Herr Klex akademi Jan Brzechwa
Jan Brzechwa Illustrationer av Jenny Berggren Jan Brzechwa IllustratIoner av Jenny Berggren
Herr Klex akademi Atrium Atrium
This publication has been supported by the ©POLAND Translation Program
Akademia Pana Kleksa © Copyright by Heirs of Jan Brzechwa Illustrationer © Jenny Berggren, 2020 Översättning © Tomas Håkanson, 2020 Originalutgåvan på polska utgiven 1946. Första svenska utgåvan av Atrium Förlag, Umeå, 2020. www.atriumforlag.se ISBN 978-91-86095-93-2 Tryckt hos Tallinna Raamatutrükikoja OÜ, Estland, 2020.
Herr Klex akademi Jan Brzechwa Illustrationer av Jenny Berggren Översättning och efterord av Tomas Håkanson
Atrium
4
Den här sagan och andra Jag heter Adam Bråklund och är tolv år, och i ett halvår har jag varit elev vid herr Klex akademi. Medan jag bodde hemma gick allting på tok. Jag kom alltid för sent till skolan, läxorna hann jag aldrig med, och så var jag väldigt klumpig. Jag tappade allt möjligt i golvet så det gick i kras och alla glas och fat gick i småbitar bara jag tittade på dem, utan att jag ens hann röra vid dem. Jag hatade ärtsoppa och stuvade morötter men ärtsoppa och stuvade morötter var det enda jag fick till middag vareviga dag, för det är ju så nyttigt och hälsosamt. Och när jag till på köpet hällde ut bläck över mina byxor och bordduken och mammas nya kjol bestämde mina föräldrar att de skulle skicka mig till herr Klex för uppfostran och undervisning. Skolan ligger i slutet av Chokladgatan i ett stort fyravåningshus byggt av färgglada tegelstenar. På fjärde våningen förvaras herr Klex gåtfulla hemligheter som
5
ingen annan känner till. Dit får ingen gå, och även om man skulle vilja kan man inte ta sig in där, för trapporna går bara upp till tredje våningen och herr Klex klättrar upp till sina hemligheter genom skorstenen. På bottenvåningen finns skolsalarna där vi har lektioner, på andra våningen finns sovsalarna och matsalen, och på tredje våningen bor herr Klex och Matteus, men bara i ett av rummen, för alla andra är låsta. Herr Klex tar bara emot pojkar i sin akademi, och bara med namn som börjar på A, för han säger att han inte har lust att stöka till det i huvudet med alfabetets alla bokstäver. Och därför finns det fyra Adam, fem Alexander, tre Andreas, tre Alfred, sex Anton, en Artur, en Albert och en Aron, sammanlagt alltså tjugofyra elever. Herr Klex heter Ambrosius i förnamn, så Matteus är den enda på hela akademin som inte börjar på A. Fast Matteus är ju ingen elev. Han är herr Klex kloka stare. Matteus kan tala som en människa, men han är lite speciell för han uttalar bara slutet på orden och hoppar
6
över början. När Matteus till exempel svarar i telefon säger han oftast: – Llå, e e err ex demi! Och det ska betyda: – Hallå, det är herr Klex akademi. Andra människor fattar förstås ingenting, men herr Klex och vi elever förstår honom utan problem. Matteus brukar hjälpa oss med läxorna och är ofta vikarie för herr Klex i skolan, när herr Klex har gått för att fånga fjärilar till lunch. Ja visst ja! Jag höll på att glömma att berätta att vår akademi ligger i en stor park med massor av gropar, klyftor och raviner, och den är omgiven av en hög mur. Ingen får gå utanför muren om inte herr Klex följer med. Och det är en mycket ovanlig mur. På den sida som vetter mot gatan är den helt slät och ungefär i mitten finns en stor port av glas. På de andra tre sidorna har muren en lång rad med järnportar tätt intill varandra, och alla är de låsta med små hänglås av silver. De portarna leder till olika grannsagor som herr Klex har nära och vänskapliga relationer med. På varje port finns en skylt som visar vilken saga den leder till. Där finns alla H C Andersens och bröderna Grimms sagor, där finns sagan om Nötknäpparen, om Fiskaren och fiskarhustrun, Bockarna Bruse, Guldlock och de tre björnarna, Pojken som åt ikapp med jätten, Tomtebobarnen och många många andra. Ingen vet riktigt hur många portar det finns, för om man börjar räkna dem tappar man alltid bort sig och efter ett tag minns
7
man inte längre hur långt man hade kommit. Där det borde vara tolv är det plötsligt tjugoåtta, och där man trodde att det var nio är det trettioen eller trettiosex. Inte ens Matteus vet hur många sagor det finns, han säger ”nske ndra, nske åhundra”, vilket betyder kanske hundra, kanske tvåhundra. Nycklarna till portarna förvarar herr Klex i ett stort silverskrin och han vet alltid vilken nyckel som passar till vilken port. Ofta skickar herr Klex iväg oss till andra sagor för att handla något. För det mesta är det jag som blir utvald, för jag är rödhårig så folk lägger märke till mig. En dag när herr Klex hade slut på tändstickor kallade han på mig, gav mig en guldnyckel på en nyckelring av guld och sa: – Kära Adam, kan du kila in till H C Andersens saga om Flickan med svavelstickorna? Hälsa från mig och be om en ask tändstickor. Jag blev jätteglad och rusade ut i parken, och inte vet jag hur det gick till men jag hittade genast fram till den rätta porten. Snart var jag på andra sidan muren. Framför mig såg jag en gata i en okänd stad där många människor strövade omkring. Och det snöade faktiskt, trots att det var sommar på vår sida. Alla jag mötte skakade av köld, men jag kände ingen kyla och inte en snöflinga föll på mig. När jag stod där helt förvirrad kom en äldre gråhårig man fram till mig, klappade mig på huvudet och sa med ett leende: – Känner du inte igen mig? Mitt namn är H C Andersen. Du är förvånad att det är snö och vinter här fast det är juni hos er och körsbären mognar. Inte sant? Men min gosse, du
8
måste förstå att du kommer från en helt annan saga. Vad gör du här? – Förlåt, men jag skulle skaffa tändstickor. Det är herr Klex som har skickat mig. – Aha, kommer du från herr Klex! utbrast herr Andersen glatt. Jag gillar verkligen den där kufen. Ett ögonblick så ska du få dina tändstickor. Andersen klappade i händerna och snart kom en liten frusen flicka fram bakom hörnet med tändstickor i händerna. H C Andersen tog en ask från henne, gav den till mig och sa: – Varsågod, ta med den hem till herr Klex. Och gråt inte. Du behöver inte tycka synd om flickan. Hon är fattig och frusen men det är bara på låtsas. Det är ju en saga. Allt här är påhittat och overkligt. Flickan log mot mig och höjde handen till avsked, och H C Andersen följde mig tillbaka till porten. När jag berättade för de andra pojkarna om mitt äventyr blev de väldigt avundsjuka över att jag hade fått träffa H C Andersen. Senare besökte jag ofta andra sagor i olika ärenden: till exempel hämtade jag ett par stövlar från sagan om Mästerkatten i stövlar, senare när det kom möss i herr Klex hemligheter var jag tvungen att hämta Mästerkatten själv, och när vi behövde sopa skolgården måste jag låna kvastar från en häxa i sagan om Blåkulla. Men det hände också en vacker dag att det dök upp en främmande herre i stor sammetskaftan, korta sammetsbyxor och hatt med fjäder och ville bli förd till herr Klex.
9
Vi var väldigt nyfikna på varför han hade kommit hit. Herr Klex pratade länge och viskande med honom och bjöd honom på hårväxtpiller som han själv brukade stoppa i sig hela tiden, och sedan pekade han på mig och en av Andreasarna och sa: – Hör ni pojkar, den här farbrorn kommer från sagan om den sovande prinsessan och de sju bröderna. Två av bröderna
10
gick ut i skogen igår och har inte kommit tillbaka. Så nu kan inte sagan sluta som den ska längre. Därför lånar jag ut er till honom i två timmar. Men kom ihåg att ni ska vara hemma till middagen. – Iddagen ir ar öre ex, ropade Matteus, och det skulle betyda att middagen blir klar före sex. Vi gick iväg tillsammans med herrn i sammetskläderna. På vägen berättade han att han var en av prinsessans bröder och att vi måste ta på oss likadana sammetskläder som han. Det gjorde vi gärna, vi var ju bägge två nyfikna på att få se den sovande prinsessan. Jag ska inte skriva så mycket om den sagan, för alla känner säkert till den ändå. Men jag måste berätta att när prinsessan hade vaknat bjöd hon mig och Andreas på ett litet mellanmål som tack för att vi hade varit med i sagan. Det är nog inte alla som vet vad prinsessor äter till mellanmål, särskilt inte sagoprinsessor. Först och främst bar lakejerna in brickor med stora högar med gräddbakelser, och dessutom ren grädde i stora silverskålar. Vi fick så mycket kakor vi orkade äta. Till kakorna fick vi varm choklad i glas, tre glas var, och i varje glas flöt det chokladbitar ovanpå. På bordet låg marsipandjur och marsipandockor på stora serveringsfat, och dessutom geléhallon, karameller och kanderad frukt. Och på fat och skålar av kristallglas låg det vindruvor, aprikoser, mandariner, jordgubbar och andra frukter, och så olika sorters glass i chokladskal. Prinsessan log mot oss och trugade oss att äta så mycket som möjligt, för hur mycket vi än åt skulle vi inte må illa.
11
I slutet av Chokladgatan ligger Herr Klex akademi, en magisk skola där eleverna varken lär sig multiplikationstabeller eller grammatik. Istället lär herr Klex och staren Matteus sina elever klexografi och bokstavsspinneri, går på skattjakt bland sagorna i den stora skolparken och gör studiebesök i en hålfabrik. Tiden på Herr Klex akademi fylls med fantastiska äventyr. Jan Brzechwa (1898-1966) är en av Polens främsta barnboksförfattare och böckerna om Herr Klex hör till de polska barnboksklassikerna.