Annelie Strömberg
ivet l i t u g ä På v
Sofia med knuff – på väg ut i livet
PÅ VÄG UT I LIVET
Annelie Strömberg
Fler böcker i serien: Sofia med knuff – inte ett dugg annorlunda, 2016 Sofia med knuff – det här är jag, 2017 Sofia med knuff – och alla känslorna, 2018
Sofia med knuff – på väg ut i livet Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2019 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Annelie Strömberg Omslag: Mattias Norén, Idus förlag Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2019 ISBN: 978-91-88964-69-4
Att våga vara sig själv är en utmaning. Anta den!
Inledning För någon månad sedan såg Sofia ett superhäftigt klipp på Youtube. Filmen visade en tjej som red på en vit häst. Hon galopperade fram på en sandstrand. Håret fladdrade i vinden. Det gick undan och sanden yrde efter dem. Det såg så himla härligt ut att Sofia absolut måste prova hon också. Och hon har bråttom att lära sig, för Sofia kan inte göra saker sakta. Sofia brukar skynda fram genom livet. Det är så mycket hon vill göra. Vill inte missa något! Hon har redan haft många motgångar. Men hon är på väg. Inte ett dugg rädd för vad hon kan möta längs vägen. Eller jo, hon är faktiskt skiträdd. Men
9
det låtsas hon inte om. Livet är alldeles för spännande för att hon ska gå runt och vara rädd. Då är det bättre att stoppa lurarna i öronen och fortsätta gå i rask takt.
10
Kapitel 1 Denna måndag sitter Sofia på sängen med sitt dragspel. ”Jag är fattig bonddräng …”, sjunger hon. Känner hur musiken sprider sig i kroppen. Foten stampar takten i golvet. Hon har inte spelat särskilt länge men redan blivit riktigt duktig. Det är så det är med Sofia. När hon bestämt sig för att bli bra på något övar hon tills hon blir det. Anledningen till att Sofia valde att spela just dragspel var att nästan ingen i hennes ålder verkade göra det. Dessutom såg dragspel så roligt ut. Något hon bara måste lära sig. Precis som hon snart ska lära sig att rida som värsta proffset. Hunden Sixten springer runt i hennes rum. 11
Sofia tycker om det här att starta morgonen med dragspel. Det gör det lättare att komma igång och att komma iväg till skolan. Om hon inte spelar för länge såklart, då blir det bråttom. Just därför har hon ställt flera larm på mobilen. Ett när hon ska gå upp. Ett annat när hon måste ta på sig. Ett tredje larm piper när hon måste äta frukost. Och så det sista när hon absolut, absolut allra senast måste gå hemifrån för att hinna till skolan. Missar hon något av larmen blir det kaos, minst sagt. Det blir en fullständig katastrof som gör att hon ibland blir hemma hela dagen. Sofia tittar till i spegeln i hallen. Hon är ganska nöjd med hur hon ser ut. Sofia har långt lockigt hår. Håret är det som Sofia är mest nöjd med nu. Hon tröttnade på det lockiga ostyriga håret i sexan, klippte det kort och ångrade sig genast. Håret är som Sofia, liksom omöjligt att tämja. Adhd är en del av Sofias personlighet, precis som hennes intresse för hundar, matematik, dragspel och basket. Och från och med i eftermiddag klockan 15.15 även hästar. Hon upptäcker stora blåmärken på armen. Som vanligt har hon ingen aning om varför. Sofia går in 12
i saker och slår sig utan att märka det. Ständigt har hon nya blåmärken över kroppen. Hon drar tröjärmen över för att slippa jobbiga frågor. – Gaaaaah! Sofia slår till sig i huvudet. Rufsar till håret fram och tillbaka. Viftar frenetiskt med armarna. Men den försvinner inte, den där förbaskade ångesten. Sitter fast som med superlim där inne i hjärnan. Är den där ångesten också en del av hennes personlighet? funderar hon. Det vill hon inte att den ska vara. Hon som är så bestämd och brukar få som hon vill kan inte styra sin ångest alls. Ångestklumpen borde såklart inte finnas här. För Sofia är egentligen en sådan som oftast är glad. Ändå är den där, lite i bakgrunden. Då, när alla snurrande tankar blir för mycket, kommer ångesten. Och den kommer fram när Sofia redan har det tufft nog utan den. – Skynda dig nu, Sofia så du inte blir sen! ropar pappa efter henne. Sofia saktar ned farten nedför trappan. Släpar benen efter sig bara för att retas. Hon gör rörelserna i slow motion. Skorna tas på saktare än saktast. – Det är du som kommer för sent, inte jag. Och 13
glöm inte att du ska till ridskolan efter skolan i dag, säger pappa och stänger ytterdörren. När dörren gått igen bakom henne skyndar hon sig igen. Inte skulle hon väl någonsin glömma sitt livs första ridlektion. Hon har väntat i en evighet. Eller egentligen bara i två månader. Det är tydligen väldigt kort kötid för att få börja på ridskolan. Någon annan hade visst lämnat återbud. Tur för Sofia som faktiskt inte hade stått ut med att vänta längre. Då hade hon fått ge upp den där Youtubedrömmen … Hon slänger med håret och tänker sig att hon sitter på en skimrande häst. Är ett med hästen där de nästan flyger fram. Vinden känns skön i ansiktet. Hon ökar farten ännu mer. Och kommer fram hela två minuter innan skolan börjar. Trots att Sofia absolut inte hatar skolan så älskar hon den knappast heller. Sofia går i åttonde klass. I klass 8A. Alltså näst sista året på grundskolan. När hon går in i skolan denna dag tror hon att det är en vanlig måndag. Hon har helt glömt bort att det ska börja en ny elev. När Sofia kommer på det känns måndagen genast roligare. Sofia kommer in i klassrummet precis i tid. Hon 14
får genast syn på Isa, den nya eleven. Isa sticker ut med sitt lila hår och knallrosa läppstift. Hon ser ut som världens snällaste. Som en tjej som vågar vara sig själv. Precis som Sofia försöker vara hela tiden. Ja, Sofia bara måste bli kompis med henne. Hon vill säga hej till Isa, men får inte fram någonting när hon går förbi till sin plats. Molly däremot går fram till Isa. – Vilket snyggt läppstift du har, säger Molly till Isa på ett fjäskigt sätt. – Tack, svarar Isa och ser glad ut. Sofia hör att Molly egentligen inte menar det. Hon menar precis tvärtom, det fattar Sofia. Molly kan vara lite sådär ibland, inställsam. Molly är Sofias bästa kompis. Precis som Frans också är hennes bästis såklart. De tre har gått i samma klass genom hela skolan. Något som varit väldigt viktigt för Sofia. Det har lärarna förstått, så Sofia har aldrig behövt oroa sig för att komma i någon annan klass än sina vänner. Molly är ganska upptagen nu för tiden fast de fortfarande kallar sig BFF, alltså ”Best Freaky Friends”. I vanliga fall står det för ”Best Friends Forever”, men Molly ändrade 15
betydelsen. Så att förkortningen stämmer in på dem, som hon sa. Sofia ser att Isa får speciella blickar. Sådana som Sofia brukar få ibland. Blickar som hon inte kan tolka. Är de bra eller dåliga att få? Sofia tittar ned på sina kläder. Rosa munkjacka med smileys, mjuka snorgröna leggings och gympadojor. Där verkar de vara lika hon och Isa. För Isa verkar inte heller bry sig ett dugg om att alla kollar på hennes kläder. Eller också är hon lika duktig på att spela med som Sofia. Man ska tydligen inte vara annorlunda. Alla ska vara likadana. Många försöker vara någon de inte är, tycker Sofia. Hon känner att hon fullständigt älskar Isa fast hon inte ens känner henne ännu. I dag har klass 8A temadag. Sofia har valt bild såklart. En hel dag får hon måla, som hon älskar. Målargruppen ska rita manga. Det är något speciellt med de där stora ögonen som mangafigurerna har. Man blir glad av att måla dem. I alla fall när de blir bra. Sofia ritar pratbubblor till sina mangafigurer. Hon skriver japanska tecken, aldrig svenska. Då 16
skulle det givetvis inte kännas på riktigt. Isa har tydligen valt träslöjd. Det innebär att Sofia knappt ser henne på hela dagen. Frans bygger en modell av skolan och Molly har valt luffarslöjd, vad det nu är. Det är ganska bra, för Sofia vill verkligen lägga all sin tid på mangan just nu, i stället för att umgås. Hon drar upp luvan över huvudet. Då kan hon fokusera på teckningen. Då märker de andra i hennes grupp att hon vill vara ifred. Utan att hon behöver förklara. Hon trivs där i sin egen avskärmade värld där det bara är Sofia och färgerna. Det tar tid och krävs tålamod. Nu blev det fel! Teckning ett blir till en papperstuss. Den andra blir riven i små molekyler. Den är så misslyckad att ingen får se den! Den tredje teckningen däremot, den blir något av ett mästerverk. Det är inget tvivel om saken! – Otroligt bra tecknat Sofia, säger bildläraren Mari som kommit fram till hennes plats. Sofia nickar, men säger inget. Då kanske hon måste berätta om att den är ännu mer amazing än Mari säkert ser och hon vill inte verka högfärdig. Men den är grym, teckningen. Det vet hon. 17
När hon ser sig omkring inser hon att det bara är hon och Mari kvar i klassrummet. Inte första gången det händer när hon fastnar i något. Och knappast sista heller. Sofia ler för sig själv när hon föreställer sig själv som vuxen. Tidningsrubrikerna. ”Mamma hämtade barn på förskolan två dygn för sent – Tecknade manga”. Hon får väl hoppas hon har en mer avbrytbar make helt enkelt. Om hon nu ska ha någon. Nu är nu och framtiden är en hel evighet bort. Betydligt längre bort än Sofia kan tänka.
18
Kapitel 2 Sofia virrar runt i matsalen bärande en tallrik makaroner. Det fanns falukorv med som man kunde ta till, men den rör Sofia absolut inte. Falukorv har skum konsistens. Så där så det växer i munnen om man någon gång tvingar sig att smaka. Nu mår hon illa också. Varför skulle hon tvunget börja tänka på falukorv? Makaroner, makaroner, makaroner … upprepar hon och fortsätter gå runt, runt i matsalen. – Sofia, här! Isa gestikulerar åt Sofia att sätta sig hos henne. Just när hon sätter sig bredvid Isa släpper Sofia ut pratet. Genast är hon sig själv. Det är som om de känner varandra fast de aldrig träffats, just så känns 19
det! Det är lätt att vara med Isa, precis som Sofia trott. De pratar om Sofias hund. För Isa har också haft en hund, en tax. Men de blev tvungna att avliva den när den blev gammal. Isa ser ledsen ut och utan att tänka sig för lägger Sofia armen om henne. Hon kommer på sig själv och tar bort armen superfort. Petar med gaffeln i makaronerna i stället. Isa säger ingenting, verkar inte alls tycka det var jobbigt att Sofia gjorde så där. Sofia vet att man inte bör krama om folk man inte känner. Det är något som bara händer alldeles för ofta. – Du måste veta en sak om mig, säger Isa allvarligt till Sofia och fortsätter: – En gång tog jag fel mamma. Jag gick bara fram, tog tag i en främmande människa och ropade mamma. Inte lite högt utan jättehögt, verkligen. Det är inte så lätt att se när man står med ryggen mot väl? Sofia lyssnar. Hon antar att Isa skämtar. Kanske säger hon detta bara för att Sofia lade armen om henne och det blev pinsamt, Men det är ju inte så lätt att veta. Så hon är tyst för säkerhets skull. – När jag fattat att jag tagit fel började jag sjunga någon konstig sång om en random mamma i 20
stället. Som om hon inte fattade liksom. Jag sjöng ”Mamma, jag vill ha blommig falukorv till lunch! Mamma, något annat vill jag inte ha!” Nu skrattar Sofia så hon håller på att kissa på sig. Isa skrattar så att det sprutar makaroner ur hennes mun. Frans kommer mot dem med sin tallrik, vänder och går till ett annat bord när han ser att Sofia och Isa sitter tillsammans och skrattar. Han vill ha lugn och ro när han äter, det vet Sofia. Och vid det här bordet är det faktiskt inte särskilt lugnt just nu. – Snygg, eller hur? säger Isa när Frans gått förbi. Sofia svarar inte. Frans ser väl ut som Frans helt enkelt. Efter den där lunchen med Isa är Sofia orolig. Tänk om Isa tycker att hon pratade för mycket? Varför försökte hon inte bara vara normal för en gångs skull? Inte hålla på och bete sig som en galning. Sofia brukar hålla tillbaka det där skrattandet och flamsandet i skolan. Nu kom det bara av sig självt. Hon får ont i magen när hon tänker på det. Att sitta still på stolen känns omöjligt med så mycket tankar i huvudet. 21
På väg ut i livet
När
Sofia
ser ett Youtubeklipp med en galopperande
flicka med fladdrande hår bestämmer hon sig genast för att börja rida. Som tur är har någon lämnat återbud till en av nybörjargrupperna. Att rida kan väl inte vara särskilt svårt? I stallet finns världens finaste häst, Hedda. Där finns också Heddas skötare Siri som Sofia ogillar från första stund. Någon hon däremot gillar är Isa som börjar i Sofias klass, 8A. Isa är en sådan person som Sofia kan skratta tillsammans med så att det sprutar makaroner ur munnen, fast de just träffats. Skolan går fint när Sofia har koll på läget, men det har hon tyvärr inte alltid. Allt som oftast söker hon skydd hos Frans som är den klokaste människa Sofia vet. Kanske gör hennes adhd att hon har energi till så mycket? Kanske är det adhd:n som gör att hon akut måste vara ifred och exploderar om hon blir störd? Sofia har ingen aning. Hon hinner inte fundera särskilt mycket över det heller. Hon är upptagen med att skynda fram genom livet. Något annat vore otänkbart!
ISBN 978-91-88964-69-4
www.idusforlag.se
9 789188 964694