hon g책r in p책 en bar
översät tning av hanna svensson
albert bonniers förlag
helena s. paige hon går in på en bar
www.albertbonniersforlag.se
isbn 978-91-0-013778-6 Originalets titel: A Girl Walks into a Bar Copyright Š Sarah Lotz, Helen Moffett, Paige Nick 2013 GGP Media GmbH, Tyskland 2013
Alla kvinnor vet att man inte kan vänta sig alltför mycket av ett enda par trosor. Om du vill ha ursexiga trosor blir du tvungen att dra ner på bekvämligheten. Vill du ha bekväma är sannolikheten stor att de varken är vackra eller glamorösa. Om du är ute efter stöd är gördeltrosan din bästa vän, men du lär inte kunna andas särskilt lätt. Du låter badlakanet falla till golvet och böjer dig över lådan med underkläder för att överväga dina valmöjligheter. Du och din bästa vän Melissa har pratat i flera veckor om att göra stan osäker – detta kan bli en fantastisk kväll. Där ligger den löjligt dyra lila spetsstringtrosan som är kantad med siden. Du låter fingret glida över sidenet och blir lite nostalgisk – det var så länge sedan du hade på dig sexiga underkläder. Bredvid stringtrosan ligger dina bekväma älsklings trosor. Resåren är kanske inte så spänstig som den har varit och de är aningen blekta efter alla tvättar, men det är liksom det du gillar med dem. Du drar instinktivt in magen när du sträcker ut handen efter gördeltrosan. Att ha den på känns som att befinna sig i ett korvskinn, men den gör i alla fall att magen ser platt ut. Men tänk om du lyckas ragga upp någon ikväll? Du kommer att behöva en konservöppnare för att få av den och det är inte det minsta sexigt. Du kanske borde köra utan, tänker du och ler lite vid tanken. Det har du
5
aldrig gjort förut. Skulle det inte kännas otroligt sexigt att vara den enda som vet att du inte har på dig någonting under klänningen? Om du väljer spetsstringtrosan, gå till sidan 7. Om du väljer de bekväma trosorna, gå till sidan 8. Om du väljer gördeltrosan, gå till sidan 9. Om du väljer att köra utan, gå till sidan 10.
6
Du har valt den lila spetsstringtrosan Du ser dig i spegeln och lägger en sista hand vid sminket innan du tar ett steg tillbaka för att granska dig själv. Det har varit så mycket på jobbet, det är evigheter sedan du gjorde dig fin, och du har glömt hur roligt det kan vara. Den urringade svarta klänningen framhäver dina kurvor, och detta är dina favoritskor med höga klackar – de gör dig lång och ger dig vader som en gudinna. Du är nöjd med det du ser: den lila stringtrosan var helt klart rätt val. Vem vet, detta kanske blir den kväll då du bryter torkan? Du kanske kommer att få napp. Om du har tur. Gå till sidan 11.
7
Du har valt de bekväma trosorna Du tar en titt på dig själv i spegeln. Det är snyggt ihop, den lilla svarta och de högklackade skorna. Ikväll känner du dig sexig för första gången på evigheter. Du vänder dig om för att kolla baksidan och upptäcker att kanten på tanttrosorna syns genom tyget. Nix, detta duger inte. Du sliter av dig tanttrosorna och funderar ett ögonblick på att köra utan … Om du vill köra utan, gå till sidan 10. Men bestämmer dig för att inte göra det. Det blir lite för luftigt för din smak. Istället öppnar du lådan igen och sträcker dig in efter den lila spetsstringtrosan. Du kliver i den försiktigt för att den inte ska fastna i de höga klackarna. Gå till sidan 7.
8
Du har valt gördeltrosan Du måste lägga dig på sängen för att komma i gördeltrosan. Vem har uppfunnit den? Det måste uppenbarligen ha varit en sadist som inte var speciellt förtjust i kvinnor. Och vad är den gjord av – sådant tyg som de använder ombord på rymdfärjor? Du tar ännu ett djupt andetag, håller andan och drar upp trosan över låren. Precis innan du svimmar av syrebrist lyckas du få upp den över magen. Du torkar svetten ur pannan innan du far upp och kollar dig i spegeln. De goda nyheterna är att magen ser platt ut. Övernaturligt platt – den är nästan konkav. De dåliga nyheterna är att du känner dig lite yr, att du kan ha knäckt ett revben och att du antagligen inte kommer att kunna sitta ner på hela kvällen. Vem sa att man måste lida pin för att bli fin? Detta duger inte. Du tar en sax, klipper upp tvångströjan av lycra och suckar av lättnad. Sedan väljer du den lila stringtrosan istället och tar på den. Efter den industrihärdade lycran känns spetsen som dun mot din hud. Du håller andan när du ser dig i spegeln och det har samma effekt som de sadistiska trosorna, fast utan att hejda cirkulationen. Du måste bara komma ihåg att hålla in magen varje gång någon pratar med dig, tänker du och sträcker dig efter handväskan. Gå till sidan 7.
9
Du har valt att köra utan Du går ut i köket för att hälla upp lite vin och svänger på höfterna när du går. Det känns konstigt att vara utan trosor. Känslan av låren som stryker mot varandra när du går är behaglig. Ärligt talat blir varje rörelse lite tändande. Du har aldrig varit mer medveten om dina nedre regioner. Det måste vara såhär det känns för killar, tänker du – sexualiteten som påminner en om sin närvaro vid varje rörelse. Du tar med dig glaset in i sovrummet. Bara den korta biten har gjort dig upphetsad. Detta blir för häftigt, tänker du. Du kommer inte ens att hinna fram till baren om det fortsätter såhär. Du bestämmer dig för att du behöver något mellan dig och klänningen om du ska kunna se folk i ögonen ikväll utan att rodna. Du tar den lila stringtrosan – det näst bästa valet om man inte kan gå naken. Gå till sidan 7.
10
Framme vid baren Du måste blinka ett par gånger för att anpassa ögonen till den dämpade belysningen i baren. Musiken i bakgrunden är diskret men du känner den rytmiska pulsen i bröstkorgen och en behaglig, pirrande förväntan. Du har varit så koncentrerad på jobbet och det var ett tag sedan du var ute på äventyr. Du har verkligen tänkt ha roligt ikväll. Du har aldrig varit här förut; det var Melissas idé att gå till det här tjusiga, kändistäta stället, och du ser dig omkring efter henne. Längs ena sidan av rummet löper en bardisk i mahogny, och i båsen och runt borden sitter klungor av elegant klädda, skrattande människor. Längst in är lokalen avspärrad med ett rep och framför det står en utkastare som är lika stor som Conan Barbaren. Det måste vara VIP–avdelningen. Inte en chans att du någonsin kommer dit in, tänker du. Du låter blicken svepa över baren men ser inte Melissa någonstans och vänder dig mot borden istället. Du kan inte undvika att lägga märke till en anslående man som sitter i ett av hörnbåsen. Han är djupt inne i ett samtal med en annan kille, men det är något hos honom som tilltalar dig. Han är helt klart lite äldre än du, men hans ålder är klädsam på ett George Clooney-likt sätt. Han tittar upp och möter din blick som om han kände på sig att någon såg på honom. Hans ögon är intensiva.
11
Du rodnar och gör stor affär av att titta på klockan, lika mycket för att kolla tiden som för att få en ursäkt för att slita blicken från hans. Fem över åtta, du är i tid. Var i helvete är Melissa? Du ser dig mer noga om i rummet innan du går fram till bardisken och sätter dig på en pall med ryggen mot herr Intensiv. Du ryser till – du kan nästan känna hans blick mot din rygg. ”Hej, vad vill du ha?” frågar bartendern. Du tittar upp och slås av hur attraktiv han är trots att han knappt verkar ha åldern inne för att få servera alkohol. Hyn är perfekt och håret och ögonen har samma mörka nyans som espresso. Han har på sig en enkel vit bomullsskjorta och jeans och ler rart, om än lite försiktigt, samtidigt som han snappar åt sig en tomburk som står på disken bredvid dig. Med en enda smidig rörelse vänder han sig om, slänger burken i soptunnan och prickar rätt på första försöket. Den fräscha vita skjortans ärmar är uppkavlade så att du kan se hans välformade armmuskler. Du kan inte låta bli att undra hur gammal han är – tjugoett, kanske tjugotvå. Hmm. Du skulle kunna lära honom ett och annat. Du vet inte riktigt vad du vill beställa. Detta är ändå ett kändisställe. Champagne? En cocktail? En martini? Sedan kommer du plötsligt ihåg något du såg i en film en gång. ”Ett glas prosecco, tack”, säger du och hoppas att du uttalar det rätt. Bartendern sveper håret ur ögonen med en knyck och ler det där rara men blyga leendet mot dig igen. För andra gången blir du betagen. ”Ska bli.” Han sträcker sig efter ett champagneglas och
12
skjortan lyfts så att du kan se hans lena, muskulösa mage. En mörk strimma hår löper från naveln ner till knappen i jeansen. Du kan inte rå för det – det vattnas i munnen. Var blev Melissa av? Hon måste få se detta. Du ska berätta för henne vilken bra bar hon har valt. Du korsar benen och pressar ihop dem. Mobilen vibrerar i din hand och får dig att hoppa till. Det är ett sms från Melissa: Fast på jobbet, Onde Chefen gav mig en hemsk dead line. Förlåt! Känner mig hemsk men jag kan inte komma. (Ha kul för mig med! )
Ditt goda humör är som bortblåst. Jaha, vad ska du göra nu? Du lägger ner mobilen med en duns. Du är uppklädd till tänderna men har ingenstans att gå. Om hon bara hade hört av sig tidigare. När ska Melissa lära sig att säga nej till sin dominerande skitstövel till chef? Du är inte ens säker på att du vill ha en drink längre, men den gullige bartendern är redan i full färd med att proffsigt öppna en flaska mousserande vin. Han lutar glaset medan han fyller det och ställer det sedan framför dig med ännu ett blygt leende, vilket muntrar upp dig lite. Du undrar hur det skulle kännas att smeka konturerna av hans läppar, som är fylliga och frestande kyssvänliga. Du ler tillbaka och lägger handen på handväskan för att betala. ”Nej, det behövs inte”, säger han. Stöter han på dig? Du tänker precis tacka när han pekar mot andra änden av baren med en ursäktande min. ”Det är från killen där borta.”
13
Du spanar in din beundrare. Den grälla skjortan är öppen ända ner till midjan och han har mer hår på bröstet än huvudet. En tjock guldkedja glänser i den täta mattan ovanför en begynnande ölmage. Han stoppar en tandpetare i munnen och struttar fram mot dig. Om du undviker ögonkontakt kanske den här vandrande klyschan fattar piken … Nehej, inte det. ”Tjena, gullet”, säger han och makar tandpetaren från ena mungipan till den andra med hjälp av tungan. Han sätter sig tungt på pallen bredvid dig innan du får en chans att svara. ”Jag heter Stanley Glenn”, säger han, som om du borde känna igen namnet. Han rapar lätt och du känner en våg av vitlöksångor. Du lutar dig så långt tillbaka du kan, men det är omöjligt att komma undan. ”Ursäkta, men bättre ute än inne, eller hur? Det är vad jag alltid brukar säga.” Han håller upp båda händerna som pistoler, låtsas avfyra dem mot dig, blinkar och klickar med tungan. Din första instinkt är att be honom och hans ryamatta till bröstbehåring att dra, men det skulle vara oförskämt och du vill inte ställa till med en scen. Du ändrar ställning så att du kan knäa honom i skrevet om han skulle våga sig närmare med sin dödliga andedräkt. Du tänker just vänligt men bestämt tacka nej till drinken när någon lägger handen på din axel. Förskräckt vänder du dig om och ser upp på en man som står alldeles bakom dig. Du känner genast igen honom: det är killen du lade märke till när du kom in. ”Hej, hjärtat, förlåt att jag är så sen”, säger han, böjer sig ner och kysser dig på kinden. Du drar efter andan när han kommer nära. Han luktar cederträ och läder och på
14
såhär nära håll kan du se hans sexiga, grånande tinningar och skrattrynkorna i hans ögonvrår. Med ena armen avslappnat vilande om dina axlar sträcker han fram sin lediga hand mot Stanley. ”Tack för att du höll henne sällskap. Jag blev lite försenad. Affärer, du vet.” Du är medveten om att du helt skamlöst drar fördel av situationen när du lutar dig en aning tillbaka mot din räddares arm, och Ryamattan mumlar något och reser sig. Du lägger märke till att han grimaserar när de skakar hand. Tandpetaren försvinner och du undrar för dig själv om han har svalt den. Högröd i ansiktet backar Ryamattan utom synhåll. ”Hej, jag heter Miles”, säger din nya bekantskap och tar bort armen från dina axlar. ”Och jag är tacksam”, svarar du och känner hur huden pirrar där han rörde vid dig. ”Jag hoppas att jag inte var för påflugen?” ”Jag kunde ha rett ut det själv, men tack för hjälpen”, ler du. ”Jag tvivlar inte på att du skulle ha kunnat göra dig kvitt honom med en enda blick om du hade velat”, svarar han. ”Men jag behövde en ursäkt för att gå fram och presentera mig.” Detta låter lovande, och du tänker precis fråga om han vill ha en drink när han fortsätter: ”Det var väldigt trevligt att träffa dig, men nu måste jag tillbaka till min kollega, vi håller just på att avsluta lite affärer.” ”Åh, okej.” Du vill inte att han ska gå men vet inte hur du ska be honom stanna. ”Tack igen.” ”Nöjet var helt på min sida.” Han ger dig en dröjande
15
blick innan han vänder sig om för att gå tillbaka till bordet. Hans byxor är utsökt välskräddade och skjortan som är kritstrecksrandig i ljust, ljust blått är öppen i halsen. Snyggt och definitivt inte billigt. Han vänder sig om, kommer på dig med att kolla in honom och vinkar. Du ler tillbaka, återgår till ditt glas med bubbel och tar en stor klunk. Du är alldeles torr i munnen. ”En till?” frågar den unge bartendern när du har tömt ditt glas. Bubblorna smakade utmärkt, men du är törstig och ber om en Perrier. ”Prosecco, Perrier … Du är på Medelhavshumör”, konstaterar han överraskande. Detta hör inte till det vanliga småpratet i baren, och du tar en närmare titt på honom. Till och med i den dämpade, konstgjorda belysningen kan du se hur hans hy glöder. ”Vad gör en trevlig kille som du på ett ställe som det här?” säger du och känner dig lite flirtig – det måste vara bubblet. ”Jag delar jobbet med min kusin; det är han som jobbar här i vanliga fall. Pengarna är till stor hjälp – studielitteraturen är dyr.” ”Åh, är du student?” ”Ja, och snälla, fråga inte vad jag läser …” ”Tja, det tänkte jag inte, men nu har du gjort mig nyfiken.” Han ser generad ut. ”Religionsfilosofi. Främst österländsk religion.” ”Jaså? Jag kan inte tro att det finns så många karriärmöjligheter inom det området.” För ett ögonblick ser han allvarlig ut. ”Du skulle bli förvånad. Jag skulle vilja jobba som internationell fredsmäk-
16
lare så småningom, kanske inom FN. Resa jorden runt.” Intressantare och intressantare. Ansikte som en ängel, kropp som en syndare och hjärna dessutom? Plus att han faktiskt vill ha fred på jorden på riktigt. Du ger honom ett dröjande, lovande leende. Det kanske är barnarov, men du vill gärna leka lite till. Men först borde du nog gå på damernas. Om du ska flirta med en gullig tjugoåring bör du kolla sminket först. Damernas är en oas av lugn och mjukt ljus. Det finns bara en annan kvinna därinne och hon har fullt upp med att bättra på sminket. Du har nog aldrig sett en kvinna med mer dramatiskt utseende. Det blanka håret är uppsatt i en lös kaskad av lockar och hålls på plats med en korallkam. Ögonbrynen möts nästan i mitten, och hon har ett födelsemärke längst ner på ena kinden. Den långa kjolen är draperad kring höfterna och det juvelskimrande tyget glänser i ljuset. Helt klart vintage, kanske till och med en Valentino. Hon tittar upp från det hon håller på med och betraktar dig i spegeln, och sedan ler hon, som om hon gillar det hon ser. Du kan inte undvika att lägga märke till hennes bröst i den åtsittande spetstoppen: antingen påverkas hon inte av tyngdkraften, eller så bär hon den bästa behå kvinskligheten någonsin sett. Inför hennes strålande, lugna blick känner du dig lite simpel i din lilla svarta, som en duva som förirrat sig in till påfåglarna. ”Ursäkta, jag har lagt beslag på spegeln”, säger hon. Hennes röst låter lite dov, eller är det en svag brytning? ”Nej, nej, det är ingen fara, jag ska bara på toa”, svarar
17
du och känner dig klumpig bredvid hennes elegans och samlade sätt. Hon ler mot dig igen och du smiter in i ett bås med bultande hjärta. Du kan inte sluta tänka på det där födelsemärket. När du är klar tvättar du händerna och gör henne sällskap vid spegeln för att fräscha upp sminket. Eyelinern har suddats ut och du behöver nytt läppstift. ”Jag älskar din frisyr”, säger hon när du fiskar upp en kam ur handväskan. ”Tack”, svarar du och för osäkert handen till håret. ”Det låter kanske konstigt, men jag skulle mörda för att ha likadant hår som du.” ”Är det inte så det alltid är?” säger hon. ”Vi vill alltid ha det vi inte kan få.” Hon håller kvar din blick en sekund för länge, och du blir chockad när du plötsligt känner lust att snudda vid födelsemärket med tungan. Var kom det ifrån? ”Vänta, du har lite … Här, låt mig”, säger hon, vänder sig mot dig och tar med fast hand om din haka och torkar bort den utsuddade eyelinern under dina ögon med en pappersnäsduk. Hennes ansikte är så nära ditt att du knappt vågar andas men du är synnerligen medveten om hennes doft, en exotisk blandning av kryddor. Sedan tar hon fram en eyeliner och en ask med ögonskugga ur sin sminkväska. ”Får jag? Blunda, är du snäll.” Du är inte helt säker på vad det egentligen är hon frågar, men du gör som hon säger. Du ryser lätt när hon drar eyelinern längs dina ögonfransar och sedan masserar in den lite med fingertopparna. Sedan gör hon samma sak med den skiffergrå ögonskuggan och en ljusare highlighter. Hon blandar dem och fördelar färgen över dina
18
ögonlock och upp under ögonbrynet. Hennes beröring är otroligt mjuk, och du börjar känna dig lite yr. När hon tar bort fingrarna blir du nästan besviken. ”Så”, säger hon. ”Du är verkligen något alldeles extra, chica.” Hon pekar på spegeln och du vänder dig om för att titta. Tack vare den rökfärgade ögonskuggan ser dina ögon mycket större ut än de brukar, en avsevärd förbättring efter ditt eget amatörmässiga försök. Du undrar om din mystiska vän är någon sorts modell. ”Du ser ut som om du skulle uppskatta detta. Här.” Hon sträcker fram en välformad arm som tyngs av ett antal silverarmband, och sluter din hand om en hopvikt papperslapp. ”Roligt att träffa dig. Jag hoppas du kommer”, säger hon, tar sin väska och går mot dörren med självsäkert svängande höfter. ”Tack för sminket”, säger du ett ögonblick för sent. När hon har försvunnit vecklar du ut papperslappen hon gav dig. Det är reklam för en konstutställning på ett galleri i närheten. Bilden föreställer ett beskuret porträtt av ett kvinnoansikte, och du inser att det är hon som blickar ut, som utmanar dig med sina fantastiska ögon. Du låter fingret glida över ordet ”Immaculata” som står tryckt längst ner på sidan. Är det hennes namn? Namnet på utställningen? Är det hon som är konstnären? Du låter flygbladet glida ner i handväskan och går ut i baren igen, men hon syns inte till – hon måste ha gått. Du återvänder till din pall och känner dig lite vilsen. Du känner dig blottad, uppklädd utan någon att prata med. Den snygge bartendern har fullt upp med ett högljutt gäng i andra änden av bardisken, och den intensive mannen du träffade tidigare sitter fortfarande tätt ihop
19
med sin kollega. Du skulle kunna stanna kvar och ta en sista drink, annars finns ju alltid utställningen … de lär åtminstone bjuda på kanapéer. Om du bestämmer dig för att stanna, ta en drink och se vad som händer, gå till sidan 21. Om du bestämmer dig för att besöka utställningen på galleriet, gå till sidan 49.
20
Du har valt att stanna i baren, ta en drink och se vad som händer Bartendern med det änglalika ansiktet är på väg mot dig med mineralvattnet du hade glömt att du beställt. Du tackar honom och sms:ar Melissa att hon kommer att få gottgöra dig för att hon inte dök upp. ”Ursäkta”, säger en mycket djup stämma. Du tittar upp från mobilen och får syn på en jättelik man. Han måste vara över två meter lång och minst hälften så bred. Han är klädd i svart kostym och har en öronsnäcka med en liten mikrofon i ena örat. ”Jag vet inte om du har lagt märke till det, men Space Cowboys är här.” Han pekar med tummen över axeln mot VIP-avdelningen. ”Är de?” säger du, vänder dig om på pallen och vrider på huvudet. Följet måste ha kommit medan du var inne på damernas, och nu är det fullt ös på VIP–avdelningen. Två servitriser banar sig väg fram mot dem med hinkar med champagne, och ännu en jättelik utkastare står på vakt utanför det röda repet för att se till att bara de viktigaste eller vackraste kommer in. Du ser en skymt av Jerry, sångaren, som har två långa modellsnygga tjejer draperade över axlarna. Han klär sig i blondiner som andra klär sig i jacka. ”Japp”, säger livvakten. ”Charlie bad mig att gå hit
21
och bjuda in dig till VIP-avdelningen för att ta en drink med honom.” ”Gjorde han?” Du är förbluffad. Det måste bero på dina nya ögon, som kvinnan på damernas trollade fram. Om du någonsin träffar henne igen måste du komma ihåg att tacka henne. ”Det är trummisen, va?” frågar du och granskar VIP-avdelningen för att se om du kan få syn på honom. Jo, där sitter han, i en lädersoffa bredvid gitarristen vars namn du inte kan komma ihåg. Han fångar din blick, ler och höjer handen. Du rätar upp dig, sträcker dig efter din Perrier och önskar att du hade haft något starkare att dricka. ”Jag är väldigt smickrad”, säger du. ”Men du kan hälsa Charlie från Space Cowboys att om han vill att jag ska göra honom sällskap får han lyfta på häcken och komma hit ner till bönderna och verkligheten och be mig själv. Inte skicka sin livvakt för att göra skitgörat åt honom. Inget illa ment”, tillägger du snabbt. ”Ingen fara”, säger den jättelike mannen och du tycker dig kunna ana ett litet leende på hans läppar. ”Du vet vem han är, va?” ”Det spelar ingen roll om han så är prins William”, svarar du. ”Säg åt honom att han vet var jag finns om han vill mig något.” Sedan böjer du dig fram framför jätten, möter Charlies blick igen, ler ditt sexigaste leende och höjer glaset i en tyst skål. ”Okej”, säger bjässen, och den här gången ler han definitivt. Du vänder dig mot bardisken igen och upptäcker att dina händer darrar en aning. VIP-avdelningen syns i spegeln bakom bardisken, och
22
om du vänder dig lite om kan du se allt som händer. Du ser livvakten gå tillbaka till bandet och böja sig ner för att viska något i Charlies öra. Först höjer han på ögonbrynen, sedan ser han helt ställd ut och tittar på dig. Du spelar nonchalant men ser noga till att sitta rak i ryggen och dra in magen. Charlie kastar huvudet bakåt och börjar skratta. Bara några sekunder senare reser han sig ur skinnsoffan och du får fjärilar i magen när spegeln avslöjar att han lämnar VIP–avdelningen och sätter kurs mot baren. Han är på väg mot dig – bäst att låtsas överraskad. De flesta faller för sångaren i bandet, men det är något med trummisar som alltid har tilltalat dig. Kanske det beror på att de brukar vara sådana värstingar. Charlie har halvlångt hår som faller ner i en ojämn lugg över ena ögat. Han är lång och smal och armarna är prydda med tatueringar. På den ena står bara en mening skriven längs med hela armen. När du tänker på hur det skulle kännas att dra fingret över orden reser sig håret i nacken. ”Hej”, säger han och lutar sig mot bardisken bredvid dig. Han sträcker fram handen. ”Trevligt att träffas. Det är jag som är prins William.” Du hade tänkt spela cool, men du kan inte låta bli – du brister i skratt. Du skakar hand med honom, väl medveten om din fuktiga handflata. Dina fingrar försvinner i hans näve. ”Dina händer är enorma!” hasplar du ur dig och vill sparka dig själv för att du precis sa det där högt. ”Ah”, säger han, håller upp händerna framför sig och betraktar dem tankfullt. ”Du vet vad man säger om män med stora händer, va?” Du rodnar våldsamt.
23
”Stopp ett tag, vad tänkte du på, din stygga flicka? Jag menade att de blir bra som trummisar!” ”Jaså, är det det man säger?” Plötsligt fylls du av mod, tar hans ena hand och håller den mellan dina båda. ”Allvarligt talat, du har verkligen de största händer jag någonsin sett. Har du kontaktat Guinness World Records? Och om detta är din livslinje kommer du att hänga med riktigt, riktigt länge”, säger du, vänder på hans hand och följer mjukt linjen med fingret. ”Då skulle du se mina fötter”, svarar han. Sedan vänder han sig om och ser ut över rummet. ”Det är alltså såhär det känns att umgås med bönderna?” ”Välkommen till verkligheten. Det är inte ofta någon tilltalar mig å någon annans vägnar. Det påminde om när man gick i skolan.” ”Du har rätt, det var lite arrogant. Jag kan väl få bjuda dig på en drink för att gottgöra dig? Fast då kanske jag måste be att få handen tillbaka. Bara för att betala, alltså.” Du inser att du fortfarande håller hans hand och släpper den som om den brändes. Du känner dig lätt och sprudlande, precis som champagnen. ”Det vore toppen, tack.” Charlie trummar en snabb rytm på bardisken med fingrarna. Den unge bartendern kommer fram till er och får anstränga sig för att inte titta två gånger när han inser vem det är. ”Vad vill ni ha?” Charlie tittar ner på dig med okynnig blick. ”Två tequila. Med apelsin, inte citron.” Du tänker precis protestera och säga att du dricker mousserande vin, inte tequila, men när han höjer på ena ögonbrynet inser du plötsligt att du har möjlighet att
24
dricka tequila med trummisen i Space Cowboys. Han är lätt en av de hetaste killarna i baren, kanske till och med i hela landet, och han har de där händerna, de där enorma, sexiga händerna, och han vill dricka tequila tillsammans med dig. Detta är ett av de där ögonblicken som bara kommer en gång i livet, då man antingen får gripa tillfället i flykten och göra något lite galet, eller låta bli och kanske tillbringa resten av livet med att ångra det. Du undrar om du borde göra det. Du vet precis hur du blir av tequila, speciellt om du blandar det med mousserande vin – alla dina hämningar försvinner. Om du går med på detta finns det ingen återvändo. När du tänker på att festa med honom pirrar det i magen. Du ler tillbaka mot Charlie och nickar omärkligt, och försöker låtsas samlad trots att det bubblar och sprakar inom dig. Du undrar var herr Intensiv tog vägen, den stilige äldre mannen. Han och Charlie skulle inte kunna vara mer olika. Medan du fortfarande tvekar häller bartendern upp tequilan och lägger en halv apelsinskiva på varje glas. Charlie skjuter fram ditt glas mot dig och lyfter sitt i en utmanande skål. Om du vill dricka tequila med en rockstjärna, gå till sidan 26. Om du inte vill dricka tequila med rockstjärnan, gå till sidan 42.
25