Pojken som satte färg på världen
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2025 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Åke Johansson | © Illustratör: Linda Wallin
Sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2025
ISBN: 978-91-8117-063-4
Om du har tittat på riktigt gamla foton – kanske något gammalt familjealbum med bilder på högtidliga män och finklädda kvinnor tagna i en fotoateljé – så kanske du har tänkt på att förr i världen fanns det inga färger. Bilderna är svarta och vita och grå, och ibland kanske lite bruntonade, men det är allt. Samma sak med gamla nyhetsprogram och filmer. Kanske har du sett någon gammal stumfilm med Charlie Chaplin eller Helan och Halvan. Allt var svartvitt, en rätt dyster värld kan man tycka, även om filmerna är roliga. Eller kanske någon film från andra världskriget med en ilsken man med liten mustasch som skriker och gormar och domderar, också i svartvitt.
Samma år som den ilskne mannen med mustaschen blev besegrad och kriget tog slut så föddes en liten pojke som hette Patrik. Patriks mamma var hemma och tog hand om Patrik och hans lillasyster Lisa, medan Patriks pappa jobbade på ett kontor. Man kan ju tycka att det var orättvist att Patriks mamma fick ta hand om barnen ensam, och bara Patriks pappa fick gå till jobbet, men så var det på den tiden. Mammorna var hemma och bakade bullar hela dagen, och när barnen kom hem från skolan fick de saft och nybakade bullar. Ibland bakade mammorna så mycket bullar att det blev alldeles fullt av dem i alla lådor och skåp i köket, och barnen fick jättestora bullmagar av alla bullar de åt.
Sedan lagade mammorna falukorv och stekt potatis till middag, eller falukorv och kokt potatis, eller falukorv och makaroner, eller pytt i panna på överbliven falukorv, eller ugnsbakad falukorv när det skulle vara extra festligt, och blev det något över gjorde de blommig falukorv till lunch dagen därpå.
Efter middagen läste papporna tidningen (som var helt i svartvitt), eller lyssnade på nyheter på radion, medan mammorna diskade och nattade barnen. Det kan man ju också tycka var lite orättvist, men många pappor tyckte det var rätt bekvämt. Det tyckte nog Patriks pappa också, även om han brukade hjälpa till ibland med att torka disken eller läsa en godnattsaga för Patrik och Lisa, kanske från en nyutkommen bok om en flicka som bodde alldeles själv med en häst och en apa och en kappsäck full med pengar i ett förfallet hus, medan hennes pappa var biståndsarbetare på Kurrekurreduttön i Söderhavet.
Hemma hos Patrik var allt svart och vitt och grått, och möjligtvis lite brunt. Samma sak hos alla andra. Patriks pappa hade vit skjorta och grå kostym när han gick till jobbet, och hans mamma brukade ha på sig en svartvit-rutig kjol och ett gråprickigt förkläde. Utanför fönstret fanns en grå gata där det gick grå spårvagnar och grå bussar och en och annan svart bil.
Längsmed gatan växte det träd med bruna stammar och grå löv, som föll av på hösten. På andra sidan gatan låg en mörkgrå fabrik med en hög skorsten, ur vilken det bolmade grå rök. Himlen var alltid grå, vare sig solen sken eller det var mulet och regnade.
När det blev jul tog man in en gran, som stod så grå och grann i stugan, fylld med grå och svarta och vita julgransprydnader. Och sen kom tomten i sin grå vadmalsdräkt, och delade ut presenter med grått omslagspapper. Och samma sak vid påsk, massor med grå påskkycklingar överallt.
Men ingen tyckte det var särskilt tråkigt, för alla var vana vid att det var så. Patrik satt ofta i fönstret och tittade på de grå spårvagnarna och bussarna och de svarta bilarna, och önskade att hans pappa också skulle skaffa sig en sådan bil som de kunde göra utflykter med. På den tiden var det inte så vanligt att folk hade egna bilar, även om några av grannarna i huset skaffat bilar som nu stod parkerade på gatan utanför, svarta eller grå. Någon gång tänkte Patrik att det skulle vara trevligt om det fanns bilar med andra färger också, men han visste inte riktigt vad det skulle vara för några.
Samma sak var det när Patrik hade börjat skolan och de skulle ha teckning. Det var tråkigt att rita och måla med bara vita och svarta och grå kritor, och kanske en brun.
”Finns det inga andra färger att måla med?” frågade han en dag sin fröken, men hon ruskade bara på huvudet och verkade inte förstå vad han menade.
HAR DU TITTAT PÅ GAMLA FOTON NÅGON GÅNG, ELLER NÅGON RIKTIGT GAMMAL FILM? DÅ HAR DU KANSKE TÄNKT PÅ ATT DET FÖRR I VÄRLDEN INTE FANNS NÅGRA FÄRGER?
Hemma hos Patrik var allt svart, vitt och grått, och möjligtvis lite brunt. Så var det hos hans vänner också. Men ingen tyckte det var särskilt tråkigt, för alla var vana vid att det var så. En dag frågade Patrik sina föräldrar om inte havet och himlen kunde vara någon annan färg. Vad skulle hända om himlen blev … blå?
www.vistoforlag.se