Morchiladze_Spegelriket2.indd Morchiladze_Spegelriket.indd 33
AK A MORCHIL ADZE
SPEGEL
RIKET Översättning av Linnéa Melcherson
2013-08-27 2013-08-21 10:24 10:39
The book is published thanks to the support of the Ministry of Culture and Monument Protection of Georgia
Morchiladze_Spegelriket2.indd 4
www.2244.se isbn 978-91-86729-22-6 Originalets titel Dzveli Gulebisa Copyright Š Aka Morchiladze, 2007 All rights reserved First published by Bakur Sulakauri Publishing, Tbilisi, 2007 Tryckeri UAB PRINT-IT, Litauen 2013
2013-08-27 10:24
1
Det var på pingstdagen 1828 som den tjugosexårige adelsmannen Baduna Pavnel frigavs från fängelset i staden Tiflis. I ett särskilt rum i fängelset fick han tillbaka sin utrustning: ett bälte med silverspänne, en silverdolk samt ett svärd av persiskt stål vars slida var smyckad i silver – allt var arvegods från tidigare generationer. Även det vackra kruthornet var i utsirat silver och luktade fortfarande av ammunitionen. Fängelset var egentligen inte alls ett fängelse, utan en kasern. Den ryska ockupationen av Georgien hade pågått i snart tjugofem år, men ryssarna hade ännu inte byggt något fängelse i Tiflis, kanske för att det inte behövdes, under den gamla fästningen fanns redan fängelsehålor. Men unge Pavnel, som var adelsman, kunde inte slängas i den allmänna fängelsehålan. För dem med adligt blod användes de små kasernrummen som fängelse.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 5
5
2013-08-27 10:24
Frigivningen var oväntad. Det märktes att någon hade haft tillräckligt starka skäl att be generalguvernören – eller om möjligt någon i ännu högre ställning – att släppa Pavnel. I annat fall skulle de inte ha frigett fången så snabbt. Då skulle de istället ha skickat honom i bojor till Sibirien med halva huvudet rakat och halva mustaschen klippt, vem vet för hur lång tid? Ja, det var ryssarnas vanliga behandling av fångar. Vid den tiden hördes berättelser om Sibirien överallt i Tiflis; hemska historier om is och bojor. I Antjischatibasilikanpredikade en präst till och med om att Sibirien i själva verket var helvetet. Det var alltså väldigt fördelaktigt att ha viktiga, inflytelserika gudföräldrar vid sin sida. Unge Pavnel visste ingenting om samtalet som låg till grund för hans frigivning. När han väl släpptes stannade han inte länge i kasernen, utan fördes direkt till överstens kontor – fortfarande utan vapen – där han möttes av en allvarlig, blåklädd man han vagt kände igen men vars namn han inte kunde erinra sig. Mannen var överste och hade trots allt förhört Pavnel vid flera tillfällen. Översten stängde snusdosan med en smäll och sade på ryska: – Ni är frisläppt, ordern kommer från Hans Excellens. Ni kan tacka era landsmän som befriade er ur vårt grepp. Ni förtjänade ett strängare straff … Underteckna det här dokumentet. Ni förstår väl ryska?
Morchiladze_Spegelriket2.indd 6
6
2013-08-27 10:24
Baduna Pavnel smålog eftersom han inte förstod allt som översten sade, men satte sig ändå vid bordet och tittade på dokumentet, vars innehåll han inte heller begrep. – Skriv under, sade översten. Det här dokumentet befriar er från internering, men ni måste bli kvar i er hemby i tio år och får inte lämna den. För er är Tiflis och alla andra platser stängda! Den unge adelsmannen förstod inte heller dessa ord, men insåg att han nu släpptes fri och skrev längst ner på sidan på georgiska: Jag instämmer. Översten trodde att detta var hans underskrift, men Pavnel tog av sig signetringen från lillfingret och såg sig om efter kol – för honom var det tradition att stämpla ett sådant här dokument. Han reste sig stillsamt, öppnade kaminen och förde ringen fram och tillbaka i askan. Översten blängde på honom. Pavnel stämplade kraftfullt dokumentet med sin ring, trädde den sedan över fingret igen och sträckte på sig. – Ni är fri, sade översten och satte sig vid bordet. Pavnel nickade kort, vände sig om och gick. Utanför dörren väntade en beväpnad man som förde honom till ett annat rum där han fick tillbaka sina vapen. – Min revolver? frågade den tidigare fången. Var är revolvern? Ryssarna såg på varandra och skakade på huvudet.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 7
7
2013-08-27 10:24
Revolvern üterlämnades inte. Det var morgon. UtanfÜr kasernens port syntes staden Tiflis bortom vattnet.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 8
8
2013-08-27 10:24
2
Det som senare kom att kallas duell, för att underlätta redogörelsen för vad som hänt, var egentligen inte alls en duell. Baduna Pavnel – enligt dokumenten föräldralös, ättling till adelsmännen som var underordnade de högsta aristokraterna, samt ägare till några vingårdar i den närliggande byn Pavnisi – utkämpade en svärdsstrid med en stolt officer som just återvänt till Tiflis från rysk-osmanska fronten. Det hela utspelade sig i fullt dagsljus, mellan ingången till marknaden och naturområdet Kodjori. Det var mitt på dagen. Pavnel hade just kommit ut från ett av kaffehusen där han hade bevittnat ett parti brädspel. Officeren angrep ett marknadsstånd med orientaliska sötsaker. Han svingade svärdet graciöst över diverse bakelser och godbitar i pyramidformationer. Den persiske konditorn satt på huk med ansiktet gömt i händerna i väntan på att angreppet skulle vara över.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 9
9
2013-08-27 10:24
En grupp människor hade samlats runt officeren men vågade inte närma sig. Det var tydligt att han var en riktig svärdskonstnär som stolt och självsäkert utförde sina konststycken. Än svingade han det underifrån, än från sidan eller i snabba utfall rakt mot ståndet. En del applåderade till och med och ibland hördes spridda utrop. Officeren var medveten om att hans överordnade skulle få ett utbrott på grund av den skadegörelse han orsakade, men det märktes att han tyckte att det var värt det. Efter varje utfall såg han ut över folkmassan och bort mot ett täckt ekipage i vilket någon satt. Det var en kvinna som betraktade hela föreställningen. Detta var allt som pågick. Som utomstående var det svårt att förstå vad i all världen officeren trodde att kvinnan skulle uppskatta i hans uppförande. Men å andra sidan, vem kan förstå hur en stolt officer av ädelt blod, som just kommit segrande hem från kriget, tänker? Under denna uppståndelse rörde sig den iakttagande Baduna Pavnel lugnt vid sidan om de ungefär två dussin åskådare som samlats kring officeren. Baduna stannade precis bredvid fönstret till ekipaget, just den plats som officeren – berusad av sina upptåg med svärdet – återkommande slängde sina blickar på. Utredningen kunde inte fastställa om den unge adelsmannen avsiktligt hade stannat vid ekipaget, eller om det helt
Morchiladze_Spegelriket2.indd 10
10
2013-08-27 10:24
enkelt inte fanns någon annan plats vid porten till Kodjori där man kunde se spektaklet. Inte ens generalguvernörens eget kontor förstod mycket av utskriften av Pavnels förhör, som hade genomförts med hjälp av en tolk. Pavnel hade svarat följande: – För mer än niohundra år sedan gav mina förfäder fyra byar i gåva till Sjiomgvimeklostret. Det är svårt att berätta det för någon som viftar med ett svärd i ansiktet på en. Men marken där jag stod tillhör släkten Tsitsisjvili, och om något utspelades mellan mig och officeren så är det upp till släkten Tsitsisjvili att reda ut. Denna plats tillhörde verkligen släkten Tsitsisjvili. På generalguvernörens kontor rådde en sådan förvirring att de, för att bättre kunna förstå unge Pavnels allvarliga brott, faktiskt bjöd in olika furstar från Tsitsisjvilisläkten i ett försök att studera gammal georgisk straffrätt. Baduna Pavnel hade hur som helst stannat framför ekipaget. När officeren upphört med sin vandalisering, stoppade han handen i fickan och slängde några sedlar på persern – fortfarande nedsjunken på marken – stack svärdet i en bit turkisk konfekt och svingade den skickligt runt i luften som sitt byte. Än en gång såg han bort över folkmassan mot ekipaget. Med stolthet och hatten på sned gick han med målmedvetna steg ditåt.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 11
11
2013-08-27 10:24
Gruppen av åskådare delade sig och lämnade väg för officeren, tills endast en man återstod mellan honom och ekipagets dörr: Baduna Pavnel. – Lämna plats, furste! Lämna plats! ropade den ryske officeren, men Pavnel bara log. Översten trodde att unge Pavnel avsiktligt ville blockera ekipagedörren, men kunde inte bevisa det. På grund av den delikata situationen spreds inte namnen på ekipagets passagerare; även översten förstod att det var bäst så. Officeren ville bara chevalereskt erbjuda konfekten. Men översten var övertygad om att detta var en duell utkämpad för en förnäm kvinnas skull, och ingenting kunde få honom att ändra den uppfattningen. Pavnels svar var helt oväntade och överstens egna misstankar hade redan börjat grumla hans omdöme. – Lämna plats, furste! Lämna plats! …
Morchiladze_Spegelriket2.indd 12
12
2013-08-27 10:24
3
Löjtnant Gecht sårades så allvarligt att han senare avled på kasernens sjukavdelning, bara femtio steg från den plats där Baduna Pavnel tillfångatogs följande morgon. Löjtnanten hann skriva ett brev till översten. Han beskrev händelsen som en plötslig och oplanerad duell, och krävde att hans motståndare behandlades med barmhärtighet. Allt hade varit ett missförstånd. Löjtnant Gecht skrev brevet i all hast och nämnde varken ekipaget eller dess passagerare, vilket bevisade hans ädla natur. Han krävde även att få träffa sin rival för att tala med honom, men helt oväntat och av någon oförklarlig orsak förbjöd generalguvernörens kontor detta. Översten blev då än mer övertygad om att unge Pavnel hade känt löjtnant Gecht redan före duellen, och att han avsiktligt suttit på vakt på denna gata för att avbryta sin rivals kärleksplaner. När Pavnels inflytelserika gudföräldrar – av vilka den
Morchiladze_Spegelriket2.indd 13
13
2013-08-27 10:24
ene var rysk general – började utöva påtryckningar, antog översten som anförtrotts utredningen att Pavnel skulle undgå bestraffning. Det var tydligt att man från högsta chefens sida ville lugna och tysta ner situationen. Men översten gav sig inte. På regementet älskade alla löjtnant Gecht. Han hade visserligen vandaliserat konfektståndet men vid slaget i Jerevan hade han agerat utomordentligt. Dessutom betalade han alltid värdigt sina kortspelsskulder. Det var en kort sammandrabbning. Unge Pavnel sade till översten att han inte hade sett konfektbiten på löjtnantens svärdsspets utan trodde att officeren, denna helt okända människa, oprovocerat hade attackerat honom. Han hade tagit ett steg bakåt, hukat sig och ögonblick ligen dragit sitt svärd. I utredningen stod att åskådarna inte hunnit uppfatta exakt vad som hände, de hörde bara klingande stål. Tredje svärdssticket blev dödsstöten för löjtnant Gecht. Han vinglade och försökte dra revolvern men hind rades av sina skador. Ett ögonvittne, själv en duglig fäktare, beskrev hur Pavnel inte hade svingat svärdet för att hugga ner officeren, utan istället hade duckat för att sedan sticka svärdet i honom. Det var ett djupt sticksår, vilket även regementsläkaren bekräftade, så djupt att det gick tvärs igenom magsäcken. De kunde kort sagt inte få unge Pavnel att beskriva duel-
Morchiladze_Spegelriket2.indd 14
14
2013-08-27 10:24
len och hela händelseförloppet. Översten insåg att Pavnel saknade uttrycksmedlen och bara kunde bekräfta sin egen delaktighet. Utredningen varade i tre månader.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 15
15
2013-08-27 10:24
4
Aziz-Bei satt trött och uttråkad med benen i kors och med ryggen mot havet och betraktade byn som låg vid den stenklädda kusten; byn som mer och mer började likna en stad. Inte långt därifrån vid ett gammalt vindskydd i trä hade han förtöjt sin svarta båt och ombord på den pysslade två sjömän med något. Ljudet från havet, så välbekant och vant, verkade han inte ens uppfatta. Aziz-Bei och hans två män hade just seglat in till byn Poti från Batomi. Så snart de dragit upp och förtöjt båten gav Aziz-Bei en grupp pojkar som lekte på stranden några av sina ohederligt intjänade slantar och skickade dem till byn för att söka efter hans gamle vän Atjik-Basj. Bara Aziz-Bei kallade honom Atjik-Basj*, eftersom han alltid gick utan huvudbonad. Det vore ren tur om han fanns i byn. Aziz-Bei visste att Atjik-Basj var en rastlös man som alltid befann sig på resande fot, men det fanns inget annat * Naket huvud
Morchiladze_Spegelriket2.indd 16
16
2013-08-27 10:24
att göra än att börja leta reda på honom direkt. Aziz-Bei kunde knappt erinra sig sitt tidigare yrke men var nu än en gång tvungen att återuppta det, men till det behövde han Atjik-Basjs hjälp. Aziz-Bei var inte längre ung utan gammal och trött efter att i många år ha arbetat för andra. Han hade alltid med sig en dolk och två revolvrar nedstuckna i bältet under rocken, till skillnad från de flesta andra var han inte road av att visa sina vapen. Hans huvud var inte i behov av en barberare; inget hår fanns längre under turbanen utan där fanns bara tusen sorger. Aziz-Bei var skallig och tjänade som fanbärare åt paschan av Batomi. Tack vare sin höga ålder hade han fått tjänsten som fanbärare. Aziz-Bei hade ont i lederna, knäna, handlederna, armbågarna och nacken. Förr seglade han ofta i dessa vatten men tyckte inte om havet. Han satt med benen i kors direkt på marken, när en ryttare kom ridande ifrån byn. Trots avståndet så visste han genast att det var Atjik-Basj, hans gamle vän och medarbetare, som lugnt skrittade fram. Vilken härlig känsla denna syn ingav; han syntes fort farande bara som en prick, men det stod ändå helt klart för honom att denna prick var Atjik-Basj, som kom ridande så vackert och tyglade sin häst på ett sätt som inte många andra förmådde.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 17
17
2013-08-27 10:24
Jag blir gammal men han verkar inte ha åldrats alls, tänkte Aziz-Bei och ställde sig mödosamt upp. Han såg på sin stora, fula båt med smutsigt segel och inte på havet. Havet var lugnt. Det hade varit lugnt hela natten och även när de anlänt. Aziz-Bei visste att inte långt från byn, vid kusten, låg det ryska regementet och han ville inte att någon där skulle se honom. Paschan, hans herre, tänkte aldrig på de risker han utsatte sig för som tjänare. Sultanen låg i krig med den ryske tsaren och därför kunde kanske Aziz-Bei, en trött gammal tjänare som han var, bli dödad här på denna kust.
Morchiladze_Spegelriket2.indd 18
18
2013-08-27 10:24