Daphne Jeune LÄNGTANTILL ÅTERVÄNDO
Tidigare titlar av Daphne Jeune
Ingenåtervändo
LÄNGTANTILL ÅTERVÄNDO
Copyright ©DaphneJeune 2025
Förlag:BoD ·Books on Demand,Östermalmstorg1, 11442Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH, Friedensallee273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8097-029-7
Oktober
Sara tittadeutgenom fönstret på bussenoch såghur Kargvikblev allt mindreoch mindre.
Honfickbitasigiläppenför attintebrytaihop.Men tårarnalyckades ändå tränga sigförbi hennesögonlock ochrannner förhennes kinder. Honvissteatt honaldrigmer skulle få se Tim, känna honom ellerfåuppleva honom
Honförsöktefokusera på utmaningarnahon hade framförsig. Honbehövde lämnalandetoch samtidigtundvikaatt Samskulle hittahenne.
Sara togett djupt andetagoch torkadeborttårarna innanhon öppnade ryggsäckenoch togframenalldeles ny telefon. Honstartade denoch installerade de apparsom honkundetänkasbehöva.
Dengamla telefonenrensade hon ochtog ut SIM-kortet ur innan hon la nerden iväskan.
Närbussenhadekommitframtilldessslutstation gick Sara av för attsedan ta nästabusssöderut.Men innanhon gick på bussengick hon in på toaletteni bussterminalen ochsåg till attlämna singamla telefonpåett av handfaten.
SIM-kortetbehöllhon tillsbussenhadeåkt så långtsöderut som denskulle. Innanhon klev av trycktehon nerSIM-kortetmellansätena på bussen.
Sedantog hon ytterligareenbusssöderut.
Sara klev av bussenvid terminalen ochgickinpåett café därhon köptemed sigenfrallaoch juicesom hon skulle ätapåtåget till Köpenhamn
Sara hade inte ätit på hela dagen, honhadeintekäntsig hungrig ochdet gjorde hon inte nu heller.Men honvissteatt hon behövde ätanågonting.
Honförsöktetuggai sigsmörgåsen menden bara växtei munnen, juicen däremotlyckadeshon dricka upp ochden energinbehövde hon.
Närhon klev av tågeti Köpenhamn vardet seneftermiddag. Sara gick till etthotellsom lågi närheten av stationen. Honhadebokat ettrum närhon satt på densista bussen. Försäkerhets skullhadehon ringti förväg ochförsäkrat sigomatt de togemotkontanter.
Sara gick fram till receptionenoch checkade in innanhon toghissenupp till femtevåningen.
Honlaner ryggsäcken på sängeninnanhon gick in ibadrummet ochkläddeavsig.När honstodunderdevarma vattenstrålarnagick detinteatt hållatillbakatårarna längre.Hon sattesig iduschen och grät en lång stund.
Tröttheten slog emot hennesom en vägg närhon komutur duschen.Hon togpåsig ettpar rena trosor ur ryggsäcken ochden enda av hennesmammasgamla T-shirtarsom hon hade fått medsig. Honkröpner isängenoch nästan somnademed en gång av utmattning.
Sara drömde om Tim. Hans händersom alltid kändessåskönapå henneskropp.
Hondrömdeatt hankysstehenne medsinamjuka fylligaläppar. Derasnakna kropparomslingrade varandra.
Hans händer,hanshud,helahan vardär.
Doften av honom.
Hans blicksom så lätt kundefåhenne atttappa andan.
Ljudenhan gavifrån sig.
Styrkansom hanhade, samtidigtsom hanvar lyhörd ochödmjuk.
Hanhittade alltid de rätta punkterna.Kunde läsa hennesom en öppenbok.
På morgonennär honvaknade vardet somett hugg ihjärtat. Drömmenhadekänts så verkligoch attvakna upp ihennesverklighetkändessom tortyr.
Honvissteatt detvar någontinghon aldrig skulle få upplevaigen. Honskulle aldrig få upplevaTim.
Tårarnabrann bakomögonen menhon visste atthon inte hade tid föratt tyckasynd om sigsjälv.
Hontog fram kläder ur ryggsäcken somhon togpåsig innanhon gick nertillhotellets restaurang ochåtfrukost.
Honhadefortfarande ingenmatlust menförsöktefåi sigså mycket honkunde.
Närhon komupp på rummet igen packadehon väskan ochgick nertillreceptionenoch checkade ut.Sarahadepåtåget kollatupp vilkabankeri Köpenhamnman kunde växlapengarpå. Densom låg närmasthotelletvar detgångavstånd till så hongickdit.
Sara togupp kuvertet medpengarnasom hon hade sparat undan varjemånad.Deväxlade hontillEuro. Närhon kom ut från banken gick hontillbakatilltågstationeni Köpenhamn. Därköptehon en tågbiljett till Amsterdam. Meninnan hon gick på tågetgickhon till värdeskåpensom fannsinne på bussterminalen.
Hongickframtillett av skåpen ochtog fram en nyckelur ryggsäcken, denstoppadehon in ilåset till skåpet ochvredom. Sara vargladöveratt se attryggsäckensom hon hade lagt därveckan innanhonhadeflyttattillKargvikfortfarandelågkvar.Honöppnade denförsiktigtför attkolla om dess innehåll fortfarandevar kvar.
Honbehövde bara öppna dragkedjan ettpar centimeter föratt kunna se sedlarna.Hon lyfteurden tungaryggsäckenurskåpetoch togpåsig denpåmagen.Sedan gick hon motperrongen därtåget till Amsterdamskulleavgåifrån.
Januari
Sara vaknade upp iden lilla stugan.Hon klev ur sängenoch gjorde somalltidi ordningensmoothieinnan hon togpåsig löparkläderna.Smoothien svepte hon snabbt innanhon gick ut och stängdedörrenbakom sig.
Hongickrunttillbaksidanavden lillastuganoch cirkafemtio meterframtillstigensom leddeuppförberget. Närhon kom upp blickade honutöverden lillaitalienskakuststadensom lågnedanför henne.
Honbörjade medatt joggapådekarga stigarna tillshon varuppvärmd, sedanbörjade hontautstegenoch öka farten.
Närhon varklarmed löprundanvandradehon tillbakanerförbergetoch tillbaka till denlilla stugan därhon hade bott de senastetvå månaderna.
Hontog en snabbdusch ochborstadetändernaoch håretframför spegelni detlilla badrummet. Honhadenuvantsig vidsittmörkare hårsom honhadefärgatnär hon vari Amsterdam.
Idag varmåndag, vilket betydde atthon varledig.Såhon gjorde somhon alltid gjorde på måndagar. Hongicktillslutetavgatan för atthoppa på bussen till grannstaden.
Restaurangen hade inte öppnatänsåhon sattesig på en bänk i parken mittemot ochväntade på attden skulle öppna.När portarna slogsupp spanadehon en stund på serveringspersonaleninnan hon bestämde sigför attdet varsäkertatt kunnagådit.
Honsatte sigvid ettbordoch beställdesamma rätt somhon alltid gjorde.
Undertiden hon åt sinlunch iakttoghon de andralunchgästerna, personalen ochägarinnantillrestaurangen.
Helt oväntatfickSaraplötsligt onti magenoch smärtanökade snabbt.Paniken växteinom hennesamtidigtsom honsnabbtblev kallsvettig.
Paniken.
Honvar tvungen atttasig därifrån.
Honropadetillsig servitören.Det togall henneskraft attdölja hur honmådde föratt hon skulle kunnabetalaoch ta sigdärifrån.
Promenaden till busshållplatsenvar olidlig.Smärtan fortsatteatt öka ochnuhadeden fått sällskap av illamående också.
Bussresantillbakakändessom om denaldrigskulletaslut. Smärtani magenfortsatte attöka ochhon trodde atthon skulle svimma fleragånger.
Närhon gick densista bitenhem till sinlilla stugaökade smärtan imagen förvarje steg hon togoch illamåendetlikaså.
Välhemmala honsig påsängen,mendärlåghoninte länge innan hon behövde rusa till toalettenför attkräkas.
Närhon sedanvar på vägtillbaka till sängenkände hon attdet var något somintestämde. Hongicktillbakatilltoaletten ochskulle precis sättasig närhon sågblodeti trosorna.
Sara sattesig på toalettenoch försöktetänka tillbakatilldåhon hade haft mens senast.Honkundeinte kommaihågatt hon hadehaft mens sedanhon hade lämnat Kargvik. Då slog dethenne attdetta troligtvis inte varnågon mens.
Smärtannär hon satt på toalettenvar fruktansvärd ochhon visste inte vadhon skulle ta sigtill. Sara hade varken någrabindor eller smärtstillande.
Hontog av sigdenerblodadetrosornaoch slängdedem isoporna. Sedantvättade honavsig ochvek massapappersom honlai ettpar rena trosor.
Hontog sigöverträdgårdentillbaksidanavrestaurangenoch knackadepåDonnasdörr. NärdörrenöppnadesstodDonna,ägarinnantillden italienska restaurangen,tillikahennesarbetsgivarede senastemånaderna ochtittade frågande på Sara.
”Hej.Ursäkta attjag stör,men hardumöjligtvisnågon värktablett?”sahon på italienska.
Denitalienskadamenifemtioårsålderntittadepåflickansomstod framförhenne.Hon tittadeförst på Sarasplågade ansikteinnan hennesblick vandrade neråtoch fick synpåblodetsom rann på insidan av hennes ben.
”Åh, flicka lilla. Du behöverbetydligtmer än någon värktablett. Komin.”
Donnaföste in Sara ihenneshem innanhon hann protestera.
Hontog hennerakavägen till badrummetpåandravåningenoch sattepåvattnet iduschen innanhon börjadeklä av Sara.Smärtan i Saraskropp varför starksåhon orkade inte protestera.Donna kände på vattnet attdet varvarmt innanhon fösteinSarai duschen. Sedan lämnadehon badrummetoch återvändemed någravärktabletter och ettglasvatten. Sara somhadesattsig neri duschen eftersom detvar försmärtsamt attstå togemotglasetoch tabletterna.
Donnalämnade badrummetigenoch varborta längre denhär gången. Närhon kom tillbaka hade hon medsig en morgonrock, ett paravSaras trosor,enT-shirt,ett parshortsoch någrabindor.Hon hjälpteSarauturduschen ochsedan på medallt.
”Kom,följmedmig”,sahon ochhöllSaralätti armen.Honledde in Sara tillett sovrum.
”Här,läggdig ner. Du kanstannahär tills du mårbättre.”
”Men…” börjadehon protestera meninsåg snabbt attdet skulle vara lönlöst.
Sara la sigi sängenoch Donnabäddade nerhenne.Sedan satte hon på tv:n somhängdepåväggenoch räckte Sara fjärrkontrollen.
”Jag kommer tillbaka om en stund ochtittartilldig”, sa hon och lämnaderummetmed dörrenpåglänt.
Donnakom tillbakaett partimmarsenaremedlitesoppaoch bröd till Sara.
”Donna, dethär hade du inte behövt.”
”Struntpratflicka! Jagseralltnärenflickabehöverminhjälp.Hur mårdunu? Harvärktabletterna hjälpt något?”
”Ja, jagtrorfaktisktdet.Det gör inte likaont längre.”
”Okej. Vadbra!Efter du harätitupp soppan är detnog dags för digatt bytabinda”, sa honoch börjadegåmot dörren.
”TackDonna”, sa hon medenmjukröst.
Donnavände sigomoch nickademot Sara innanhon lämnade rummet
NärSarabytte binda hade honinteblött lika mycket,det verkade somomdet höll på attstanna av tänkte hon. Honåtervände till sängenoch efternågon timmasomnade hon.
Sara vaknade senare av attdet kändes somomnågon vred om en knivi magenpåhenne.När hon drog undan täcket såghon attdet varfullt medblodi sängen. Honkunde precis ta sigtillkorridoren då detsmärtadei magenoch neri benennär honförsöktegå.
”Donna hjälp!”ropade hon.Donna komupp snabbt ochhjälpte henne till toaletten.
Magenkrampadeoch kroppenkundehon inte kontrollera.Hon kände hurnågot stortkom ut ur hennesunderliv tillsammansmed mycket blod. Honblickadener på denlilla klumpeni toalettstolen innanalltblevsvart.
NärSaravaknade låghon iensäng, menintesamma säng som hon hade legati tidigareunder dagen. Närhon sågsig omkringsåg hon atthoninte befann sigi sammarum somhon hade gjorttidigare. Sara vartrött ochsomnade om efterenkortstund.
Nästagånghonvaknadehadedet börjatljusnaute.Hontittadesig runtom irummetoch sågatt detändåvar likt detrummethon hade variti dageninnan. Då komDonna in irummet.
”God morgon! Hurmår du lillaflicka?”,frågade hon.
”Jag mårbra tror jag, lite trött. Hurhamnade jaghär?”
”Dusvimmadei natt.Jag tvättade av digmen jagtrorinteatt du varvid ditt fullamedvetande. Jagtog in dighit eftersom sängen idet andrarummetbehövde städas.Det härärmin sonEmilios rum.”
Donna gick motdörren. ”Orkar du ätanågonting? Jagkommer snarttillbaka.”Sedan försvann hon innanSarahannsvara.
Sara slumrade till ochvaknade en litenstund senare närDonna kom in medenfrukostbricka.
Sara hade ingenmatlust så hon rördeinteens brickan.
De närmaste dagarnavar snarlika.Saravar tröttoch sovmest. Donna kominnågra gånger om dagenmed matsom Sara mest bara petade i. Honfickhjälp till ochfråntoaletten då hon varsvagoch vinglig ibenen.
Sara visste inte vilken dagdet varnär hon vaknadepåeftermiddagenavatt honhörde flerarösterpånedervåningen.Hon kunde inte höra vaddesa, utan kunde bara urskilja attdet varDonnas röst ochenmansröst.
Donna kom upp någratimmarsenaremed en bricka medmat till Sara
NärDonna hade gått togSaraupp gaffelnoch petade runt imaten föratt detinteskulleseorört ut innanhon drog täcket över sigoch somnadeom.
NärSaravaknade på natten såghon attbrickan varborta.Hon behövde gå på toalettenmen villeintestöra Donnasåhon sattesig skakigtupp isängenför attsedan gå på skakigaben till toalettenpå andrasidan korridoren.Hon lyckades ta sigframtilltoaletten och sättasig.Hon blödde inte lika mycket nu menbehövde ändå byta binda.
Närhon skulle gå tillbaka varbenen ännu skakigare. Hontog sig till dörrenoch blev stående idörröppningen en stund föratt samla kraft. Då såghon hurdörrentilldet andra sovrummetöppnades och attenung mankom ut.Han togsig framtillhenne.
”Kom jagska hjälpa dig”,sahan ochtog armenrunt henne.Han varstark ochhadesäkertkunnatlyfta henne somomhon vore en fjäder
Hanhjälpte henne tillbakatillrummetoch sängen.
Sara tittadefrågandepåhonom närhan hade bäddatner henne.
”Jag är Emilio.Donnasson.”
”Sara.”sahon ochlahandenpåbröstet.
Emilio logmot henne innanhan lämnaderummet.
Nästamorgon knackade detlättpådörren.
”Ärdet okej om jagkommerin?”hördesEmilios röst frånandra sidandörren.
”Ja”,svarade hon ochsåg honom kommainmed frukostbrickan.
”God morgon”,sahan ochställdener brickanpåsängen.
”God morgon”, svaradehon.
”Donna är inte häridag. Jaglovade attjag skulle ta hand om dig.” Emilio lämnaderummet.
Närhan komtillbakanågon timmesenarehadeSarainterörtfrukosten. Utan attsäganågontingtog Emilio medsig brickanoch lämnade rummet.
Hanåtervände senare på dagenmed lunchen.
Sara lågoch sovsåhan knuffadepåhenne tillshon vaknade. Och sattesig sedanpåsängkanten.
”Sättdig upp”, sa hanmjukt ochtog uppskedenfrånbrickan.
Sara sattesig upp samtidigtsom Emiliotog en sked av soppan ochförde denmot hennes mun. Sara tittadefrågandepåhonom.
”Öppnamunnen”,sahan.Saravilleinte,men hon gjorde somhan sa ochhan stoppade in skeden imunnenpåhenne.Sedan toghan upp en sked till ochfortsatte mata henne tillshon hade ätit upphälftenavskålen.
Honhöjde handen ochskakade på huvudet.”Inte mer”,sahon.
Emilio la nerskedenoch togupp glaset medvattenfrånbrickan ochräcktedet till Sara.Hon togemotdet ochtog någraklunkar och varpåväg atträcka tillbaka glaset.
Emilio skakadepåhuvudet. ”Mer”, sa hanbara.
Sara fördetillbakaglasettill munnenoch dracknågra klunkartill. Hontittade på Emilio somför attfråga om hantyckteatt deträckte nu ochfickennickningtillsvar.
Närhan hade ställt tillbaka glaset på brickanreste hansig upp medbrickan ihänderna. ”Jag kommertillbakaomenlitenstund. Du kanropapåmig om du behövernågonting.”
Närhan hade gått la sigSaramed täcket över huvudetoch somnade om.
Honvissteintehur längehon hade sovitnär hon en stundsenare vaknade.Hon kände atthon behövde gå på toalettenmen villeinte störaDonnas sonsom hon nu inte komihågvad hanhette.Hon satte sigupp isängenoch svängderunt benen. På stappligaben lyckades hon ta sigtilldörren, mensedan gick detintelängre, honvar för svag.Hon kanade medryggenmot dörrkarmen nerpågolvet. Vad vardet nu hanhette?
”Emilio!”ropadehon.
Sara hördehur detknarradei trappaninnan hanuppenbarade sig islutetavkorridoren
”Jag varpåväg till toaletten.”
Sara tycktessehonom skakalättpåhuvudetinnan hankom fram till henne ochsvepteupp henne isinaarmar somomhon inte vägde någonting. Hanbar in hennei badrummetoch sattener henneframförtoaletten.
”Klarardudig nu? Jagärprecisutanför.”
Sara nickadetillsvars.
Närhon varklarpåtoaletten stappladehon sigframtilldörren. Innanhon hann ta tagi handtagetöppnade Emilio dörren. Hontittade upp på honom. Hantog hennes ena armoch la denöverhans axlarsamtidigtsom hanmed andraarmen höll henne runt midjan.
”Tack!”, sa honnär hon vartillbakaunder täcket.
”Jag är tillbaka om en litenstund”, sa hanoch lämnaderummet.
Sara hördehur detslamradeoch lätifrånköketpånedervåningen ochefter en stundblevdet tyst.
Saralämnar Kargvikhjärtekrossad. Men att tycka synd om sig själv har hon intetid med.Hon måstese
till attkomma undan Sam.
Sara reserlångt söderut ihoppomatt Sam aldrig
kommer hittahenne där.
När Sara råkarutför en tragiskhändelse träffar hon Emilio.Emilio hjälperhenne komma på fötter igen för
att sedan återvända till Venedig.
Sarasoch Emilios vägarkorsas fleragånger då Emilio kommer på besök. Förvarje gång växerSaras känslor förEmilio starkare.Samtidigt undrarhon om hon
någonsin kommerkomma överTim.
Längtan till återvändo är uppföljarentillden
spännande kärleksromanen Ingen återvändo.
