Page 1

Provläs for tsät tning en N U!

Läsprov Kapten Callinestras ska1 1

09-08-20 09.05.05


Del 2 ute i butik 23/9 2009 Del 3 utkommer hösten 2010

pirater! First published in Great Britain 2008 by The Bodley Head, an imprint of Random House Children’s Books 61-63 Uxbridge Road, London © Philip Caveney 2008 The right of Philip Caveney to be identified as the author of this work has been asserted. All rights reserved. www.semic.se Omslagsillustration: Peter Bergting Översättning: Carla Wiberg Tryckt av AB Knappen, Karlstad 2009. Häftets ISBN 978-91-552-5552-7 Bokens ISBN 978-91-552-5500-8

Läsprov Kapten Callinestras ska2 2

09-08-20 09.05.22


Har du väntat på del två? Nu är den äntligen här! Äventyret fortsätter! Den första delen i serien om Sebastian Darke, Slaget om Keladon, gick rakt in i tusentals svenska barns hjärtan. Nu är den efterlängtade andra delen äntligen här! Sebastian Darke och hans vänner ger sig ut på en farlig skattjakt. Skrämmande strider till sjöss, farliga monster, pirater och en elak häxa ... Missa inte det här halsbrytande äventyret! En historia som verkligen har allt – spänning, skratt och andlös action! Möt vår hjälte Sebastian, hans gnällige buffilop Max, den lille krigaren Cornelius och den modiga sjökaptenen Jenna. Fantastiskt fartfyllt och fängslande till sista sidan! Den andra boken i succéserien om Sebastian Darke. Detta är ett utdrag ur boken, som ges ut av Bokförlaget Semic i september 2009. Redan nu får just du chansen att läsa ett smakprov ur den sanslöst spännande och skrattframkallande succéboken!

DET TA H AR H ÄNT: Den unge Sebastian Darke och hans vänner har fått tag i en skattkarta. Kartan visar vägen till den legendariske kapten Callinestras skatt. De ger sig iväg på en svindlande resa på jakt efter den hemliga skatten. Men faror lurar överallt, inte minst till sjöss. Sebastian och hans vänner hinner knappt kasta loss innan de hamnar mitt i ett våldsamt slag med ett piratskepp ...

3

Läsprov Kapten Callinestras ska3 3

09-08-20 09.05.24


SJUTTONDE KAPITLET

Sjöslaget När de stora kanonerna fyrades av nedanför dem kändes det som om däcket tog ett skutt under fötterna på Sebastian. Rökmoln bolmade upp ur de öppna kanonportarna, och i diset såg han att piratskeppets skrov slogs sönder av en hel rad kulor. Sjörövarna stod som förlamade av chock och överraskning när de upptäckte att rollerna plötsligt var ombytta, att det nu var Svarta Handen som var under attack. De hade inte ens öppnat kanonportarna på babordssidan. En man sprang fram mot den krossade relingen och Jenna sköt en pil tvärs över vattnet. Den träffade honom mitt i bröstet och den livlösa kroppen sjönk ihop på däck. ”Fri eldgivning!” vrålade Jenna, och snart dundrade nya kanonskott. De krossade återstoden av Svarta Handens babordsreling och fick fockmasten att braka ner på däck så att manskapet flydde åt alla håll och några av dem försvann under berg av segelduk. ”Eld upphör!” skrek Jenna. ”Pass på med änterhakarna!” Mannarna ställde upp sig och gjorde sig beredda att kasta. ”Nu!” tjöt hon,

4

Läsprov Kapten Callinestras ska4 4

09-08-20 09.05.28


och de tunga krokarna flög i var sin båge med linorna efter sig och slog ner innanför resterna av Svarta Handens reling. ”Hal in!” befallde Jenna, och ett ögonblick glömde Sebastian sin oro och iakttog henne med beundran i blicken. Hon var faktiskt imponerande i strid. ”Å hej!” skrek hon, och kraftiga armar började hala i linorna så att de båda fartygen drogs närmare och närmare varandra. Några av piraterna såg vad som höll på att hända. De ryckte till sig yxor och sprang fram till babordsrelingen för att försöka hugga av repen, men Jennas pilar hejdade tre av dem innan de kom fram. När skeppen kom ännu närmare varandra öppnades ett par portar i Svarta Handens skrov. Kanoner dundrade och tjocka rökmoln bolmade upp mellan fartygen. Sedan kom den våldsamma stöten då Havshäxans skrov dunsade emot Svarta Handens. Jenna bytte pilbågen mot en värja, sträckte upp den i luften och manade sin besättning till attack. Hon var själv den första som tog ett språng över relingen, genom rökmolnen och ombord på sjörövarskeppet. Sebastian kastade sig genast efter, och sedan hann han inte se mycket av vad som pågick omkring honom – han hade fullt upp med att hålla sig vid liv. Han flög genom den täta, kvävande röken och kom ner på däck. I nästa ögonblick kom en jättelik pirat med rakat huvud och huggaren beredd. Han svingade den med full kraft för att skilja Sebastians huvud från kroppen. Sebastian duckade och var otäckt medveten om att den breda klingan skar en bit tyg från kullen på hans trekantiga hatt. Här fanns ingen tid att tveka. Han högg till ögonblickligen och hans krökta klinga skar tvärs över piratens bröst. Mannen skrek till, kastades omkull och rullade runt, runt på däck.

5

Läsprov Kapten Callinestras ska5 5

09-08-20 09.05.29


Det slog Sebastian att han nu faktiskt var piratdödare på riktigt, men knappt hade han tänkt den tanken förrän två andra män tog den förste motståndarens plats – smutsiga, skäggiga typer, den ene lång och mager, den andre kort och satt. De ryckte fram mot Sebastian med höjda huggare, och han rätade på axlarna och visste inte vilken han skulle ge sig på först. Den korte gick till angrepp med en rak stöt mot Sebastians bröst. Sebastian försökte backa, snavade över en stupad man bakom sig och föll baklänges. Den korte tappade också balansen av kraften i sin egen stöt. Han kunde inte hejda sig utan ramlade framstupa. Sebastian tog honom om handleden, drog honom mot sig och höll upp sin egen klinga så att mannen fick den i magen när han föll. Men kroppen var tung och Sebastian upptäckte att han inte kunde ta sig upp. Och sabeln satt fast. Nu kom den magre mannen emot honom med ett triumferande uttryck i det sotiga ansiktet. Sebastian trevade förtvivlat omkring sig efter något annat vapen men hittade inget. Den magre höjde sin huggare, men just då förbyttes triumfen i en grimas av smärta. Ett ögonblick stod han där och gapade och stirrade rakt framför sig – och sedan sjönk han ner på knä. Bakom honom stod Jenna med sin blodiga värja i handen. Hon klev över den fallne, drog bort den döde sjörövaren från Sebastian och hjälpte honom upp. ”Kom nu, gycklare”, sa hon. ”Det här är inte rätta tillfället att lägga sig och sova.” ”Det gjorde jag inte!” protesterade Sebastian. ”Och jag har ju sagt att jag inte är nån gycklare längre utan ...” Han avbröt sig förskräckt när ännu en pirat kastade sig över dem. Jenna parerade lugnt hans huggare med värjan, dök ner under hans

6

Läsprov Kapten Callinestras ska6 6

09-08-20 09.05.31


gard och gav honom ett knytnävsslag i ansiktet med sin lediga hand. Mannen vacklade baklänges med fäktande armar, slog emot den trasiga relingen, välte över den och försvann överbord. I nästa ögonblick hördes ett dovt plask när en kropp föll i vattnet. ”Somliga!” muttrade Jenna och tittade på sina knogar med ett snett leende. ”Vad som helst för att få gå och bada!” Hon och Sebastian log mot varandra. Sedan hämtade Sebastian sin kroksabel och de såg sig hastigt omkring i trängseln på däck. En enda blick avslöjade att sjörövarna redan var så gott som besegrade. Havshäxans besättning strömmade ombord och sjömän från Marodören passade på att borda Svarta Handen på styrbordssidan. Piraterna visste inte vart de skulle ta vägen. Överallt kastade de sina vapen och sträckte upp händerna för att visa att de gav sig. Men längst borta i skeppets liv rasade fortfarande en strid på fullaste allvar. Till sin häpnad fick Sebastian se en liten gestalt klädd i en sjökaptens typiska kläder: trekantig hatt, rock och stövlar. Han kämpade som en vildkatt trots att han var omringad av beväpnade män. Han hade en sabel som verkade alldeles för stor för honom och svingade den i en livsfarlig båge varje gång någon försökte komma nära. ”Kom igen då!” skrek han. ”Vem vill känna på min egg, va? Vem vill dö härnäst?” ”Vem i all världen är det där?” frågade Sebastian häpet. ”Kapten Kid, förstås”, sa Jenna. ”Men ... inte kan han vara kapten! Han är ju inte mer än ... högst fjorton somrar!” ”Det stämmer. Hur tror du han har fått sitt namn?” ”Jag ... jag tog för givet att det var en vuxen man ... att Kid bara var

7

Läsprov Kapten Callinestras ska7 7

09-08-20 09.05.32


ett smeknamn.” ”Nej. Hans far hette Jack Donovan och var en mycket framgångsrik sjörövarkapten. Men han dog för ett par år sen och sonen tog hans plats.” Hon log. ”Vi har visst ett och annat gemensamt med honom, både du och jag. Kom så går vi och mäklar fred. Jag vill inte se en sån tapper gosse dödad.” Hon drog med sig Sebastian mellan rader av kapitulerande pirater och fram till kapten Kid som stod och skrek trotsiga ord åt männen som hade omringat honom. ”Kom igen då!” tjöt han. ”Är det ingen som vill slåss med mig?” ”Kasta era vapen, kapten!” ropade Jenna. ”Ni är omringad, ni kan inte segra.” ”Det kan jag visst!” svarade kapten Kid. ”Nej, ni har inte en chans.” ”Det har jag visst det!” Kaptenen stampade ilsket i däcket med en liten stövelklädd fot. ”Kom igen! Jag utmanar er allihop, en och en!” Han gick fram mot den store Cassius med snörfrisyren. ”Du där! Vill du inte pröva lyckan?” Cassius flinade men skakade på huvudet. ”Jag slåss hellre mot nån som är lika stor som jag”, sa han. ”Det gör jag också!” fräste kapten Kid. ”Men här finns ju ingen som är lika stor som jag!” Då var det någon som harklade sig, och Cornelius steg fram. ”Jag då?” sa han. Kapten Kid tittade förundrat på honom. ”Men ... du är ju pytteliten!” utbrast han. ”Du är ännu mindre än jag. En dvärgling!” ”Jag är faktiskt golmiran”, förklarade Cornelius. ”Och även om jag är småväxt, så är jag inte så förtjust i ordet ’dvärgling’. Men eftersom

8

Läsprov Kapten Callinestras ska8 8

09-08-20 09.05.33


ni är så ung, så väljer jag att tro att ni helt enkelt inte vet bättre.” Han intog stridsställning och krökte ett finger åt pojken. ”Nå, kom igen då, kapten. Få se vad ni går för!” ”Cornelius, ta det varligt med honom”, sa Sebastian. ”Han är bara barnet.” ”Jag har märkt det”, försäkrade Cornelius. ”Och oroa dig inte, jag har inte för avsikt att ...” Han avbröt sig förvånat när kapten Kid kom rusande emot honom med vilt svingande sabel. Cornelius lyckades parera det första hugget och slå undan klingan, men i nästa sekund kom ett nytt hugg, och så ett till och ännu ett – de kom så svindlande snabbt att de båda fäktarnas armar såg ut som suddiga fläckar. Fram och tillbaka på däcket virvlade de, högg och parerade så att det slog gnistor om vapnen. Ingen av dem kom närmare en seger än den andre. ”Ni är bra”, sa Cornelius. ”Men jag är bättre.” ”Visst, va!” svarade kapten Kid. ”Här ska du få! Och här!” Han angrep den kortväxte krigaren med förnyad iver, och Sebastian märkte till sin häpnad att Cornelius självsäkra leende hade börjat blekna och att han fick anstränga sig en hel del för att parera huggen. Till sist tycktes hans krafter vara på upphällningen och han fick ta till finter och knep. En blixtsnabb knyck på handleden, och kapten Kids sabel flög ur handen på honom. Spetsen högg djupt in i mesanmasten och satt där och darrade. Kapten Kid stirrade på sin tomma hand som om han inte trodde sina ögon. ”Du ...”, sa han. ”Du ...” Och sedan fick han något som bara kan beskrivas som ett barnsligt vredesutbrott. ”Det var fusk!” skrek han och marscherade ilsket omkring på däck. ”Du fuskade!”

9

Läsprov Kapten Callinestras ska9 9

09-08-20 09.05.34


”Det gjorde jag inte alls”, sa Cornelius. ”Jag avväpnade er helt enligt reglerna.” ”Nehej!” skrek kapten Kid. ”Din fuskis!” Cornelius leende såg lite undrande ut. ”Jag försäkrar er, kapten, att jag besegrade er i ärlig strid”, sa han. ”Och nu måste jag be er att överlämna ert fartyg till oss.” ”Aldrig!” tjöt den unge kaptenen. ”Jag kapitulerar inte för en usel fuskis!” Cornelius tittade uppgivet på Jenna och ryckte på axlarna, som om han ville fråga henne vad han skulle ta sig till. Men hon hann inte uttrycka någon åsikt, för nu kom det besök från Marodören. Det var en lång, surmulen man med ett ogillande uttryck i ansiktet. Han struttade fram så att man förstod att han hade mycket höga tankar om sig själv. Det var nog kapten Gluper, tänkte Sebastian. Han åtföljdes av en man som måste vara hans förstestyrman – stor och kraftig med egendomligt tillplattad näsa och munnen full av gula, missbildade tänder. Och strax bakom dem kom en vacker kvinna som Sebastian kände igen bara alltför väl. Hon stod där och log ett farligt leende. De stora gyllengula ögonen iakttog Sebastian som om hon kunde se rakt in i hans hjärta och själ.

10

Läsprov Kapten Callinestras ska10 10

09-08-20 09.05.35


TRETTIOSJUNDE KAPITLET

En fuktig grav Det kalla vattnet träffade honom som ett knytnävsslag, luften gick ur honom och han sjönk. Först kändes det nästan fridfullt, som om han var på väg ner i en tyst och förtrollad värld där ingenting kunde göra honom illa. Men så gled en smidig grå skepnad genom vattnet framför honom och påminde honom om den dödliga fara som hotade. Han greps av panik och försökte andas men fick bara en salt kallsup. Då klöste han sig uppåt, fick huvudet över ytan och kippade efter luft. En liten stund låg han och guppade och hostade det sista saltvattnet ur lungorna. Han såg Marodören som seglade bort i god fart, han såg de ändlösa vattenvidderna runt omkring sig. Långt borta till vänster kunde han nätt och jämnt urskilja strandlinjen, men så långt skulle han aldrig ha kunnat simma även om vattnet inte hade varit fullt av kelfar. Och vart hade Cornelius tagit vägen? Just då, som om han varit tankeläsare och ville svara på den frågan, dök den kortväxte krigaren upp alldeles i närheten. Han hostade

11

Läsprov Kapten Callinestras ska11 11

09-08-20 09.05.36


lika våldsamt som Sebastian hade gjort. Cornelius blev sällan rådlös, men den här omgivningen var så främmande att han bokstavligen talat hade tagit sig vatten över huvudet. Han fick syn på Sebastian och simmade fram till honom. På vägen spottade han ut vatten, och när han kom nära sa han bara ett enda ord. Hans ögon glittrade av hat. ”Gluper”, morrade han. Sebastian nickade. ”Om vi över huvud taget klarar oss ur det här ...”, sa han. Cornelius tittade oroligt på en stor trekantig fena som stack upp över ytan ett kort stycke till vänster om honom. ”Vilket verkar osannolikt”, sa han rent ut. ”Det bästa vi kan hoppas på är att sälja våra liv dyrt.” Sebastian nickade och kastade ännu en blick efter Marodören, men utan något hopp – hon såg redan mindre ut. ”Om jag bara hade nåt slags vapen ...”, muttrade han. Cornelius suckade. ”Jag hade gömt en kniv i ena stöveln”, sa han. ”Jag hoppades att Glupers gorillor inte skulle hitta den – men det gjorde de.” Sebastian såg på honom och pekade sedan på den fjärran stranden. ”Vad tror du?” flåsade han. ”Kanske ...” ”Det går aldrig”, sa Cornelius bestämt. ”Bara en riktig mästare kan simma så långt. Och vi ...” Han avbröt sig när en stor kelf kom glidande genom vattnet till höger om honom. ”De börjar bli djärvare”, sa han. ”Nu så ...” Han vände sig om i vattnet och tryckte ryggen mot Sebastians rygg. ”Bäst att vara beredd”, sa han.

12

Läsprov Kapten Callinestras ska12 12

09-08-20 09.05.37


”Så här vill jag inte dö”, sa Sebastian sorgset. ”Jag ska säga dig en sak – det vill inte jag heller. Men tråkigt nog får man inte alltid bestämma själv i den frågan.” En kelf sköt upp ur djupet, rakt mot Cornelius. Han drog armen bakåt och slog till den på nosen, och den vred sig undan och rörde upp vattnet till en virvel av skum. ”Sikta på ögonen, om du kan”, sa Cornelius. ”De verkar vara det mest sårbara de har.” Sebastian nickade. ”Det har varit en ära och ett privilegium att lära känna dig”, sa han till sin vän. ”Det har det säkert”, instämde Cornelius. ”Och du har haft dina ljusa stunder, du med.” ”Kommer du ihåg när vi ...” Sebastian tystnade när en stor brutal nos plöjde fram mot honom. Han tänkte på Cornelius råd och riktade ett knytnävsslag mot kelfens ena öga. Varelsen gav upp ett kusligt skrik och kastade sig åt sidan. Den stora stjärten piskade i vattnet. Och sedan var den borta. Sebastian kom ihåg att andas och fullbordade meningen som han hade påbörjat nyss. ”... när vi träffades för första gången, ute på slätten? När du dök upp med den där javralaten? Max försökte övertyga mig om att du inte var att lita på, men som tur var hörde jag inte på det örat.” ”Jag skulle inte rekommendera nån att lyda Max råd”, sa Cornelius. ”Han har en förmåga att öppna munnen innan hjärnan har hunnit ...” Plötsligt rycktes den kortväxte krigaren ner under ytan av en våldsam kraft. ”Cornelius!”

13

Läsprov Kapten Callinestras ska13 13

09-08-20 09.05.38


Sebastian tvekade inte, drog bara in luft och dök ner i det klara vattnet. Till sin fasa fick han se att hans kamrat drogs neråt av en ung kelf som hade huggit tag i hans ena ben. Cornelius sprattlade hjälplöst i dess grepp och slog efter den men nådde inte huvudet. Sebastian tog i så mycket han orkade och sparkade sig närmare kelfen. Han drog armen bakåt och körde pekfingret djupt in i det ena uttryckslösa svarta ögat. Fingret gick in ända till knogen i något som kändes som kallt gelé. Kelfen öppnade gapet och släppte Cornelius, och sedan simmade den bort. Den slingrade och vred sig i plågor. Sebastian grep tag i Cornelius och sparkade sig upp mot ytan igen, otäckt medveten om att kamratens ben hade fått djupa sår och släppte ut ett tjockt moln av blod. De kom upp på samma gång och flämtade efter luft. Cornelius ansikte var kritvitt och stelt av smärta. ”Är benet borta?” frågade han mellan sammanbitna tänder. ”Nej. Men såren är djupa”, sa Sebastian. Han tittade sig förtvivlat omkring och såg fler fenor närma sig från alla håll. ”Simma mot land”, rådde Cornelius. ”Mitt blod kanske gör att de glömmer bort dig.” Sebastian skakade envist på huvudet. ”Jag lämnar dig inte”, sa han och slog armen om sin vän. De närmaste kelfarna kretsade redan omkring dem och gjorde sig redo. ”Du måste!” fräste Cornelius. ”Här finns det inget hopp. Fly, din dumbom! Fly medan du kan!” ”Du skulle inte lämna mig i ett sånt här läge, det vet jag”, sa Sebastian. Han tittade ner när han upptäckte en skugga nedanför sig – en enorm vit skepnad som steg upp ur djupet för att sluka dem. Han stålsatte sig och hoppades att slutet skulle komma fort.

14

Läsprov Kapten Callinestras ska14 14

09-08-20 09.05.39


Cornelius hade inte märkt något. ”Det är mitt fel”, stönade han. ”Det är jag som har försatt oss i den här knipan. Om jag inte hade köpt den där kartan skulle vi sitta i Keladon nu och leva som kungar.” Skepnaden kom närmare och Sebastian började inse hur gigantiskt stor den var. Han såg en skymt av slät fiskhud, fläckad av solsken. ”Jag ångrar ingenting”, sa han. ”Och vilket öde som än väntar mig nu, så går jag det till mötes fullt nöjd med att ha fått uppleva ett stort äventyr.” Något levande strök emot Sebastians ben, och han blundade och väntade på att tänderna skulle hugga in på honom. ”Farväl, gamle vän”, sa han lågt. Då var det något som grep honom om axlarna och drog honom baklänges. Det kom så oväntat att han skrek till. Fortsättningen på den spännande berättelsen om Sebastian Darke kommer ut i bokhandeln i september 2009. Del tre kan du läsa i september 2010!

15

Läsprov Kapten Callinestras ska15 15

09-08-20 09.05.40


Nu är den äntligen här! Del två i succéserien om Sebastian Darke! Humor, action och kärlek – här är boken som har allt. Osannolika hjältar, talande djur, blodtörstiga pirater och rafflande sjöslag … Missa inte årets stora läsäventyr! Vår hjälte Sebastian Darke ger sig ut på ett nytt, otroligt spännande äventyr tillsammans med sina följeslagare, den ständigt klagande buffilopen Max och den kortväxte men makalöst skicklige krigaren Cornelius. Från den myllrande hamnstaden Ramalat beger de sig ut på havet för att leta efter den legendariske kapten Callinestras skatt. Sebastian möter också kärleken i skeppets modiga kapten Jenna, som kastar långa blickar efter honom … Men faror lurar överallt – de måste kämpa mot glupska havsodjur, samvetslösa pirater och en elak häxa som förtrollar Sebastian …

Den sanslöst roliga uppföljaren till Sebastian Darke – Slaget om Keladon! En oemotståndlig blandning av humor och action. Fängslande till sista sidan!

Läsprov Kapten Callinestras ska16 16

09-08-20 09.05.41

9789155255008  

ProvläsProvläs fort-fort- sättningensättningen NU!NU!

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you