9789176787908

NIONDE upplagan

IUSTUS FÖRLAG ISBN 978-91-7678-790-8

Iustus_Fordran_Skuld_9U_2.indd 1

9

Mikael Mellqvist Ingemar Persson

Fordran & Skuld

Fordran & Skuld

I denna lärobok behandlas främst skuldebrevslagen och dess tilllämpning. Systematiskt genomgås vad som gäller vid enkla respektive löpande skuldebrev beträffande gäldenärens invändningsrätt, legi­timation, sakrättsskydd m.m. Framställningen innehåller ett stort ­antal exempel. För att beredda perspektivet, och för att placera skuldebrevsrätten i sitt sammanhang, berörs också allmänna fordringsrättsliga frågor ­rörande bl.a. ränta, preskription m.m. ­Vidare ­behandlas översiktligt växeloch checkrättsliga grundregler samt konsumentkrediter och vissa värde­pappersrättsliga frågor.

Genom rikliga hänvisningar till förarbeten, doktrin och praxis är boken också användbar som en ”liten” handbok.

Författarna – numera lagman respektive justitieråd – har tidigare ­tjänstgjort som lektorer i civilrätt vid Uppsala universitet samt deltagit i lagstiftningsarbete i Justitiedepartementet.

Mikael Mellqvist Ingemar Persson

Fordran & Skuld

NIONDE upplagan

IUSTUS FÖRLAG

11-06-22 18.09.35

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 2

2011-06-22 16.00

FORDRAN & SKULD Nionde upplagan mikael mellqvist ingemar persson

IUSTUS FĂ–RLAG

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 3

2011-06-22 16.00

© Författarna och Iustus Förlag AB, 9 uppl., Uppsala 2011 ISBN : 978-91-7678-790-8 Sättning : Harnäs Text & Grafisk Form Omslag : IdéoLuck AB Tryck : Edita, Västerås 2011 Förlagets adress : Box 1994, 751 49 Uppsala, Tfn : 018-65 03 30, fax : 018-69 30 99 Webbadress : www.iustus.se, e-post : kundtjanst@iustus.se

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 4

2011-06-22 16.00

Förord Denna bok är i första hand avsedd att vara en inledande lärobok i skuldebrevsrätt och allmän fordringsrätt m.m. Med skuldebrevsrätt avses då primärt studiet av skuldebrevslagen. Denna lag tillhör den centrala förmögenhetsrätten. Det område lagen reglerar – direkt eller analogiskt – är praktiskt och ekonomiskt mycket betydelsefullt. För att öka bokens användningsområde innehåller den också en allmän fordringsrättslig introduktion, dels för att sätta in skuldebrevsrätten i ett systematiskt, relevant sammanhang, dels för att boken ska kunna täcka behovet av kurslitteratur i ämnesavsnittet ”allmän fordringsrätt” i juristutbildningen.

Framställningen är i teoretiska delar tämligen kortfattad. Den kompletteras dock med ett antal exempel, varmed olika regler får en praktisk och konkret belysning. Det ska betonas att boken är avsedd att vara en grundläggande lärobok och som sådan användbar i grundläggande utbildning. Detta syfte visar sig bl.a. genom att utgångspunkten för framställningen är skuldebrevslagens regler och dessas tillämpning på enkla, typiska och i flera fall för undervisningens bruk konstruerade fall. Dagens ekonomiska verklighet ser ofta annorlunda ut. Vi är väl medvetna om detta. Skuldebrevslagens bestämmelser är tillämpliga även på denna annorlunda, kanske mer komplicerade, verklighet. Vi menar dock att man först måste lära sig hur regelverket fungerar i den ekonomiska och rättsliga miljö det en gång såg dagens ljus. Sedan kan man – med kunskaperna i bagaget – gå vidare och tillämpa dessa på nyare, annorlunda företeelser.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 5

2011-06-22 16.00

6

Fordran och skuld

Den nu föreliggande nionde upplagan av boken har aktualiserats vad gäller nya rättsfall och nytillkommen litteratur. Bokens författare svarar – liksom tidigare – gemensamt för innehållet.

Bokens tillkomst har sitt ursprung i vår verksamhet som lektorer i civilrätt vid Juridicum i Uppsala under senare hälften av 1980-talet.

Många där verksamma i skilda funktioner – ingen nämnd, ingen glömd – har bidragit till bokens tillkomst, utformning och utveckling. Vi är alltjämt djupt tacksamma för det stöd vi under åren fått därifrån. Även andra har bidragit till bokens utveckling vid utgivandet av nya upplagor.

Om vi försummat att tacka för detta på annat sätt gör vi det här och nu.

Visby och Uppsala i maj 2011 Mikael Mellqvist

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 6

Ingemar Persson

2011-06-22 16.00

Innehåll Förkortningar 11 1 Inledning 13

1.1 Innehåll, avgränsningar och rättskällor 13 1.2 Studie- och läsanvisningar 16

2 Fordringsrättslig ­introduktion 18

2.1 Fordringsrätt – ämnet som inte finns, men … som ändå finns 18 2.2 Förpliktelsers uppkomst 20 2.2.1 Avtal 20 2.2.2 Speciella avtalsformer – några exempel 26 2.2.3 Avtalstolkning 32 2.2.4 Några andra grunder för förpliktelsers uppkomst 35 2.3 Obligationsrätt 43 2.3.1 Allmänna noteringar 43 2.3.2 Förpliktelsers innehåll – typer och definitioner 44 2.3.3 Vem ska prestera? 51 2.3.3.1 Substitution och intervention 51 2.3.3.2 Flera gäldenärer 53 2.3.3.3 Regressansvar 62 2.3.4 Till vem ska prestation ske? 64 2.3.4.1 Allmänt 64 2.3.4.2 Flera borgenärer 68 2.3.5 Vad ska presteras? 70 2.3.5.1 Inledande noteringar 70 2.3.5.2 Ränta 74 2.3.6 Var och hur ska prestation ske? 82 2.3.7 När ska prestation ske? 86 2.3.8 Förpliktelsers förändring och upphörande 88 2.3.8.1 Allmänt 88 2.3.8.2 Omständigheter hänförliga till borgenären 89 2.3.8.3 Omständigheter hänförliga till gäldenären 102

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 7

2011-06-22 16.00

8 2.3.8.4 Konkurs, ackord och skuldsanering 106 2.3.8.5 Övrigt 109

3 Skuldebrevsrätt 110

3.1 Allmänt om skuldebrev 110 3.1.1 Inledning 110 3.1.2 Löpande och enkla skuldebrev 115 3.2 Invändningsrätten 118 3.2.1 Inledande noteringar 118 3.2.2 Löpande skuldebrev 120 3.2.2.1 Olika slag av invändningar 120 3.2.2.2 Bestående invändningar hänförliga till ­utfärdandet 128 3.2.2.3 Bestående invändningar hänförliga till senare ­inträffade ­förhållanden 135 3.2.2.4 Bestående invändningar enligt 16 § SkbrL 140 3.2.2.5 Invändningar som faller bort p.g.a. ”svag” ­ogiltighet 143 3.2.2.6 Invändningar som faller bort p.g.a. betalning m.m. 145 3.2.2.7 Invändningar i övrigt som faller bort 148 3.2.3 Enkla skuldebrev och andra fordringar 154 3.2.3.1 Den alltid bibehållna invändningsrätten enligt 27 § SkbrL 154 3.2.3.2 Om skenavtal 156 3.3 Kvittning 160 3.3.1 Allmänt 160 3.3.2 Kvittningsmöjligheterna mot löpande skuldebrev 161 3.3.3 Kvittningsmöjligheten mot enkla skuldebrev 163 3.4 Legitimation 166 3.4.1 Inledning 166 3.4.2 Löpande skuldebrev 167 3.4.2.1 Betalning till överlåtaren 167 3.4.2.2 Betalning till obehörig borgenär m.m. 170 3.4.2.3 Några anmärkningar i övrigt 176 3.4.3 Enkla skuldebrev och andra fordringar 178 3.4.3.1 Betalning till överlåtaren 178 3.4.3.2 Betalning till förvärvaren 186 3.4.4 Några anteckningar om förfogandelegitimation m.m. 188 3.5 Sakrättsliga frågor 189 3.5.1 Allmänt 189

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 8

2011-06-22 16.00

9 3.5.2 Godtrosförvärv och tvesala 192 3.5.2.1 Godtrosförvärv av löpande skuldebrev 192 3.5.2.2 Tvesala av löpande skuldebrev 195 3.5.2.3 Godtrosförvärv av enkla skuldebrev 196 3.5.2.4 Tvesala av enkla skuldebrev 197 3.5.3 Borgenärsskydd 199 3.5.3.1 Allmänt 199 3.5.3.2 Löpande skuldebrev 200 3.5.3.3 Enkla skuldebrev 201 3.5.3.4 Några noteringar om 22 § 2 st. och 31 § 3 st. SkbrL 204 3.6 4 kap. skuldebrevslagen 205 3.6.1 Allmänt 205 3.6.2 Presentationspapper 205 3.6.3 Legitimationspapper 206

4 Konsumentkrediter 208

4.1 Inledning 208 4.2 Konsumentkreditlagens tillämpningsområde 210 4.3 Marknadsrättsliga bestämmelser 211 4.4 Konsumentkreditavtalet 217 4.5 Konsumentkrediter och obligationsrätt 218 4.6 Konsumentkrediter och sakrätt 224

5 Växel och check – några noteringar 227

5.1 Inledning 227 5.2 Växel 227 5.2.1 Dragen växel 227 5.2.2 Egen växel 229 5.2.3 Växelansvaret 229 5.2.4 Invändningsrätten 230 5.2.5 Legitimation 232 5.2.6 Sakrättsliga frågor 232 5.2.6.1 Godtrosförvärv och tvesala 232 5.2.6.2 Borgenärsskydd 233 5.3 Check 234 5.3.1 Inledning 234 5.3.2 Checkansvar och överlåtelse av check 236 5.3.3 Checkomgången och återgångskrav 238 5.3.4 Den checkrättsliga invändningsrätten och ­legitimationen 239 5.3.5 Sakrättsliga frågor 240 5.3.6 Vissa frågor om obehöriga förfaranden med check 240

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 9

2011-06-22 16.00

10

6 Värdepapper 243

6.1 Inledning 243 6.2 Finansiella instrument och andra begrepp 244 6.3 Värdepappersmarknaden 246 6.4 Kontoföring av finansiella instrument 249 6.4.1 Inledning 249 6.4.2 Godtrosförvärv och dubbelöverlåtelse 249 6.4.3 Borgenärsskydd 252 6.4.4 Särskilt om skuldförbindelser 252 6.4.5 Pantsättning 254

7 Betalningsmetoder 255

7.1 Inledning 255 7.2 Begreppen pengar och betalning 255 7.3 Gireringar 258 7.3.1 Olika slag av gireringar 258 7.3.2 Girering – rättsliga frågor 259 7.4 Betalkort och kreditkort 263 7.5 Uttagsautomater 267 7.6 Aktiva köpkraftskort (e-pengar) 268

Källförteckning 270 Offentligt tryck 270 Propositioner och utredningsbetänkanden (i urval, ämnesindelade) 270 Litteratur 272 Rättsfall (i urval, kronologiskt) 278 Högsta Domstolen (NJA) 278 Rättsfall från hovrätterna (RH) 299 Rättsfall kommenterade i JT 304 Följande rättsfall kommenteras i JT 304 Av följande kommentatorer 305

Litet sakregister 308

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 10

2011-06-22 16.00

1 Inledning 1.1 Innehåll, avgränsningar och rättskällor Skuldebrevsrätt i inskränkt bemärkelse är studiet av skuldebrevs­lagen och i någon mån andra lagar som har beröring med skuldebrevs­ lagen. Denna lagstiftning är central på förmögenhetsrättens område.­ Följande framställning är huvudsakligen inriktad på att ge en be­­ skrivning de lege lata (”enligt gällande rätt”) av skuldebrevslagen och dess tillämpning. Förutom skuldebrevslagen berörs i varierande utsträckning även annan förmögenhetsrättslig lagstiftning och rättsbildning. Framställningen rymmer också en översiktlig presentation av växel- respektive checkrätten samt två kortare avsnitt om värdepapper respektive betalningsmetoder.

Tillämpningen av skuldebrevslagen upplevs av många som ”teknisk”, dvs. studiet är i stor utsträckning inriktat på ”petande i paragrafer”. Denna beskrivning är i viss mån korrekt och framställningens syfte sträcker sig i första hand egentligen inte längre än till att redogöra för skuldebrevslagens bestämmelser och tillämpning i olika hänseenden. Detta huvudsakliga syfte hindrar inte att ytterligare ett syfte uppställs, nämligen att framställningen ska vara till hjälp för att nå även systematiska och metodiska insikter. För att nå dit och bredda perspektivet, och kanske även fördjupa det något, innehålle­r boken ett introducerande kapitel om förmögenhetsrättslig systematik överhuvudtaget. Förutom att strukturen som sådan berörs, koncentreras denna introduktion på vissa frågor av allmän förmögen­ hetsrättslig karaktär. Frågor som avses är sådana som förpliktelsers uppkomst, förändring och upphävande eller som det ibland brukar betecknas fordringsrätt (se om begreppsbildningen vidare nedan).

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 13

2011-06-22 16.00

14

Fordran och skuld

De sakliga skälen för att inlemma en sådan allmän framställning i detta skuldebrevsrättsliga sammanhang är i främsta rummet två. För det första har skuldebrevslagens bestämmelser en vidsträckt analogisk tillämpning. Det torde i själva verket förhålla sig så, att åtskilliga be­­stämmelser i skuldebrevslagen ger uttryck för allmänna förmögenhetsrättsliga grundsatser. I vilken utsträckning analogier kan tillåtas och var gränserna ska sättas kommer att framgå i det följande. För det andra utgör skuldebrevsrätten i inskränkt mening en homogen kärna av det ganska brokiga område, som ibland alltså brukar påtvingas beteckningen ”fordringsrätt”. Det finns alltså enligt vårt förmenande starka sakskäl för att i en bok om skuldebrevsrätt också översiktligt och introducerande behandla vissa allmänna förmögenhetsrättsliga frågor. Detta förhållande får emellertid inte skymma det faktum att tyngdpunkten i boken är lagd på det rent skuldebrevsrättsliga studiet. Enligt vår mening är det nödvändigt att behärska även detaljer i central förmögenhetsrättslig lagstiftning. Detta för att sedan kunna gå vidare och tillägna sig kunskaper i och om juridisk metod och systematik. Vad gäller skuldebrevsrätten krävs också för en djupare förståelse att man verkligen förlägger horisonten bortom de enskilda bestämmelsernas detaljreglering. Detta kräver ytterligare studier av obligationsrätt, sakrätt och övrig förmögenhetsrätt.

I syfte att något samla de begrepp som nu har introducerats kan ­följande sägas. Fordringsrätt är alltså som juridisk disciplin aningen svåravgränsad. I viss mån beror detta på att indelningen i särskilda avtalstyper traditionellt har en stark ställning inom den juridiska pedagogiken och praktiken. Med det avses att man delar in kontrakts­ rätten efter det slag av rättshandling avtalet rör, t.ex. köprätt, hyresrätt, entreprenadrätt o.s.v. Ytterligare uppdelning kan ske genom att man tar hänsyn till det objekt som är föremål för avtal, t.ex. köp av lös egendom, köp av fast egendom, hyra av bostad, hyra av lokal o.s.v. Fordringsrätt är som juridiskt ämne avgränsat på ett annat sätt.

I fokus för intresset står här fordringen och den däremot svarande skulden. Fordringar och skulder förekommer givetvis bland alla de särskilda avtalstyperna. På det sätt kan fordringsrätt i förhållande till de särskilda avtalstyperna sägas vara ett generellt ämne. Å andra sidan

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 14

2011-06-22 16.00

Inledning

15

behandlas inom fordringsrätten inte alla de frågor som behandlas inom ramen för varje enskild avtalstyp.

En annan indelning av civilrätten är den i obligationsrätt och sakrätt. Fordringsrätt spänner över båda dessa ämnen. Återigen är det dock så att fordringsrätten inte tar upp allt som behandlas inom obligations- respektive sakrätten. Även i relation till den nu nämnda­ uppdelningen är fordringsrätt alltså samtidigt ett mer generellt ämne och ett mer inskränkt sådant. Det senare gäller fram för allt i förhållande till sakrätten och i boken kommer sakrättsliga frågor enbart tas upp när de har direkt anknytning till tillämpningen av skuldebrevslagen. Vad gäller obligationsrättsliga frågor av betydelse för skuldebrevs­lagen och även i övrigt är dock framställningen tämligen utförlig.

Som redan sagts berörs till vissa delar även annan förmögenhetsrättslig lagstiftning, däribland avtalslagen och konsumentkredit­lagen, i den mån de har betydelse i det skuldebrevsrättsliga perspektivet. Det bör dock påpekas att boken inte ger någon fullständig behandling av konsumentkreditlagen. I boken berörs också en del rent avtalsrättsliga problem. Det förhåller sig så, att det i skuldebrevslagen finns ett flertal hänvisningar till avtalslagen (se exempelvis 15 och 27 §§). Skuldebrevslagen och avtalslagen är i viktiga hänseenden synkroniserade med varandra. Bakom utfärdandet av ett skuldebrev eller en annan fordringshandling ligger dessutom i allmänhet ett avtal. Den avtalsrättsliga regleringen har i många fall direkt eller indirekt avgörande betydelse för hur ett konkret skuldebrevsrättsligt problem ska lösas. Så krävs exempelvis, då man ska fastställa en godtroende skuldebrevsförvärvares ställning, ofta att det avtalsrättsliga förhållandet mellan gäldenären och den ursprunglige borgenären utreds. Boken innehåller dock ingalunda någon sammanhållen avtalsrättslig redogörelse. Långt därifrån. Sådana redogörelser finns att tillgå på annat håll och faller utanför syftet med denna bok. Emellertid behandlas förmögenhetsrättslig lagstiftning, doktrin och praxis av skilda slag. Som enstaka exempel kan nämnas räntelagen och preskriptionslagen. I övrigt hänvisas till innehållsförteckningen och sakregistret.

Framställningen av skuldebrevsrätten i denna bok är tämligen

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 15

2011-06-22 16.00

16

Fordran och skuld

kommenterande och i stor utsträckning exemplifierande samt inriktad på grundläggande tillämpningsproblem. I mångt och mycket är det alltså fråga om att ge läsaren baskunskaper. Som tidigare antytts hind­rar inte detta oss från att hysa den förhoppningen att läsaren också kan bibringas vissa systematiska insikter.

1.2 Studie- och läsanvisningar Att uttala generella anvisningar vad gäller studieteknik är näst intill omöjligt. Vad som är ett klokt råd till den ene, kan vara förödande för den andre och vice versa. Vi ska här ändå våga oss på ett försök vad gäller det skuldebrevsrättsliga studiet.

Det torde vara en fördel om man – innan studiet av skuldebrevslagen påbörjas – är något insatt i reglerna om hur avtal sluts och reglerna om avtalsrättslig ogiltighet. Samma sak gäller de avtalsrättsliga reglerna om rättshandlande genom fullmäktig eller annan mellanman. Så måste man exempelvis känna till skillnaden mellan mellanmannens behörighet och befogenhet även vid lösandet av vissa skulde­brevsrättsliga problem.

Grundläggande köprättsliga kunskaper är också värdefulla. Kännedom om även andra kontraktstyper (än köp) underlättar möjligheterna att kunna tillgodogöra sig skuldebrevsrättsliga framställningar, denna bok inte undantagen.

Det känns angeläget att poängtera att man vid läsningen alltid bör ha lagtexten till hands. Framställningen och exemplen i boken knyter – särskilt när det gäller skuldebrevslagen – an till de olika paragrafernas tillämpning. Håll dock i minnet, även vid studiet av enskilda lagrum i skuldebrevslagen, den skuldebrevsrättsliga systematiken.

Det finns exempelvis all anledning att man hela tiden frågar sig själv om man ställts inför ett obligationsrättsligt eller sakrättsligt problem, eller om problemet man just funderar på är ett legitimationsproblem eller ett negotiabilitetsproblem. De rättsfall som boken hänvisar till är naturligtvis viktiga på området. De är emellertid överlag ganska svårtillgängliga, varför man lämpligen studerar dessa först efter det att man genom boken inhämtat grundläggande kunskaper.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 16

2011-06-22 16.00

Inledning

17

Boken innehåller också en tämligen diger källförteckning, inklusive en förteckning över relevanta rättsfall. Beträffande rättsfallen hänvisas också till kommentarer av fallen i Juridisk Tidskrift (JT) när sådana har förekommit.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 17

2011-06-22 16.00

2 Fordringsrättslig ­introduktion 2.1 F ordringsrätt – ämnet som inte finns, men … som ändå finns Rättssystem och rättsliga regleringar kan systematiseras på många sätt. Avgränsade juridiska discipliner likaså. Om vi har civilrätten i åtanke, är denna en del i ett större rättsligt system. Hur detta större system är strukturerat och hur man avgränsar just civilrätten är inte en gång för alla givet. Likväl finns det vissa utgångspunkter som det råder enighet om. Graden av precisering kan emellertid i stor utsträckning variera. Civilrätt kan beskrivas som de rättsregler som avser förhållanden mellan enskilda. Detta är en mycket allmänt hållen definition, som måhända är i behov av skilda kompletteringar och preciseringar. Civilrätten är sedan i sin tur systematiserad, mer eller mindre utmejslat. Vissa utgångspunkter är mer eller mindre förenliga med andra utgångspunkter. Systematiken är inte enhetlig och inte heller något som är av naturen givet. En vald systematik kan ofta återföras till vissa syften. Dessa syften kan sedan i sin tur vara av varierande art. När man talar om systematik inom juridiken i stort – eller inom civilrätten som en av dess delar – avses alltså inte något slutet väsen eller statiskt förhållande. Juridiken och de sätt man kan systematisera den på är något som i hög grad är dynamiskt. Att fånga en sådan föränderlig företeelse är ingalunda en enkel uppgift.

Vad hittills sagts kan kanske upplevas som abstrakt och svår­ genomträngligt. Det är det också. Det är dock viktigt att ha i åtanke

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 18

2011-06-22 16.00

Fordringsrättslig introduktion

19

just dessa bakomliggande abstraktioner när man försöker att sätta sig in i övergripande juridisk systematik. Här ska inte de anslagna svårigheterna fullföljas eller fördjupas på något sätt. Denna inledning tjänar endast syftet att bidra till att förhindra att läsaren invaggas i någon sorts falsk säkerhet. Det gäller i stället att finna en relativ trygghet i den absoluta otryggheten.

Vi ska i stället övergå till att ge en introduktion till ett sätt att systematisera en del av civilrätten. Den del som vi då åsyftar är för­ mögenhetsrätten. Denna del kan sedan i sin tur delas upp efter skilda grunder. Ett sätt, som vi redan nämnt, är att dela upp förmögenhetsrätten i många olika avtalstyper. Varje särskild avtalstyp (exempelvis köp, hyra, gåva etc.) studeras då för sig. Det brukar ibland betecknas som förmögenhetsrättens speciella del. Som komplement till detta ställer man då förmögenhetsrättens allmänna del. I denna del studeras de för de olika avtalstyperna gemensamma frågorna, exempelvis brukar avtalsrätten i vid bemärkelse hänföras till denna del.

I denna bok presenteras vissa frågor, som brukar hänföras till förmögenhetsrättens allmänna del.1 Först behandlar vi frågor om förpliktelsers uppkomst. Hit hör naturligtvis avtalet och avtalsrätten.

Förpliktelser kan dock uppkomma även på andra sätt. För det andra behandlar vi obligationsrätten, som rymmer frågor om förpliktelsers innehåll, förändring och upphörande. Det torde inte vara svårt att inse att denna del i hög grad ”konkurrerar” med studiet av särskilda avtalstyper. Den tredje delen av förmögenhetsrätten, indelad på detta sätt, är sakrätten. Denna framställning kommer – som redan antytts – inte att dryfta sakrättsliga spörsmål i vidare mån än sådana berörs i skuldebrevslagen. Ämnet för den följande introduktionen motsvarar alltså vad som med en inte helt lyckad beteckning brukar kallas fordringsrätt.

1

En indelning som nära nog helt ansluter till Rodhes indelning. Se Rodhe s. 15 f. Ang. förmögenhetsrättslig systematik jfr också Hellner II:2 s. 29 f. och Bertil Bengtsson i fskr till Kurt Grönfors s. 29 f.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 19

2011-06-22 16.00

20

Fordran och skuld

2.2 Förpliktelsers uppkomst 2.2.1 Avtal Det vanligaste – och viktigaste – sättet på vilket förpliktelser uppkommer är utan tvekan genom avtal, och då naturligen det ömsesidigt för­ pliktande avtalet.2 Här ska nu ges en översiktlig framställning av grundreglerna om avtals ingående. Den gör inte anspråk på att vara annat än en inledning, som kan läggas till grund för det fortsatta studiet.3 Löftesprincipen Svensk avtalsrätt (och även nordisk avtalsrätt i övrigt) bygger på den s.k. löftesprincipen eller löftesteorin, dvs. principen eller teorin om att anbud och accept är var för sig bindande. Ett avtal uppkommer genom utväxling av anbud och accept av samma eller i vart fall korresponderande innehåll (konsensualavtal). Som snart kommer att antydas behöver innehållet i anbudet och svaret inte vara exakt detsamma. I många fall är bundenheten betingad av att motparten förbinder sig att erlägga motprestationen. Detta är vid närmare på­­seende tämligen självklart; en mottagare av ett anbud kan inte göra gällande ett anspråk mot anbudsgivaren om han eller hon inte själv accepterar anbudet. Av löftesprincipen följer att anbud och accept inte kan återkallas. Ett anbud är bindande under viss tid, den s.k. acceptfristen.­Regler om beräkning av acceptfristen ges i 2 och 3 §§ AvtL.4 Nu är regeln om bundenhet under acceptfristen inte absolut. Ett anbud kan återkallas fram till den tidpunkt då mottagaren tar del av anbudet,­om återkallelsen dessförinnan eller samtidigt kommit mottagaren tillhanda, se 7 § AvtL. Vidare har diskuterats

2

Det kan ifrågasättas, och har ifrågasatts, om inte ett avtal per definition alltid är ömsesidigt förpliktande, se Mikael Mellqvist i Ratio omnia vincit, en vänbok till Trygve Hellners, s. 165 f.

3 För grundläggande framställningar hänvisas till Adlercreutz/Gorton s. 53 f., Ramberg s. 81 f. och Grönfors/Dotevall s. 41 f., alla med omfattande hänvisningar.

4 Se NJA 2004 s. 862.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 20

2011-06-22 16.00

Fordringsrättslig introduktion

21

om det inte skulle finnas en ännu längre gående möjlighet att återkalla anbud, dvs. möjligheten skulle finnas även i de fall där mot­ tagaren tagit del av anbudet. Här är dock rättsläget oklart.5 För sent svar Ett anbud är alltså bindande under en viss tid. För det fall mottagaren av anbudet accepterar för sent, dvs. efter acceptfristens utgång, föreskrivs i 4 § 1 st. AvtL att accepten ska gälla som nytt anbud, som sedan i sin tur kan accepteras av den som först avgav anbud. Detta är tämligen självklart. Det måste nämligen regelmässigt kunna antas, att den som avger ett svar som råkar komma för sent, eller som sänds i medvetenhet om att det är för sent, ändå vill ingå avtal. Om däremot den som avger svaret tror att han eller hon accepterar i rätt tid och mottagaren av det sena svaret inser eller måste inse detta är mottagaren enligt 4 § 2 st. AvtL tvungen att reklamera, dvs. underrätta den svarande om att svaret kom för sent. Underlåter han eller hon det anses avtal ha kommit till stånd, dvs. han eller hon blir bunden av avtal trots att accepten kom för sent. Underrättelsen måste – som det står i lagtexten – ske utan oskäligt uppehåll. Detta är en skyddsregel för den accepterande. Om denne svarar för sent har inget avtal kommit till stånd – acceptfristen har gått ut! Det skulle kunna utnyttjas av mottagaren, den som lämnade anbudet, på så sätt att han eller hon kunde hålla den svarande i ovetskap, om han eller hon inte var tvungen att utan oskäligt uppehåll underrätta motparten om det verkliga förhållandet. Låt säga att anbudet rör köp av en vara vars pris fluktuerar. Om den svarande – felaktigt – tror att han eller hon accepterar i tid skulle mottagaren kunna avvakta och se hur priset utvecklas innan han eller hon tar ställning till om han eller hon ska upplysa om att svaret kom för sent. Beräkningen av den tid inom vilken detta ska meddelas till

5 Adlercreutz I s. 52 f. med hänvisningar och Grönfors/Dotevall s. 92 f. och s. 293 f. ang. den s.k. re-integra-regeln i 39 § AvtL. Jfr även Adlercreutz/Gorton s. 271 f. och NJA 1999 s. 575.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 21

2011-06-22 16.00

22

Fordran och skuld

motparten får ske utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Om avtalet ingås i ett kommersiellt sammanhang är reklamationsfristen kort, speciellt om det rör en vara som omsätts på en marknad där priserna varierar snabbt.

Orena svar Motsvarande reglering beträffande orena svar finns i 6 § AvtL. Den som avger ett orent svar, dvs. en accept som inte överensstämmer med anbudet, anses enligt 6 § 1 st. AvtL ha avslagit anbudet och själv gett ett nytt anbud. Svaret kan alltså ses som en förhandlingspropå. Den som accepterar finner kanske någon del i anbudet vara mindre bra. Han eller hon accepterar därför, men med förbehåll, t.ex. att priset ska vara ett annat. Den ursprunglige anbudsgivaren kan därefter acceptera detta – nya – anbud om han eller hon vill.

Görs inte det har avtal inte kommit till stånd. Nu finns även här en regel för det fall den accepterande anser att accepten överensstämmer med anbudet och mottagaren inser eller måste inse detta.

Anbudsgiva­ren är då tvungen att underrätta den accepterande utan oskäligt uppehåll om att rättshandlingarna inte överensstämmer.

Gör han eller hon inte det anses avtal slutet med det innehåll som framgår av den orena accepten. Det måste påpekas, att inte varje avvikelse från anbudet gör accepten oren. En avvikelse till förmån för anbudsgivaren torde i allmänhet inte göra accepten oren. Det brukar också sägas att av­­vikelsen måste vara av någon materiell betydelse. Avvikelser av endast formell natur gör vanligtvis inte accepten oren.6 Krav på skriftlighet Nu är detta inte det enda sätt på vilket avtal kan komma till stånd.

Det kan i detta sammanhang nämnas att parterna själva kan komma överens om att bundenhet ska inträda först i samband med under-

6

Adlercreutz/Gorton s. 68 f. och Grönfors/Dotevall s. 80 f.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 22

2011-06-22 16.00

Fordringsrättslig introduktion

23

skrift av ett skriftligt kontrakt, s.k. avtalad skriftform.7 Detta är särskilt vanligt vid större och mer komplicerade avtalsslut. Att det är möjligt att frångå avtalslagens modell följer redan av att 1 kap. AvtL, som behandlar avtals ingående, är dispositivt, dvs. parterna kan själva komma överens om att förfara på annat sätt än det som anges i lagen.8 Vidare måste göras det påpekandet, att det för vissa avtalstyper­finns ett krav på skriftlighet uttryckt i lag, t.ex. för köp av fast egendom och bostadsrätt, vissa arrendeavtal m.fl.9 Realhandlande och realavtal Avtal, och i och med det förpliktelser, kan också uppkomma utan uttryckliga rättshandlingar. En parts realhandlande kan ersätta anbud eller accept.10 Den som parkerar på en parkering där markägaren har satt upp en skylt med innehåll att den som ställer sin bil på platsen också godtar att erlägga föreskriven avgift, vid äventyr att annars en straffavgift eller kontrollavgift tas ut, blir alltså bunden av ett avtal och förpliktad att uppfylla åtagandet som framgår av skylten. Han eller hon kan sägas ha accepterat anbudet genom sitt realhandlande, dvs. att parkera bilen.11 Det nu nämnda realhandlandet bör hållas isär från realavtalet. Det senare utmärks av att det enbart är realt handlande från båda eller en av parterna som konstituerar ett avtal. Exempel på det är gåva och saklån. Parkeringsfallen är däremot ett konsensualavtal där det reala handlandet utgör ett moment i avtalsslutandet.

Ogiltighet Det måste påpekas att avtal endast kan ingås mellan rättskapabla.

En omyndig kan som huvudregel inte själv avtala. Han måste företrädas av någon som kan rättshandla på hans eller hennes vägnar.

7

Adlercreutz/Gorton s. 93 f., Ramberg s. 94 f.

Ang. dispositivitet vad gäller 1 kap. AvtL, se Adlercreutz/Gorton s. 53 f. och Grönfors/Dotevall s. 41 f.

9 Se t.ex. 4 kap. 1 § JB och 6 kap. 4 § bostadsrättslagen.

10 Se Adlercreutz/Gorton s. 54 och s. 90 f.

11 Ang. sådana ”parkeringsavtal” se NJA 1981 s. 323, jfr NJA 1983 s. 604.

8

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 23

2011-06-22 16.00

24

Fordran och skuld

Vidare kommer avtal inte till stånd om någon av parterna är psykiskt sjuk, i vart fall om sjukdomstillståndet är av allvarligare slag eller om omständigheterna kring avtalet är sådana att detta kan angripas; avtalet kan alltså vara ogiltigt på grund av tvång, svek, ocker eller liknande (se 28–33 §§ AvtL). Ett avtal kan också bli ogiltigt om en fullmäktig överskridit sin behörighet eller om en förfalskning förekommit. I dessa fall uppkommer ingen förpliktelse. Framställningen nedan beträffande skuldebrev kommer att ge exemplifieringar och litteraturhänvisningar vid olika former av avtalsrättslig ogiltighet.

Ytterligare om passivitet Ovan har lämnarts en kort inledning till hur avtalsslutande går till enligt den grundmodell som anges i 1 kap. AvtL. Vidare har pekats på att avtal kan ingås på andra sätt. Vad som nämndes vid behandlingen av 4 och 6 §§ AvtL kräver möjligen någon ytterligare kommentar. Dessa regler ger, tillsammans med 9 § AvtL, uttryck för avtals­­rättsliga principer som har stor räckvidd. I modern avtalsrätt har ingående diskuterats problemet med passivitet vid avtalsslut. Det finns en omfattande litteratur och ett antal rättsfall som har behandlat passivitetsproblem.12 Passivitetsproblem kan uppkomma i två situationer, dels när frågan som ska besvaras är: har avtal över huvud taget kommit till stånd och dels när frågan i stället är: vilket innehåll har ett redan slutet avtal?

Svensk rätt torde ha den grundläggande inställningen att en part som har full insikt i motpartens uppfattning och som inser att motpartens uppfattning är en annan än sin egen har en skyldighet att ta denne ur hans eller hennes ”villfarelse”, dvs. förklara för motparten att hans eller hennes uppfattning inte stämmer överens med partens egna. Gör parten inte det blir han eller hon själv bunden.

Bunden­heten kan gå ut på antingen bundenhet över huvud taget, dvs. att avtal föreligger, eller bundenhet vid motpartens uppfattning

12

Adlercreutz/Gorton s. 84 f., Adlercreutz II s. 76 f., Ramberg s. 112 f., båda med omfattande hänvisningar till litteratur och praxis.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 24

2011-06-22 16.00

Fordringsrättslig introduktion

25

om innehållet i avtalet. I allt väsentligt är det samma problemställning vid de två frågorna. De skillnader som finns beror oftast på hur parterna formulerar sin talan inför en domstol. För det fall ingen part gör gällande att avtal inte har slutits blir det endast en fråga om vilket­innehåll avtalet har; om ingen part framställt invändning om att avtal inte föreligger mellan parterna är domstolen på grund av bestämmelsen i 17 kap. 3 § RB förhindrad att pröva den frågan. Om däremot den ena parten gör gällande att avtal inte alls kommit till stånd blir det i stället en fråga om bundenhet över huvud taget. Det har visat sig svårt att upprätthålla någon åtskillnad mellan de båda frågorna vid behandling av ämnet och frågan är om inte det rör sig om två sidor av samma passivitetsmynt.

Här ska bara antydas ett par huvudpunkter, och då först vad gäller frågan om passivitetens betydelse beträffande bundenhet över huvud taget.

Exempel: Låt säga att två parter förhandlar om ett avtal. Förhandlingarna är tämligen ingående och olika avtalsutkast diskuteras och förkastas. Förhandlingarna slutar med att parterna skiljs åt. Av ett eller annat skäl får den ena parten klart för sig att den andre – tvärt emot den förstes uppfattning – anser att parterna slutit ett avtal. I ett sådant fall bör den som inser eller måste inse, dvs. när omständigheterna är så klara att han eller hon rimligen inte kan undgå att förstå hur det ligger till, så snart som möjligt underrätta motparten om att dennes uppfattning avviker från hans eller hennes egen. I annat fall löper han eller hon risken att hans eller hennes passivitet tilläggs den verkan att han eller hon blir bunden.

Passiviteten kan få betydelse på olika sätt. För det första kan passiviteten få den verkan att bevisbördan omkastas. För att förstå vad detta innebär måste man ha klart för sig att svensk rätts huvudregel är att den som påstår att avtal är slutet också har bevisbördan för sitt påstående. Det innebär att om en part invänder att inget avtal är slutet den andre har att bevisa att avtal är slutet. Man kan då tillägga passiviteten den betydelsen att man vänder på bevisbördan och säger att den som påstår att avtal inte är slutet har att bevisa sitt påstående. Det är i allmänhet svårt, och han eller hon blir då bunden och förpliktad på grund av sin passivitet. För det andra kan passiviteten tilläggas objektiv

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 25

2011-06-22 16.00

26

Fordran och skuld

verkan (s.k. avtalsverkan), dvs. man fastslår helt enkelt att passiviteten har den betydelsen att bundenhet inträder, även om den passive i det konkreta fallet kan bevisa att avtal inte slöts vid tidpunkten i fråga.

Om man förhållit sig passiv tilläggs passiviteten alltså den verkan som en accept annars skulle ha haft. Att närmare behandla passivitetsfrågor skulle föra för långt i detta sammanhang. Det räcker med att antyda att förpliktelser kan uppkomma genom att någon förhåller sig passiv gentemot en motpart med insikt om att denna uppfattar situationen som att avtal kommit till stånd eller att avtalet har en viss innebörd.

2.2.2 Speciella avtalsformer – några exempel Tredjemansavtal Ett tredjemansavtal13 karaktäriseras av att två parter träffar ett avtal som ger en tredje part en självständig rätt gentemot någon (eller, ovanligare, båda) av de direkt avtalsslutande. Det följer av principen om avtalets subjektiva begränsning att det inte är möjligt att grunda en förpliktelse för tredje man gentemot de direkt avtalsslutande,14 men inget hindrar normalt att denne tredje man tillerkänns en rättig­het gentemot de avtalsslutande. Det finns inga allmänna regler om tredjemansavtal,15 men rättsfiguren är erkänd i svensk rätt och det finns ett antal rättsfall som behandlat tredjemansavtal.

Exempel: I ett hyresavtal mellan en hyresgäst och en hyresvärd åtog sig hyresgästen att betala den förhöjda brandförsäkringspremie som kunde följa av den verksamhet som hyresgästen bedrev i den hyrda lägenheten. Enligt HD gav detta avtal mellan hyresgäst och hyresvärd en rätt för de andra hyresgästerna, som inte var avtalsparter, att framställa krav direkt mot den hyresgäst, som bedrev verksamheten. Denne blev alltså förpliktad mot personer med vilka han inte slutit avtal, NJA 1956 s. 209.

13

Allmänt om tredjemansavtal, se Adlercreutz/Gorton s. 152 f.

Grönfors/Dotevall s. 54 f.

15 Se dock försäkringsavtalslagen (2005:104) och prop. 2003/04:150 samt Bertil Bengtsson, Försäkringsavtalsrätt.

14

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 26

2011-06-22 16.00

Fordringsrättslig introduktion

27

Det kan nämnas att det kan vara svårt att skilja ut rättsfiguren tredjemansavtal från de fall där den berättigade endast är representant för en av de avtalsslutande.16 Förlikning Två parter som tidigare ingått ett avtal, om vilket nu tvist kanske råder eller som på annan grund är ovisst mellan parterna, kan träffa ett avtal om förlikning. Detta avtal ersätter då i allmänhet det tidigare avtalet och kan grunda förpliktelser för den ena eller båda parter.

Ett sådant avtal kan ibland framstå som en ren eftergift, dvs. en part uppger ett tidigare framställt anspråk. En sådan rättshandling står ofta gåvan nära.17 Exempel: Två parter har sedan lång tid haft ett samarbetsavtal rörande vissa arbeten. I samband med avveckling av parternas mellanhavanden uppstår en mängd frågor om ersättning för utförda arbeten, betalning för material, ersättning för förtida uppsägning av avtalet m.m. Parterna sluter därefter, sedan tvist uppkommit, ett avtal innebärande att ett visst belopp ska utbetalas som ersättning i ett för allt och att ”alla parternas mellanhavanden är härmed slutligt reglerade”. Detta avtal grundar självfallet en förpliktelse och det ersätter också det tidigare avtalet.18

Ackord m.m.

En särskild – kollektiv – form av förlikning kan sägas utgöras av ackordet. Ett ackord innebär vanligtvis att en gäldenär gör upp med samtliga sina borgenärer om en procentuell nedsättning av deras fordringar. Ett sådant ackord kan alla inblandade komma överens om. I svensk rätt tillhandahålls emellertid olika former av tvångs­ mässig kollektiv nedsättning av fordringar. Hit hör skuldsanering enligt skuldsaneringslagen, offentligt ackord enligt lagen om företagsrekonstruktion och, i viss mån, konkurs enligt konkurslagen (se vidare avsnitt 2.3.8.4).

16

Om fullmakt m.m. se Adlercreutz/Gorton s. 160 f., Grönfors/Dotevall s. 105 f. och Ramberg s. 52 f.

17 Adlercreutz/Gorton s. 33. Jfr även avsnitt 2.3.8.2.

18 Jfr avsnitt 2.3.5.1.

11-31 Iustus Fordran 22 juni.indd 27

2011-06-22 16.00

NIONDE upplagan

IUSTUS FÖRLAG ISBN 978-91-7678-790-8

Iustus_Fordran_Skuld_9U_2.indd 1

9

Mikael Mellqvist Ingemar Persson

Fordran & Skuld

Fordran & Skuld

I denna lärobok behandlas främst skuldebrevslagen och dess tilllämpning. Systematiskt genomgås vad som gäller vid enkla respektive löpande skuldebrev beträffande gäldenärens invändningsrätt, legi­timation, sakrättsskydd m.m. Framställningen innehåller ett stort ­antal exempel. För att beredda perspektivet, och för att placera skuldebrevsrätten i sitt sammanhang, berörs också allmänna fordringsrättsliga frågor ­rörande bl.a. ränta, preskription m.m. ­Vidare ­behandlas översiktligt växeloch checkrättsliga grundregler samt konsumentkrediter och vissa värde­pappersrättsliga frågor.

Genom rikliga hänvisningar till förarbeten, doktrin och praxis är boken också användbar som en ”liten” handbok.

Författarna – numera lagman respektive justitieråd – har tidigare ­tjänstgjort som lektorer i civilrätt vid Uppsala universitet samt deltagit i lagstiftningsarbete i Justitiedepartementet.

Mikael Mellqvist Ingemar Persson

Fordran & Skuld

NIONDE upplagan

IUSTUS FÖRLAG

11-06-22 18.09.35