Flammande höst
Flammandehöst
En berättelseomockupationenavFinnmark
Solveig Halvorsen Kåven
Detta är en revideradnyutgåvaavromanen Flammandehöst, somkom ut år 2000 på Ord&Visor förlagoch längevarit slutsåld.Boken följdes året därpåavfortsättningen Okuvlighetens barn.
©2000, 2025 SolveigHalvorsen Kåven
Layout ochkorrekturläsning: Gustaf Berglund
Omslagsfoto: NatalyaBosyak, Istock Pictures
Förlag: BoD ·Books on Demand, Östermalmstorg1 11442Stockholm,Sverige, bod@bod.se
Tryck: LibriPlureos GmbH,Friedensallee 273, 22763Hamburg,Tyskland
ISBN:978-91-8080-893-4
Sagt om Flammandehöst:
[…]ett mogetförfattarskap, därendel av denför mångasvenskar okända norskakrigshistorienpåett gripande sätt skildras av en svensk författare.
Flamman Resans fruktansvärdaumbäranden, kaos ochsvält,skildraslevande.
Bibliotekstjänst
[…]ger en godinblick ihur de härmänniskornasöde påverkades av kriget.[…] Vi behöverläsaSolveig HalvorsenKåvensböckerför att bättreförstådeflyktingarsom nu försöker få en fristadi Sverige.
Piteå-Tidningen
Hela dramat känns rykandeaktuellt, trotsatt detnuärlänge sedandet drabbade de nordiskaländerna.
Trollhättans Tidning
[Författaren] fårframdramatikeni stoffetpåett enkelt och engagerandesätt. Jagkännertillmånga detaljer ihistorien från dethär området, menromanen fårmed sigmycketmer än de faktiska händelserna.
ArvidPetterson,historikeroch författare,Lakselv, Norge
Kapitel 1
HON GÅRSAKTA nermot havet, letarvärme,börjantillvärme.Hon sökerefter drivvedsom stormarnajagat upppåstranden.
Tone vetatt drivvedenärden bästatändveden ochved behöverde mycket av.Hon balanserar på de rundagrå stenarna ochklättrarupp på en klippa av skiffer. Tvåstrandskatorkommerflygandeoch slår signer inärheten.Med sina långa, orange näbbarletar de efter snäckoroch annatätbartbland strandstenarna.
Tone tyckeromatt gå på stranden,hon haroftaärenden hit. Ibland, föratt somnuhämta någotbrännbart,eller föratt titta till fårensom trivsvid fjordens stränder.Det händer ibland attfåren gårutpåskären då detärebb, därfår de vara ifredför mygg ochbroms,för därstår aldrig luften stilla
Närflodenkommer, blir skären avskurna från land ochomvattnet är högtblirdeöversvämmadeoch fårendrunknar. Tone ochBjarnehar mist en deldjurpådet sättet, detärspeciellt de yngre, de somintelärt sigatt förutsenaturensskiftningar,som blir kvar.Bådahar någongång fått simma medsprattlande ochlivräddalammi detiskalla vattnet.
Honbörjarfrysa,drarpåsig de tjocka yllevantarna ochstänger jackan i halsen,nej honfår se till attfylla säcken nu,hon ökar takten.Påett ställe finner hon mycket drivvedsom säcken fårsluka.Det växersparsamt medträdhär ochdesom finnsärsåvindpinadeoch vridna attknappt någonyxa rårpådem.Här utemöter fjällterrängen havet. Mest växer detkrypvideoch dvärgbjörk,men ienoch annanskyddadvik harTone sett någraintefullt så krokigafjällbjörkar.
Honslårenåkarbrasa,fryser, detärnog bäst attgåhemåt …
Då serhon honom! Mellan tvåstora skifferblock liggerhan.Från midjan ochner är kroppentäckt av tång.Han harvarit dödlänge, fåglarna harredan varitdär …
Honförsökerövervinna panikensom hon förstkännersom några obehagligaextraslag,men somsedan övergårtillenmer skrämmande rytm.
–Andas lugnt, böj nerhuvudet.
Merskrämdavkroppens reaktion än av liketpratarTonemed sig själv, hon harden vanannär honblirnervös.
–Jag måstehem till Bjarne ochberätta!
Förstdåupptäckerhon hurlångt hon gått, ochsamtidigt märks stankenfrånkroppen.Tonemår illa,måste kräkas.Det fårhenne åter till besinningoch hjärtatlugnarsig,det börjar slåi dengamla vanliga takten.Hon kantänka logisktigen, samlar sigoch sedan, somvilken karl somhelst,slänger hon denhalvfulla säcken över axelnoch går därefter raskthemåt.
Nedanför husethar Bjarne just iordningställt en ny potatisåker. Detär majoch fortfarandeför kalltför attsätta potatiseni jorden,men nu är åtminstone fårornaklara.I börjanavnästa månadska detnog vara dags attfåner knölarna.
Hanhar börjatvänja sigvid småbruksarbetet, ja,han hartilloch med lärt sigtycka om det. Detärenutmaningatt få någotatt växa iden sandigaoch magrajorden, menmandelpotatisen är lätt attodlaoch ger rikskörd,omman bara lassarpåtillräckligtmycketfårgödsel.Bjarnehar ocksåhämtatnågra lass medtångfråndehalaklipporna.Tångärbra förjorden. Hanäregentligenfiskare menefter atthan hade hittat sin Tone ochdeslagitsig nerpåSværholthalvøya är hannuhuvudsakligen småbrukare.
”Nubehövsdet bara litet regn.” Bjarne tänker på Tone.”Hon kommer säkert attbetillGud om regn på nätterna ochsol på dagen.”
Hanbrukarskoja om hennesosynligevän,som hansjälv inte tror på.Tonetyckeroftaatt hon fårhjälp av honom, menBjarnehar ingen Gud, så hanfår förlitasig på attödetstårpåderas sida.
Höet harbörjattryta.
KanTones Gudmöjligentahandomhöskörden också? Mendet är nog attbegäraför mycket.Förresten,var blev detavhenne,det skulle vara käcktomhon komnu, så de fick ta sigenkaffekopp tillsammans. Hanärhungrig ocksåefter arbetet. Hangår in genom källardörren, tvättarsig nogaoch fyller etthandfat medpotatis,som hantar medsig uppi köket. Dethar hunnitbli kyligt ihuset,såhan fårskyndasig att göra uppensköneld ispisen. Hanvet attTonebrukarfrysa efter sitt slit på stranden
Honhar lätt föratt frysa, tösen, tunn somhon är.Bjarnebrukar skojamed henneatt hon är somenfågel:Korpsvart hår, vacker somen svan,men magersom en utsvultenkråka.
Tone svarar alltid attdet är hansom är glad somenlärka ochser ut somenbrushanemed denyviga kalufsen,som harenbenägenhetatt viljastå rakt upp. Ja,Bjarneärengladoch positiv kille, dettyckerhan självockså.Någonstans harhan läst attdet kallas förpositiv självbild. Dettyckerhan låter roligt.Han brukar beskriva sigsjälv somenmunter drömmare.Tonesäger atthan är naiv,han tror alltid gott om folk och är ibland fullkomligtorealistisk
Detbörjarsprakahemtrevligt ivedspisen ochkaffekittelnsätts till kokning, detska smakagottmed en tårnu. Hangår fram till köksfönstret varifrån mankan se fjorden. Därnerekommerhon, hans stora kärlek häri livet.
Hanmärkergenastpågångenatt dethar hänt något, hon gåralltid raskt, mennuhalvspringerhon.Bjarneslänger på sigträtofflornaoch springer hennetillmötes.
–Har dethäntnågot?
–Det ligger en dödman därnereBjarne, vadska vi göra?
–Först skavigåinoch få digvarm, du är ju iskall,kvinna.
–Ja, mendöingen då?
–Nej hangår ingenstans,han behöveringen värmelängre, mendet behöver du.
Bjarne är bestämd, menlångt ifrånsålugnsom hanönskar. Hanär inte vanvid attTonetapparfattningen, detärhon somstårför lugnet i familjen.Han fårmed henne in idet uppvärmdaköket,får henneatt sätta sigoch räddar kaffet isista stundinnan detkokar över
Kapitel 2
BJARNEDRARKAFFEKITTELN av värmen ochöseri extramycketkaffe, hon behöver någotstarkt. Hangår borttillskafferiet,tar fram en flaska hembränt ochtvå muggar från skåpet.Två sockerbitari varjemuggoch så rykande, starkt ochhettkaffe.Här heter medicinenkaffehalv,det är inte talomannat. Tone,som sitterblekoch tystmed en sjal viradrunt sig, protesterar inte.
Hanslåri en halvatillsig själv, medanTonefår nöjasig meden kvart, hon tyckerinteomstarkt, detvet han.
–Drick dethär!Han sätter över potatisenoch tarenklunk.Hur såg hanut?
–Det är svårtatt beskriva,fåglarnahadehackatpåhonom,men jag tror hanärung.Han måstehavarit dödett tag, mendet värsta är …
–Vad är detvärsta, Tone?
–Kläderna!
–Kläderna?
–Ja, viskar Tone,jackanärgrå,Bjarne, jagtrordet är en soldat!
Bjarne kännerhur hanbleknar ochdricker en rejälmunfull av muggen.
Hanhar inte velatberätta förTonedet hansåg häromkvällen, ångbåten på vägini Porsangerfjorden.Bjarnebrukardra fram en pall ochsätta sigvid detköksfönster varifrån manhar utsikt över havet. Han älskar attsitta så på kvällarna.
Så en kvälli förra veckan,efter detatt Tone gått ochlagtsig,hade hansettröken från lastbåten.Han hade lagt märketillden ökande trafiken in motfjordbotten densista tiden, menaldrighadedet bolmat på dethär sättet. Plötsligthadedet slagit uppflammor,flera meterhöga. Ikikaren kundehan se hurhelaakternstodi lågor. Hankunde urskilja namnet:”Blendheim”.
Flammande höst
SolveigHalvorsen Kåvens debutroman harlänge varitslutsåld. Här kommerden ienreviderad nyutgåva.
Berättelsenutspelarsig långtnorrut, vidstrandenavNorgesfjärde längstafjord,Porsangerfjorden. Häri sjösametrakter borToneoch hennesman Bjarne.Toneäravrenskötarfamilj, medanBjarneären norsk fiskare.
Andravärldskrigethar pågått längeoch Norgeärockuperat av Tyskland,som nu ikrigets slutskedebörjaranvända sigavden brända jordenstaktik. En dagfinns affischerpåtelefonstolparnaomatt alla måsteevakueras.Men Tone,som är höggravid,och fleramed henne harandra planer:derymmertillfjälls.
”Heladramatkänns rykandeaktuellt, trotsatt detnuärlänge sedandet drabbade de nordiska länderna.”
