Värmlands landshövdingar och hertigar Ingemar
VOTUM
Ingemar Eliasson
Värmlands landshövdingar och hertigar
Innehåll
Landshövdingar för Värmlands län från 1779 till
idag
Johan Gustaf Uggla
1779–1793
Johan Gustaf Uggla föddes 1734 och avled 1798. Han var landshövding 1779–1793.
1779 avskildes landskapet Värmland utom Karlskoga bergslag från Närke och Värmlands län och blev ett eget län. Dess förste landshövding blev Johan Gustaf Uggla. Han var landshövding 1779–1793, först som vice landshövding och från 1788 som ordinarie.
Värmlänningarna var mycket tillfreds med utnämningen av Uggla, då han var den första landshövding som var född i landskapet. Han växte upp på Sund i By socken på Värmlandsnäs. Hans föräldrar hade städslat en ung student från Småland vid namn Esaias Tegnér som informator.
Dennes son med samma namn blev den berömde poeten och biskopen
Esaias Tegnér.
Avskiljandet av Värmland till eget län skedde vid en högtidlig ceremoni då både landshövding Hamilton från Örebro län och den tillträdande Uggla för Värmlands län var närvarande och prisade händelsen högstämt. Tillfredsställelsen tog sig icke blott uttryck i en pompös ceremoni, konstaterades i Carlstads Vecko-Tidningar, utan jämväl i poesi, ”som dock vittnade om bättre vilja än förmåga”.
Uggla var kammarherre hos kung Adolf Fredrik och hade som officer deltagit i Pommerska kriget 1757–1762. Han lämnade den militära banan med majors avsked. När han utnämndes till landshövding var han inspektör vid kronobränneriet i Karlstad, en syssla som han behöll under landshövdingetiden. Han fick inte heller någon annan lön än den han hade som inspektör. Man kan därför hävda, som historikern Peter Olausson påpekat, att det var brännvinet som åtminstone initialt finansierade Värmlands tillblivelse som län.
Under Ugglas tid byggde Carl Jacob Heublein den väderkvarn som kom att kallas Hybelejens kvarn. Det lär landshövdingen inte ha sett med blida ögon. Efter avgången flyttade han till sin fädernegård Averstad på Värmlandsnäs där han avled 1798.
Tillsammans med sin hustru Johanna, född Fock, fick de sju barn av vilka endast två nådde vuxen ålder.
Något om tiden då …
Sverige låg under Ugglas tid i krig med både Danmark och Ryssland. Flera av de officerare som senare i livet skulle komma att bli landshövdingar i Värmland deltog i dessa krig. Under Ugglas sista år som landshövding mördades Gustav III och hans omyndige son Gustav IV Adolf blev kung. Fram till myndighetsdagen styrde en förmyndarregering under prins Karl, kungens farbror.
Bland viktigare händelser i en vidare omvärld under denna tid finns särskilt skäl att nämna franska revolutionen 1789. Den skulle komma att få stora effekter på den fortsatta utvecklingen i hela Europa. 1783 erkänner Sverige USA som självständig stat.
1786 instiftade Gustaf III Svenska Akademien. Bland övriga händelser inom kulturvärlden kan nämnas att Wolfgang Amadeus Mozart avled 1791.
Nils Nilsson Silverskiöld 1793–1802
Nils Nilson Silverskiöld föddes 1751 och avled 1822. Han var landshövding 1793–1802.
Silverskiöld var liksom sin företrädare militär och hade nått överstelöjtnants grad när han utsågs till landshövding. Under Silverskiölds tid påbörjades bygget av Östra bron i Karlstad. Hans namn är inhugget i en av brovalvens stenar.
Säkerheten för sjöfarten på Vänern blev akut under denna tid. Otaliga fartygsolyckor hade inträffat under en följd av år, som kostat många människor livet och inneburit stora förluster för både bruksägare och skutskeppare. En snabbt stigande handel krävde mer sjötransporter som
i sin tur ställde krav på bättre säkerhet till sjöss. Trots sjömätningar under senare delen av 1700-talet var förlisningarna ett stort problem. Silverskiöld tog därför ett initiativ och bjöd 1799 in till ett möte i Kristinehamn i syfte att skapa en organisation för att stärka sjösäkerheten på Vänern. Där möttes företrädare för städerna runt sjön, bruksägare, skeppare och handelsidkare som tillsammans bildade Vänerns Seglationsstyrelse. Det var utan tvekan ett historiskt beslut av stor betydelse för näringslivets utveckling fram till våra dagar. I 200 år skulle denna organisation i samverkan mellan näringsliv, sjöfart och myndigheter framgångsrikt svara för säkra farleder på Vänern innan verksamheten införlivades i Sjöfartsverket.
Sverige var vid denna tid ett mycket fattigt land. I Värmland förvärrades läget av att järnhanteringen hade en nedgångsperiod i början av seklet. För att lindra hungersnöden tog Silverskiöld initiativ till soppkokningsanstalter. Ett långsiktigt än viktigare initiativ var bildandet av Värmlands Hushållningssällskap. Landshövdingen framförde förslaget vid Fastingmarknaden i Kristinehamn 1802 och redan året efter erhöll förslaget kunglig sanktion och kunde startas. Det var tillsammans med motsvarande sällskap på Gotland de första som kom till i Sverige. I Finland, som vid tiden fortfarande var en del av svenska konungariket, hade emellertid ett hushållningssällskap bildats redan 1797. Hushållningssällskapen kom runt om i vårt land att verksamt medverka till jordbrukets utveckling. Silverskiöld åtog sig emellertid inte uppgiften som ordförande i Värmlands
Hushållningssällskap, då han dessförinnan begärde sitt avsked som landshövding och flyttade från Karlstad till Eksjö, där han avled 1822 .
Silverskiöld gifte sig 1791 med Johanna Karolina Fredensköld från Åbo. Hon dog några år senare. Makarna saknade barn.
Något om tiden då …
Den franska revolutionen 1789 gick under de här åren över i skräckvälde. Kungen Ludvig XVI och hans drottning Marie-Antoinette försökte
fly landet med hjälp av den svenske diplomaten Axel von Fersen, men tillfångatogs och dömdes till döden. Frankrike omvandlades till republik. Robespierre och Danton tilltvingade sig makten men avsattes och giljotinerades. 1799 grep Napoleon makten och inledde krig mot grannstaterna. 1800 tågade han genom Alperna in på italienska halvön och besegrade Österrike i slaget vid Marengo.
1795 delade Ryssland, Österrike och Preussen slutgiltigt upp Polen mellan sig varvid Polen försvann som stat.
1801 mördas den ryske tsaren Paul I och efterträddes av sin son Alexander I.
I Sverige kröntes 1800 Gustav IV Adolf. Av betydelse för näringslivet, inte minst i Värmland, var invigningen detta år av Trollhätte kanal som gav fri sjöfart mellan Vänern och västerhaven.
Bland händelser inom kulturlivet kan nämnas att skalden och publicisten Johan Henric Kellgren, frihetstidens oförtröttlige förespråkare, avled 1795.
Arvid von Nolcken 1802–1807
Arvid von Nolcken föddes 1771 och avled 1807. Han var landshövding 1802–1807.
von Nolcken var den förste civilisten bland Värmlands landshövdingar. Han var jurist med tjänst som assessor vid Göta hovrätt vid utnämningen till landshövding. von Nolcken var även kammarherre ”med nyckel”. Det senare innebär såvitt kunnat utredas att han hörde till de kammarherrar som tjänstgjorde vid kungens hov till skillnad från titulära kammarherrar. von Nolcken utnämndes först till vice landshövding, men blev redan samma år ordinarie. Han fullföljde sin företrädares arbete med att
bilda Hushållningssällskapet och blev dess förste ordförande. Ett stort arbete lade han ner på lantbrukets och andra näringars utveckling, liksom på fattigdomsbekämpning. Han gjorde också vissa försök att främja ett i hans tycke mer kultiverat nöjesliv och bjöd därför in societeten till Thée-Assemblée. Det bemöttes emellertid med totalt ointresse.
1804 drabbades Kristinehamns stad av en förödande brand. Till stadens och de drabbades hjälp satte landshövdingen upp en nödhjälpskommitté och blev själv dess ordförande.
En intressant händelse under von Nolckens tid var hans irritation över boktryckare Horrns försummelser vid tryckning av länskungörelser. Det hade förorsakat att vissa av landshövdingens skyldigheter inte kunnat verkställas inom föreskriven tid. Landshövdingen hemställde därför hos hovkanslern att Horrn måtte skiljas från sin tjänst, då ”Horrn genom ett omåttligt brännvinssupande och liderlighet i hög grad blivit och är till arbete oskicklig”. Hovkanslern yttrade sig i ärendet till Karlstads domkapitel – Svenska kyrkan – som beslutade avsätta Horrn. Händelsen kastar intressant ljus över samspelet mellan staten, hovet och kyrkan vid denna tid och hur reglerat ett hantverk som boktryckare var.
Landshövding von Nolcken var gift med Hedvig von Schantz, dotter till landshövdingen i Örebro. De fick två döttrar som båda gifte sig Lilliehöök. Efter makens bortgång gifte fru von Nolcken om sig med löjtnanten Johan Gustaf von Echstedt. Denne testamenterade Sjönnebol till Johan Malkom Lilliehöök som gifte sig med von Nolckens äldsta dotter. Han gav alltså gården till sin styvdotters man.
Någon om tiden då …
Under dessa år fortsatte Napoleonkrigen. 1804 lät Napoleon kröna sig till kejsare. 1805 besegrade den franska armén de ryska och österrikiska trupperna vid Austerlitz och året efter besegrades Preussen. Vid freden
i Tilsit tvingades Ryssland och de övriga besegrade länderna att ansluta sig till den så kallade kontinentalblockaden vars syfte var att utestänga Storbritannien från all handel med kontinenten. Napoleon stod vid denna tid på höjden av sin bana.
Axel Pontus von Rosen 1807–1809
Axel Pontus von Rosen föddes 1773 och avled 1834. Han var landshövding 1805–1809.
von Rosen var först vice landshövding från 1805 och senare ordinarie 1807–1809. Därefter var han landshövding i Göteborg och Bohus län till 1834. Under kriget mot Norge 1814 var han guvernör över ”amten Sunnanfjälls”.
Hans föräldrar var hovmarskalken, sedermera landshövdingen i Åbo och Björneborgs län, Fredrik Ulrik von Rosen och grevinnan Hedvig Sofia, född Stenbock. Han var alltså av högadlig släkt. Redan som barn skrevs han in i armén och hade fått befordran till fänrik innan han
46 män och två kvinnor – och lika många avtryck i Värmlands historia. När Ingemar Eliasson, själv landshövding i Värmland i tolv år, presenterar länets alla landshövdingar och hertigar från den allra första, Gustav Leijonhufvud, får vi möta vitt skilda personligheter, gärningar och öden. Någon satt hela 26 år, en annan sköts till döds när Sverige anföll Norge 1814. En landshövding gav upphov till en litterär gestalt i Runebergs diktning medan en annan själv blev författare. Bland berättelserna har vi också landshövdingen som försökte få värmlänningarna att ägna sig åt mer kultiverat nöjesliv, men misslyckades.
Författaren ger också en kort beskrivning av landshövdingens uppgift som chef för länsstyrelsen, vilka som blir landshövdingar och hur det går till. Vi får även en presentation av de sex prinsar som hittills blivit Värmlands hertigar, från Hertig Erik på 1200-talet till Hertig Carl Philip i dag.
