9789189169050 by Smakprov Media AB

Att följa trons väg

All bibeltext i boken är hämtad från Folkbibeln 2015. Fetstilt i bibelcitat är författarens tillägg. © Folkbibeln 2015

Fler böcker av Johan Greppe: Jesus ur tre olika perspektiv Ett annorlunda rike

Pärlan Förlag Lisasandsgatan 3 667 30 Forshaga www.parlanforlag.se

Att följa trons väg JOHAN GREPPE

www.parlanforlag.se

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Inledning 9 Del 1. Förändra vårt sätt att tänka Vad innebär omvändelse? 11 Allt är inte som det ser ut 16 Vi är inte alltid goda 20 Tala det som vi lever 22 Sanningen gör oss fria 24 Det gäller oss själva 26 Del 2

Förenkla inte det som är svårt

Det finns inga genvägar Att försöka möta livet som det är Att ha ett ödmjukt förhållningssätt Att vara vän med eftertänksamheten Den som söker finner Att följa sin väg i livet när det känns övermäktigt

29 31 34 37 38 40

Del 3

Trons mysterium

Tro på Jesus 44 Att vårda vår tro 47 En tro som är verksam genom kärlek 49 Att lita på Gud 51 Hålla i och hålla ut 52 En tro som är hållbar 54 Avslutning 57

"Om någon vill följa mig, ska han förneka sig själv och varje dag ta sitt kors och följa mig." (Luk 9:23)

Inledning

Vad innebär det att följa Jesus och att gå trons väg i livet? En vanlig bild som används i kristna sammanhang är att vi övergår från mörker, ondska och destruktivitet, till ljus, godhet och förnyelse. Ur ett andligt perspektiv är det helt sant då denna värld är under inflytande av mörkrets onda och destruktiva krafter, medan Guds rike består av ljus, godhet och skapande. Men att följa Jesus i denna värld innebär inte att vi undgår mörker, ondska och destruktivitet. Så länge som denna världsordning består kommer alla människor som lever här på olika sätt möta och drabbas av de andliga krafter som är i konflikt med Gud, även den som är troende och följer Jesus i sitt liv. Denna andliga konflikt som är av episka proportioner genomsyrar hela tillvaron i den här världen, och den kampen finns även inom den troende människan. Det är som Luther uttryckte det ”Simul iustus et peccator” vi är samtidigt rättfärdiga och syndare. I Kristus, som vi tror på och har bekänt oss till, är vi rättfärdiga och tillhör ett nytt rike, Guds rike. Men i vår felvända och gamla natur, som är en del av denna världs bortvändhet från Gud, är vi fortfarande syndare. Paulus beskriver det med följande ord: Jag finner alltså den lagen för mig som vill göra det goda: att det onda finns hos mig. I min inre människa gläder jag mig över Guds lag, men i mina lemmar ser jag en annan lag som kämpar mot lagen i mitt

sinne och gör mig till fånge under syndens lag i min kropp. Jag arma människa! Vem ska rädda mig från denna dödens kropp? Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag själv med mitt sinne Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag. (Rom 7:21-25) Vi får aldrig lura oss själva som troende och efterföljare av Jesus, att vi på något sätt kan klara oss utan att leva nära Gud. Trons vandring innebär, att vi igen och åter igen, behöver vända till hans kors för att få förlåtelse och förnyelse i våra liv. Vi klarar aldrig denna kamp själva, och när vi misslyckas eller brister i att följa Jesu förebild, vilket vi alla kontinuerligt gör, finner vi alltid försoning och upprättelse hos honom. Men försoningen är inte något vi kan utnyttja och spela ett spel med. Vår efterföljelse måste vara äkta och på riktigt. Utan ärligt uppsåt fungerar inte försoningens krafter i våra liv. Att följa trons väg är en livslång kamp, en strid på liv och död, för att bevara och vårda den tro som vi genom Guds nåd har fått del av. En kamp med de andliga krafter som styr över denna värld, men dessutom en kamp med oss själva och den gamla natur som fortfarande är en del av oss och vår tillvaro, så länge som denna världsordning består. I denna troskamp behöver vi kristna lära oss att följa den metodik som Gud har givit oss, vilket innebär att vi endast kan utveckla vår tro och växa som kristna genom att hålla oss till Andens spelregler. Andens frukt däremot är kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet, självbehärskning. (Gal 5:22-23) Låt dig inte besegras av det onda, utan besegra det onda med det goda. (Rom 12:21) I denna bok kommer jag att ge min beskrivning och förståelse av hur vi som kristna bättre kan klara av denna livslånga kamp som vi är insatta i, och hur vår tro kan mogna och vara hållbar så att vi kan bära frukt för vår Herre under vår tid på jorden och tjäna hans rike.

Del 1 Förändra vårt sätt att tänka

Vad innebär omvändelse? Omvändelse har i den mänskliga historien efter Kristus varit ett vanligt begrepp i kristna sammanhang och dessutom centralt, viktigt och helt avgörande för den kristna efterföljelsen. Utan att överdriva kan vi nog påstå att omvändelsebegreppet haft en väsentlig påverkan över tolkningen och uppfattningen av hur en kristen människa ska leva sitt liv. Självklart finns det många kulturella och historiska skillnader avseende detta, men det är inte ovanligt att det tolkas som att en kristen människa ska vända sig bort från yttre aktiviteter och beteenden som anses felaktiga och istället gå i en riktning som anses vara mer riktig. Att fokus ofta har varit på de yttre attributen är kanske inte underligt, eftersom det är vad vi kan se och ganska enkelt bedöma. Det finns även en hel del omnämnt i bibeln som berör just en människas synbara beteenden. Därför är det inte alls märkligt att tyngdpunkten i vår tolkning av en människas omvändelse och efterföljelse av Jesus handlar om det som vi kan se. Men vi behöver vara medvetna om att det finns en betydande risk med att lägga alltför stor vikt vid en människas yttre beteendemönster. Det är långt ifrån alltid som vi människor är helt ärliga i vår interaktion med vår omgivning. Dessutom anstränger vi oss ofta

för att visa upp en passande sida av oss själva inför andra, för att vi ska uppfattas på ett bra sätt. Det är inte utan anledning som Jesus varnar sina efterföljare för människor som till det yttre verkar vara bra, men som döljer saker bakom den fina ytan. Akta er för de falska profeterna. De kommer till er i fårakläder, men i sitt inre är de rovlystna vargar. (Matt 7:15) Men det är inte endast för att varna oss för andra som Jesus uppmanar oss att vara vaksamma. Jesus ser att det finns en risk för oss alla att hamna i ett feltänk avseende hur vi själva agerar utåt sett. Han uppmanar oss att ge akt på hur vi förhåller oss till detta i våra liv. Akta er för att göra era goda gärningar inför människor, för att bli sedda av dem. Då får ni ingen lön hos er Far i himlen. (Matt 6:1) Om vi ska fördjupa oss lite mer i begreppet ”omvändelse” så är det en översättning från det grekiska ordet metanoia. Metanoia är en sammansättning av två ord. Meta som står för ”förändring” och nous som betyder ”förnuft eller tanke”. Ett mer riktigt sätt att översätta ordet vore i stället att vi ska förändra vårt sätt att tänka. Det jag vill peka på i denna översättningsloop, som ibland fått stora konsekvenser, är att vi genom en ytlig tolkning av begreppet kan dra helt fel slutsatser av vad syftet är med omvändelsen. Jesus beskriver själv med starka ordalag sin avsky mot religiösa människor som på ytan gör helt rätt saker. Det vill säga att de säger rätt saker, umgås med rätt människor och har alla de yttre synliga attributen som anses rätta hos en god religiös människa, men i sitt inre är fulla med tankar och motiv som inte samspelar med deras yttre beteende. När Jesus hade talat bjöd en farisé hem honom till måltid, och han gick in och lade sig till bords. Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. Men Herren sade till honom: "Ni fariséer, ni rengör utsidan av bägaren och fatet, men ert inre är fullt av rofferi och ondska. Dårar, har inte han som gjort utsidan också gjort insidan? Men ge det som finns där inne till de fattiga, så blir allt rent

för er. Ve er, fariséer! Ni ger tionde av mynta, vinruta och alla grönsaker men missar rättvisan och kärleken till Gud. Ni borde göra det ena utan att försumma det andra. Ve er, fariséer! Ni älskar de främsta platserna i synagogorna och att bli hälsade på torgen. Ve er! Ni liknar omärkta gravar som folk trampar på utan att veta om det. (Luk 11:37-44) Förmodligen är det många människor som blivit felbedömda och sårade på grund av en skev tolkning av omvändelsebegreppet, och mängder av uppriktigt troende människor som har lämnat tron. Dessutom har denna moralism försvårat arbetet med att föra ut evangeliets budskap till icke troende i vårt samhälle. Missförstå mig nu inte så att ni tror att jag menar att våra handlingar och yttre attribut inte har någon betydelse. Det är inte vad jag menar. Självklart har det betydelse och är viktigt. Men hur många av oss är det som, inför Jesus, skulle förmå sig att ta upp dessa moraliska stenar och rikta dem mot andra. Vem av oss är det som är utan synd i våra liv. Vem av oss är det som alltid tänker och talar om andra i överstämmelse med Jesus kärleksbud? Därför ska vi vara försiktiga att döma andra utifrån deras yttre beteende. Jag tror att det är alltför många myggor som har silats och kameler som blivit svalda med hull och hår. Jesus själv uppmanar oss tydligt att vara försiktiga hur vi tänker om andra. Förmodligen grundar sig hans uppmaning i en djupare insikt i just den problematik som beskrivits ovan. Det vill säga att vi har stora svårigheter att bedöma andra rätt. Döm inte, så blir ni inte dömda. (Matt 7:1) Johannes skriver i sitt evangelium på samma tema: Döm inte efter skenet, utan döm rätt! (Joh 7:24) Vi får aldrig glömma vad det är som är det helt centrala i en troende människas liv. Nämligen kärleken till Gud och våra medmänniskor. Du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ

och av hela ditt förstånd. Det är det största och första budet. Sedan kommer ett som liknar det: Du ska älska din nästa som dig själv. På dessa två bud hänger hela lagen och profeterna. (Matt 22:37-40) Om vi inte i våra innersta tankar och motiv är positiva mot våra medmänniskor, kan vi aldrig kompensera det med ett riktigt yttre beteendemönster. Det fungerar inte på det sättet inför Gud. Men om vi tvärtom brister i en del yttre saker, men har kärlek till andra, så finns det kompensatoriska effekter av det. Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter, men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. Du gav mig ingen hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte slutat kyssa mina fötter. Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som fått litet förlåtet älskar lite. (Luk 7:44–47) Eftersom Guds essens och väsen är kärlek så beror allt på att vi aktivt söker och kämpar för att leva i kärlekens sammanhang. Och då är det inte läpparnas bekännelse och beskrivning av hur mycket kärlek vi har i våra liv som har någon betydelse. Det är meningslöst ur ett djupare andligt perspektiv att fortsätta upprepa saker som inte har någon botten i livets verkliga mylla. Det är endast när vår kärlek rör vid tillvarons realiteter och har sina rötter i vardagens leråker, som vi kan närma oss den mer rena kärleken, som har kontaktytor med vår Gud. Vi måste lämna allt skådespeleri och börja vara på riktigt. Om vi inte känner någon kärlek till våra medmänniskor, av olika skäl, är det bättre att vara ärlig med det inför Herren. När vi rör oss på ärlighetens och uppriktighetens marker, kan vi räkna med Guds stöd och hjälp i våra liv. Allt är Guds verk, vi kan inte göra något andligt värdeskapande i vår egen kraft. Men Gud har all makt och alla resurser att förnya och fylla ett ärligt hjärta med sin kärlek. Däremot kommer han inte åt ett oärligt och hycklande hjärta. Det är stängt för Gud och hans rikes hemligheter. Allt beror på om vi

har en tro som är verksam genom kärlek (Gal 5:6). Om jag talar både människors och änglars språk men inte har kärlek, är jag bara en ekande brons eller en skrällande cymbal. Och om jag har profetisk gåva och vet alla hemligheter och har all kunskap, och om jag har all tro så att jag kan förflytta berg men inte har kärlek, så är jag ingenting. Och om jag delar ut allt jag äger och om jag offrar min kropp till att brännas men inte har kärlek, så vinner jag ingenting. (1 Kor 13:1–3) Det är helt avgörande för oss kristna att inse att vi alla är helt bortkomna i denna världs irrgångar och hjälplöst förlorade i kampen om människors själar, om vi inte ändrar vårt sätt att tänka omkring de viktigaste delarna av kristendomens verksamhet. Och då menar jag inte på ett retoriskt och teoretiskt plan. Det är ingen brist på de rätta bekännelserna och ytliga så kallade kärlekshandlingarna. Om de skulle räknas skulle inte Sverige vara det mest sekulariserade landet i världen. Vi borde alla ta lärdom av det faktum, att vi inte når ut till människorna i vårt samhälle med evangeliet, och det är inte budskapet det är brister i. Det är alla vi som bär budskapet som inte har förstått essensen och metodiken i det kristna livet. Visst finns det alltid undantag, men i det stora hela så kan vi inte dra någon annan slutsats än att vi misslyckats. Vi behöver lära oss ABC i det kristna livet och återvända till de verkliga och ärliga stigarna i våra liv. Vi behöver inse att vår strävan efter ett lyckligt och bra liv i denna värld har tagit Guds plats som centrum. Låt oss böja oss ned inför vår Herres kors och be om förlåtelse för våra hjärtans förvillelse. Låt oss lära kärlekens språk och göra dess gärningar. Låt oss omvända oss och förnya våra tankar med Guds hjälp. Låt er förnyas till ande och sinne och klä er i den nya människan, som är skapad till likhet med Gud i sann rättfärdighet och helighet. Lägg därför bort lögnen och tala sanning med varandra. (Ef 4:23-25) Var istället goda och barmhärtiga mot varandra och förlåt varandra,

så som Gud i Kristus har förlåtit er. (Ef 4:32) När jag skriver om detta är det inte därför att jag anser att jag själv tillhör den skara som lever i en uppriktig kärlek till andra människor utanför min innersta krets. Tvärtom är jag väl medveten om min brist på detta område, och inser att det enda sättet för mig att kunna tjäna Gud mer i mitt liv är att bli förnyad av hans kärlek till människan. Jag är inte där än men söker honom uppriktigt och vilar i att han ska göra sitt verk i mitt hjärta. Jag är också medveten om att det kanske inte sker på ett enkelt och okomplicerat sätt. Förmodligen är det saker i mitt liv som jag behöver möta och komma tillrätta med innan hans rena kärlek kan flöda igenom mitt liv på nytt. Jag liksom många med mig har blivit tilltufsade av livets resa som har satt sina spår i hjärtat. Jag är säkert inte ensam om att ha känt mig sviken och missförstådd av andra. Det är förmodligen där min resa mot ett förnyat hjärta i Guds kärlek behöver börja.

Allt är inte som det ser ut Samuel gjorde som Herren sade och kom till Betlehem. Men de äldste i staden blev förskräckta när de mötte honom och frågade: ”Kommer du med frid?” Han svarade: ”Ja, med frid. Jag har kommit för att offra åt Herren. Helga er och kom med mig till offret.” Och han helgade Ishai och hans söner och bjöd dem till offret. När de kom dit och han fick se Eliab, tänkte han: ”Det är säkert Herrens smorde som står här inför Herren.” Men Herren sade till Samuel: ”Se inte på hans yttre och hans resliga gestalt. Jag har förkastat honom, för det går inte efter vad en människa ser. En människa ser det som är för ögonen, men Herren ser till hjärtat.” Då kallade Ishai på Abinadab och lät honom gå fram inför Samuel. Men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” Då lät Ishai sin son Shamma gå fram, men Samuel sade: ”Herren har inte utvalt honom heller.” På så sätt lät Ishai sju av sina söner gå fram inför Samuel. Men Samuel sade till Ishai: ”Herren har inte utvalt någon av dem.” Och han frågade honom: ”Är

det här alla pojkar du har?” Han svarade: ”Den yngste är kvar, men han vaktar fåren.” Då sade Samuel till Ishai: ”Sänd bud och hämta honom, för vi sätter oss inte förrän han kommer hit.” Ishai sände då bud och hämtade David. Han hade röda kinder och vackra ögon och såg bra ut. ”Gå fram och smörj honom”, sade Herren, ”för han är det.” (1 Sam 16:4–12) Detta exempel ur Bibeln är oerhört talande. När den tidens store man i Israel, Samuel, kom på besök för att utse den nye kungen var det naturligtvis en mycket stor händelse för människorna som bodde där. Alla samlades förmodligen för att se vad som hände. Huvudpersonen i dramat, David, som var den som Gud hade utvalt, var så lågt ansedd i staden att ingen ens tänkte på att kalla på honom så att han kunde vara med vid det stora tillfället. Inte ens hans egen familj brydde sig om att kontakta honom. Även Samuel trodde att den utvalde var någon av dem som hade de yttre attributen. Det gick så långt att alla de närvarande sönerna hade blivit förkastade av Gud, innan de ens kom att tänka på David. Men Gud hade sett David där han gick omkring i bergsområdena och vaktade fåren. Han såg ett hjärta som var fyllt av godhet och mod. En sann konungs hjärta. Vi människor ser ofta till de yttre omständigheterna när vi bedömer andra människor, och det är kanske inte så konstigt. I många fall har vi inget annat att gå efter när det gäller människor som vi inte är närmare bekanta med. Att veta vad som finns i människors hjärtan är något som ligger utanför vår makt och kompetensområde. Allt som oftast behandlar vi andra människor efter vilket yrke, vilken ställning och vilket officiellt anseende de har. Om det kommer någon känd person i vår väg bemöts den personen självklart på ett annat sätt än om det kommer en okänd person som vi aldrig träffat och som kanske inte verkar så intressant för oss. Detta sker både i våra privata liv som i våra församlingar. Detta är normalt och ett kulturellt accepterat beteende. Men det är det definitivt inte i Guds ögon. Han har inget som helst anseende till personen.

Mina bröder, var inte partiska i er tro på vår Herre Jesus Kristus, härlighetens Herre. Tänk er att det vid er sammankomst kommer in en man med guldring på fingret och fina kläder, och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då ser till den finklädde och säger: "Varsågod och sitt, här är en bra plats", men till den fattige: "Du kan stå där" eller: "Sätt dig här vid mina fötter”, har ni då inte diskriminerat bland er och blivit domare med orena motiv? (Jakob 2:1–4) …han som inte är partisk för furstar och inte aktar den rike mer än den fattige, eftersom de alla är hans händers verk? (Job 34:19) I den bästa av världar är de som är satta i ledande och viktiga positioner i våra samhällen, de som möter framgång och lyckas rent världsligt, också de människor som är goda och mest lämpade. Men vi vet alla att det inte är fallet. Många av världens ledare är inte speciellt goda, och arbetar inte för mänsklighetens bästa. Eftersom denna värld inte är under Guds styre, kan vi inte räkna med att det alltid går de goda människorna väl och att de som är förtjänta av det möter framgång i sina liv. Ibland kan det faktisk vara tvärtom. Allt är inte som det ser ut att vara. Det finns ett ont som jag har sett under solen, ett misstag som kommer från den som har makten: Att dårskap sätts på höga poster och framstående män på obetydlig plats. Jag har sett slavar till häst och furstar till fots som slavar. (Predikaren 10:5–7) Den person som skrev dessa ord var Salomo. Han var kung Davids son och enligt Bibeln en av de visaste människor som någonsin levt. I sitt sökande efter sanning och visdom upptäckte han att saker och ting inte riktigt var som de borde. Han såg att mycket av det som skedde var orättfärdigt. Om den tidens domstolssystem sa han följande: Vidare såg jag under solen: På domarsätet rådde ogudaktighet, på rättfärdighetens plats den ogudaktige. (Predikaren 3:16)

Men oavsett vad som möter oss i denna värld och hur det ser ut på ytan, finns det en god och allsmäktig Gud som ser allt som sker och som bedömer oss på ett rättvist sätt. Och den viktigaste aspekten i hur han ser på oss är vad vi bär i våra hjärtan. Var och en tycker att hans vägar är rätta, men Herren prövar hjärtan. (Ordspr. 21:2) Det avgörande i våra liv är inte hur andra människor bedömer oss, utan vad vi verkligen bär inom oss i våra hjärtan inför Gud. Om vi av olika skäl upplever att vi blir missförstådda eller illa behandlade i denna värld, men vet inom oss att det inte är på rätta grunder som vi möter det, kan vi vara trygga i att det finns en Gud som ser på oss på ett fullkomligt rättvist sätt. Det kan på ytan se ut som om det ibland går de orättfärdiga människorna väl, men det är endast skenbart. Ingenting undgår vår Gud och om vi är i hans händer kan vi alltid känna oss trygga, även om vi kan möta stora svårigheter i livet här. Detta har jag sagt er för att ni ska ha frid i mig. I världen får ni lida, men var frimodiga: jag har övervunnit världen. (Joh. 16:33) I denna värld finns det många olika samhällen och kulturer, som kan vara mer eller mindre bra för oss människor. Men oavsett hur de samhällen vi lever i ser ut, så är de konstruktioner som är influerade av denna världs frånvändhet från Gud. Det finns naturligtvis sådant som är bra och som vi ska vara tacksamma över i våra liv utifrån de samhällen vi lever i, men det är också mycket som endast är skenbart bra. Allt är inte som det ser ut.