9789189023543

Arthur Conan Doyle

SHERLOCK HOLMES MEMOARER

SHERLOCK HOLMES’ MEMOARER

SHERLOCK HOLMES’ MEMOARER

Arthur Conan Doyle

Originalets titel The Memoirs of Sherlock Holmes utgiven 1893 Illustrerad av Sidney Paget Översatt från engelskan av Mikael Mosesson Copyright © 2024 Mimer bokförlag, Göteborg ISBN 978-91-89023-54-3 Tryckt hos LaserTryck i Stockholm

Innehållsförteckning Titel

Första utgivning*

Silverbläsen 7 Kartonglådan 36 Det gula ansiktet 59 Aktiemäklaren 80 Gloria Scott 101 Den Musgraveska Ritualen 122 Mordet i Reigate 143 Krymplingen 165 Den inneboende patienten 185 Den grekiska tolken 205 Marintraktatet 227 Det sista fallet 267 Basaren 290

december 1892 januari 1893 februari 1893 mars 1893 april 1893 maj 1893 juni 1893 juli 1893 augusti 1893 september 1893 okt. & nov. 1893 november 1893** november 1896***

* Där ej annat anges har första pulicering skett i The Strand Magazine, en månatlig brittisk tidskrift där Sidney Paget var anlitad som illustratör. För mer detaljerad information om de olika novellerna hänvisas till The ­Arthur Conan Doyle Encyclopedia online. ** i flera amerikanska tidningar, december 1893 i The Strand Magazine *** i basarnumret av tidningen Student. Syftet var att samla in pengar till en cricketplan vid University of Edinburgh. Den första berättelse som publicerades efter Sherlock Holmes’ förmodade död.

SILVERBLÄSEN ag är rädd att jag måste åka bort, Watson”, sa Holmes en morgon när vi slog oss ner vid frukosten. ”Åka! Vart då?” ”Till Dartmoor – till King’s Pyland.”

Jag kände mig inte överraskad. Tvärtom var jag bara förvånad över att han inte redan tidigare blivit inblandad i detta extraordinära fall, som för tillfället utgjorde det stora samtalsämnet över hela England. Under en hel dag hade min kamrat vandrat fram och tillbaka i rummet med hakan mot bröstet och rynkad panna, stoppat sin pipa om och om igen med den starkaste svarta tobak som finns, absolut döv för mina frågor och anmärkningar. Varje ny upplaga av samtliga tidningar hade skickats upp från tidningskiosken, bara för att ögnas igenom och kastas i ett hörn. Hur tystlåten han än var, visste jag mycket väl vad det var han grubblade på, för det fanns bara ett offentligt kriminalfall som kunde utmana hans analysförmåga, och det var det egendomliga försvinnandet av favoriten till att vinna Wessex Cup, och det tragiska mordet på dess tränare. Det var därför något som jag både förväntat mig och hoppats på, när han nu plötsligt tillkännagav sin avsikt att själv åka till skådeplatsen för dramat. ”Om jag inte är i vägen skulle jag bra gärna vilja följa med”, sa jag. ”Min kära Watson, du skulle göra mig en stor tjänst om du följde med. Och jag tror inte att din tid kommer vara bortkastad, för det finns saker i det här fallet som utlovar något alldeles speciellt. Vi hinner nog precis med vårt tåg från Paddington, och jag ska förklara närmare för dig under resan. Jag vore tacksam om du ville ta med dig din utmärkta fältkikare.”

Och sålunda hände det sig att vi en timme senare satt i en förstaklasskupé på väg mot Exeter i hög fart, där Holmes, med sitt skarpa, ivriga ansikte inramat av resmössan med öronskydd, fördjupade sig i den bunt med färska tidningar som han införskaffat på Paddington. Vi hade lämnat Reading ett gott stycke bakom oss

J

8

Sherlock Holmes’ memoarer

innan han kastade den sista av dem ifrån sig under sätet och bjöd mig ur cigarrlådan. ”Vi tar oss framåt”, sa han, tittade ut genom fönstret och kastade en blick på klockan. ”För närvarande åker vi med en hastighet av åttiosex kilometer i timmen.” ”Jag har inte sett några milstolpar”, sa jag. ”Inte jag heller. Men telegrafstolparna på den här linjen står femtiofem meter isär, så beräkningen är mycket enkel. Jag förmodar att du redan fördjupat dig om mordet på John Straker och Silverbläsens försvinnande?” ”Jag har sett vad Telegraph och Chronicle haft att säga om saken.” ”Det är ett av dessa fall där utredaren måste använda sin slutledningsförmåga till att sortera fram de viktigaste detaljerna snarare än att hitta nya bevis. Denna tragedi är så ovanlig, så fullständig och av så stor personlig betydelse för så många människor att vi lider av ett överflöd av gissningar, antaganden och hypoteser. Svårigheten ligger i att skilja den verkliga stommen av fakta – absoluta, obestridliga fakta – från teoretikers och reportrars utbroderingar. Sedan, när vi väl står på denna fasta och sunda grundval, är det vår plikt att se vilka slutsatser som kan dras, och på vilka särskilda punkter hela mysteriet vilar. I tisdags kväll fick jag telegram både från överste Ross, hästens ägare, och kommissarie Gregory, som har hand om fallet, ombedjande mitt samarbete.” ”Tisdags kväll!” utbrast jag. ”Och nu är det torsdag förmiddag.

Varför åkte du inte i går?” ”Eftersom jag misstog mig, min kära Watson – något som jag fruktar händer oftare än någon som läser dina historier är benägen att tro. Faktum är att jag inte trodde att den mest berömda och igenkända hästen i England kunde hållas dold någon längre tid, i synnerhet inte i en så glest befolkad trakt som norra Dartmoor. Jag väntade under gårdagen oavbrutet på att få höra att man hittat hästen, och att tjuven var John Strakers mördare. Men när en ny dag grydde och jag fann att inget annat hade gjorts än att häkta unga Fitzroy Simpson, kände jag att tiden var inne att skrida till handling. Men ändå anser jag på sätt och vis att gårdagen inte var förspilld.” ”Du har med andra ord en teori?” ”Jag har åtminstone ett grepp om fallets väsentliga fakta. Jag ska räkna upp dem för dig, för ingenting tydliggör ett fall så bra som

Silverbläsen

9

när man får möjlighet att lägga fram det för en annan person, och jag kan inte gärna hoppas på din medverkan om jag inte visar vad vi har att utgå ifrån.”

Jag lutade mig tillbaka mot några kuddar och bolmade på min cigarr, medan Holmes böjde sig fram och med sitt långa, smala pekfinger liksom prickade för de olika punkterna i vänstra handflatan, och gav mig en kort sammanfattning av de händelser som hade föranlett vår resa.

”Silverbläsen”, sa han, ”härstammar från Isonomy och har en lika lysande meritlista som sin beryktade stamfar. Han är nu på femte året, och har i tur och ordning vunnit alla de stora kapplöpningsprisen åt sin lyckliga ägare, överste Ross. Fram till katastrofen var han favoriten till Wessex Cup, och hade tre till ett i odds. Han har emellertid alltid varit den stora publikfavoriten bland kapplöpningsåskådarna och har ännu aldrig gjort dem besvikna, så även med så låga odds har enorma summor spelats på honom. Det är därför uppenbart att det finns många personer med intresse av att hindra Silverbläsen från att stå på startlinjen när flaggan sänks på tisdag.

en andra novellsamlingen om Sherlock Holmes och doktor Watson. Här finns många av de mest kända berättelserna, till exempel Silverbläsen, Den grekiska tolken, i vilken Holmes introducerar sin bror Mycroft, och Det sista fallet, där han ställs mot ärkefienden professor Moriarty och förmodas dö. När Arthur Conan Doyle själv fick välja sina favoriter ingick inte mindre än åtta ur denna bok.

D

The Strand Magazine hade 1891 beställt en serie noveller av Doyle, ett helt nytt grepp som aldrig förut prövats. De skulle vara fristående men ha samma karaktärer. Dessutom anlitade man den begåvade illustratören Sidney Paget. Det hela blev en formidabel succé och förvandlade Holmes och Watson till det fenomen de är än idag.

Boken innehåller, förutom novellerna i nyöversättning, samtliga Sidney Pagets illustrationer (cirka hundra stycken). Pagets inflytande blev stort och bestående. Han etablerade bland annat den populära uppfattningen om Holmes som en lång, smal och elegant man med skarp näsa, pipa och jaktmössa. Bilderna bidrog betydligt till framgången och gjorde ett så starkt avtryck att de för alltid har påverkat tolkningen inom film och teater.

ISBN 978-91-89023-54-3

9 789189 023543