9789186095062

A leksa ndr

d

PUSJKIN d Fyra små tragedier

Aleksandr Pusjkins omslagsteckning till “Dramatiska scener” (Små tragedier), 1830.

13

Atrium

A leksa ndr

PUSJKIN Fyra små tragedier Översättning och förord Lars Erik Blomqvist Illustrationer Vladimir Favorskij

Atrium

www.atriumforlag.se

Atrium Förlag, Umeå 2009 Översättning © Lars Erik Blomqvist Illustrationer © Vladimir Andrejevitj Favorskij / BUS 2009 Omslagsbild: Aleksandr Pusjkin, porträtt av Orest Kiprenskij 1827 (Tretjakovgalleriet, Moskva) Originalets titel: Malenkije tragedii Utgiven med stöd från Vera Sagers stiftelse Tryckt hos Bulls Graphics AB, Halmstad 2009 isbn 978-91-860950-6-2

innehåll

förord

5

den girige riddaren

15

mozart och salieri

43

stengästen

61

ett gästabud i pestens tid

111

MOZART OCH SALIERI

SCEN I Ett rum. salieri:

Det sägs att rättvisa ej finns på jorden.

Men rättvisa finns heller ej i himlen.

Så enkelt är det – som en vanlig skala.

Jag blev ju född med lidelse för konsten; när jag var barn och orgeln högt däruppe lät klangen ljuda i den gamla kyrkan – då hörde jag och lyssnade; jag grät och ljuva tårar rann längs mina kinder.

Jag tog farväl av simpla nöjen tidigt och allting annat än musik jag skydde; jag var förmäten, envis, när jag avstod och ägnade mitt liv blott åt musiken.

Det första steget var besvärligt, trist den första vägen. Dock jag lyckades betvinga motgången och med mitt hantverk ge konsten fast och säkert underlag.

Jag blev en yrkesman, och mina fingrar blev lydiga, ja, kyligt konstförfarna och trogna mitt gehör. Jag dräpte klangen.

Musiken skar jag sönder som ett lik, jag trodde harmonin var algebra.

Och så med all min kunskap fick jag mod

45

aleksandr pusjkin

att hänge mig åt ljuva skapardrömmar.

Jag började att skapa – men i lönndom – och ännu utan någon tro på äran.

Ibland jag satt i tysta källarrummet i flera dagar utan sömn och föda, jag kände hänryckning och gudagnista men brände det jag gjort och såg helt kallt hur mina tankar och den klang jag skapat gick upp i rök och lågor och försvann.

Vad säger jag? När sedan store Gluck lät röja alla dolda hemligheter (de lockande och djupa gåtorna) då övergav jag allt jag förut lärt mig, allt det jag älskat, det jag satt min tro till.

Nog följde jag i spåren efter honom, och utan knot, likt en som farit vilse och sedan blivit sänd till annat land.

Med envishet och ständigt tålamod jag nådde mycket långt till sist i konsten, och Äran log mot mig; jag fann med ens i människornas hjärtan svar på det jag hade skapat. Jag var lycklig, njöt av mödan, framgången och ärans sol, av mina vänners arbete och framgång, kollegernas artistiska bedrifter.

Nej! Aldrig kände jag vad avund var, nej, aldrig, inte ens när herr Piccini bedårade och band parisarna,

46

drama den girige riddaren mozart och salieri

ej ens när jag för första gången hörde hur Ifigeniaouvertyren klingar.

Vem säger väl: Salieri var för stursk, han var en usel avundsman, en orm, som mänskor trampat på, en man som kraftlöst har tuggat sönder både sten och sand?

Nej, ingen! Men jag säger själv idag: jag är en avundsman, ja, missunnsam är jag, min avund är så stark. – O, Gud! Är det väl rättvist, när gudomlig gåva, när odödligt geni ej blir belöning för lågande passion och självuppoffring, för mödor, arbete och fromma böner, utan får stråla kring en galnings huvud, en enkel lätting?.. Mozart, Mozart! [mozart kommer in.] mozart:

Aha! Men ser man på! Och jag som tänkt få muntra upp dig med ett litet skämt. salieri:

När kom du hit? mozart:

Helt nyss, jag sökte dig.

Jag ville visa något för dig. Men jag hörde plötsligt bredvid värdshuset 47

aleksandr pusjkin

en violin… Min käre Salieri!

Så lustigt har du aldrig hört förut…

Där stod en blind violinist på krogen som spelade Voi che sapete. Märkligt!

Och självklart tog jag med mig honom hit så du får höra vad hans konst är värd.

Stig in. [den blinde fiolspelaren kommer in.]

Och spela någonting av Mozart! [mannen spelar en aria ur Don Giovanni; mozart skrattar gott.] salieri:

Och du kan stå och skratta! mozart:

Ack, Salieri!

Säg, kan du inte skratta själv? salieri:

Alls ej, det roar inte mig när målarkluddar förstör min bild av Rafaels madonna, det roar inte mig när någon löjlig pajas parodierar Dante Alighieri.

Försvinn nu, gubbe.

48

drama den girige riddaren mozart och salieri

mozart:

Vänta, se här har du – och drick min välgångsskål. [violinisten går.]

O, Salieri, Du mår visst inte väl. Jag kommer hit en annan gång. salieri:

Vad tänkte du då visa?

mozart:

Åh, ingenting, en småsak. I går natt låg jag och plågades av sömnlöshet och tänkte ut ett par tre små motiv.

Jag skrev dem ned idag, för att jag vill få höra vad du anser, men just nu tycks du besvärad av mig. salieri:

Mozart, Mozart!

Besvärad av dig är jag aldrig. Sitt!

Jag lyssnar. mozart:

[vid pianot] Tänk dig nu – vem är det här?

För all del – det är jag, blott något yngre,

49

aleksandr pusjkin

förälskad – ej för mycket, men ändå – hos någon skönhet, hos en vän, hos dig, och jag är glad… Med ens jag skådar graven, ett plötsligt mörker eller något sådant…

Nåväl, hör på.

[Spelar.] salieri:

Var det ditt ärende – och ändå stannade du där vid krogen och hörde på en blind violinist!

Ack, Mozart, Gud, det är dig inte värdigt. mozart:

Nå, var det bra? salieri:

Ja, vilket härligt djup!

En sådan djärvhet, vilken harmoni!

Du är gudomlig, Mozart, vet du det?

Men jag – jag vet det. mozart:

Hå, det kan väl hända…

Men min gudomlighet är mycket hungrig. salieri:

Hör på: då äter du och jag tillsammans på krogen Gyllne Lejonet.

50

Aleksandr Pusjkin (1799-1837) är en nationalskald inom den ryska litteraturen.

Fyra små tragedier innehåller fyra av Pusjkins mest kända dramatiska arbeten:

Stengästen Mozart och Salieri Ett gästabud i pestens tid Den girige riddaren Dramerna presenteras i översättning av Lars Erik Blomqvist, som även författat ett initierat förord.

Fyra små tragedier

isbn 978-91-976201-6-1 12

isbn 978-91-860950-6-2