Ordetvarliv
Dikter av Andrea Mauermann
©AndreaMauermann 2025
Förlag: BoD· BooksonDemand, Östermalmstorg1,114 42 Stockholm, Sverige, bod@bod.se
Tryck:Libri Plureos GmbH, Friedensallee 273, 22763 Hamburg, Tyskland
ISBN: 978-91-8097-201-7
Allarättigheter reserverade.
Det är inte tillåtetatt återge,kopiera eller överföra dettadokumenti någonform, vare sigpåelektronisk vägeller iutskrivetformat.
Inspelningavdenna obligationärsträngt förbjudet.
Förord:
Dessa dikter varutgivna första gången 2010 av Recito förlag
”Herre visa migdin vägoch görmig villig attvandraden”
(Den heliga Birgittasbön)
Utsatt (2010)
Varjemänniskabär någotmer,något djupare ochstörre än vadjag seri hennejustnu
Jagbehöver ge utrymmeför det somintehar blivit tydligtänoch väntatills honsjälv öppnar sina dörrar
Jagfår aldrig försökabryta miginhos någon.
Jaghar aldrig rätt attgöravåldpå, eller försökaförändranågon bara föratt honärolikmig.
Bakomalltfinns kanske någotsom är sårbart.
Dettabehöver minröst, inte mitt slag Minmedbroder somgår vidmin sida är
kanske lika ensamsom jag näralltannat fallit bort
Jagmåste våga mötasbakom alla växlingar ochspeloch se attallabär vi en vår, en sommar,envinteroch höst
Därför behöverjag ge minlikaoch oliksinnade handen,inteslaget.
Då blir dethanskraftfullaröst
Sanningens kamp (2004)
Jagkämparhårtför attsanningen våga se Vemjag är imittinnerstavem jagverkligen e
Jagvillbli vänmed barnet somärfasti detförflutna
Jagvillblickatillbaka, meninteframtiden förskjuta
Jagvillvågasepåminabrister ochfel.
Hittanågot somger tröst, somgör mighel
Ju merjag lärmig ochkunskap om livetfår,
serjag närjag harvarit utepåheltfel spår
Jagser attmittperspektivintealltid, harlettmig rätt
Menatt mognaframtilldetta harintevarit lätt
Jagvillbli vuxenoch ta mitt fulla ansvar
Jagvillfådistans till detsom speglats har
Jagvillbryta migloss, göra migfri
Så jagkan växa migstarkareinuti
Jagvillkunna förlåtadestegsom blev fel.
Gå genomskammens landskap ochbli hel.
Jagvillvaragladför allt detgodainommig
Sätta nerfoten ochvågasäganej
Jagvillbygga uppmin självkänsla, meninteför attmed högmod glänsa
Jagvillatt mina flytande gränserspikasfast.
Göra genomtänktaval ochintei en hast Jagvillvaraengenuinoch ärligperson.
Våga släppa stoltheten ochtareson
Jagvillslippakänna tvångatt alltid säga JA
Istället göra detsom germig ettvälbehag
Jagvillkunna röra migi livets vidd ochbredd
Inte gömmamig iett hörn,räddför attbli sedd
Dessa tankar hari mitt inre såtts, måstejag ha resultat nu, ellerkan jagtaett steg itaget och inte ha så brått?
Oceanens djup (2010)
Attaldrigbli riktigtseddpådjupet, skapar en klyfta ossemellan.
Vi står på varsin sida av klyftan, ochmissarsjälvakällan
Vi serkanskeinteriktigt varandrasbörjan, vi serintevarandras slut
Kanske servibaraden grumliga sörjan,men inte underliggandedjup
Attaldrigbli avlastad bördan,ärsom attbäraslavens ok
Detbliringen lätt början ochdet skapar ingenbro
Tyngdenökarstressenoch dödarskrattets källa
Allvaret tarkanskeöverhelt, gemenskapenupphöratt gälla
Människantynar saktabort, låganblåseskanskeut.
Livetblirtomtoch torrt.Det blir inget«vi»tillslut
Så stanna uppoch se varandra,gåintebaraförbi
Du är kanske densom,förvandlardin nästas liv!
Kärlekensspråk (2009)
Jagrusadeför attkomma fram till livets källa. Jagsprang, stretade,tävlade ochträngde
Menmitti allt detta förloradejag något.
Imin brådskaförlorade jagallt.
Förjag står nu härvid livets källa, denplats jaglängtat efter. Menjag kanintedricka.
Jaghar förlorat mintörst
Densom lärdemig kärlekensspråk, finnsintelängrevid minsida.
Jaghar slarvatbortkärleken. Sprungit från mitt språk.
Vadskall jagmed allt livgivande vatten, om jagintefår dela det?
Jaghadegärna bytt ut dennadag,till en omväggenom öknenmed möda ochknot
Om jagbaraänengång, fick kommunicera kärlekensspråk!
Hjärtats bön(2010)
Kastaavdig bojorna, släppditthjärtafritt!
Låsinteindig isystemoch lagar!
Släpputdet vilda. Detnaturligalivet somliggeroch bubblarinomdig.
Kastafångtröjani havets mörkadjup!
Låtinteden mörkajorden hålla digdär nere
Våga börjaspira ut till dagsljuset somväntar
Detärdagsnuoch vänd diginteom.
Låti ställetalltdugör blienbön
Ja,hjärtatsbön!
Lillanasse blir stor (2004)
Närduser migsom starka Pippiärdet inte somdutror.
Då bärjag en klädnadsom är alldeles förstor.
Förbakom finnsenliten Nassesom ofta osäker är, ochendastenliten tygklädnad hanbär
Nassegrubblar ofta på livetoch harmånga frågor
Hanvillhinna bliförberedd, närdet kommer djupavågor
Nassekännerigensig iIór,som isittskjul gårin.
Utrymmet är trångt så detblirinte så mångasom kantitta in NassegillarPuhsmilda röst ochmjukhet.
De kanskratta åt Puhs klumpighet,
Nasseönskade atthan hade en honung attbli starkutav. ochTigersben,såhan kundehoppa högt
ochett nytt perspektiv hangav
Nassemåvaraliten,men än sen?
Detsom räknas är inte klädnaden
Föri de andras värmeoch närhet växtehan sigstor.
Så om du sermig somlilla Nasse, då är detsom du tror
"Det somAndreaskriver är helt underbartatt läsa.
Jaghar inte gråtit så mycket på fleraår! Mendet är tårarav
glädje.Det är förkärlekeni hennesORD!"
(Alf Daniel Haavik)
"Jag sitterhär medtårar iögonen. Du träffarrakti hjärtat"
(CatrinS)
"Duskriver helt magiskt"
(Yvonne)