Nisse och Brunnsskogens hemlighet
Alice Robertsson
Bild: Charlotte Jolin
Tidigare utgivning:
Den Första Nissen (2023)
Nisse och Brunnsskogens hemlighet
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Alice Robertsson | © Illustratör: Charlotte Jolin
Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-175-4
Nisse och Brunnsskogens hemlighet
Alice Robertsson | Bild: Charlotte Jolin
Till Simon, för att du alltid väljer att göra det rätta.
Du är godheten själv.
FÖRSTA JANUARI, RONNEBY ÅR
1823
Snöflingorna dansade över torget denna tidiga morgon.
Tomtefar strosade runt inne i staden på jakt efter en ny täljkniv, då den gamla hade gjort sitt. Han hade redan påbörjat några nya träfigurer som behövde rundas till innan de var redo att målas. Och då gick det förstås inte att arbeta med slö, gammal kniv. Nej, det skulle vara ordentliga verktyg eller inga verktyg alls enligt Tomtefar. Och det sistnämnda var egentligen inget alternativ. Så en ny kniv fick det bli. Leksakerna skulle vara i perfekt skick. Precis som året innan.
Ronnebyborna hade blivit alldeles överväldigade av lycka vid uppvaknandet av alla vackra gåvor som låg under deras julgranar på julaftonsmorgonen. Faktum var att de hade blivit så glada över sina presenter, att de vuxna försökte göra allt i sin makt för att ta reda på var leksakerna kom ifrån. Rykten om en hemlig leksakstillverkning hade spridit sig i byn, och det verkade vara det enda som folket talade om.
Tomtefar stod utanför herr Gustafssons hantverksbod och beundrade de olika verktygen som stod uppradade i skyltfönstret.
”Om du tar kvarteren uppe vid Kyrkobacken så tar jag husen på andra sidan ån”, hörde Tomtefar en ung herre säga till en annan.
”Tror du verkligen att vi kommer att hitta den mystiska leksakstillverkaren?”
Den ena herren slog till den andra rätt över huvudet och hyschade åt honom.
”Inte så högt din fåne! Vem som helst kan ju höra.”
Tomtefar var som fastfrusen där han stod och överhörde de två männen. Han försökte slappna av en aning genom att dra sig själv i skägget och låtsades inte bry sig om de dumdristigt unga herrarna.
”Aj, förlåt!”
De båda såg sig försiktigt omkring, och Tomtefar kupade sina händer för att se bättre in genom fönstret.
”Kom, vi går och säger till de andra att vi ska börja leta nu.”
Männen gav sig av och Tomtefar släppte ut en djup suck. Det här var inte bra. Byborna skulle gå skallgång. Söka från hus till hus i jakt på den som tillverkade leksaker. Nisse och Tomtefar skulle behöva vara extra försiktiga från och med nu för att inte bli upptäckta. Om någon fick veta att det var han och Nisse som kommit med gåvorna, skulle de aldrig få vara ifred. Folk
skulle kunna kräva fler saker på beställning, och snart skulle det svärma av stadsfolk utanför deras hem. Nej, detta fick bara inte ske. Tomtefar visste att byborna behövde mycket olika saker, och om han kunde skulle han ge dem allt. Men det var just det … han kunde inte ge dem allt vad de behövde. När Tomtefar insåg att människorna skulle börja leta efter dem blev han omedelbart ängslig. De var giriga av sin natur, inte som tomtar och vättar, och girigheten kunde med lätthet få övertaget. Det var i första hand för barnens skull som han tillverkade alla gåvor. Att få vakna upp på julaftonsmorgonen med ett mystiskt paket under granen var spännande för dem. Tomtefar ville för allt i världen
Året är 1823 och det har nu gått två år sedan Nisse flyttade hem till Tomtefar efter den första lyckade julklappsutdelningen. I den ståtliga villan ute i Brunnsskogen fortsätter den nya traditionen med handgjorda leksaker till stadens alla barn.
Men en oro vilar över Brunnsvillan. Efter den andra julklappsutdelningen fick Tomtefar höra att Ronnebyborna var på jakt efter den mystiska leksakstillverkaren. Med hjälp av sin inre kraft lade Tomtefar en osynlighetsbarriär över Brunnsvillan. På så vis kan han och Nisse få fortsätta med sina liv, utan att vara jagade av de giriga människorna.
Efter att Tomtefar förbjudit Nisse att vistas inne i staden, kan Nisse inte hjälpa att känna sig ensam. Han längtar efter en vän. Efter Klara.
En tidig decembermorgon bestämmer sig Nisse för att berätta för Tomtefar hur han känner. När han har samlat mod till sig går allting fruktansvärt fel. Plötsligt befinner sig Nisse i den farliga skogen, och det krävs mer än en gnutta hopp för att han ska hitta hem genom vintermörkret.
Nisse och Brunnsskogens hemlighet är uppföljaren till Den Första Nissen.
”Glädjen av att få, kan väcka en tanke på att ge.”