RENATE ROLFDOTTER
Den magiska pumpan
Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2024 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se
© Text: Renate Rolfdotter | Illustratör: Novalie Solga Grafisk form och sättning: Visto förlag
Första upplagan
Tryckt i Riga, 2024
ISBN: 978-91-8073-825-5
När hösten och mörkret smyger sig på och vinden viner genom träden kan allt kännas lite kusligt och skrämmande men det kan också vara den mysigaste tiden på året.
Det här är berättelsen om en alldeles magisk halloween – då en ensam pojke möter en speciell vän och allt blir lite annorlunda …
Oliver är en helt vanlig kille i sina bästa år. Hela nio år har han blivit. Han är en snäll, omtänksam och smart kille, brukar mamma säga i alla fall. Han har brunt spretigt hår, klarblå ögon och fräknar som han inte gillar alls, på näsa och kindben.
Oliver bor i en lantlig småstad i östra USA. Han flyttade hit med sin mamma för drygt ett år sedan när hon fick ett nytt jobb. Nu bor de en timme från Philadelphia, där de bodde innan.
Hans pappa bor kvar där. Konstigt nog saknar inte Oliver honom så jättemycket. Kanske för att
hans pappa alltid varit upptagen med sitt jobb och inte varit hemma så mycket ändå.
Mamma verkar gladare nu och hennes glädje smittar av sig. Oliver har ett eget rum med utsikt över skogen. Livet efter flytten har blivit lite bättre och härligare. Tyvärr kan han inte säga samma sak om skolan …
Oliver har lätt för att lära, men saknar en bästis, och riktiga kompisar som han hade förr. Dessutom finns det några killar som han gärna varit utan. Benjamin, den coola killen som ingen vågar ifrågasätta, och hans två följeslagare Chris och Alex. De bråkar med nästan alla klasskompisar, men framför allt Oliver som fortfarande är den ”nya killen”.
Redan samma dag som Oliver och hans mamma flyttat in sprang han på Benjamin. Oliver hade gått ”bus eller godis” eftersom det var halloween. Påsen fylldes snabbt med godsaker från grannarna. På vägen hem hade Benjamin tillsammans med Chris och Alex stoppat Oliver och tvingat honom att lämna över hela påsen med allt godis. Ingen bra start i den nya staden eller med de nya klasskamraterna. För det visade sig att de skulle gå i samma klass.
Ett helt år har gått sedan de flyttade hit, och nu är det höst igen. Det är den bästa tiden på året tycker Oliver. På hösten är himlen fortfarande lika blå som en sommardag, men luften är sval och krispig när man andas. Man kan både cykla och sparka boll utomhus utan att svettas ihjäl. Dessutom är det så fint när löven på träden längs vägen till skolan lyser i gult och rött.
De flesta husen har spökats ut och pumpor pryder trädgårdarna. Nu är det äntligen snart halloween!
Halloween, bara ordet i sig ger Oliver pirr i magen. Han älskar allt som har med denna högtid att göra. Det bästa är att knacka dörr och äta en massa godis. Dessutom är det spännande att få klä ut sig och bli någon annan för en dag. Även om han vet att han behöver göra det ensam i år igen.
Även Olivers mamma älskar hösten och högtider. Så fort hon får en chans att mysa till det med tända ljus och fika så gör hon det, allt smakar pumpa eller kanel.
Imorgon ska mamma baka pumpa-muffins till fikat. Så idag ska de först åka ut till en gård och köpa pumpor som de ska karva efter skolan. Ja just det, först måste ju Oliver till skolan. Han får ont i magen bara han tänker på det. Han längtar tills han är hemma igen och allt pyssel och mys kan börja.
Oliver cyklar själv till skolan, det är mest nedförsbacke dit så det går ganska fort. Tyvärr går det trögare på vägen hem och han önskar att det var tvärtom.
När cykeln rullar ned för den långa vägen till skolan passar Oliver på att titta på de fina, utspökade husen. Han ler tyst för sig själv och tar ett djupt andetag genom näsan. Luften är lagom varm, så där så man bara behöver en tjock tröja över sin T-shirt. Morgonsolen lyser honom i ansiktet och värmer upp hans kinder. Det känns tryggt och mysigt.
Han parkerar cykeln i cykelstället och börjar gå mot klassrummet. Benjamin, Chris och Alex står och skrattar åt något. Eller någon, det är lite svårt att se för killarna står tätt ihop som en mur.
Oliver hoppas han ska kunna smyga förbi utan att de ser honom, för han vet att om det är någon de gillar att retas med så är det honom.
Han kommer inte långt förrän Benjamins bäste vän och följeslagare Chris får syn på honom.
– Ben! Kolla vem som kommer där, ropar Chris och pekar med hela armen åt Olivers håll.
De tre killarna går emot Oliver, Benjamin i
fronten. Oliver sväljer och fäster blicken i marken. Varför kan han inte bli osynlig som ett spöke?
– Tjenare din lille mammagris, säger Benjamin. Vart tror du att du är på väg?
– Till klassrummet, svarar Oliver.
Det blir knäpptyst. Benjamin verkar komma av sig av det självklara svaret. Oliver gör ett försök att ta sig förbi men Benjamin spärrar bestämt av hans väg.
– Vad har mamma skickat med sin lilla gulleponke idag då? Kan det vara en hembakad blåbärspaj till sin lille snutteplutt?
Alla tre killar börjar skratta, ”snutteplutt, snutteplutt”, retas de.
– Kolla igenom hans väska, beordrar Benjamin.
Chris och Alex gör snabbt som de blivit tillsagda. De rycker åt sig Olivers väska och sliter ut hans gympakläder och skolböcker. Chris hittar ett äpple längst ned och tar ut det och visar för Benjamin.
– Ett äpple! Hälsa mamsen och tacka, säger han och tar en stor tugga och tuggar upp i ansiktet på Oliver. Benjamin börjar grimasera med hela ansiktet.
– Är det surt? undrar Oliver lite smått road åt hans ansiktsuttryck.
Han lägger det på minnet. Benjamin gillar inte äpplen. Det syns på sättet han skrynklar ihop hela ansiktet. Benjamin sväljer hårt så det gurglar i halsen.
– Kom killar, jag tror det ringde in. Han kastar äpplet hårt i marken så att äppelkross skuttar över asfalten. Sedan går de.
Oliver suckar och plockar snabbt ihop sina saker som ligger utspridda på marken. Sedan skyndar han in till klassrummet.
Inne i klassrummet brukar det vara rätt lugnt, förutom ibland när fröken står vänd mot tavlan.
Då kan Oliver få ett och annat suddgummi eller papperstuss kastat på sig.
Idag ska de börja på en ny uppsats. Fröken vill att de skriver en berättelse om halloween.
Oliver tänker först att det här blir ju hur lätt som helst, men sedan börjar han tveka. Förra årets halloween kan han ju inte skriva om, det var ju när han träffade sina bråkiga klasskamrater, och de stal hans godis. Och om han skulle skriva om allt han älskar med halloween, hans mammas nybakta bullar och mysstunder, skulle de bara börja retas ännu mer.
Nej, han är helt enkelt tvungen att komma på något alldeles nytt och speciellt. Kanske något som gör dem lite avundsjuka så att han verkar lite cool inför klassen – men vad? Oliver tuggar lite på pennan. Äsch, han har ju hela tre veckor på sig.
Olivers tankar börjar spinna i väg, på vad som precis hände utanför. Tänk om han kunde vara osynlig. Då skulle han kunna gå till och från klassrummet utan att bli påhoppad. I matsalen hade han kunnat äta två eller till och med tre efterrätter fast man bara får ta en. Dessutom sitta och gunga på stolen utan att kökspersonalen skäller på honom. Han kan inte hjälpa att han gungar, det bara blir så.
Han hade kunnat sitta i lektionssalen utan att få suddgummi i nacken, eller bli kallad något dumt.
För även om fröken ser något och säger till, så hjälper det bara för stunden, och det händer inte ofta.
Om jag skulle testa, tänker Oliver, om jag tänker att jag faktiskt är helt osynlig så kanske det funkar. Han gör det, han tänker så det knakar att ingen kan se honom. ”Jag är osynlig”, upprepar han för sig själv om och om igen i sitt huvud.
Han reser sig sakta och tyst från stolen och tar
ett nervöst kliv ut i gången. Han går sakta fram mot fröken som sitter med huvudet försjunken i en bok. Jag är osynlig, jag är osynlig, tänker han för sig själv.
– Fröken, Oliver tänker smita från lektionen, ropar Benjamin.
Fröken tittar upp och rakt på Oliver.
Åh nej, tänker han, det funkade ju inte alls.
– Var ska du Oliver? undrar fröken.
Han börjar svettas. Tänk snabbt!
– Eh, jag ska bara vässa min penna, säger han snabbt och visar upp sin tomma högerhand.
Fröken tittar frågande på honom. Han har glömt bort att ha en plan ifall han skulle misslyckas i sin osynlighetskoncentration.
– Eh, jag menar jag måste gå på toa, ropar han och rusar ut ur klassrummet.
Benjamin börjar skratta och snart har halva klassen stämt in.
– Tysta, ropar fröken.
Oliver står lutad över vasken och tittar sig i spegeln. Okej, så det funkade inte så bra, jag är inte osynlig. Vad trodde jag egentligen – magi finns bara i sagorna.
Oliver spolar lite vatten och kastar i ansiktet.
Det finns så klart ingen trollformel i världen som kan stoppa mobbare som Benjamin.
Oliver älskar hösten och framför allt halloween! Allt blir så mysigt och spännande då. Men sedan flytten till den nya skolan för ett år sedan så känns saker och ting inte lika skoj längre. Där han bor nu har han inga vänner och i skolan blir han retad.
Han kommer få gå bus eller godis helt själv i år igen.
Men det han inte vet är att saker håller på att förändras när magin står för dörren denna förtrollande halloween.
Denna halloweenberättelse är helt fri från spöken och läskigheter. Så kryp ner under en filt med en kopp varm choklad och njut av magin!
