Någon som sa: smyg du upp till Drottningens loge, den står öppen. De tomma korridorerna, de tomma logerna. Att leka för sig själv: hoppa mellan bänkraderna, hänga knäveck i banans räcke. Att vänta på att pappa skulle bli färdig eller åtminstone orolig och börja leta efter henne. Vilket kunde bli till en lek i sig när de började smyga på varandra. Söndagarna på tomma banor ägde rum sedan familjen återvänt till England efter ett par år i Sverige. Hennes pappa hette Karl Wilding och hörde till världens främsta jockeys. I slutet av sjuttiotalet hade han stått på topp i många år och var fast besluten att dra sig tillbaka innan han blivit för gammal. Planen var att skapa sig ett alldeles eget gediget stall och ägna sig åt uppfödning och träning istället för att jaga världen runt på hundratals lopp om året. Det hastigt påkomna Sverigeprojektet var den första konsekvensen av drömmen om hur tillvaron som ex-jockey skulle kunna gestalta sig. Hästar var hans liv, men enda kopplingen till Sverige förutom några enstaka lopp på Täby och Jägersro var Marianne, hennes mamma. Som i sin tur avskydde sitt gamla hemland. Hon hade knappt satt sin fot där sedan tonåren, då hon flyttat till sextiotalets London i jakt på nöjen, spänning och glamour. För att några år senare träffa Karl, som efter sin uppväxt i Sydafrika framförallt varit bosatt i London. Trots beslutet att flytta till Sverige behöll de tills vidare huset i England, som egentligen var en del av det jättelika stall som Karl red för och som han hade tänkt köpa loss om det inte dragit ut på tiden. Mittemellan Skandinaviens två största sjöar hittade de ett förfallet gods med tillhörande större markområde och lät börja bygga en spektakulär villa ritad av en engelsk arkitekt som enligt Marianne var den modernaste som 22
Hagman_Vanner for livet.indd 22
2010-03-18 14:30:40