Text PETER ENGLANDER Foto OLA MAGNESTAM, PELLE HALLERT, JOHAN HELMER, PETER CARLSSON, Lotta norDstedt Form LISA KULLBERG
INNEHÅLL Förord
7
8 20
Villa Vingård Thailand
32 Renässansträdgården 44 Länninge trädgård 56 Lindbro trädgård 68 Wallins 80 Skokloster 92 Solhems gröna skugga
Blomsterparadiset i Vilhelmina Jansro Tack
116 128
104
7
Förord Vart tog sommaren vägen? Alldeles utpumpad sitter jag i Apotekarns Trädgård i skuggan under min silverpil som tror den är en oliv. Tankarna flimrar lika stökigt som solstrålarna dansar tvärsigenom den grågröna jättens grenverk och minnena från sommaren som for far som molntussar över en medelhavsblå hösthimmel. Det är första veckan i september och jag ska berätta om min färd genom Trädgårdssverige. Mitt uppdrag var att svischa från söder till norr och berätta för er och en namnkunnig jury om tjugo noggrant utvalda trädgårdar. Det var en salig röra av stora och små, gamla och nya, sansade och galna, prunkande och sparsmakade trädgårdar som inte bara skulle tävla mot varandra utan också utgöra exempel på trädgårdarnas Sverige. Kan man tävla i trädgård? Jag har fått frågan många gånger och också ställt den till mig själv lite då och då. Jag föredrar att svara lite undvikande. Vad är mest imponerande? Familjen Vingårds kalkstensterrass med både mullbär och fikon i söderns Simrishamn eller Bosses perennlustgård strax norr om Vilhelmina, där riddarsporrar och stormhattar tangerar värdsrekordet i höjdhopp? Hur ska man kunna skilja insatsen i Leilas rekordhurtigt skapade rosenträdgård i Skåne från Torstens årtionden av idogt baxande av stenbumlingar på den egna ön i Stockholms yttersta skärgård? Och hur värderar man Gert-Åkes och Chons thailändska paradis, som tillsynes dumpit ner från skyn mitt på en skånsk åker? Jag är glad att mitt uppdrag inte var att välja vinnare i trädgårdstoppen. Den uppgiften lämnade jag med jordig hand till Maria, André och Hannu i juryn. Jag nöjer mig med att berätta för er om min trädgårdsresa från Ystad till Vilhelmina. En sak till. Jag får inte plats med alla tjugo trädgårdarna i denna bok. Det är lika sorgligt som när man köpt för många plantor till rabatten. Så alla ni som inte kom med: jag glömmer er aldrig. Ni finns i mitt prunkande trädgårdshjärta. Till sist – min tänkta roll i TV-programmet var expertens. Jag vill bara säga att jag aldrig någonsin lärt mig så mycket om trädgård under en enda sommar.
Tack allihop.
P eter Englander
i Kan man bli förälskad i en trädgård vid första ögonkastet? Jag ställde denna fråga lite senare till Eva och hon svarade: ”Javisst kan man det. Precis som i män och kläder.”
Villa Vingård När jag första gången klev in genom den stora smidesporten till Evas och Björns trädgård började det gunga under fötterna. Inte för att den var en våtmosse utan för att den var så obeskrivligt vacker. Hjärtat bankade och tankarna tumlade genom huvudet när blicken svepte över den lilla trädgårdens buxbomsparterrer med de afrikanska kärleksliljorna, de flagnande, vitkalkade murarna med den knallblå himlen ovanför, de provensalskt gula, manshöga höstrudbeckiorna som välte över lavendelbuskagen, terrassen med alla terrakottakrukor, engelska pelargoner, italienska örter och i ena hörnan ett gammalt krokigt mullbärsträd. Hur kunde en trädgård vara så vacker?
10 Trädgårdstoppen
Vingårds sydländska paradis Eva och Björn Vingårds trädgård ligger på baksidan av ett gathus i Simrishamns gamla stad. Trädgården är kringgärdad av vindskyddande fasader och murar i alla väderstreck och om man sticker ut huvudet genom trädgårdsporten kan man se och höra Östersjöns värmande vågor slå mot kajen i fiskhamnen ett pinjekottekast österut. Läget är från odlingssynpunkt enastående. Det blir egentligen aldrig någon vinter att tala om. Utom i förfjol. Björn berättar att han led i takt med kvicksilvrets färd nedåt. När antalet dagar med minus radades upp i kalendern fruktade han för sitt olivträds liv. Men när våren äntligen kom kunde han konstatera att det bubbelplastomgärdade trädet klarat vintern galant. Även det gamla mullbärsträdet på terrassen hade härdat ut, liksom valnöten, aprikosen och fikonet. När jag frågar Björn vilken växt som är hans favorit i trädgården svarar han utan att blinka ”korkeken”. ”Jag har fått den av en god vän som säger att den kommer från sluttningarna ner mot S:t Tropez och det låter ju bra”, säger han. Den manshöga och korkiga eken framlever sina skånska somrar på bästa terrassplats i en sprucken terrakottakruka, reparerad med ståltråd. På vintern får den gå i ide i det lilla uthuset tillsammans med agaveplantor, pelargoner och andra skönheter från södern. Kan man bli förälskad i en trädgård vid första ögonkastet? Jag ställer denna fråga till Eva och hon svarar: ”Javisst kan man det. Precis som i män och kläder.” Hennes största kärlek i trädgården är den gigantiska honungsrosen som hivar sig upp över gästhusets tak. Varma somrar blommar den bara en vecka, men vilken vecka. Hela trädgården fylls av söt honungsdoft och Eva sitter timvis under den digra klättraren och bara luktar – på sina blommor. Lite längre fram under sommaren hägrar skuggan under det gamla päronträdet. Hon ville ta tuppluren efter lunchen utomhus och en billig järnsäng från det stora möbelvaruhuset inköptes. Nu tar Eva en siesta i skuggan under det gamla päronträdet till fågelkvitter och timjandoft. När jag vandrar runt i den pyttelilla trädgården avlöser plustecknen varandra från första steget till sista. Vandringen är så fullproppad med spännande detaljer att man gång på gång stannar mitt i steget och bara stirrar. Först ut är en klunga doftpioner som dagen till ära har lagt sina bakelselika huvuden till vila mot en kompass lagd i mjukt östersjöslipade stenar på franskt vis. Turen går vidare i smala promenadstråk av österlensk smågatsten som avlöses av brunbränt tegel från Höganäs. Vid den ena muren forsar vatten ur gapet på ett lejonhuvud i svart smide och landar i en rektangulär damm som bebos av näckrosor och ett litet stim guldfiskar, där den största heter Kristi Brud, enligt Björn. Runt om dammen pustar Evas samling av krukodlade engelska pelargoner ut i skuggan. På motsatta sidan, i blickfånget från mur till mur rakt igenom buxbomsparterren, anas en terrass där gängliga tremeters höstrudbeckior svajar som guldgula metronomer mot det mörkt gröna i murgrönor som skaver mot bleka murar och svartvita korsvirkesfasader. Det är lätt att bli förälskad i allt i denna lilla trädgård som innehåller så mycket.
Villa Vingård 11
Hörnan längst ner i trädgården sammanfattar det goda, sydländska livet ackompanjerat av en medelhavspalm i kruka, ett mosaikbord från Marrakech, grekiskt vita murar, smågatsten lagd på Simrishamnsvis och något så ursvenskt som en rankande flammentanzros mot den skånska korsvirkesväggen. Det enda som saknas är lite eftermiddagssol och ett glas vin.
Thailand 31
Skapa din egen thaiträdgård Använd befintlig växtlighet • Ta en promenad i trädgården och se vilken plats som är mest frodigt lummig och därmed djungellik. Uppvuxna träd och täta buskage är bra bundsförvanter. • Förstärk den exotiska känslan genom att låta klätterväxter täcka in träd och buskage. Murgröna och vintertry är städsegröna och perfekta kamouflerare av det svenska. Bor du längre norrut är både humlen och bokharabindan härdiga och snabbväxande. Tänk på vinden • Eftersom du helt säkert ska plantera in lite exotiska växter i din djungel måste du göra vad du kan för att skapa ett bra mikroklimat. Att stoppa vinden är viktigast. • Plantera häckar precis utanför din djungel eller, om du är otålig, sätt upp ett glest plank och låt klätterväxter sno in sig i brädverket. • Vintergröna härdiga växter förbättrar klimatet året om. Rododendron, järnek, idegran, mahonia och lagerhägg fungerar fint och ser någorlunda exotiska ut. • Glöm inte heller bambu om du bor i tillräckligt låg zon. Den rasslar fint i vinden. Djungelstigar och gläntor • Smala ringlande stigar med bladverk som väller ut över dem och en och annan lian som du måste svepa åt sidan när du tar dig in i djungeln ger den rätta Indiana Jones-känslan. • Jättegunnera, rodgersia och storbladig funkia på marken tillsammans med lianerna vildklättervin, blåregn (Wisteria macrostachya ’Blue Moon’ från Kentucky är härdigt långt upp i landet), den vintergröna kaprifolen Lonicera ’Henryi’ samt någon baltisk vindruva gör susen. • Skifta material i stigarna, lite oplanerat och som av en slump. Låt pinjebarken övergå i grus som i sin tur efter några meter kompletteras med trampytor av sågade plankor av silvergrå ek. • Stanna upp djungelfärden genom att skapa en sittplats, gärna under ett träd där solen silar genom bladverket. Några exotiska växter • Magnolior har både exotiska blad och blommor. Den storbladiga Magnolia macrophylla klarar zon I. Den vitblommande Magnolia salicifolia x kobus ’Wadas Memory’ uthärdar zon IV. • Kejsarträdet Paulownia tomentosa har gigantiska, djungellika blad. Det är härdigt i zon I, men om man längre upp i landet beskär det jämns med marken skickar det gigantiska årsskott. • Ricin, Ricinus communis, är inte bara bra för magen. Denna ettåring växer reptilsnabbt och kan bli över två meter på en säsong om den står soligt och i näringsrik jord. • Glöm inte liljorna. Många kommer från Asien och alla ser väldigt exotiska ut. Den citrongula tigerliljan är min favorit, där den lyser i djungeln.
< Snygg djungelstig, föredömligt krokig med ekplankor och sjösten.
40 Trädgårdstoppen
Grillplats med tre gröna väggar och lika många soffor. Framåt sensommaren kommer fårskinnsfällarna fram.
Växthuset består egentligen av två hus. Man skulle kunna beskriva anläggningen som växthus med orangeri eller tvärtom. Själva växthuset övergår via gaveln i ytterligare ett rum, som med sitt täckta tak utan vidare kvalificerar sig som orangeri. Hela konstruktionen är snillrik eftersom växthuset med sitt glasade tak fungerar som en värmecentral för det svalare orangeriet. Blir det för varmt i växthuset tar man ett kliv in i orangeriet, och blir det för kallt där öppnar man dörren till växthuset som genast släpper ifrån sig sin inglasade värme. Rolf byggde växthuset för tio år sedan efter lika många år av funderingar kring hur det skulle se ut. Jag kommer att tänka på Odysseus som först krigade i tio år och sedan dröjde det ytterligare tio år innan han kom hem till sin Penelope. Vad jag menar är att Solhems påtagliga lugn och harmoni har sitt ursprung i Gunillas och Rolfs förhållningssätt till tiden. De har fattat beslut med upphöjt forngrekiskt lugn och låtit vardagligheterna styra både det enkla och det briljanta. Vem kan värja sig för det faktum att eldgropen ännu efter trettio år slår all världens gasgrillar på hjul? Och visst är det nästintill genialt att bygga ett växthus med orangeri eller tvärtom.
Solhems gröna skugga 41
Växthusromantik, nakna damer och ett schackbräde i bränd lera.
Pergolan, lövgången med utsikt över det omgivande landskapet, är en riktig renässansmarkör. > De spaljerade päronen mognar i lugn och ro mot den varma västfasaden.
Under vintern fungerar vinkasten som vinterhärbärge för terrassens krukodlade skönheter. När jag betraktar en ytterst välmående citron som står precis utanför vinkasten, tänker jag att den tror att den är i Toscana. Hela året. Vilket den ju faktiskt är. Jag lämnar aningen motvilligt den paradisiska vinkasten och den saliga buxbomsparterren och tar mig under en kaprifolportal in i nästa rum. Med ryggen mot husfasaden, där förövrigt två avundsvärt gedigna päronspaljéer breder ut sig i ren och pur lycka, låter jag blicken svepa rakt mot väster genom det trädgårdsrum som Michael och Lena kallar Lyckan. Euforisk som ett päron mot en varm västfasad insuper jag ytterligare ett element i renässansträdgården, nämligen pergolan eller lövgången, som sträcker sig i en rak linje från huset ut i den omgivande naturen. Än en gång gör den småländska utsikten sig påmind, när en ko passerar på andra sidan gluggen av den djupa skuggans siktdjup. Kanske var den sugen på sallad. När vi lite senare sitter på kalkstensterrassen med utsikt över Saligheten, Lyckan och korna tänker jag att Lilla Toscana skapats i tålmodighetens tecken. Nu för tiden ska allt gå så fort för oss människor, även i trädgården. Michaels och Lenas projekt började med en väl genomtänkt idé, en plan och säkert en och annan småskalig modell, eftersom Michael är just modellmakare. Själva genomförandet präglades av en spade, en skottkärra och både svett och värkande armar. Men man hade inte bråttom. Det var bara att hålla sig till planen. Nu är trädgården färdig och man nöjer sig med själva förvaltandet. Grönsaker sås varje vår till Salighetens parterrer, häckar klipps under sommaren med renässansnoggrannhet, vindruvor skördas i vinkasten och när den första snön lägger sig som ett puder över de städsegröna parterrerna är det som allra vackrast.
Vindstilla hörn i renässansträdgården. Här trivs rosen ’The Fairy’, parterrens nepeta och de krukodlade skönheterna: änglatrumpeten och citronträdet.
Skapa din egen renässansträdgård • Anlägg din renässansträdgård i anslutning till huset i soligt, skyddat läge, gärna med en terrass i kalksten eller annat åldrigt material och helst i nivå med boningshusets golv. • Se anläggningen som en förlängning av husets arkitektur. Undvik böljande och runda former. I renässansträdgården pratar vi om tuktad symmetri. • Förstärk rumsligheten med höga häckar runt om. Avenboken är klassisk och härdig till zon IV. Den nästintill vintergröna ligustern (zon II) är också lätt att formklippa som en grön mur. Häckarnas Rolls Royce, idegranen, är tätast, definitivt vintergrön men också dyrast. • Skapa siktdjup med vackra blickfång. Ställ en vacker urna längst bort eller låt utsikten fortsätta ut i det omgivande landskapet. • Bygg en lövgång eller pergola för skuggans skull. Klä den med renässansklassikerna blåregn eller vinranka. • Anlägg en buxbomsparterr nedanför terrassen med fyra korsgångar mot en rundel i mitten. Gör som i Lilla Toscana, plantera ätliga växter i parterrerna. Ett annat alternativ är lågväxande vita rosor som ackompanjeras av lika vita tulpaner på våren och väldoftande madonnaliljor under högsommaren. Allt det vita blir fint mot de mörkt gröna häckarna. • Plantera citron och agave i vackra terrakottakrukor och ställ på terrassen. Båda är genuina renässansmarkörer. • Gör din renässansträdgård komplett genom att bygga en vinkast eller ett orangeri mot en mur i söder. Det är där du vinterförvarar dina sydländska växter.
På resa genom Sverige besöker Peter Englander ett tiotal fantastiska trädgårdar och berättar livfullt om dem – allt ifrån Österlens Villa Vingård med fikonträd till en perennlustgård i Vilhelmina. Vi får följa med in i den gröna oasen Solhem utanför Ängelholm och till en thailändsk paradisträdgård. Utanför Kalmar upptäcker han renässansträdgården Lilla Toscana och i Lindbro en mångfald av orkidéer och pioner. Han hälsar på hos dammakerskan i Länninge, besöker en välskött oas vid Mälarens strand och tar en tur ut till Torstens skärgårdsö långt ut i havsbandet. Och slutligen på Jansbro Gård finner han ett överflöd av frodig blomsterromantik. I den här boken får du även många praktiska tips för den egna trädgården. Peter Englander driver Apotekarns Trädgård i Simrishamn och har skrivit Medelhavsträdgård på svenska och Livet i solen.
PETER ENGLANDER
ISBN 978-91-534-3664-5
www.icabokforlag.se
3664-5 OmslagEL.indd 1
Följ med på en underbar trädgårdsresa genom Sverige
2011-02-09 10.59