MED PROGGEN NÄR PUNKEN KROCKADE MUSIK – HISTORIEN OM FIENDENS77–1981 OCH LUNDS ROCKSCEN 19 KARL G JÖNSSON
EN SPARK RÄTT I SKALLEN När punken krockade med proggen – historien om Fiendens Musik och Lunds rockscen 1977–1981
Vi växte upp med en farlig musik, ni vet den som utsätts för kritik För den är gjord på amerikanskt recept, en nog så viktig aspekt, den kommer inte från svenska hjärtans djup Därför allihop så är det tur att vi har infört folkets kultur Musik ska spelas på dragspel och fiol, allra helst ska man sitta på en stol, se’n får det va’ Oktober hela året runt Beatles och Stones, en historisk parentes och gamle Bob Dylan var bara en mes Även om vi tyckte det var jävligt bra fattar vi idag det är ingenting att ha Nu vet vi bättre – knätofs ska det va’! När man dansar är det löjligt att hoppa upp och ner Lita på att jag mår illa när jag ser en rockgrupp spela och publiken vill ha mer Undrar om dom jävlarna har nå’n kamrer Vi måste förneka vår egen tradition, allt som har kommit från vår generation Intala dig själv, ”det var inte vi” Elektriska gitarrer – denna satans industri! Ensam hemma och allting är tyst Då vill jag lyssna på nå’t som är schysst Ingen som ser mig, ingen som hör Ingen som skvallrar och ingen som stör Åh vilken känsla att lyssna på Rolling Stones! Du går aldrig säker för fiendens musik Ingen går säker för Fiendens Musik Mats Zetterberg ”Du går aldrig säker (för fiendens musik)” 1978
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
” ” ”
Så obegåvat! Så meningslöst! Jag har aldrig fattat varför en jävla massa pellejönsar ska försöka spela rock när de inte har den minsta aning om vad det är. Inte den minsta känsla för ämnet. Inte har den minsta talang … och så vidare … och så vidare …" Mats Olsson, Expressen
Det är galet men jävligt roligt. Fiendens Musik är genuina amatörer som har gjort en suverän debutsingel. Ett gäng grabbar som växt upp med 60-talsmusiken och lyssnat på 70-talets svenska helylleprogg möter punken och blir pånyttfödda. Det är punkbröt, fräna texter och spelglädje. ’En spark rätt i skallen’ är en av mina favorit låtar från -78. ’Du går aldrig säker för fiendens musik’ har en text som måste retat Mikael Wiehe och kompani till vansinne. Den säger ungefär: ’Vi som växte upp med rockmusiken älskar den och står inte ut med er mesiga jävla knätofs och präktighet’ med adress svenska musikrörelsen. Och vem instämmer inte med hela sitt hjärta …” Britta Svensson, Västgöta-Demokraten
Den første single, ’En spark rätt i skallen’, var mere og andet end overstadig energi. Nok var det råt, men også vældigt musikalsk. Og Mats Bäckers saxofon gav det en ekstra overstadig dimension. I min verden dengang kunne mine amerikanske favoritter X og Dead Kenne dys ikke gøre det heftigere, og Ebba Grön fra Stockholm kunne slet ikke.”
4
Jakob Lambertsen, Jyllands-Posten
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
MED PROGGEN NÄR PUNKEN KROCKADENS MUSIK – HISTORIEN OM FIENDE1977–1981 OCH LUNDS ROCKSCEN KARL G JÖNSSON
5
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
6
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
Musiken vi aldrig slutar älska och lyssna på…………… 9
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10
Hösten & vintern 1977: Bäcker och Zetterberg möter Iggy Pop och får en idé………………………………………… 12
Våren 1978: Ett halvtaskigt rockband söker en halvtaskig trummis………………………………………………………………… 32
Sommaren 1978: Fiendens Musik lånar en måltavla av militären……………………………………………………………………… 51
Hösten 1978: Ett lokalt fyllo och Expressens rockkritiker grips av raseri……………………………………………… 67
Vintern 1979: Fienden erövrar Köpenhamn, gör en LP och får Stockholm att dansa…………………………… 91
Våren 1979: Vi döms av proggarna för vägran att sjunga om revolutionen………………………………………………… 127
Sommaren 1979: Vi flyttar in hos greven, en sopåkare och en förrymd dansk……………………………… 160
Hösten 1979: Vi intar Olympen och unghögern bränner Moderata brudar på bål…………………………… 181
Vintern 1980: Kaos i Suzys källare och en …iskall inspelning av en varm skiva……………………………………… 195 Våren 1980: Lund rockar mot Coca och ett MCgäng går till våldsam attack……………………………………… 228
11 12 13 14
Sommaren 1980: Lunds alla punkare firar en episk midsommar med oss………………………………………………………… 251 Hösten 1980: Vi gör vår egen rockgala och Marie Fredriksson niger för Zetterberg…………………………… 267 Vintern 1980–1981: Allting är på topp och plötsligt ringer klockan för sista ronden……………………… 283 Våren 1981: Fiendens Musik vaknar upp och försöker förgäves fånga en dröm………………………………… 291
Gigografi………………………………………………………………………………………… 300
15 16 17
1980-talet: Fienderna sprids för vinden och många nya idéer slår rot……………………………………………… 304 1990–2021: Fienderna samlas och får många nya vänner…………………………………………………………………………………… 326 Var Fiendens Musik punkare eller proggare?… 340 ”Ingen låt beskriver den känslan lika bra”…… 343
Diskografi……………………………………………………………………………………… 345 Personregister………………………………………………………………………… 347 Tack…………………………………………………………………………………………………… 350
7
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
James Osterberg visade sig vara lika väsensskild från Iggy Pop som Dr Jekyll från Mr Hyde. Mats Bäcker väntade sig inte mycket av kvällen. 12
1
HÖSTEN & VINTERN 1977
HÖSTEN & VINTERN 1977
”HETER DU VERKLIGEN ORSON WELLES?”
D
et var tidig eftermiddag tisdagen den 19 september 1977. James Newell Osterberg kopplade av i den luxuösa foajén på Plaza Hotel i Köpenhamn med New Musical Express, den engelska musiktidningen som var ett måste för dem som ville hänga med i rockbranschen. James Osterberg hade hunnit fylla trettio och började få ordning på sitt liv efter några stökiga år. Sedan en tid bodde han i Berlin där han jobbade med att bli av med sitt heroinberoende samtidigt som han skrev låtar tillsammans med gode vännen David Bowie. Nu var han ute på sin första Europaturné med sitt band, en bunt nya låtar och en platta, ”Lust for Life”, som skulle göra avtryck i rockhistorien. Samma kväll skulle de spela på Daddy’s Dance Hall vid Axeltorv – ett diskotek som hade liveframträdanden emellanåt. Ett par månader tidigare hade Sex Pistols spelat där. Just den här eftermiddagen hade hans skivbolag bokat upp honom för att träffa media. Amerikanen som också gick under artistnamnet Iggy Pop verkade känna ungefär samma entusiasm som inför ett tandläkarbesök.
”
Efter en lång stund tittade han upp, räckte fram handen och sa ’James Osterberg’.”
Aftonbladet hade skickat den frilansande rockskribenten Mats Zetterberg, 26, till Köpenhamn. Som fotograf hade han med sig Mats Bäcker, en nittonåring som gick andra året på Värnhems fotogymnasium i Malmö. De båda Matsarna drog från Lund till Malmö hamn på Bäckers 175-kubiks Vespa. Sedan över till Köpenhamn den vanliga vägen när man hade bråttom – med flygbåtarna som gick från Skeppsbron till Nyhavn på en halvtimme. Placerade i varsin högryggad flygplansstol öppnade de varsin första starköl medan den lilla bärplansbåten studsade ut över sundets vågor i mer än trettio knop. 13
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
MATS BÄCKER: När vi kom in på Plaza satt han försjunken i en tidningsartikel. Efter en lång stund tittade han upp, räckte fram handen och sa ”James Osterberg”. Mats Zetterberg presenterade sig som ”Mats” och jag som var lite blyg mumlade något i stil med ”My name is also Mats”. Han tittade förvånat på mig och sa: ”Orson Welles?” Jag blev jättegenerad men sa bara ”Yeah”.
Tidningsartikeln som James Osterberg hade fördjupat sig i handlade om den tragiska trafikolyckan i London några dagar tidigare där hans gode vän Marc Bolan, stjärnan i T. Rex, hade omkommit. MATS BÄCKER: Under själva intervjun ville han mest snacka golf. Vi
tänkte, vilken gammal sur bracka. Han varken såg ut eller betedde sig som den rebell och vilde vi hade räknat med att möta. Efter ett tag vågade sig Mats Z på att fråga om Marc Bolan. Då bröt han direkt: ”Don’t mention him!” Zetterberg tyckte att han kändes som ett svårare psykfall. Men han var rapp i sina repliker. När han fick frågan ”What do you think of flower power?” svarade han: ”I killed it!”. James Osterberg dominerade Plaza Hotels flotta lobby som om det var hans egen scen. När han ville ha kaffe ropade han ”BAAR-TENDER” på samma melodi som ”Goldfinger” så att det hördes över hela lobbyn. Han föreslog att jag skulle ta några bilder när han poserade i baren. Några av hans bandmedlemmar, bröderna Hunt och Tony Sales, satt också med och var rätt uttråkade. Efter ett tag frågade Tony Sales om jag inte kunde ta några foton på dem också. Vi gick ner till hotellets toalett och brände av några bilder med blixt rätt på. Tony frågade ”Heter du verkligen Orson Welles?” Jag visste inte riktigt hur jag skulle komma ur situationen, så jag sa helt enkelt: Något måste man ju heta. MATS BÄCKER:
Bröderna Hunt och Tony Sales frågade Mats Bäcker: ”Heter du verkligen Orson Welles?”
Iggy Pop var ju mer mytomspunnen kultfigur än världskändis. Till saken hör att andra vi intervjuat, stjärnor som Frank Zappa, Rick Wakeman och Jean-Michel Jarre, alla hade varit väldigt trevliga och tillmötesgående. Ej så Iggy. Vi tyckMATS ZETTERBERG:
14
HÖSTEN & VINTERN 1977
te båda att han såg kolossalt gammal och härjad ut. Han hade ju fyllt trettio. Rena föredettingen. Och han brydde sig inte om oss. Total nonchalans. Det hjälpte knappt att vi harklade oss en gång i minuten. Golf var det enda han kunde tänka sig att prata om. Vad hade vi i handicap …?
James Osterberg serverade Bäcker och Zetterberg en märklig blandning av golfsnack och rock.
Förväntningarna inför kvällens konsert på Daddy’s Dance Hall var därför inte så höga. Ingen av dem hade hört Iggys senaste LP. Den hade inte släppts i Sverige ännu. 15
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
Mats Bäckers ikoniska fotografi av Iggy Pop har många år senare sålts för 170 000 kronor på Bukowskis. Aftonbladet betalade den gången 300 kronor – och valde att inte publicera bilden. 16
HÖSTEN & VINTERN 1977
MATS ZETTERBERG: Men konserten skakade oss i våra grundvalar. Det var en helt annan person än den dryge stroppen vi hade träffat på hotellet. Inga läsglasögon, ingen Hitlerfrisyr. Vilt stirrande blick, bar överkropp, muskler, senor. Vig som en apa när han klättrade upp på PA-högtalarna. Toktajt band med bröderna Sales i högform, vrålvolym på den lilla klubben som var långt ifrån fullsatt.
Det var helt otroligt! Den energin och de låtarna var helt omtumlande. Jag fotade och fotade. Vi var helt yra efter konserten och började snacka om punken och att alla kunde spela. Varför inte vi? MATS BÄCKER:
Mest sålda singlar i Sverige vecka 38 1977 1 Baccara: Yes Sir, I Can Boogie 2 Sex Pistols: God Save the Queen 3 Jan Lindblad: Shenandoah 4 Magnus Uggla: Varning på stan 5 La Belle Epoque: Black Is Black 6 Boney M: Ma Baker 7 Cumulus: Höstvisa 8 Donna Summer: I Feel Love 9 Smokie: Living Next Door To Alice 10 Sex Pistols: Pretty Vacant
Mats Bäcker levererade sin senare så ikoniska svartvita bild av Iggy Pop till Aftonbladet för det överenskomna arvodet, trehundra kronor. Aftonbladets nöjesredaktion valde att inte publicera den.
”DET HÄR KAN VI GÖRA MYCKET BÄTTRE!”
D
agen efter gjorde Zetterberg och Bäcker ett reportage om Björn Afzelius Band för Musikens Makt. Afzelius hade varit en av stjärnorna tillsammans med Mikael Wiehe i musikrörelsens flaggskepp Hoola Bandoola Band som hade lagts ner året innan. Nu hade han precis inlett sin solokarriär. I ledande proggkretsar ansågs han vara en riktig rockare, men Bäcker och Zetterberg fann musiken ganska lam. Mats Bäcker minns att bandet roade sig med att sjunga ”Runka mig med vita handskar på” från den skandalomsusade gamle nazisten Johnny Bodes album ”Bordellmammans visor” medan han plåtade dem. Kontrasten mot Iggy Pops utlevelse på scenen var bedövande.
”
Bandet roade sig med att sjunga ’Runka mig med vita handskar på’ från den skandalomsusade gamle nazisten Johnny Bodes album ’Bordellmammans visor’”
På väg hem sa vi till varann ”Det här kan vi göra mycket bättre!”. MATS BÄCKER:
Tanken att bilda ett rockband kom inte helt ur det blå. Den brittiska punken som sköljde in över Sverige inspirerade unga att starta nya band 17
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
Proggrörelsens nye omslagspojke Björn Afzelius, här fångad av Mats Bäcker, kändes inte särskilt spännande efter att Bäcker och Zetterberg sett Iggy Pop.
överallt. Punken och den nya vågen innebar en brytning både med pretentiös arenarock och med den självbelåtna svenska proggmusiken. MATS BÄCKER: Just i den här vevan hade vi sett och intervjuat både The Jam och The Clash som hade sina första Sverigespelningar på Malmöklubben Dad’s Dancehall. Jag hängde med killarna i The Jam en eftermiddag i Malmö. Det var deras första utlandsgig, så de var nyfikna på allt. Men mötet med Iggy var det som gav oss en spark i baken och modet att våga tänka att nu startar vi ett eget band.
Mats jämför 1977 med det tidiga sextiotalet när Beatles och Stones inspirerade unga i hela världen att starta popband. MATS BÄCKER: Jag växte upp i Hagfors som sladdbarn och båda mina äldre bröder startade rockband som var bittra fiender på de lokala popbandstävlingarna. 18
HÖSTEN & VINTERN 1977
I Skåne var musikscenen glödhet 1977. Det första numret av Sveriges första rockfanzine, LARM, startat av Lennart Persson i Malmö, hade kommit ut redan våren 1976. Samma år hade Lennart Perssons gymnasiekompis Stefan Ahlqvist bildat bandet Problem. 1977 öppnade Broni Mühl rockklubben Dad’s Dancehall i en källare vid Föreningsgatan 54 i Malmö. Där bokade han in utländska band som var rätt okända för den breda publiken: The Jam, The Clash, Blondie, Ramones, Talking Heads, Elvis Costello, Patti Smith, Tom Robinson Band och många andra. I augusti 1977 gav Bengt Liljegren och Aris Fioretos ut det första numret av punkfanzinet ”Noncha allt” i Lund. Bengt hade gått en språkkurs i London och när Aris hälsade på såg de massor av konserter med de nya banden. Som tonåriga fanzineredaktörer kallade de sig Binkie och Artchie. I Klippan drog Anders Sjöholm igång bandet Kriminella Gitarrer under artistnamnet Stry Terrarie med några gymnasiekompisar och spelade in det som har kallats Sveriges första punksingel, ”Vårdad klädsel”/”Förbjudna ljud” i Studio Bombadill. Den 7 oktober 1977 var Problem och Lundabandet New Bondage förband åt The Clash på Dad’s Dancehall. Båda banden repade för övrigt på Dad’s. Senare på hösten spelade New Bondage in sin första singel, ”Shocked & Defeated”. Mats Zetterberg och Mats Bäcker var med i Grupp Fem, en frilansgrupp som höll till i ett slitet gathus på Östra Vallgatan 31 B i Lund. Deras verktyg var stora och gjutjärnstunga Nikonkameror, oftast laddade med Kodaks snabba svartvita Tri-X film, och gamla manuella skrivmaskiner från 60-talet. Det fanns en fast telefon på varje skrivbord. Grundarna var ett gäng unga fotografer, bland andra Micke Berg och Thore Soneson. Den artonårige fotoeleven Mats Bäcker hittade till Grupp Fem 1976 och fick Micke Berg som mentor. 1977 kom Bengt Eriksson och Birgitta Olsson med. Han skrev mest om musik, hon plåtade. När grundarna drog vidare blev det plats för nya frilansare. Mats Zetterberg kom in som reporter. Kjell Dike förstärkte fotoavdelningen.
Grupp Fem var en reportagebyrå med flera kompetenta fotografer. Överst Kjell Dike med sin Leica, under honom den unge Mats Bäcker, plåtad av samme Kjell Dike.
19
EN SPARK RÄTT I SKALLEN
Inredningen var enkel och robust. När Mats Nilsson kom med lyfte han av en dörr och lade den över ett par bockar. Vips hade han ett skrivbord. Grupp Fem hade en strikt ordning med obligatoriska veckomöten. Individualisterna Zetterberg och Nilsson undvek dem om de kunde. Grupp Fem jobbade åt ett brett urval av tidningar, från DN, Sydsvenskan, Aftonbladet, Expressen och Vecko-Revyn till studenternas tidning Lundagård, universitetets tidning LUM och en mängd fack- och specialtidningar. Bengt Eriksson hade skrivit i den progressiva musik rörelsens tidning Musikens Makt sedan starten och såg till att Grupp Fem blev dess sydsvenska redaktion. Mats Nilsson, som hade läst psykologi och medicin och gjorde stora avslöjanden om läkemedel i kvällstidningarna, kunde ropa ”Slusk hit!”. Det betydde att han behövde en fotograf för att plåta en pillerburk, vilket gav snabba och lättförtjänta pengar. Men oftare gjorde Grupp Fem större reportage i en mängd olika ämnen. Mats Zetterberg jobbade mest med rock och pop, främst för Aftonbladet, men också för Musikens Makt och ibland andra tidningar. Mats Bäcker fick göra massor av bildjobb på rockare som The Jam och Tom Robinson Band efter att han sommaren 1977 av en slump fått plåta omslaget till Kal P. Dals första LP, som helt oväntat blev en storsäljare.
”
En solig sen sommarfredag kryssade vi mellan ridande poliser genom Båstad med rutorna nedvevade och Hoola Bandoolas protestlåt ’Stoppa matchen’ på full volym i bilstereon.”
20
HAN VAR KLASSKOMPIS MED PHIL LYNOTT
J
ag hade lärt känna Mats Zetterberg i lumpen. Vi var två av cirka femtiotusen unga män som krigsmakten kallade in senhösten 1972 för åtta månaders tjänstgöring. Eller mer, om man blev befälselev, vilket jag lyckades undvika. Vi hamnade båda på S2, Kungliga Göta Signalregemente i Karlsborg. Mats var en ytterst ointresserad befälselev. Han hängde oftast med Jan Josefsson, som delade hans inställning till det militära. Sveriges krigsmakt, å sin sida, betraktade dem till en början som blivande sambandsförbandsexpeditionsgruppchefer, men insåg snart sitt misstag.
HÖSTEN & VINTERN 1977
Den svenska musikrörelsen publicerade premiärnumret av Musikens Makt i juni 1973. Tidningen, som ville bekämpa den kommersiella musiken, formgavs av Lars ”Amba” Esselius.
De misslyckade befälseleverna Zetterberg och Josefsson fungerade bättre som författare av en uppmärksammad debattbok.
Det var ”Josef ” – han kallades aldrig något annat – som sålde premiärnumret av tidningen Musikens Makt till mig en solig dag i juni 1973 på exercisplan bakom Karlsborgs fästning. Själv var jag telegrafist och tränad att sända och ta emot 125 tecken i minuten på den där typen av telegrafnycklar som man ser i gamla westernfilmer. Ersättningen var åtta kronor om dagen. Lyckligtvis fanns det en kille på tredje pluton – de kallades kabeltattare eftersom deras jobb var att rulla ut telefonkabel mellan olika baser i skogen – som sålde LP-skivor ”ur sin privata samling” riktigt billigt, trots att de var förseglade och helt ospelade. 21
”Men Fiendens Musik var mer än så, bandet knöt också an till de mer anark istiska och politiskt inkorrekta delarna av den proggrörelse man med sin humor och smått naivistiska inställning Mats Olsson samtidigt så effektivt retade upp. Med texter fulla av ironi och samhällskritik, s den Fien gt. roli igt jävl men t gale är t ”De socialrealism och dylanskt utflippade t Musik är genuina amatörer som har gjorr ordramsor och med ett aggressivt en suverän debutsingel. Ett gäng grabba sväng i musiken blev man ett högst som växt upp med 60talsmusiken och g älskat liveband runt om i Norden. […] lyssnat på 70talets svenska helylleprogär Ett av den svenska sjuttiotalsmusikens möter punken och blir pånyttfödda. Det intressantaste band.” punkbröt, fräna texter och spelglädje.”
”Så obegåvat! Så meningslöst! Jag har aldrig fattat varför en jävla massa pelle jönsar ska försöka spela rock när de inte har den minsta aning om vad det är.”
Britta Svensson
Lennart Persson
de upp och ner Rockbandet Fiendens Musik från Lund vänKarl G Jönsson på många begrepp i slutet av 1970talet.och berättar här, var en av de kreativa krafterna i bandetn utifrån personliga tillsammans med många andra, om tide i skallen” är histo upplevelser och minnen. ”En spark rätt mellan proggen rien om bandet som hamnade i korselden tidsanda och en och punken, men också en skildring av en fantastiskt kreativ musikscen.
heli ump res s.se