KAROLINA JAKOBSSON
Tidigare utgivning:
Fram i trav, Stella (2024)
Trava på, Elsa
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text & bild: Karolina Jakobsson
Grafisk form och sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-066-5
Elsa KAROLINA JAKOBSSON
Elsa KAPITEL
1
Alarmet på mobilen bredvid sängen ringer, och Elsa sträcker sig för att stänga av det. Hon gäspar, men var ändå lite halvvaken innan klockan ringde. Idag är det dags för första skoldagen på höst terminen och hon ska börja i femman. Elsa bor med sin mamma och lillebror Emil i en lägenhet. Hon delar rum med honom, men de har satt upp en stor skärm emellan så det känns ändå som hennes eget rum. Emil har också vaknat. Han är tre år yngre än henne och ska börja tvåan idag. Han har tjatat hela helgen om att tvåorna kommer att bli näst äldst på lågstadiet nu. Elsa suckar lite och börjar klä på sig. Hon hör mamma greja i köket. Hon låter stressad och är nog snart på väg till jobbet.
När Elsa kommer till skolan hjälper hon först sin lillebror att låsa sin cykel, sedan går hon i väg över skolgården. Skolan öppnar inte förrän det ringer in, och det är fortfarande en kvart kvar. Elsa ser några av tjejerna i sin klass sitta och prata vid gungorna. Några andra står och tittar in genom fönstret i deras nya korridor för att få en skymt av det nya klassrummet. Elsa skulle kunna gå fram till dem, men tvekar. Så här blir det ofta för henne med kompisar. Det är inte det att de andra är taskiga mot henne eller att hon inte får vara med. Hon blir bara så osäker på sig själv och vet inte vad hon ska säga om hon går fram till dem. Hon sätter sig på en bänk som står lite övergiven i hörnet av skolgården och tänker tillbaka på sommarlovet.
Hon har verkligen haft världens bästa sommarlov och hon önskar att det kunde varat för evigt.
Först var det travlägret. Hon hade varit rejält nervös innan, men mamma hade peppat henne att hon skulle vara med. Och visst ville hon gå på lägret. Även om Elsa sällan vet vad hon ska säga bland andra människor, så är det en helt annan sak när hon är bland hästarna. Kalle, den fux färgade shetlandsponnyn som står i tredje boxen på höger sida när man kommer in i stallet, är hennes favorit. På lägret fick de göra massor av roliga saker, och Elsa vågade till och med sova över sista natten. Som avslutning hade de en tävling. Kalle brukar inte vara så pigg när man kör konbanor och han saktade till och med av till skritt mitt i tävlingen. Elsa blir röd om kinderna när hon tänker tillbaka.
Men ändå visade det sig att det var hon och Kalle som hade jämnast tid på sina två rundor, och det var det som tävlingen gick ut på, så de vann! Den blågula rosetten hänger ovanför hennes säng nu, och hon tittar på den varje kväll innan hon somnar.
Efter travlägret var hon hos sin pappa i tre veckor.
Han bor i en stad som ligger ungefär 20 mil från
hennes mamma, så de ses inte så ofta. Pappas nya tjej Erika är snäll och dessutom så har hon häst. I stallet där hästen står finns en ponny som Elsa brukar få rida på ibland när hon är där, och det gjorde veckorna hos pappa riktigt bra.
Sommarlovets sista veckor har mamma haft semester och varit hemma med henne och Emil. De har gjort utflykter, grillat korv och dessutom har hon varit med Stella och My från lägret. De sågs hemma hos Stella och tältade på natten. De pratade om lägret som varit, om hösten på travskolan och om ponnyerna. Mest pratade Stella och My, de gillar att prata båda två. Men Elsa hade också varit med och pratat och inte alls känt sig utanför.
Det är bara en sak som stör Elsa, och det är att hon inte vågade berätta för de andra att hon brukar vara i stallet varje vecka. Hennes mamma är kompis med Stina, som jobbar på travskolan. Därför brukar Elsa få hänga med när mamma träffar henne. Ofta brukar hon hjälpa till i stallet med att mocka eller sopa eller att fylla på vatten i ponnyernas hage. Ibland får hon köra eller rida någon av ponnyerna som behöver röra på sig. Elsa
tror att Stella och My skulle bli sura om de visste om det, så hon berättade inte att hon dagen innan de sågs hade fått köra en sväng med Kalle.
Klockan ringer in. Elsa lyfter upp sin väska och
går mot dörren där hennes klasskompisar redan är på väg in. Hon hör springande steg bakom sig och vänder sig om i samma ögonblick som Stella kommer springande och kastar sig runt halsen och kramar Elsa samtidigt som hon ropar glatt.
Elsa blir lite stel. Hon är inte så bra på det här med kramar, men samtidigt är hon tacksam över att någon är glad att se henne på skolgården. Det är synd att Stella är ett år äldre och inte går i samma
klass som henne. Annars hade det nog varit lite enklare i skolan, tror Elsa.
. Elsa g a r i femman och är en blyg och tyst
tjej som känner sig osäker när hon är med kompisar. Men det finns en plats där hon känner sig som hemma – i stallet. När hon är med hästarna vågar hon ta för sig, särskilt med favoritponnyn Kalle.
Kalle är en shetlandsponny som bott på travskolan i många år. Han kan alla rutiner och är den snälla ponnyn som får alla att känna sig trygga.
När Kalle blir sjuk och får ont i magen rämnar världen för Elsa. Kommer Kalle att klara sig?
Om Kalle inte finns kvar i stallet, kommer hon då ens att vilja fortsätta med hästar? Och tänk om det är hennes fel att Kalle är så sjuk?
www.vistoforlag.se