Page 1


I serien Dalslandsdeckarna har utkommit: Rånarna i ödetorpet Den försvunna hästen En hemsk plan Snöhögens hemlighet Silverormen Farligt möte Djupt vatten Den mystiska ön Drakringen Guldälgen Dödens hus Huggormens spår Vargtanden Ödehusets hemlighet

2

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 2

2012-08-27 15:35


Ă–dehusets hemlighet Pia Hagmar

Illustrationer: Sylvia Brunke

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 3

2012-08-27 15:35


Till Elliot och Charlie Jaga skurkar, inte mig!

www.wahlstroms.se © Pia Hagmar 2012 Utgiven 2012 av B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Omslagsillustration Sylvia Brunke Inlageillustrationer Sylvia Brunke Omslag Maria Sundberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2012 ISBN 978-91-32-16124-7

4

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 4

2012-08-27 15:35


d d Kapitel 1: Orättvist Fläskfilé med potatisgratäng och mammas specialsås med ost i, mycket godare kan det inte bli. Aron skrapar med gaffeln för att få upp det sista av såsen. Henke nöjer sig inte med det. Han slickar tallriken, mycket noggrant. Leo gör likadant. – Sluta med det där, säger mamma ilsket. Ni är faktiskt inga hundar. – Hur ska man annars få i sig all sås? undrar Henke förvånat. Det här är ju enda sättet. Mamma försöker se sträng ut. – Man slickar inte sin tallrik. Det är dåligt bordsskick. Dessutom ser det äckligt ut. – Äh, svarar Henke. Ta det som en kompli5

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 5

2012-08-27 15:35


mang. Det är ju bara för att jag gillar maten som jag gör så. – Just det, instämmer Leo. När vi äter blodpudding har vi jättebra bordsskick. – Ni får aldrig blodpudding, invänder mamma. Ingen av er gillar ju det. – Men om vi får blodpudding kommer vi att äta superprydligt, säger Henke. Han funderar en stund och tillägger: – Eller så äter vi inte alls. Det är nästan ännu troligare, faktiskt. För blodpudding är ovanligt äckligt. Det borde inte ens få räknas som mat. Mamma suckar och ger tydligen upp sina uppfostringsförsök. För den här gången i alla fall. – Efter maten åker vi och storhandlar, säger hon i stället. Och så ska vi köpa var sin vinterjacka åt er två. Hon nickar mot Aron och Henke. – Men jag då? säger Leo. Jag vill också ha en ny vinterjacka. – Du får ta den som Henke hade förra vintern, säger mamma. – Den är ju gammal! 6

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 6

2012-08-27 15:35


Mamma skakar bestämt på huvudet. – Den är bara använd en enda vinter och kommer att passa dig perfekt. – Men …, försöker Leo. Jag vill … – Nix, säger mamma. Det spelar ingen roll hur mycket du tjatar, du får ändå ingen ny jacka. När mamma har den rösten är det ingen idé att protestera. Det vet Leo. I stället blänger han surt under lugg. Det är så läskigt orättvist. Bara för att Aron och Henke är äldre får de nya jackor. Så är det jämt. Men nioåringar behöver faktiskt nya kläder minst lika mycket som elvaoch trettonåringar. – Jag vill inte ärva deras gamla äckliga kläder, muttrar han. – Du fick nya jeans förra veckan, har du glömt det? undrar mamma milt. Så du har ingen som helst anledning att klaga. Hon letar upp en penna och börjar skriva en lista med alla saker som behöver handlas. – Köttfärs, ägg, grädde, O’boypulver … Plötsligt tittar hon upp. – Och eftersom jag måste åka och handla så 7

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 7

2012-08-27 15:35


kan jag inte skjutsa dig till bågskyttet i kväll. Leo stirrar på henne. Det här blir värre och värre. – Men jag vill träna, protesterar han. – Då får du cykla dit, säger mamma. Bågskytteklubben ligger i Brålanda. Dit är det nästan en mil. Att cykla fram och tillbaka kommer att ta hela kvällen. Plus att det är jobbigt. För jobbigt. – Det orkar han aldrig, säger Henke. – Det gör jag visst det! protesterar Leo. – Du har värdelös kondis, fortsätter Henke. Till skillnad från vissa andra … Jag nämner inga namn, men jag kan ge en ledtråd. Det börjar på H och slutar på enke. – Jag har inte alls usel kondis! fräser Leo. Jag orkar minst tusen gånger mer än du. Mamma ler lömskt. – Vad bra. Då kan det ju inte vara några som helst problem för dig att cykla till träningen för en gångs skull. Inte förrän då inser Leo sitt misstag. Nu är han plötsligt tvungen att cykla hela vägen till Brålanda bara för att bevisa att han klarar det 8

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 8

2012-08-27 15:35


mycket bättre än vad Henke skulle ha gjort. En liten stund senare är Aron, Henke och mamma på väg mot Trollhättan och alla affärerna där. I en varm, bekväm bil. Leo blänger på sin cykel som varken är varm eller särskilt bekväm. Men han har inget val. Att cykla till Brålanda är egentligen inte så jobbigt. Solen skiner och det är medvind nästan hela vägen. Men när träningen är slut och han ska cykla hem igen är det annorlunda. Solen har gått ner, det har blåst upp och dessutom duggregnar det. Han fryser om händerna och allt känns eländigt. Antagligen är Aron och Henke hemma igen nu och sitter framför datorn och spelar. I hallen hänger deras alldeles nya vinterjackor. De behöver minsann inte ärva andras gamla kläder. – Det är orättvist, muttrar han medan han trampar. Alldeles förskräckligt orättvist. Strax före Sundals Ryrs gamla kyrka svänger han vänster mot Rådane. Det är visserligen en gropig grusväg, men den är minst en kilometer kortare än asfaltsvägen. 9

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 9

2012-08-27 15:35


Det finns förstås inga gatlyktor. Sådana finns inte på små grusvägar mitt i Dalsland. Mörkret anfaller från alla håll. På avstånd syns små fyrkanter av ljus, fönster i de enstaka hus han cyklar förbi. Det enda som hjälper honom att hitta vägen är hans egen bleka cykellampa som inte är till någon större nytta. Uppförsbacken är evighetslång. Leo står upp och trampar. Regnet droppar ner i nacken och rinner vidare nerför ryggen. När han når krönet av den långa backen är han tvungen att stanna och pusta ut. Luggen ligger fastkletad i blöta testar mot pannan. Han fryser och svettas på samma gång. Svettas av ansträngningen, och fryser för att det blåser så kallt. Leo ser sig omkring. Det är mörkt åt alla håll. På ena sidan av vägen står granskogen tät, som en svart vägg. På den andra sidan är det mer öppet och han skymtar en smal grusväg, nästan bara en stig. Han vet precis var han är. Den där smala grusvägen leder fram till ett fallfärdigt gammalt ödehus. Henke, Aron och han själv har varit där och tittat flera gånger. De har till och med varit 10

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 10

2012-08-27 15:35


inne i huset eftersom dörren inte var låst. Ingen har bott i det där huset på massor med år och snart kommer det antagligen att rasa ihop. Det är spännande att gå på upptäcktsfärd i gamla övergivna hus. Ibland har människorna som bodde där för länge sedan lämnat kvar en hel del intressanta saker. Plötsligt kommer en hård vindby och sam­ tidigt ökar regnet i styrka. Snart kommer det att ösa ner. Leo tvekar. Det är över en halvmil kvar hem. Han kommer att bli genomblöt om han inte söker skydd. Ett ögonblick till av tvekan, sedan lägger han cykeln i diket och springer mot ödehuset.

11

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 11

2012-08-27 15:35


d d Kapitel 2: Mystisk bakning Leo använder sin mobil som ficklampa för att inte snubbla på den gropiga lilla vägen som leder fram till öde���������������������������� ������������������������������� huset. Han trampar i en vattenpöl och känner hur vattnet sipprar in i hans högra gympasko. – Jäklar, muttrar han. Det börjar allt mer kännas som om det är mest synd om honom i hela världen. Han trycker sig intill husväggen för att undvika takdroppet. Nu behöver han bara smita runt hörnet för att nå fram till ytterdörren. Det lär ju inte vara direkt varmt i det övergivna huset, det inser han. Men sist han var här verkade åtminstone taket vara hyfsat helt, så han borde 12

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 12

2012-08-27 15:35


i alla fall få skydd från regnet. Plötsligt blinkar han till. Såg han verkligen ett kort ljusblänk inifrån huset? Nej, han måste ha sett i syne. Huset har ju varit övergivet i åratal. Leo backar ett steg så att han hamnar under fönstret igen. Rutan är helt svart. Han kikar närmare, ställer sig på tå och trycker nästan näsan mot rutan. Det verkar som om fönstret är övertäckt med ett skynke på insidan. Leo rynkar pannan. Vad konstigt! När han var här sist var fönsterrutorna inte övertäckta, det är han nästan säker på. – Skumt, mumlar Leo. Då ser han det igen, ett ljus som fladdrar till. Fönstret är inte helt täckt, det finns en liten springa längst till vänster. Leo tar ett steg till åt sidan och kikar in. Det är ett ljussken där inne, det flackande ljuset från en ficklampa. Han blinkar för att se bättre. Två personer rör sig där inne, två mörka gestalter. De sitter på huk mitt på golvet och öser upp mjöl ur en stor påse. Det verkar som om de bakar, men vem bakar i ett ödehus? Vad 13

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 13

2012-08-27 15:35


Leo minns finns det inte ens en spis. Och även om det nu råkar finnas en spis så hjälper inte det, eftersom det inte finns någon el i stugan. – Helskumt, muttrar Leo. Han vet inte riktigt vad han ska göra. Regnet öser ner nu och han behöver verkligen söka skydd. Men han vet inte om han vågar sig in i huset nu när det finns andra där. Troligast är förstås att de två personerna är snälla. Kanske har de också bara sökt skydd för regnet. Men han kan inte vara säker. Leo trycker näsan ännu närmare fönsterrutan. Då känner han någonting hårigt som stryker sig mot hans ben. En råtta, hinner han tänka innan han skriker till av rädsla. I nästa ögonblick hör han hur något fräser och ser en svartvit katt rusa i väg över gräset. En katt. Det var inte mycket att bli rädd för. Tänk om personerna inne i stugan har hört hans skrik? Leo slänger en orolig blick mot fönstret. Sedan skriker han igen. Någon har dragit bort skynket från fönstret och han ser rätt in i ett ansikte på andra sidan rutan. Ett blekt ansikte med uppspärrade ögon. 14

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 14

2012-08-27 15:35


Det är som i en skräckfilm. Leo får panik. Han tvärvänder och rusar tillbaka mot vägen. Regnet är glömt, kylan och mörkret också. Han bara springer. Bakom sig hör han dörren till ödehuset öppnas och någon som ropar efter honom: – Stanna! Hör du vad jag säger? Staaannaaa! Men Leo har inte en tanke på att stanna. Han rusar vidare. Det klafsar om fötterna när han trampar i den ena vattenpölen efter den andra. Plötsligt känner han hur ena foten försvinner under honom och han faller. Det plaskar till när han landar på mage. Händerna sjunker ner i mjuk lera och det skvätter upp dyigt vatten i ansiktet på honom. Han förstår att han ramlat ner i diket. I mörkret märkte han inte att vägen svängde. – Stanna! Rösten är närmare nu och den låter ilsken. Leo inser att han inte har en chans att fly. Innan han hinner kravla upp ur diket kommer hans förföljare att vara i kapp. Det finns bara en sak att göra. Leo kurar ihop sig i diket och försöker göra 15

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 15

2012-08-27 15:35


sig så liten och osynlig som möjligt. Jeansen är genomblöta och hela kroppen känns redan stel av kyla. Han vågar inte röra sig. Han vågar knappt andas. Hjärtat slår så hårt att han är rädd att den som jagar honom ska höra det. Springande steg hörs på grusvägen. Klafs, klafs, klafs. Leo kniper ihop ögonen. – Vart tog han vägen? hör han en röst ropa. – Ingen aning, svarar en annan. Ungen är som uppslukad av marken. Det är två män, det hörs. Leo öppnar försiktigt ögonen till smala springor och kikar lite. De två männen har stannat på vägen, bara några få meter från stället där han ligger. Han ser skuggorna från deras kroppar. En av dem har en ficklampa och skenet från den flackar hit och dit. – Är du säker på att du inte såg i syne? undrar den ene mannen. – Helt säker, svarar den andre. Han stirrade rakt på mig. De svär båda två. Leo kniper ihop ögonen igen. Vattnet i diket är iskallt. Han fryser så att han skakar. För att inte hacka tänder så att det hörs är han tvungen att bita i sin leriga jack16

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 16

2012-08-27 15:35


Hagmar Odehusets hemligheter.indd 17

2012-08-27 15:35


ärm. När som helst kan ljuset från ficklampan träffa honom. Det känns som en evighet innan männen ger upp. – Skit också, muttrar den ene av dem. Han försvann. Leo hör deras steg försvinna bort mot ödehuset. Ändå vågar han sig inte upp ur diket. Männen kanske står någonstans och spanar efter honom. Det visar sig vara smart, för efter bara några minuter kommer männen tillbaka. De passerar platsen där Leo ligger och går mot vägen. Efter en liten stund hör Leo en bil som startar och kör i väg. Först då kravlar sig Leo upp ur diket. Hela han är dyblöt av regnvatten och lera. Jeansen känns som om de är gjorda av bly, så tunga är de. Leo fryser så att han skakar. Tänderna klapprar mot varandra inne i munnen. Han kan inte ringa mamma eller pappa och be dem hämta honom. Mobilen har dött. Antagligen har den drunknat. Inte för att det spelar någon större roll. Det finns ändå ingen täckning här, det vet Leo. 18

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 18

2012-08-27 15:35


Han letar reda på sin cykel i diket och börjar den mödosamma färden hemåt. Det regnar fortfarande, men det spelar inte längre någon roll. Han kan ändå inte bli blötare än vad han redan är. Egentligen förstår han inte riktigt varför han blev så rädd för de två männen. Kanske var de inte ens arga på honom, utan bara lika överraskade över att se honom som han var över att se dem. Leo trampar på. Han bryr sig inte om männen längre. Det enda han vill är att komma hem och bli varm igen. Kanske ta en lång dusch, äta några varma mackor och sedan spela dataspel resten av kvällen. Tanken får honom att orka hela vägen hem.

19

Hagmar Odehusets hemligheter.indd 19

2012-08-27 15:35


9789132161247  
Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you