Anki Stigsdotter
Författardrömmar
©2024AnkiStigsdotter
Illustration:Johan Osbeck
Korrekturläsning: Anki Stigsdotter
Inlaga:Johan Osbeck
Förlag:BoD ·BooksonDemand, Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg, Tyskland
ISBN:978-91-8080-038-9
Detärgryning ochjag är somvanligtseg ochlite rörigi huvudet.Tidig morgon är definitivtintemin tidpådygnet.
Jaghar somalltid haft svårtatt somnaoch därför legatoch lyssnat på poddaroch tittat på diverse serier på surfplattan. Allt föratt jagska kunna slappna av ochjag somnar alltid till slut.När jagsedan äntligen kommittill ro är jagtotalt frånvarande ochsnurrig.
Kommertill sans först efterfrukostoch toalettbestyr. Sitter medtekoppeni handen och tänkerpåalltsom hänt den senastetiden.För ungefär etthalvår sedankom minmake Stefan hemsom vanligtefter jobbet på Volvo.
Mendet härvar ingenvanlig eftermiddag. Jagmärktedirekt attnågotvar annorlunda.Man kännervarandraganskaväl efter25årtillsammans.Vårtäktenskap harväl inte varit en dans på rosor, menintehellergrälsjukt ochuppslitande. Allt hargåttpåräls. Vi harhaftmycket roligttillsammans, speciellt våraresor minnsjag medglädje. Vi harnjutitav äventyroch härligamöten mednya människor.
Våra tvåbarnärutflugnasen länge, vårson Rikard är advokatoch lever ettflashigtliv iHovås.Hansarbetsplats är belägenmitt på Avenyn ochdet verkargåfantastiskt braför honom.
Mariavår dotterkännerjag migdäremot bekymrad för. Honärenorolig själ,som inte funnitsin platsi livet .Hon har
kuskat runt ivärlden ochprövat på denena sysslan efterden andraoch avverkatmängder av relationer. Honhar inte fått någrabarn, mendet är inte detsom oroar mig. Honärhelt enkelt olycklig ochjustden härperiodenärhon inne ienfas därhon verkarotroligtstingslig ochfrustrerad. Detärsvårt attkomma henne inpå livet.Hon harändasen tonårstiden stängt migute.Hon haralltidvarit pappasflicka och Stefan harvarit på migomatt jagska försöka närmamig henne.Det harhittills inte gåttsåbra ochdet gör migsorgsen.Som turär harjag alltid haft en enklarerelationmed Rickard.
Just denhär eftermiddagenstrax före julnär Stefan kom hemtill vår villa iHästevik, höll jagpåmed julbaket,vilket jag egentligen inte alls är så trakteradav. Tycker inte om julen, vilket antagligen kommitfrånminanegativa barndomsupplevelser.
Stefan taravsig jackan ochslänger denlite slarvigt överenav stolarna iköket.Såställer hansig medryggen motdiskhon ochtittarpåmig.
—Vad är det? frågar jag. Hardet hänt nåt?
Hantittarner igolvetoch så sägerhan:
—Jag harträffatenannan, så jagtänkerflyttahärifrån.
Jagkänneratt benenbörjarskaka,såsägerjag:
—Jaha, detvar vältrevligt.
—SnällaAnna,jag vill inte såra dig, mendet måstebli så här!
Jagkännermig alldeles torr imunnen, fårinteframett ljud. Jagtar migpådarriga ben mottoaletten.Jag sliter upp dörrenoch hinnerprecisin, innanjag börjarkräkas. Det kommerkaskaderoch jagläggermig nerpågolvet och skakar.
—Anna,hur är det? DetärStefansom står därute ochdrar ihandtaget.
—Öppna är du snäll, så vi kanprata om dethär.
Jagreser migsakta upp ochtvättaravmig runt munnenoch drickerlitevattenurkranen.
Plötsligtfår jagoanadekrafteroch sliter uppdörren.
—Vad ihelvete vill du attviska prataom? Skajag sittahär efter25års äktenskapoch lyssna på attduknullar en annan. Jagtar en jackai handen ochrusar ut genomdörren.
—Ditt jävlaynkligapatetiska svin,skriker jag.
Jagspringerutpåbryggan somligger närmastvår tomt i blindo. Stannarinteförränjag står längst utevid planketdär vi brukar bada om somrarna.Nuligger detentunn ishinna över vattnet.Såannorlundamot de härligasommarkvällarna vi upplevt där. Efterett tagbestämmerjag migför attgå tillbakahem igen.
Stefan mötermig ihallen, hanser skamsen ut,men samtidigtbeslutsam.Det ekar inne ihuvudet, jaghör hurhan berättarenganskabanal historia om sistakonferensresantill Tyskland ochatt handär träffatenunderbarkvinna somhan blivit hopplöstförälskad i. Jagkänneravkräkreflexerna igen. Stefan fortsätteroförtrutetsin berättelse om denna enastående kvinna.
Jagber honomlämna huset, orkarintehöramer.Han packar en resväska ochger sigav. Jaghör dörrenslå igen och sjunkerner isoffan. Känner migtillintetgjord, fuloch misslyckad. Ser framför migentjusig, välfriserad, smärtoch förmodligen en mycket yngrekvinna.