9789186729042

EN POSTMÄNSKLIG GUIDE TILL DADAISMEN

r a r T A z a T A z O i i n E n N SPE L E N CH

L AR

L

h S c A c S c h A C kK ANDREI CODRE SCU

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 3

2012-02-22 16.09

Utgiven med stöd av Rumänska Kulturinstitutet

www.2244.se isbn 978-91-86729-04-2 Originaltitel: The Posthuman Dada Guide, Tzara and Lenin Play Chess Copyright © 2009, Princeton University Press All rights reserved. No part of this book may be reproduced or transmitted in any form or by any means, electronic or mechanical, including photocopying, recording or by any information storage and retrieval system, without permission in writing from the Publisher. Översättning av Per Planhammar BALTO print, Litauen 2012

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 4

2012-02-22 16.09

Detta är en guide för att instruera postmänskliga varelser i att leva ett Dadaliv. Det är inte tillrådligt, och har heller aldrig varit, att leva ett Dadaliv.

Det är och har alltid varit dåraktigt och självdestruktivt att leva ett Dadaliv eftersom ett Dadaliv per definition inkluderar sattyg, fånerier, maskeringar, sinnesrubbade känslor, berusning, sabotage, överskridanden av tabun, barnsliga och/eller farliga lekar, uppväckandet av döda gudar, samt att man inte tar utbildning på allvar. Å andra sidan är den tillfälliga produktionen av nymodigheter emellanåt ett resultat av utövandet av Dada. I tider av kriser som krig och farsoter kan somliga av dessa objekt verkligen vara nymodiga eftersom de raserar förhärskande uppfattningar. I andra tider är Dadaföremålen enbart intressanta, med förmågan att tillföra ytterligare ett lager ironi, en extra slutkläm eller en vridning av ett redan vedertaget 5

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 5

2012-02-22 16.09

objekt. I sådana tider roar Dadaföremålen alla, och eftersom dessa föremål (oftast) har skapats kollektivt utgör de ett starkt band människor emellan.

Dadas mål är att underhålla (sig själv och andra) och att skapa konstkolonier. Dada är a priori emot allting, inklusive mål och sig själv, men denna kreativa negation är mycket underhållande och avsedd att delas. I ett helt sekel har Dada spridit förtjusning genom att blottlägga och använda inkonsekvenser, paradoxer och negationer, varav de mest betydelsefulla är: 1. att de flesta människor tolkar tecken, Dada skapar tecken, och 2. att de flesta människor är rädda för kusliga ansikten, Dada skapar kusliga ansikten.

Ingen bör bli Dada innan man har 1. reflekterat över om man helst vill bli a. underhållen eller b. dyster, man måste väga in balansen mellan barnslighet och allvar; såväl a som b har en historia, båda påverkar alla i världen, båda är möjliga när som helst, men skillnaden är att barnslighet (a) behagar alla varelser som väger mindre än luft (med eller utan vingar), änglar, den helige Franciskus och Candide, medan allvar (b) är en tyngd, lik korset, och tung som en boll av bly (se hugo, ball) och järnkättingar; och 2. insikten om att konsten är detsamma som liv och vice versa och att Dada är emot dem båda, utom när den på vägen till extas stannar upp för att göra ett undantag.

Denna boks tes är att postmänskliga varelser som står i kö till framtiden (som, även om Dada är emot den, ser ut som om den existerar) behöver 6

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 6

2012-02-22 16.09

den tröst som tillhandahålls av Dadas ursprungliga råa energi och dess omänskliga källor.

Om du hyser några tvivel huruvida du är postmänsklig eller bara mänsklig, ta då en titt på de följande delarna av din kropp: staden, huset, bilen, iPhonen, laptopen, iPoden, pillerburken, den icke-köttsliga omgivningen.

Om sextio procent av din kropp är elektronisk eller bioelektronisk nu, och befinner sig i ett utrymme som konstruerats i syfte att vara så effektivt som möjligt, så behöver du Dada som ett korrektiv mot vad som annars med säkerhet kommer att innebära förlusten av den lilla smula frihet du fortfarande har kvar. De första dadaisterna levde i städer som rymde de medel som krävs för en fördjupad kritik av världen: Zürich, Paris, New York, Wien, Berlin, Bukarest, Prag, Zagreb, Budapest, Petersburg. De hade virtuella samlingar (bibliotek), samlingsplatser där revolutioner planerades (kaféer), lokaler för bejakande (eller icke-bejakande) av kroppslighet (bordeller), törstande provinsiella studentgrupperingar (universitet), genier (ett slumpmässigt urval), massmedia (tryckpressar, tidningar, telegrafen), möjligheten att förflytta kroppen snabbare genom rymden än vad den kunde på egen hand (tåg, bilar, fyrhjulsspann), modeller för imaginära världar (biografer), propagandaverktyg (annonser, manifest, estrader), minne 7

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 7

2012-02-22 16.09

(museer, statyer, historieböcker), känslosamhet (kabaréer, sånger, teatrar, karnevaler), vapen (gatstenar), hopp (pengar, Gud), social flexibilitet (uppförandekoder möjliga att lära in, uniformer), ständig närvaro (känslan av att man känner, eller tror sig känna, alla), samt, viktigast av allt, förnimmelsen av att tid var något relativt (en del människor hade gott om den och fruktade dess ofantlighet; andra hade bara lite och fruktade dess flyktighet). Freud, som var helt upptagen av uppenbarelsen av tidens innehåll, betraktade den som en förvaringsplats för förträngd historia, Carl Gustav Jung, som upptäckte (eller trodde att han gjorde det) en rymd befolkad av förhistoriska souffleurs som dikterade villkoren för sin art till kommande generationer av mänskliga aktörer, Albert Einstein, som lade tiden till de tre kända dimensionerna, Heisenberg, som förnekade att tiden över huvud taget existerade, samt en mängd konstnärer som lade sig till med en eller annan tidsdimension (futurister, framtiden; simultanister, simultaniteten; dadaister, alla eller inga riktningar). Dessa städer utgjorde ett koncentrat av verkligheter som erbjöd möjligheter att på ett kreativt sätt uppfinna världen på nytt. Inom dessa snabbt framväxande styrkor blev de sociala konventioner som oundvikligen ledde till krig smärtsamt uppenbara. De lysande energier som omvandlade människor drog sin kraft ur allt och vad som helst, men allra främst ur skrattet. Ingenting som skapats av konventioner 8

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 8

2012-02-22 16.09

kunde stå emot det dadaistiska skratt som löste den gordiska knuten, även om motståndet inte var fruktlöst (se lenin).

I dag, ett sekel senare, pågår ännu fusionen mellan mjukvara och våtvara, och den går allt fortare. Dada har ingenting, eller kanske allt, emot att agera bra och göra gott. Köp bioteknik. Alla välgångsönskares, vilket inkluderar många dadaister, mest kärleksfulla önskan är att vi skall välkomna en grön organism som föds på naturlig väg, lever ett medvetet liv som lämnar avtryck i koldammet och som bryts ner utan att lämna efter sig något giftigt avfall. Ett planetariskt tänkande i dess mest smältbara form är fullt rimligt, och framtiden tycks stå öppen för varje individuellt initiativ som är med­ vetet om den svåra kollektiva situationen. Att leva medvetet är vårt rådande desiderata, och om vi förstör de icke förnyelsebara resurserna kommer vi åtminstone att förkrympa eller förgås med öppna ögon. Dada är för allt detta, men inom (eller utom) allt rimligt tvivel. För den stora majoriteten är ett utsvävande liv inte längre åtråvärt. Som en följd av detta är åtrån inte längre önskvärd. Om tidigare dadasinnade människor som inte hade något att förlora (eller åtminstone trodde att de inte hade det!) kunde kosta på sig att vara utsvävande, nyskapande och extatiska, så är detta inte längre fallet. ”Önskan” har blivit ett substitut för ”åtrå”. Att önska innefattar att agera, 9

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 9

2012-02-22 16.09

medan åtrån är mer oberäknelig. Till skillnad från de okuvliga och mördande berg och dalar som präglade mänskligt liv i det förflutna, så grundas det postmänskliga livet på den påstådda medvetenheten om alla levande sammanhang. Den rationella beskrivningen av vår postmänsklighet skulle kunna vara att de samhälleliga mekanismer som betydde så mycket för våra tänkare har automatiserats. Politiska strukturer större än familjen är projektioner av automatiska ekonomiska system. Gränser är i stor utsträckning imaginära och kommer att bli helt imaginära, och snart ersättas av estetiska olikheter.1 Med andra ord kommer det att finnas privat konstruerade gränser som skapats av alla överallt, framtvingade av mindre kärnladdningar fullt kapabla att utplåna hela städer eller regioner. Godtyckliga moralsystem kommer att gynna privata estetiska gränser och göra det nödvändigt för alla att få tillgång till riktig läkarvård. Obehandlade människor kommer inte tillåtas ha mindre kärnladdningar, vilket gör det nödvändigt med regelbunden avklädning och påföljande visitering utförd av lokal milis bestående av konststudenter. I denna miljö, som i stort sett redan är den rådande, kan försök att simulera trivsel inom områden av medicinsk frihet bokstavligen rädda liv. De kommer att utgöra ett nytt medium (som använder sig av alla medier) för att konspirera fram flyktvägar och utträdespunkter som kan eller inte kan leda ut från Eden. Dessa möjligen trivsel10

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 10

2012-02-22 16.09

liknande försök utlovar en flykt till verkligheten, men läsaren bör här vara medveten om att alla verkligheter som gränsar till tidigare anspända tolkningar av Eden nu kan ha blivit virtuella och inte är verkliga över huvud taget. Med detta förbehåll blir härmed ett alternativt flyktprojekt kallat Dada tillgängligt. Dada är det virologiska alternativet till den virtuella säkerheten. Vad Dadalivet innebär kommer att förklaras på de följande sidorna och med ett minimum av långtråkiga referenser, dvs att vi bara nedtecknar det som inte kan googlas fram. Med andra ord, bara det som ännu inte har erövrats. Dada är Västvärlden Nu, en zenutövning som begagnar sig av fullständighet i stället för tomhet, i själva verket så mycket fullständighet att det inte finns tillräckligt mycket materia för att fylla dess fullständighet, och därför tillgriper den fantasin i syfte att skapa än mer paradisiska objekt, bättre iPods som tillverkats av strimlade drömmar. 2 Varje fantasienhet (FE) som utvecklas här är ägnad att vägleda er, men ni kommer att märka att varje ingång har konstruerats på så sätt att den utplånar sig själv så fort den har begripits, och att alstra sin egen FE så fort den försvinner. Kravet på det icke googlingsbara är rätt enormt och jag tar lätt på det. Den säkra tillgängliga information som kan sökas på Google eller i de böcker som skrivits av Dadahövdingar, kommer här att användas till det yttersta, alltså i syfte att utvinna eller förlänga de centrala formerna, som 11

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 11

2012-02-22 16.09

inte heller de kan googlas fram. (Åtminstone inte förrän detta har skickats per e-post.) Jag vet att Google, ett dödsbringande företag, kan tvingas gå samma väg som Xerox, som brukade vara synonymt med kopiering, men i det grandiosa collage som Dada är, är såväl det förgångna som framtiden lika användbara. Titta på det tidningsfragment som Kurt Schwitters infogade i sin Collage från 1920.3 Den egentliga tidningen, med dess åh-såangelägna dagshändelser, är sedan länge glömd, men Schwitters collage är odödligt. Jag säger inte att denna guide, en simpel bok, kommer att överleva både Xerox och Google, men det är möjligt. Om 1900-talet har lärt oss något, så är det att vi kan glömma allt utom lådan det kom i. Andemeningen om vad det var, hur det kändes, vad man kunde snappa upp från det, begravdes tillsammans med de människor som kände och uppsnappade. Även memoarer och historia sliter sönder det förflutna genom att sätta ord på det: varje uttalad erfarenhet är så gott som bortglömd. Glömska är en mänsklig specialitet som med framgång förfinades av det nyligen omvittnade seklet. Vi har emellertid behållit förpackningarna – stilarna, anekdoterna, berättelserna (de sexiga, inte de akademiska) – och vi använder dem för att förvara nya innehåll. I slutet av 1800-talet placerades en motor i en häst, och även om det bokstavligen inte längre fanns någon häst, så var den mekaniskt förstärkta hästen underbar att skåda. I dag finns det naturligtvis 12

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 12

2012-02-22 16.09

inget behov av att minnas varför en mekanisk häst måste se ut som en levande häst, eftersom de flesta av oss inte vet vad en häst är: till och med hästformen håller på att falla i glömska. När glömskan tilltar och fakta lagras på ett minneskort, är vi fria att plaska omkring i formernas tivoli.

Tack gode Gud för Dada, de tomma formernas motor! Denna tid (eller nästa) är en tid att vara mänsklig i utan tyngden av historia, över­t ygelser, känslor, blodsfejder eller skolbetyg. Vi befinner oss i Dadas nåderika tillstånd. För Dadaguidens användare, ni och jag, finns det inte ens någon punkt i de föråldrade distinktionerna mellan ”mänsklig” och ”icke-mänsklig”, ”ihågkommen” och ”glömd”, för dessa distinktioners litteratur är allestädes närvarande och tjänar inget annat syfte än att ömsesidigt anklaga: de som betraktar sig själva som ”mänskliga” kommer hävda att de har en ”själ” och en oförglömlig ”historia”, medan de postmänskliga kommer anse sig vara en del av allting och att allting har en själ, inklusive det nät som de nu får att vibrera med sina upprörda slag. Detta är ett fruktlöst argument och om någon känner sig obekväm med att bli kallad ”postmänsklig”, så varsågod att kalla er vad helst ni vill. Min distinktion ser ut på följande vis: postmänsklig är den människa som har satt naturen (inklusive hennes/hans egen)4 inom parentes. (Eller har övertygat sig själv om att allt icke-mänskligt är mänskligt och därmed kommit fram till mänskligt = natur. Detta 13

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 13

2012-02-22 16.09

brukade kallas ”antropomorfism”, men är numera känt som ”användarvänligt gränssnitt”. Inom rådande populära diskurs har naturen kommit att betyda ”naturen”, eller ”naturriktningen”, och därmed har dess vildhet tagits ifrån den och dess destruktiva och skapande krafter neutraliserats.

Att sätta världen inom antingen parentes eller citationstecken är ett effektivt sätt att utplåna den, alldeles oavsett hur mycket vi månar om den. Vi ersätter vildheten med självreflektion och gör enorma (virtuella) försök att få de självreflekterande sensorerna att se lika demiurgiska och skiftande ut som naturen. Om det i början av 1900-talet endast var poeter som hade fräckheten att uppfatta sig själva som ”pequenos dios”, för att tala med César Vallejo, så anser sig i dag alla berättigade att upphöja sig till en gudsnivå eftersom verktygen för att förfalska den är en del av varje kropp (se e-kropp).

Dada avser att öppna dörrarna nattetid för att åter låta vildheten komma in.

Dada är ett verktyg för att avlägsna parenteser och med inspirationens pincett ta bort de citationstecken som omger världen. Ibland kommer detta att leda till söndrande spontana handlingar, skapandet och upprätthållandet av TAZ (Temporär Autonom Zon), förverkligandet av drömmar, gängbildningar, ett liv tillsammans med djur, samt försök att skapa fred med väderleken. Ibland kommer det att medföra en jakt på delar av språket, som ”tycka om” eller andra retoriska deviser, men med tanke på att någon möj14

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 14

2012-02-22 16.09

ligen lyssnar kommer vi aldrig att motarbeta direkt tilltal. Historiska Dada var en metaforens fabrik, men vi skall försöka vara återhållsamma och lika torra som en vällagrad Cabernet. Precis som varje levande ting har Dada ett problematiskt förhållande till språket, vilket är skälet till att man har brukat det kollektivt, oförnuftigt, mystiskt, och tillsammans med andra medier, såsom målning, pixlar, kroppar, couture, sex, ljud, tidningar, reklam och nekromanti. I århundraden har språket glidit som en grov filt från mänsklighetens mardrömsridna kropp, men 1900-talsdadaister som Ludwig Wittgenstein och George Steiner (som officiellt sett inte var Dada) och Tzara (som var det, se tristan, tzara) avslöjade att det hade beslagtagits av Lenin, Stalin, Hitler och Mao (stora tjuvar) och myriader av mindre tjuvar som använder språket för att peta hål i verkligheten och sätta naturen inom parentes. Stora och små tjuvar (språkanvändare) har underblåst sin verksamhet med portioner av frihet, min och er. Motorn som används för att skapa postmänskliga varelser drivs på stulen frihet.5 Nu finns det två väsen: språket, som ligger vid sängens fotände, medan frysande tjuvar med ett begär efter makt kommer krypande mot det, och en kropp av kött som snabbt blir en metafor för allt det som brukade betraktas som ”mänskligt”.

Dadaprojektet handlar om att göra kroppen varm genom att åter täcka den med filten och avmetaforisera den. Detta projekt kräver uppgivandet av 15

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 15

2012-02-22 16.09

människors samtliga ungefärliga definitioner av ”mänsklig”, eftersom det visar sig att ”den ungefärlige mannen” (se återigen tristan, tzara) inte alls är någon man. Eller kvinna. De underbara formerna har förgåtts och kan numera endast påträffas som skeuomorfer i media, inklusive skriftspråket.

Den vaga längtan efter det ”icke-mänskliga” är inte längre vag, utan fullkomligt högpresterande. Nostalgiskt betraktar vi ödeläggelsen: den existerar inte. Allt är nu (som Nietzsche anade) öppet för Dada, men inte alla vet hur ett Dadaliv skall levas, hur man trycker på ”upprättandets” knapp. Med andra ord är det ingen som vet hur de skall agera när all kunskap tycks tillgänglig, utan gör anspråk på åtskiljande synsätt, att antingen uppfinna hjulet igen eller uppdatera det postmänskliga avfallet (”kropp utan organ”, Antonin Artaud) med föråldrade former. Mysticism och metafysik är de populära former av Dada som numera är på modet, speciellt inom science fiction, New Age, Oprah, kyrkor, moskéer och månupplysta hedniska transceremonier. Det är mycket som är fel med sådana verksamheter, nämligen att de alla handlar om medvetandet hos människor som är på väg att fullända postmänsklighet. De flesta av dessa låtsas dyrka eller åtminstone erkänna det icke-mänskliga, men det är bara ett skydd, vidskepligt salt kastat i ögonen på vad än det är som möter vår blick, roat eller förargat, Nietzsches seende avgrund. Även Dada är en form av mystisk spridning, 16

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 16

2012-02-22 16.09

men tycker om att betrakta sig själv som alltför radikal för berättelser och liknelser, och alltför agnostisk för att ta sig själv på allvar. Vi kommer att få se. Vi behöver en guide som på en och samma gång är historisk och frigörande. Eller bara hysterisk och stärkande.

Ingenting kan bättre illustrera skillnaden mellan det mänskliga och det postmänskliga än ett schackparti som ägde rum i oktober 1916 på Café de la Terrasse i Zürich, mellan Tristan ”allt tänkande har formats i munnen” Tzara, Dadas pappa, och V. I. (”kommunism = socialism + elektricitet”) Lenin, kommunismens pappa. Dessa två pappor stred mot varandra över historiens schackbräde och föreslog två skilda vägar för mänsklighetens utveckling.

Dada spelade för kaos, libido, det kreativa och det absurda. Kommunismen lade sin energi på förnuft, klass, en begriplig social taxonomi, förutsägbara strukturer och skapandet av en ”ny människa”. Dadamänniskan var en uppträdande skådespelare, en clown, och en drucken dåre, en mystiker. Den ”nya människan” var en väluppfostrad arbetare som så småningom skulle bli så materiellt belönad att han också skulle bli postmänsklig. Dada föddes på satirens, äcklets, ångestens, skräckens, de improviserade materialens och kanaliserade versfragmentens scen, medan kommunismen härstammade från böcker om filosofi och ekonomi, ter­rorism (med dess teknologier av 17

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 17

2012-02-22 16.09

maskering, konspirationer och hemgjorda bomber), samt kyrkoinspirerade metoder att på syntetisk väg framställa dogmer. Vem gick segrande från partiet? Efter den sovjetiska kommunismens kollaps 1991 verkade det som om det var Dada. Men om så var fallet, hur kommer det sig då att den sena kapitalismens icke-sovjetiska postmänskliga varelser känner en sådan förtvivlan? Kan det vara så att de senkapitalistiska postmänskliga varelserna har anlänt till den leninistiska framtiden utan kommunism? Och om det är så, pågår schackpartiet fortfarande, och finns det arbete kvar för Dada att göra? Är det fortfarande så att språken (inklusive programmerande e-språk), skrifterna, förnuftet, rädslan för naturen och impulserna att vegetera regerar? Är dagens uppträdanden huvudsakligen överskylanden som bekräftas av recensioner? Var det Tzara eller Lenin som vann det där schackpartiet eller slutade det med remi? Varför slog sig de två männen alls ner för att spela? Det var uppenbarligen kallt och det snöade, och kaféet var fullt med intelligenta och kännande människor, samt en del suspekta fyllon och tjuvar, men, bortsett från detta, kunde någon av dem föreställa sig en metaforisk betydelse? Jag betvivlar det. Schack är det spel människor som måste tänka i en folksamling väljer: schack är den grundläggande ”meditationen i en nödsituation” (Frank O’Hara) för människor som på grund av vissa omständigheter (överbefolkning, fängelse, en babblande rums­ 18

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 18

2012-02-22 16.09

kamrat) tvingas söka avskildhet i en folksamling. Schackets lagar (de kallas inte ”regler”) har konstruerats under ett millenniums historia för att till­ handahålla maximalt tankeutrymme inom en liten kvadrat, och en känsla av rörelse och förändring med hjälp av ett antal symboliska figurer. Även om Tzara och Lenin, var och en för sig eller tillsammans, förnam skapandet av en metafor, så hade de inte varit intresserade eftersom 1. det var andra människors metafor, och 2. de båda var passionerat uppfyllda av orättvisor.

Tzara: ”Men fogligheten, entusiasmen och till och med orättvisans glädje, detta är den lilla sanning som vi oskyldiga utövar och som gör oss vackra: vi är sluga, och våra fingrar är smidiga och glider likt ett träds lömska och nästan flytande grenar: cynikerna säger att denna orättvisa kännetecknar vår själ. Det är också en synpunkt; men alla blommor är inte helgon, tack och lov, och vad som är gudomligt i oss är den anti-mänskliga handlingens uppvaknande.”6 Lenin: ”… kapitalismens utveckling har anlänt vid en tidpunkt när den, trots att produktionen av handelsvaror fortfarande ’härskar’ och fortsätter att betraktas som det ekonomiska livets grundval, i själva verket har underminerats och de stora vinsterna går till den finansiella manipulationens ’genier’.”7 Tzara talar om blommor, själ, det gudomliga och fingrar, medan Lenin förklarar hur lätt människor blir distraherade och bestulna medan de tilldelas ”handelsvaror”. Båda dessa avsnitt bygger på det grund19

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 19

2012-02-22 16.09

läggande erkännandet av orättvisans förekomst, men Tzara välkomnar dess grymhet och drar dess motsägelser dit där den kommer upphöra att fungera inom språk och, förhoppningsvis, liv, eftersom den har saboterats av poesi.

Lenin har funnit brottslingen: lömsk, försåtlig kapitalism som stjäl från arbetarna samtidigt som den underhåller dem. Det finns även en annan skillnad: leda. Tzara är uppfriskande, Lenin är tråkig. Lenin är inte bara tråkig i retrospektiv, han var tråkig vid den tidpunkt då han skrev det där. Som vi lärt av Baudelaire är Leda det mest ondskefulla av allt: ”Men i våra lasters vidriga zoo som hyser / leoparder, hyndor, giftormar, gamar / skorpioner, schakaler, och andra som gläfser, fnyser, / tjattrar, krälar, ryter och jamar / finns det en som är fulast, ondast, mest avskyvärd! / Fast han varken skriker eller gestikulerar / skulle han gärna slå i stycken hela vår värld / och sluka i en gäspning allt som existerar. / Han fäller ofrivilligt en tår – det är Ledan / som med drömda giljotiner fyller sitt rike. / Läsare, detta sensibla monster känner du redan / – hycklande läsare – min broder – min like. 8 Ja, men, pace Baudelaire, hade Lenin fel? Egentligen inte. I början av det tjugonde århundradet befinner vi oss i ett ännu bättre läge för att uppskatta Lenins insikter i kapitalismens väsen. Han fortsätter, med hjälp av tradiga citat av tyska ekonomer, att förklara exakt hur priser stiger som ett resultat av hur monopolen formerat sig, och den efterföljande utarmningen av proletaria20

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 20

2012-02-22 16.09

tet. Lenin iordningställer sitt schackbräde minutiöst, och gör sig redo för vad som kommer att bli hans verkliga avsikt: att i detalj planera den kommande revolutionen. Samtidigt som han iordningställer schackbrädet måste han dessutom rentvå den socialistiska rörelsen, som håller med honom om analysen av kapitalismen, som trots allt bara är en upprepning av vad Marx på lika tråkig prosa beskrev decennier tidigare. Lenin bryr sig inte ens om Marx upptagenhet av arbetarnas alienation från produktionsmedlen. För Marx måste denna alienation, som skapats av automatiseringen, bekämpas för att kommunismen skall kunna byggas. Lenin kunde inte ha brytt sig mindre om hur arbetarna mådde. Låt oss göra Revolution, därefter automatisera allting och sedan kommer alla att må bättre.9 Tzara hade hellre föredragit att bli förlöjligad än att bli gäspad åt. ”Varje handling är ett intellektuellt revolverskott – såväl den obetydliga gesten som den beslutsamma rörelsen är attacker.”10 Detta är uppfriskande, men är det sant? Den man som han spelar schack med kommer att slå fast att det inte är det, åtminstone inte under det kommande seklet. För att bevisa att Tzara har fel kommer han att lämna efter sig ett spår av lik från Ryssland till Japan till Europa och ännu längre. Inte varje handling är intellektuell: vissa handlingar, som ett verkligt pistolskott, är enformiga, monotona, tanklösa, igångsatta av en utslungad order. Tzara, den revolutionäre poeten, spelar schack med Lenin, 21

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 21

2012-02-22 16.09

en massmördande ideolog. Vinnaren kommer att erövra världen, ett pris som ingen av dem har en tanke på 1916.

Deras projekt var lika väsensskilda som deras spel, men i dem båda hade känslan av att världen var orättvis slagit rot. Vi kommer att röra oss fram och tillbaka i tiden för att kontrollera diverse drag och överväga en del möjligheter. Även om våra sympatier finns hos Dada är vi inte helt säkra på hur spelet skall sluta. Ni kommer att lägga märke till att vi har behållit alfabetet och ordnat Guiden alfabetiskt. Detta är också en bok, så sidorna är konventionellt numrerade. Detta kan mycket väl vara den sista (nödvändiga eller inte nödvändiga) boken, så vi har samvetsgrant följt alla konventioner vi kunnat minnas, typografiska, grammatiska, anala, orala och kronologiska. Med en hälsning till kabbalan arbetar vi mot (och för) tid och amnesi.

Glömskans vatten stiger, minnet är lika bräckligt och tunt som materia i det svarta hålets universum, men som Tristan Tzara sa: ”Dada är emot livets höga kostnader.” Även Lenin var emot detta, men eftersom han trodde sig ha hittat brottslingen skulle han göra något åt det. Vi kan inte göra något åt det, så vi skall göra detta billigt och smärtfritt.

22

Codrescu Tzara & Lenin spelar schack.indd 22

2012-02-22 16.09