9789188155535

Foto: ©privat Follower - OMSLAG till tryck (180625)_Bulls 21mm.indd 1

” En grotesk, mycket komisk och oerhört underhållande roman om vår absurda samtid.”

En fristående uppföljare till succéromanen Den tid då ljuset avtar

Follower EUGEN RUGE

NDR Kultur ”Ruge skriver med knuten näve, fränt, virilt, stundtals övertydligt men precist på pricken och insiktsfullt ... Beundransvärt hur lätt han lyckas med genrebytet.”

”Facebook-generationens ’Stäppvargen’.”

Radio Eins

Nilsson förlag ­– noga utvald litteratur från hela världen

Süddeutsche Zeitung Nilsson förlag

”Eugen Ruge lämnar sina läsare roade och förskräckta, upprivna och hänförda. ’Follower’ är nog den mest säregna boken den här hösten.”

Frankfurter Allgemeine Zeitung

EUGEN RUGE

Aimée Delblanc, översättare från tyska, var i flera år projektledare för Litterära Översättarseminariet vid Södertörns hög­skola och samtidigt handledare för den tyska gruppen. Hon har bl.a. översatt Elfriede Jelinek, Günter Wallraff, Christa Wolf och Hans Fallada. 2017 tilldelades hon Svenska Akademiens översättarpris och 2018 erhöll hon Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden för sina insatser som förmedlare av tysk litteratur och kultur.

Follower är en humoristisk och djärv berättelse om fram­ tiden som driver med det moderna samhällets utveckling, med vårt beroende av tekniska prylar, med vår kropps­­fixe­ring och vikten av att träna. Men det är inte utan att skrattet ibland fastnar i halsen.

Follower

Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sosva, Sverdlovsk oblast, Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien men då Eugen var två år flyttade familjen tillbaka till Östberlin. Ruge studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år som forskningsassistent vid DDR:s vetenskapsakademi. 1986 inledde han sin karriär som författare med att skriva manus till dokumentär­ filmer och 1988 flyttade han till Väst­ berlin. Romandebuten kom 2011 med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset.

September 2055. Under den artificiella, blå himlen över HTUA-Kina är en man på väg att lansera den senaste affärsidén för sitt företag: True Barefoot Running – ett revolutionerande, identitetsskapande koncept.

Trettionioårige Nio Schulz simmar i en ström av oupp­ hörlig information, han lever i en värld av ”big data”, äkta tofu-fläsklägg, in vitro-kött och teknisk självoptimering.

Flickvännen Sabena förhandlar med honom om att bilda familj: in vitro-­fertilisering, surrogatmammor, exklusiv­ donatorer. Hans bulgariska chef kan när som helst nå honom via en krypterad linje och @dpa rapporterar om den avlidne kapitalismkritiske, framtidspessimistiske enstöringen Alexander Umnitzer – hans farfar.

Nio är framåtsträvande och han kämpar för att hålla sig uppdaterad. Men på väg till ett viktigt affärsmöte för­ svinner han plötsligt i ett varuhus från övervakningsmyndigheternas radar. Vad har hänt? Vart har han tagit vägen?

översatt från tyska av Aimée Delblanc

Omslagsform Anette Björkqvist Omslagsbild © Denys Nevozhai, Unsplash www.nilssonforlag.se

2018-12-10 13:48

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 1

2018-06-18 14:15

Follower

fjorton meningar om ett fiktivt barnbarn

EUGEN RUGE Översatt från tyska av Aimée Delblanc

NILSSON FÖRLAG Malmö 2018

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 3

2018-06-18 14:15

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 1

2018-06-18 14:15

1

När han äntligen lyckats övervinna stelheten han känt i sitt halvvakna tillstånd och kunde röra på fingrarna, där­ efter på hela armen så att han kunde trycka på lysknappen som han instinktivt hade letat efter snett bakom sig, såg Schulz i det sakta tilltagande ljusskenet från en totalt för­ åldrad ledlampa: fotänden på en jättestor dubbelsäng där förmodligen hans fötter befann sig under det buktande täcket, bakom sängen en skärm där en vit fluga surrade runt, till vänster en prydligt veckad gardin i någon obestämbar färg som täckte rummets hela vägg från golv till tak, och direkt bredvid honom ett nattygsbord med ett vatten­ glas, en liten lampa med en skärm i matt vitt och en sladd­ telefon från före syndafloden, sådana som bara fanns på hotellrum, men trots dessa något så när säkra anhaltspunkter, trots skrynklorna i ryggen på hans genomsvettiga pyjamas och torrheten i munnen, inställde sig inte någon riktig känsla av

5

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 5

2018-06-18 14:15

verklighet, bruset från luftkonditioneringen nivellerade sin­ nena, flimret från den urgamla ledlampan gav rummet en chimär av overklighet, och speciellt de färglösa gardi­nerna kändes med ens oäkta, som om det inte fanns några fönster bakom dem, ja, ännu värre: som om fönstren faktiskt inte gick att öppna, kopior av ett stelt material, och detta intryck blev så obehagligt att han genast släckte lampan, men inte heller det faktum att hela denna chimär gick att trolla bort bara genom att röra vid lysknappen, bidrog till att stärka hans känsla av verklighet, det var bara flugan som kändes äkta, den feta vita flugan, som efterlämnade ett svagt blåaktigt glänsande spår, gled genom mörkret för att på ett enerverande sätt slå emot kanterna på bildskärmen och i verkligheten, det visste Schulz, var det inte någon fluga utan klockslaget, förutsatt att man inte var aningen lång­ synt eller hade glasögon på sig, men Schulz var aningen långsynt och hade inga glas­ ögon på sig, hans smart-glasses låg på det andra, det bortre nattygs­bordet, där han, som han svagt drog sig till minnes, hade lagt dem av rädsla att han halvt i sömnen skulle kunna välta vattenglaset över dem, och ansträngningen att behöva vända sig på mage och krypa över till andra sidan av den jätte­stora dubbelsängen för att hämta sina smart-glasses från det andra nattygsbordet kändes med ens så oöverstiglig att han genast tog avstånd från den tanken och i stället började fundera på var han egentligen befann sig, eventuellt berodde hans känsla av overklighet helt enkelt på att han inte kunde orientera sig, eller som han skulle uttrycka saken, inte hade någon pejl på läget, han var bokstavligt talat ännu inte helt

6

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 6

2018-06-18 14:15

närvarande, ett tillstånd som inte alls kändes främmande för honom: den flera sekunder långa bristen på skärpa efter uppvaknandet, bilderna som flöt i varand­ra, tills äntligen ett namn, ett ortsnamn dök upp, men det dök inte upp något namn och inte heller något ortsnamn, i stället såg han bara tidsflugan som med en enerve­rande stupiditet slog emot de osynliga kanterna på bildskärmen och inte lämnade någon upplysning om den ort där han befann sig, för tidsflugan förekom på talrika hotell här i världen, nämligen på alla som hade sin internet­ anslutning från UNIVERSE, det var UNIVERSE-­tids­flugan som inte gick att stänga av, och ju längre Schulz stirrade på UNIVERSE-tidsflugan som inte gick att stänga av, desto besvär­ligare blev den, han kunde ju förstås blunda, men när han slöt ögonen såg han fortfarande tidsflugan, ja ännu värre, nu satt tidsflugan inuti hans huvud, nu slog den mot hans inre skallväggar, svirrade inuti huvudet på honom, som om hans huvud vore ett tomt rum i vilket UNIVERSE-­ tidsflugan, som inte gick att stänga av, obehindrat kunde flyga härs och tvärs, vilket naturligtvis var idiotiskt, och ändå blev han förvånad och förundrades över att han mitt i natten blev förundrad, nämligen över det faktum att man inte alls blev varse den egna hjärnan, den plats där jaget måste sitta, men om han försökte hitta den plats där hans jag befann sig vandrade hans uppmärksamhet nästan auto­ matiskt till mun och näsa, rättare sagt: till munhålan och näsans slemhinna där han konstaterade en enorm, nästan existentiell torrhet, och innan han hunnit tänka tanken till slut, innan han riktigt greppat den underliga kongruensen

7

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 7

2018-06-18 14:15

av torrhet och jag-känsla och bildat en mening som Jag är dehydrerad, öppnade en neurotransmittor en kanal i ett membran på någon nervcell i den hjärna som Nio Schulz inte kunde bli varse och möjliggjorde på det sättet inflödet av ett par tusen positivt laddade kaliumjoner, varigenom cellens vilopoten­ tial upphävdes och en elektrisk signal sändes till en motor­ neuron, vilken i sin tur sände en signal till muskelvävnaden och därmed förändrades den kemiska sammansättningen av myosinmolekylerna med den påföljden att filament­ proteinerna i cirka tolv olika muskler respektive muskel­ grupper hos Nio Schulz drogs ihop medan adenosintrifosfat bröts ner, enkelt uttryckt: Schulz grep efter vattenglaset, och redan medan han grep efter vattenglaset, inte efter den första klunken, som han kort därefter skulle intala sig själv för att urskulda sin desorientering med att han tempo­ rärt varit dehydrerad, redan medan han grep efter vatten­ glaset mindes Schulz: först Beta-Flux-tabletten som han tagit i går kväll, och medveten om medikamentets biverkning – törst – hade han profylaktiskt ställt fram ett glas vatten, och i nästa ögonblick tänkte han på anledningen till att han tagit en Beta-Flux, för trots att det handlade om en lös­lig antidepressiv medicin, tog Schulz visserligen bara i undan­ tagsfall Beta-Flux som sömnmedel, i det här fallet mot sin förväntade jetlag, och när han kom att tänka på sin jetlag slog det honom, och det till och med i samma ögonblick som han förde gla­

8

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 8

2018-06-18 14:15

set till läpparna, var han var, han såg åtminstone bilder från ankomsten: den futuristiska terminalen, HTUA-polisens rödvita uniformer, den unga kvinnan med sin fotoidentiska skyddsmask, henne hade han tittat efter som om hon varit en tidigare älskarinna, och tillsammans med minnet av FAMA, som den fotoidentiska andningsmasken kallades internt inom firman, stod det också klart för honom varför han var här just nu: True Barefoot Running, möte klockan tio, och vid tanken på mötet klockan tio slog Schulz helt auto­ matiskt upp ögonen och försökte få UNIVERSE-tidsflugan, som inte gick att stänga av, att bli till en följd av siffror, men nian som blinkade till i tidsdisplayen när han knep ihop ögonen, kunde inte stämma då det för det första enligt mörkret bakom gardinerna ännu måste vara mitt i natten, om det inte var så att det verkligen rörde sig om fejkgardiner utan något fönster bakom, en tanke som Schulz snarare tyckte verkade osannolik, dessutom var han helt säker på att han ställt väckimpulsen på halv åtta, och han kunde inte dra sig till minnes att han skulle ha blivit väckt och kunde absolut inte minnas S1, som han lite generat brukade kalla den vänliga stämningen att vakna till, vilken han med förkärlek använde sedan några veckor tillbaka, tvärtom, när han tänkte tillbaka på sömnen mindes han en känsla av förlamning, av ett obehagligt tungt uppvak­ nande: en dröm, förstod Schulz, och även om han inte kom ihåg några detaljer visste han att det hade varit en otäck, ondskefull dröm, som han inte hade haft på länge, visserli­

9

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 9

2018-06-18 14:15

gen drömde han knappt något alls på senaste tiden, rättare sagt, inte sedan han lät sig väckas av ett chip, eller var det något som gått snett, hade någon hackat hans account och manipulerat hans väckimpuls, vilken idiotisk tanke: vem skulle ha intresse av att mani­ pulera hans väckimpuls, var han kanske paranoid, tänkte Schulz, samtidigt som ordet i hans huvud lät så som hans chef, kvinnan från Bulgarien, uttalade ordet, paranuid, tänkte Schulz, och han ville inte på villkors vis vara paranuid, och fast hans chef inte ens var närvarande ville han inte vara paranuid, om det inte var så att Jeff, den skitstöveln, hade ställt om hans väckimpuls, och även om han inte på fullt allvar trodde att Jeff hade hackat hans account och ställt om hans väck­ impuls, om Jeff över huvud taget rent tekniskt var i stånd att göra det, märkte Schulz hur han så sakteliga rullade över på sidan och sedan på mage och med underliga larvlik­nande rörelser började kravla över den orörda delen av dubbel­ sängen till det avlägset belägna nattygsbordet, för att där, som väntat, hitta sina smart-glasses, ta på sig dem och kon­ statera, att tidsflugan visade 6:11, att hans smart-glasses också visade 6:11, att det alltså också i Kina var 6:11, rättare sagt, i HTUA-Kina (sedan uppdelningen av Kina i kommersiella sektorer hade HSBC, Toyota, UNIVERSE och Alibaba in­ fört en egen tidszon), varför Schulz tog av sig sina smart-glasses igen, drog

10

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 10

2018-06-18 14:15

täcket över huvudet, lade sig i fosterställning och försökte somna om, inte tänka på UNIVERSE-tidsflugan, inte heller på mötet klockan tio, och absolut inte på Jeff, den skitstöveln, men inte heller, i varje fall inte just nu, tänka på Sabena som antagligen stegade genom textilmässan i Minnea­polis och för några snubbar presenterade den aktuella AIMANT-­ kollektionens färgtrender och materialkombinationer, utan rikta tankarna mot något positivt, nämligen mot den vänliga stämningen att vakna till, som väntade honom i andra änden av sömntunneln och som han kallade S1, trots att han aldrig helt uttalade det, ja, han till och med undvek att tänka på det, skulle betyda så mycket som Sommarlovsstämning ett, och trots att framställaren av chipet, som implantatet felaktigt kallades – det handlade faktiskt om tre harmlösa hårelektroder som opererats in i frontalloben, respektive tinningloben och amygdala – och trots att producenten bara lovade ”allmänna stämnings­ lägen”, som man ”på egen risk” kunde alstra, hade Schulz några veckor senare av en slump hittat en impulskombina­ tion som, när han vaknade, på ett frapperande sätt påminde honom om hans barndom – högsommar, skollov, sova länge, ute är det redan ljusan dag – och om han försatte sig i den stämningen tyckte han sig till och med kunna höra hur duvorna kuttrade och efter en stund dök också den där doften upp: doften av nyklippt gräs, ändå var han inte i stånd att placera sceneriet, allra helst som doften av nyklippt gräs omedelbart framkallade en

11

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 11

2018-06-18 14:15

annan, mera aktuell association, inte sommarlov och barn­ dom, utan byggmarknad: Schulz tänkte på den där klassiska studien (första terminen Marketing & Communication) en­ ligt vilken doften av nyklippt gräs på ett signifikativt och positivt sätt påverkade kundernas åsikt om kompetensen hos byggvaruhusets säljteam, något som fick honom att fundera på om metoderna av doftmarketing inte skulle kunna användas också när det gällde marknadsföringen av True Barefoot Running, natur­ ligtvis inte av själva produkten, som ju i viss mån var imma­ teriell, men av de löpband som följde med produkten, vars introduktionspris han fortfarande tyckte var för högt, vil­ ket fick honom att tänka på det stundande mötet: på kine­ serna som han skulle sitta mitt emot och som, det visste han av erfarenhet, alltid skulle vara i majoritet, aldrig svetta­ des och alltid visade upp helt ogenomträngliga, förstenade ansikten, och vid tanken på de förstenade kineserna, som aldrig svettades och som alltid var i majoritet, uppkom med ens känslan av att han inte hade något i sin hand, absolut ingen­ ting, bara image-prospekt, statistik, factsheets, som han vis­ serligen tyckte var övertygande så länge hans chef pratade, men när han tänkte på de förstenade kineserna som aldrig svettades, kändes allt med ens fullkomligt irrelevant, vad är det egentligen vi säljer, tänkte Schulz medan han kände hur svetten bröt fram, och i samma ögonblick som svetten bröt fram, visste han att svetten skulle bryta fram även inför de förstenade kine­ serna som aldrig svettades,

12

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 12

2018-06-18 14:15

men det var negativt nu igen, tänkte Schulz, samtidigt som ordet negativ inne i hans huvud lät som det uttalades av hans kvinnliga chef från Bulgarien, negertiv, tänkte Schulz, och undrade om hans chef kanske på riktigt trodde att det hette negertiv, och negertiv lät verkligen rätt så negativt, mycket mer negativt än negativ, tänkte Schulz, även om han i det ögonblicket inte hade kunnat säga vad det egentligen betydde: neger, något mörkt och förbjudet, föreställde sig Schulz, något slags Något-­sådant-säger-man-inte-ord, tyckte han sig minnas, men i stället för att om morgonen strax efter klockan sex grubbla över Något-sådant-säger-man-inte-ord (han skulle googla det senare), var det vettigare att sova en eller två timmar till och efter frukosten titta på det kompendium om Varumärkets betydelse i den postpostmateriella tidsåldern som hans chef hade skickat i förrgår, tänkte Schulz och för­ sökte koppla av, inte tänka, varken på något mörkt, förbjudet, eller på Jeff, inte på förstenade kineser, och inte heller på Sabena, som förmodligen just nu gui­ dade några snubbar till montern med AIMANT-dessouer, fastän det noga räknat inte stämde, det var inte alls bara snubbar, det fanns faktiskt också kvinnor med på de foton hon brukade posta, ja, till och med fler kvinnor än män om man räknade efter, trots det föreställde sig Schulz att det var fler snubbar, några sådana där startuppers i designerkläder, eller ännu värre, några gråmelerade textilbossar med glas­ ögon i äkta horn,

13

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 13

2018-06-18 14:15

trots att han egentligen inte hade en aning om vad Sabena gjorde just nu, hur sent det var i Minneapolis, kanske sov hon fortfarande eller åt frukost och det fanns, åtminstone för ögonblicket, ingen anledning att tänka på några start­ uppers eller textil­bossar som hon guidade till montern med AIMANT‑­dessouer, och efter det att Schulz under en svårdefinierbar tid, men enligt de flygturer som UNIVERSE-tidsflugan, som inte gick att stänga av, ändå rätt länge försökt att få fram tids­ skillnaden till Minneapolis, och i enlighet med jordens vrid­ ning, dragit ifrån HTUA-tiden, eller adderat, han visste inte vilket, tog han sina smart-glasses från nattygsbordet, satte på sig dem och förde höger pekfinger till skalmen, rättare sagt till den främre delen av bågen där fingerprintsensorn satt, för att konstatera, att fingerprintsensorn än en gång inte fungerade, kanske berodde det på hans svettiga händer eller så, antog Schulz, berodde det på hans porer som vidgats av sömnvärmen, i vilket fall hördes, som en reaktion på det misslyckade för­ söket att logga in, den där välbekanta, ej identifierbara rös­ ten från Basic-Input /Output-systemet med den välbekanta uppmaningen: checking identity please repeat the scan, varför Schulz upprepade skanningen efter det att han torkat av fingrarna på lakanet, men det ledde bara till att login-­ uppmaningen upprepades, och om rösten hittills bara varit ett rent audiofenomen,

14

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 14

2018-06-18 14:15

icke kroppslig och svävande, hände det nu att Schulz i mor­ gonens nästan-mörker började hallucinera fram ett väsen, lika konstlat som denna röst, snarare kvinnligt, men kanske också neutralt, ett slags barbiedocka, som för varje checking identity tycktes framträda allt klarare – som i den dröm han nu mot sin vilja mindes, om än bara som en enda bild, nämligen just den docklika gestalt som med utbredda armar hade spärrat ingången för honom, eller var det en utgång, i vilket fall som helst framkallade bilden en beklämmande känsla inom honom, en känsla av att vara totalt inspärrad eller totalt utestängd eller avstängd, men innan denna känsla helt hade bemäktigat sig honom, tog Schulz av sig sina smart-glasses, hoppade upp, gick fram till fönstret och slet isär de färglösa gardinerna.

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 15

2018-06-18 14:15

2

Han älskade att duscha riktigt hett, även om det inte var särskilt nyttigt för huden, precis som det inte var särskilt nyttigt att tvätta håret varje dag, men han älskade schampo och hade flera olika sorter för olika tillfällen – för dagens förhandlingar hade han valt en produkt av märket Go!, en dyr och komplicerad mix av feromoner och doftämnen ur växtriket som skulle signalera kompetens och beslutsamhet till motparten, men samtidigt också verka tilldragande och skapa en lättsam stämning, och Schulz stämning steg faktiskt också direkt när aro­ men bredde ut sig i duschen, trots att han visste att dof­ tens egentliga verkan förblev subliminal och bara fungerade just så, nämligen subliminalt, medan de beståndsdelar man uppfattade, i det här fallet pomerans och ananas, endast tjänade till att täcka över den smörsyrliga lukten av svett, eller var det en kemisk reaktion, han tyckte sig komma ihåg: smör­syra plus något resulterade i något som doftade ana­ nas, praktikkursen doftmarketing, Schulz kastade huvudet

16

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 16

2018-06-18 14:15

bakåt, snappade efter duschvattnet och tyckte sig plötsligt känna vikten av sin hjärna, vilket gjorde att han spottade ut gurgelvattnet och upp­ repade rörelsen, kastade huvudet flera gånger framåt och bakåt, sedan åt sidan, ändå kom han inte på formeln för ananasdoften i stället kom han att tänka på kineserna igen: varför svettades de inte, fanns det en svettgen, kunde man manipulera den, om ja, varför hade man inte redan gjort det, eller hade han bara inte hört talas om det, han ställde om från handdusch till regndusch och lät sanslösa mängder av det heta vattnet strila ner över kroppen en lång stund, trots att en stor skylt i badrummet påminde om att regionen led av mycket stor vattenbrist, visserligen tyckte Schulz att han inför ett så viktigt möte hade en viss rätt att duscha på detta sanslösa sätt, han var till och med benägen att tro att hans framgång i någon mån berodde på hur lång tid han duschade, vidskepelse, så klart, ändå blev Schulz stående länge i duschen med slutna ögon och lät tan­ karna strömma fritt genom hjärnan som han återigen blivit varse, men utan att låta sig beröras av tankarna, precis som det hette vid motivationscoachingen: ananas … smörsyra … kineser … bara frågan om han skulle ta en L-Carnetin före frukost skavde på något vis, ville bli besvarad, men Schulz bestämde sig för att inte ta något aptithämmande, eftersom han ansåg att det var fördelaktigt med en kraftig tillförsel av energi inför ett sådant viktigt möte, i stället skulle han kunna ta en MetaKin, undantagsvis, han var ju faktiskt inte beroende, de andra i firman käkade ständigt en massa brain-tuners,

17

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 17

2018-06-18 14:15

även om man alltid vid coachingen rekommenderade mjuka metoder som förberedelse, avslappning, positiva tankar, Schulz försökte med metoden tänk-på-dina-fram­ gångar, medan han lät det varma vattnet strömma ner längs kroppen och han hade faktiskt en hel del framgångar att visa upp, men känslan av att dessa framgångar låg långt tillbaka, överensstämde inte med sanningen, han låg fort­ farande bra till i rankingen, förutom grejen med FAMA, han hade alltid varit framgångsrik, hans omsättning hade alltid legat på topp och han hade lanserat flera bestsellers i Kina: badmintonbollen med fluorescerande lysstav för nat­ ten eller rumsstäderskans ätbara arbetsdress, och att FAMA trots sin massiva utbredning i Asien (uppskattningsvis: trettio miljoner) hade varit en flopp för CETECH, berodde inte på honom, utan på rättsavdelningen, rättare sagt på den domare som inte ville att själva uppfin­ ningen skulle skyddas, men däremot rätten till det egna an­ siktet: en skandal, ansåg man på CETECH, för enligt den logiken skulle ju alla avporträtterade ha rätt till sitt porträtt, men det kom inte heller några förebråelser från firmans sida, ingen anklagade honom för floppen, men han hade ändå en känsla av att hans chef såg annorlunda på honom efter det, mera uppmärksamt, att hon ofta lät honom löpa ut i tomma intet, eller rättare sagt in i hennes tystnad, medan han själv alltid uppfattade hennes tystnad som ett tecken på samför­ stånd när Jeff hade ordet, men det var förstås negertivt, tänkte Schulz och satte igång att schamponera håret en andra gång, möjligtvis be­ rodde det på honom, möjligtvis var han överkänslig, efter­

18

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 18

2018-06-18 14:15

som han själv inte blev kvitt tanken på att han var ansvarig för FAMA-floppen, om det så bara berodde på att han inte tyckte att skiljedomstolens beslut var så skandalöst som han gav uttryck för, men värst var att han i viss mån kunde för­ stå motståndarens ståndpunkt, och om han var riktigt ärlig plågades han än i dag av den idiotiska, men långlivade före­ ställningen att de hade förlorat processen för att han, Nio Schulz, inte varit hundraprocentigt övertygad om sin egen ståndpunkt, och även om ingen hade märkt det och inte heller hade kunnat lägga märke till det, för även om de – paranuid!

– hade hackat hans account hade man inte kunnat hitta några digitala spår av hans tvivel – och trots att ingen alltså hade kunnat lägga märke till något kände han sig inte väl till mods i firman, oberoende av om det var virtuellt eller fysiskt, han befarade att man inte trodde honom när han blev upprörd över skiljedomstolens skandalösa beslut, eller så misstänkte han att hans chef prövade honom om hon så bara såg på honom en sekund för länge, testade hans loja­ litet, hans äkthet, och det räckte för att han faktiskt skulle börja känna sig oäkta, då blev hans gester och rörelser ona­ turliga och mekaniska, och det han sa verkade faktiskt på­ klistrat, det var, tänkte Schulz, i själva verket ekot av hans egna tankar, det var hans egen misstanke, som drabbade honom och gjorde honom till den han fruktade vara i and­ ras ögon, och plötsligt trodde han sig förstå hur positivt tän­kande fungerade, nämligen just så, tänkte Schulz, bara tvärtom: genom att han var övertygad om sig själv, var han överty­

19

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 19

2018-06-18 14:15

gande, genom att han trodde på sin framgång, hade han framgång, så enkelt var det, tänkte Schulz, egentligen hade han alltid vetat det men ändå var det i detta ögonblick en uppenbarelse, en ingivelse, att varsebli snarare än att förstå: Go!, tänkte Schulz, och fastän han tyckte att denna Go!-spot var aningen primitiv fick han plötsligt lust att skrika, något han med hän­syn till eventuella rumsgrannar dock lät bli, eller snarare: något han sparade till ett lämpligt tillfälle, för en lämplig plats, men var kunde man egentligen skrika ostört: på frukost­ restaurangen, i taxin på väg till sin kinesiska affärspartner, undrade Schulz, och mindes hur Jeff nyligen hade påstått att han inför varje viktigt affärsmöte utförde alla övningar, från meditationen till motivationsskriket, varpå Schulz hade låtsats som om han också gjorde det, men i verkligheten hade han aldrig skrikit inför ett viktigt affärsmöte, kanske borde han testa det, tänkte Schulz och försökte, om så bara antydningsvis, att skrika, innerligt så att säga, ändå tyckte han sig känna av en viss effekt efter några innerliga skrik: han fick faktiskt en känsla av att bli lite större, han märkte faktiskt hur bröstet vidgades och andningen blev friare, han blev faktiskt varse den energi som strömmade genom hans kropp, och i nästa ögonblick lyftes han likt Tox Rider, mutanten i den berömda tredje delen av Life or Death, en bit upp i luften och klöv med koncentrerade karateslag förstenade kineser som en efter en smulades sönder likt kex, killerinstinkt, kallade hans motivationscoach det, och

20

Follower – inlaga till tryck (180625).indd 20

2018-06-25 21:33

Schulz undrade om Jeff med sin längd på en och sextio­åtta och sina muskelimplantat, om han ägde killerinstinkten, om han kände energin, men hur kände man energin när den strömmade genom silikonimplantaten, Jeff bestod ju huvud­ sakligen av silikonimplantat, av snygga, men menings­lösa sili­konimplantat, till och med Jeffs ansikte verkade bestå av silikonimplantat, och även om Schulz fick medge att han själv hade funderat på en mindre näskorrigering, men för ett silikonimplantat hade han ingen förståelse, han kände till och med ett visst förakt för den syntetiska bodybuilding som på senaste tiden blivit mode bland unga människor, eftersom det påstods vara sundare än att lyfta skrot och käka äggvite­ preparat, nej, Schulz var stolt över sin egenhändigt trimmade kropp, visserligen med stöd av några aptithämmare och fat­ burners, han gillade sin biceps som rörde sig likt ett litet djur under huden när han spände musklerna, det roade honom att låta sin musculus pectoralis hoppa lite eller att betrakta det vågiga landskap han kunde trolla fram på sin mage, eller var det masku, undrade Schulz, var det trolligt, var det en relikt, som det hette inom AKV, de Anonyma Kritiska Vita, var tillfredsställelsen med en kontraktionsduglig biceps redan latent våld, frågade sig Schulz, medan han med sin in­ tvålade hand kände på beskaffenheten hos sina med möda redskapstränade skinkor, och han tyckte också att hans med möda redskapstränade skinkor var rätt så okej, han tyckte att de var välformade, ja han tyckte att hans med möda red­ skapstränade skinkor i hemlighet var rätt sexy, vilket fick honom att tänka tanken att den som gillade den egna man­ liga kroppen, som ju helt klart hade en homoerotisk aspekt,

21

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 21

2018-06-18 14:15

inte kunde vara masku, och på grund av det vore företeelsen att gilla den egna manliga kroppen politiskt korrekt, kort p.k. eller som det lät i Schulz skalle: pekå, och med denna slutsats fullbordade han duschproceduren och började systematiskt och kraftfullt frottera sin kropp: för att skona huden som han duschat lite för hett och lite för länge frotterade han först framsidan från naveln till huvudet, och använde då mellandelen av badhandduken, A-sidan, så att säga, medan B-sidans mitt var avsedd för ryggen som han bearbetade med den långa handduken utsträckt enligt princi­ pen för en tvåmanssåg, för att till sist använda den övre delen, det vill säga den del där handduk­shängaren satt och då på A-sidan, till att gnugga den högra armen och sedan använda motsvarande B-sida för att gnugga vänster arm torr, visserligen saknades hängaren på hotellhandduken, vilket för ett ögonblick fick Schulz att tappa rytmen, för även om han utan vidare hade kunnat definiera vilken sida som helst som upptill, uppstod frågan hur han i kväll eller i morgon bitti skulle kunna känna igen denna övre, alltså armsidan i motsats till bensidan, och medan han funderade på denna besvärliga fråga blev Schulz ett ögonblick stående helt orör­ lig framför den lätt immiga spegeln på fjortonde våningen på Home Inn, betraktade sin, i förhållande till sin inre uppfattning plötsligt mycket mindre imponerande, om än fullt accep­ tabla, kropp, kontrollerade med vänster hand, då han höll handduken i den högra, rakningen av de intima delarna och undrade, innan han ännu kommit fram till något be­

22

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 22

2018-06-18 14:15

slut angående rakningen, om det var möjligt att han var bög, åtminstone tillräckligt mycket bög för att han, som hans lärare i sexualundervisning, fru doktor Leim, hade ut­ tryckt saken, skulle släppa fram de samkönade andelarna av sitt jag, och under de få sekunder som hann gå innan han grep efter raklöddret och började spreja in de intima delarna, passerade konsekvenserna av ett sådant beslut genom huvu­ det på honom, och det skulle inledas med den bekännelse som fanns på dagordningen nästa tisdag, då han till allas överraskning skulle bekänna att han egentligen var bög, varmed hans karriär hos AKV vore slut, rättare sagt hos AKVH, de Anonyma Kritiska Vita Heterosexuella, just nu var det extra viktigt med det där H:et som deltagarna för det mesta smusslade undan, han kunde redan se Stonys häpna ansikte framför sig, höra applåderna som följde på lyckade bekännelser, skred redan i andanom ner för den svängda trappan på Steve Jobs-gymnasiet, där hans grupp regelbun­ det höll sina möten, visserligen, slog det honom, vore väl då också hans rela­ tion med Sabena slut, en tanke som för ett ögonblick irrite­ rade, ja, till och med skrämde honom, men samtidigt, och det skrämde honom nästan ännu mer, gjorde att han kände sig lättad: föreställningen om ett liv utan det ständiga tillstån­ det av väntan mellan deras möten, utan den latenta skuld­ känslan som han kände gentemot Sabena, utan bekym­ren, svartsjukan, mindervärdeskomplexen, när han åter­igen, som i går (eller var det i förrgår?) hade misslyckats: plöts­ ligt fanns det en förklaring, plötsligt var hans misslyckande

23

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 23

2018-06-18 14:15

inte längre något misslyckande, utan tvärtom ett uppbrott, en befrielse, det enda problemet var att han inte kände någon lust på män, även om det med hänsyn till världsbefolkningens ut­ veckling vore önskvärt, som doktor Leim mer än en gång hade förklarat – och även om sexuell njutning var möjlig utan vaginal penetration, förblev han uppenbarligen oför­ bätterligt fixerad vid vaginal penetration, redan tanken på en vaginal penetration framkallade en viss upphetsning, trots att föreställningen skamligt nog inte var kopplad till Sabena, utan till en av de där playgirls som han då och då hade sex med, rättare sagt: hade haft, han hade fak­ tiskt inte varit på någon cyberporn-sida efter den senaste AKV-­bekännelsen, och ändå kom han att tänka på vaginal penetration av någon Nadine, Natasja eller Alice medan han stod helt orörlig framför den lätt immiga badrums­spegeln, med den effekten att det ur det vita raklöddret växte fram ett köttfärgat väsen som styvnade till full storlek, så att Schulz ett ögonblick frestades att lätta på trycket, för att inte denna viktiga dag behöva distraheras av besvär­ liga tankar, å andra sidan undrade han om den sortens lättnad skulle minska hans vitalitet och neutralisera hans killerinstinkt, och just som han hade bestämt sig för att lätta på trycket: han skulle ju, menade Schulz, samtidigt kunna försöka tänka på Sabena, ringde det på dörren, och han kom att tänka på kaffet som han dumt nog hade beställt upp på rummet när han steg upp,

24

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 24

2018-06-18 14:15

en kort stund överlade han om han skulle öppna en liten springa i dörren och ta emot beställningen: kanske vira in sig i en handduk, tänkte Schulz, men föreställningen att dörren skulle öpp­ nas mer än en springa, eftersom kaffet kanske serverades på en bricka och rumsstäderskan, nej, roomservicen skulle se honom stå halvnaken i dörren – eller ännu värre, att hand­ duken skulle glida ner eftersom han behövde båda händerna för att ta emot brickan, och roomservicen skulle få syn på hans väsen som beklagligtvis ännu inte skrumpnat ihop till normalstorlek: denna föreställning föranledde Schulz att springa tillbaka in i rummet, där han hastigt drog på sig sina byxor innan han över de utspridda kläderna hoppade tillbaka till dörren och i hallen kunde konstatera att det nu hade bildats en våt fläck på de ljusa byxorna där raklöddret hade varit, vilket ledde till att Schulz åter tvekade ett ögonblick, sam­ tidigt som han lade märke till säkerhetskedjan ovanför dörr­ handtaget och det fick honom på tanken att lägga på säker­ hetskedjan för att få tid att byta byxor, men till sist skulle roomservicen ta till huvudnyckeln och öppna dörren efter­ som de skulle tro att det hade hänt honom något, tänkte Schulz, och i samma ögonblick upptäckte han dörrögat: ett titthål stort som en knapp och när han tittade i det syntes ett cirkelrunt utsnitt av den yttre verkligheten och i detta cirkelrunda utsnitt fanns något som fick honom att stelna till.

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 25

2018-06-18 14:15

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 1

2018-06-18 14:15

Nilsson förlag är ett oberoende skönlitterärt förlag med inriktning på översättningar från främst andra språk än engelska. Hos oss hittar du några av de mest spännande författarna från världens alla hörn och varje titel är nog­ grant utvald. Vi ser litteraturen som en viktig bro mellan olika kulturer och lägger stor vikt vid att knyta till oss de bästa översättarna. Utgivningen består av samtida litterära verk såväl som äldre och moderna klassiker i förlagets serie Absint.

Vill du veta mer om oss och hålla dig à jour med vår ut­ givning, besök gärna vår hemsida och anmäl dig till vårt nyhetsbrev: www.nilssonforlag.se

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 273

2018-06-18 14:16

Boken är översatt med stöd av Goethe-Institut, som finansieras av tyska utrikesdepartementet

isbn 978-91-88155-53-5 Tyska originalets titel: Follower Copyright © 2016 Rowohlt Verlag GmbH, Reinbek bei Hamburg, Germany Published by agreement with Leonhardt & Høier Literary Agency A/S , Copenhagen Den svenska översättningen: Copyright © 2018 Aimée Delblanc Redaktör: Anette Björkqvist Omslag och sättning: Anette Björkqvist Typsnitt: Nilsson Type ritat av Letters from Sweden, Bell Gothic, Sabon LT Pro, Arial samt Courier Tryck: Bulls Graphics, Halmstad 2018

27 www.nilssonforlag.se

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 276

2018-06-18 14:16

Follower – inlaga till tryck (180618).indd 275

2018-06-18 14:16

Foto: ©privat Follower - OMSLAG till tryck (180625)_Bulls 21mm.indd 1

” En grotesk, mycket komisk och oerhört underhållande roman om vår absurda samtid.”

En fristående uppföljare till succéromanen Den tid då ljuset avtar

Follower EUGEN RUGE

NDR Kultur ”Ruge skriver med knuten näve, fränt, virilt, stundtals övertydligt men precist på pricken och insiktsfullt ... Beundransvärt hur lätt han lyckas med genrebytet.”

”Facebook-generationens ’Stäppvargen’.”

Radio Eins

Nilsson förlag ­– noga utvald litteratur från hela världen

Süddeutsche Zeitung Nilsson förlag

”Eugen Ruge lämnar sina läsare roade och förskräckta, upprivna och hänförda. ’Follower’ är nog den mest säregna boken den här hösten.”

Frankfurter Allgemeine Zeitung

EUGEN RUGE

Aimée Delblanc, översättare från tyska, var i flera år projektledare för Litterära Översättarseminariet vid Södertörns hög­skola och samtidigt handledare för den tyska gruppen. Hon har bl.a. översatt Elfriede Jelinek, Günter Wallraff, Christa Wolf och Hans Fallada. 2017 tilldelades hon Svenska Akademiens översättarpris och 2018 erhöll hon Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden för sina insatser som förmedlare av tysk litteratur och kultur.

Follower är en humoristisk och djärv berättelse om fram­ tiden som driver med det moderna samhällets utveckling, med vårt beroende av tekniska prylar, med vår kropps­­fixe­ring och vikten av att träna. Men det är inte utan att skrattet ibland fastnar i halsen.

Follower

Eugen Ruge föddes 24 juni 1954 i Sosva, Sverdlovsk oblast, Sovjetunionen. Hans far, som var historiker från Östtyskland, hade blivit deporterad till Sibirien men då Eugen var två år flyttade familjen tillbaka till Östberlin. Ruge studerade matematik vid Humboldt-universitetet och arbetade under några år som forskningsassistent vid DDR:s vetenskapsakademi. 1986 inledde han sin karriär som författare med att skriva manus till dokumentär­ filmer och 1988 flyttade han till Väst­ berlin. Romandebuten kom 2011 med In Zeiten des abnehmenden Lichts (Den tid då ljuset avtar), som vann både Deutscher Buchpreis och Alfred Döblin-priset.

September 2055. Under den artificiella, blå himlen över HTUA-Kina är en man på väg att lansera den senaste affärsidén för sitt företag: True Barefoot Running – ett revolutionerande, identitetsskapande koncept.

Trettionioårige Nio Schulz simmar i en ström av oupp­ hörlig information, han lever i en värld av ”big data”, äkta tofu-fläsklägg, in vitro-kött och teknisk självoptimering.

Flickvännen Sabena förhandlar med honom om att bilda familj: in vitro-­fertilisering, surrogatmammor, exklusiv­ donatorer. Hans bulgariska chef kan när som helst nå honom via en krypterad linje och @dpa rapporterar om den avlidne kapitalismkritiske, framtidspessimistiske enstöringen Alexander Umnitzer – hans farfar.

Nio är framåtsträvande och han kämpar för att hålla sig uppdaterad. Men på väg till ett viktigt affärsmöte för­ svinner han plötsligt i ett varuhus från övervakningsmyndigheternas radar. Vad har hänt? Vart har han tagit vägen?

översatt från tyska av Aimée Delblanc

Omslagsform Anette Björkqvist Omslagsbild © Denys Nevozhai, Unsplash www.nilssonforlag.se

2018-12-10 13:48