

1.4.3 Näringsidkaren18 En andra förutsättning som krävs för att skyddsreglering ska aktualiseras är att säljaren är en fysisk eller juridisk person som ingår avtalet inom ramen för sin affärs- eller yrkesverksamhet (en näringsidkare). Generellt sett brukar det inte vara problematiskt att avgöra vem som är näringsidkare. Det kommer sig av att näringsidkarbegreppet har en vidsträckt innebörd som omfattar varje juridisk eller fysisk person som yrkesmässigt bedriver verksamhet av en ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på vinst, avser att främja ett ideellt syfte, sker under begränsad tid eller utgör en bisyssla. I kravet på yrkesmässighet ligger dock att verksamheten måste vara av viss varaktighet.

17 18

  Se 1 § fjärde stycket konsumentköplagen (1990:932).   Om näringsidkarbegreppet se Larsson s. 54–55.

32

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 32

2013-02-22 11.16


1.4.4 Skyddsvärda situationer eller avtal Det tredje kravet som normalt måste vara uppfyllt för att en viss skyddsreglering ska kunna tillämpas hänför sig till det avtal som har ingåtts. Antingen ska det ha ingåtts under vissa angivna förutsättningar, t.ex. efter att näringsidkaren annonserat i konsumentens land, eller så ska det avse ett visst avtalsföremål, t.ex. köp av en vara (lös sak). Det finns numera många regler som avser att i olika situationer och beträffande olika typer av avtal rättsligt skydda en konsument. Här räcker det att konstatera att endast när förutsättningarna som ges i aktuell lag är uppfyllda kommer en enskild person i åtnjutan­ de av det särskilda konsumentskyddet. Är förutsättningarna inte uppfyllda gäller i stället allmänt tillämp­ liga regler, dvs. regler som även tillämpas mellan två näringsidkare eller två privatpersoner. Generellt tillämpliga regler skiljer sig (och ska skilja sig) från de regler som tillämpas på konsumentavtal, eftersom avtalsparterna då antas vara jämbördiga.

33

12-49 Iustus Konsumentskydd 22 feb 33

2013-02-22 11.16


Marie Linton Konsumentens skydd i handeln över landgränserna IUSTUS FÖRLAG

Marie Linton

Marie Linton är docent och universitetslektor vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet, och hon har bl.a. varit verksam som adjungerad ledamot i Svea hovrätt.

Konsumentens skydd i handeln över landgränserna

Gränsöverskridande konsumentskydd är en fråga som har fått allt större betydelse de senaste åren. Det blir vanligare att konsumenter med hemvist i Sverige ingår avtal om varor eller tjänster med näringsidkare i andra länder. Inte minst e-handeln och ett ökat resande har bidragit till denna utveckling. Konsumentavtal som inte håller sig inom ett lands gränser väcker flera säregna och komplicerade internationellt privat- och processrättsliga frågor. Vart kan en konsument vända sig med klagomål mot en näringsidkare i en annan stat? Måste en sådan tvist prövas vid domstol eller finns något annat mindre tids- och kostnadskrävande alternativ? Tillämpas svenska regler eller måste konsumenten vara beredd på att regler i en utländsk rättsordning kan komma till användning? Under vilka förutsättningar gäller ett utländskt avgörande i den egna staten? Boken avser att belysa konsumentens rättsliga skydd i handeln över gränserna. För att ge det presenterade materialet en mer påtaglig verklighetsanknytning används genomgående praktiska exempel. I första hand syftar boken till att användas vid universitet och högskolor. Den kan även användas av andra som i det praktiska rättslivet kommer i kontakt med gränsöverskridande konsumentfrågor.

IUSTUS FÖRLAG

01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFCc20I= 02 0040

ISBN 978-91-7678-833-2

KONSUMTENS.SKYDD.Linton.hela.3.indd 1

2/11/13 9:21 AM


9789176788332