













MUHAMMED -K AMAL JOB AR TEH J OB


MUHAMMED -K AMAL JOB AR TEH J OB
©KathieHagstedt2024
Omslag ochfotobearbetning:AmandaBorgström Korrektur: SusanneBorgström
Förlag:BoD ·Books on Demand,Stockholm,Sverige Tryck:Libri PlureosGmbH, Hamburg,Tyskland
ISBN: 978-91-8057-871-4
–Visst är det ettkonstigtbarn, hongråterjualdrig.
–Nej,såmärkvärdigt,det bordehon ju,efter allt honvarit medom. Samtalet på barnhemmet handlaromden sexåriga flickan,nykomlingen somvistats härienvecka nu.Envecka då personalen medallamedel försökt få kontaktutannågon framgång.Visst kanhon prata, dethar manförståttmen honhar visatupp en slutenhet somövergår allt personalentidigareupplevt.Ändåärdet vanligt attbarneninteärspeciellt pratsamma närdekommer. Motsatsen finnsockså,att de är alltförtalföra. Ja,depladdrigaoch forcerade finnsockså.
Nåja,säger föreståndarinnan. Detkommersäkertatt ordnasig framöver närhon vant sig vidatt det är härhon skall bo.Det kommer välatt blien viss omställning förhenne,hon kommer ju från Stockholm.
–Jo, jagtänker flytta!Jag orkarintegåhär hemmalängreoch jobba och slita. Jagärinteintresserad av lantbruk ochdet kännssom jaghar kospillning ända uppunder armarna.Kossorna bara glor på migoch jagtål dom inte.Jag ska flytta ochsen fårnisägavad ni vill.
Nu är Teklaarg.Hon stirrarsurtunder lugg på sinbror. AttinteKonrad somärpräktigheten självförstår henneborde honjuinsett. MenMaria är inte hellernådig.Hon försökermedla mellan syskonen ochmenar att Teklajuhar detsåbra härhemma iMorgongåva. Matoch husrum och en litenslantför detarbete honhjälper till medpågården. Ja,Tekla märker ju attMaria står på sinmanssidaoch det retarhenne.Hon trodde isin enfald attMaria varmer självständigänså, atthon skulle hejapåTekla ochönska hennelycka till.Att honskulletro på henne, lite grannåtminstone.
Familjen boriutkantenav denlilla ortenMorgongåva, på gränsen mellan Upplandoch Västmanland. Därdriverdeett litetjordbruk. De hardet relativt bramen Teklasom hunnit bli18har inte planerat attlevasittliv här, honvillkomma till Stockholmoch börjajobba. Ochvem vet, kanske kanhon skaffasig en utbildning.Det är denstora drömmen. Nogborde väldet vara roligare än livetpålandet. Honhar alltid längtattillstan, bara attkomma in till närmastestadenSalakänns om attkomma in ihändelsernascentrum.Men det är ändå Stockholm somlockarmest. Nu harhennesgamla skolkamrat Ulla varithemma ochhälsatpåoch detärhon somfåttinTekla på dethär spåret.I
Stockholm finnsallamöjligheter harhon lovat, honsom bott där itvå år redan.
IMorgongåvaärTekla född ochuppvuxenoch därbor honkvarpå gården medsin äldrebrorKonradoch hans hustru Maria. Syskonen Forsbergsföräldrar gick hastigtbortför någraårsedan,baramed någramånaders mellanrum. Naturligtvis är olyckan somdrabbat demett trauma och Konrad ochTekla harnog inte riktigtkunnat ta in detfruktansvärda som hände närbådaföräldrarna fastnade ijärnvägsspåretmed hästskjutsen.
Atttåget skulle kommaisamma stundmåste ha varittingensoch tidens inneboende ondska.Tåget passeradejuändåbaraett pargångeromdagen. Modern avledinnan ambulans komtillplatsen ochfadernklarade sigitre månadermen orkade inte leva vidare närhan fått klartför sigatt hans hustru vardöd.
Livetmåste ändå gå vidareoch gården måsteskötasoch dethar Konrad tagitsom sinuppgift.Påallra störstaallvaroch medall sinförmåga sköter hannugårdentillsammansmed sinhustruoch hankänneratt haninte kunnat göra på annatsätt, det hade medfört alltförstora samvetsbetänkligheter.Dessutomtycker hanomatt vara bondei litenskala.Han vill inte utökasin djurbesättning,dehar så de klarar sig ochdet fårdevaranöjda med. FörTekla harmotsatsen varitförhärskande, honkan inte stanna här medallaminnen, honvillintebli påmind vare sigomden lyckliga tiden närföräldrarna levdeoch denhemska tidsom följde på olyckan. Honvill glömma,hon vill bort härifrån.Förlusten av föräldrarna finnssom en böld inutihenne ochdär kommer dennog attsitta förevigt.Men samtidigt är Teklautåtagerande ochstursk ochvillsjälv väljaden väghon skallgå. Ingenannan skall bestämma över hennes livdet är honbrutalt ärligmed.
Nu harTekla bott härtillsammansmed sinbroroch svägerskasålänge atthon inte kanstannaendag till,här finnsingen framtid. Attstanna ochhjälpatillpågårdenliggerinteför henne, detäringet honnågonsin längtat efter.Nuärhon 18 år ochnuhar honfåttsin bror dithon vill. Hansläpper taget, om än motvilligt.
NärTekla bestämmersig föratt resa till Stockholmoch söka arbete och även lyckan,för visstärdet välden honinnerst inne drömmerom, känns allt rätt.Konradoch Mariakännersorgnär Teklager sigiväg menockså djup oro. Hurskall detgå, hurskall honklara sigistorstan. Teklaären drömmare ochhon är heltsäker på atti Stockholm finnsallthon önskar. Där finnsframtiden, en framtiddär honfår allt honpekarpå. Visstärhon lite naiv,hon dagdrömmer gärnamen honärockså en envisung kvinna.
Så det är klartatt Konrad ändå hoppas attdet kommer attgåbra.
En vacker septemberdag äntrar hontåget till Stockholmoch medtill järnvägsstationeniMorgongåvaföljerhennesbroroch svägerskaför att vinkaavhenne ochhjälpahenne medresväskansom är fullpackadoch tung.När honlutar sig ut genomdet öppnafönstretikupén föratt vinka kanhon inte hindraatt någraenstaka tårarletar sig nerutefter hennes kinder. Dettrots atthon inte kandrömmaomatt honaldrig kommer att se varken sinbroreller svägerskaigen.
Nu skall honsökaarbete.För det harhon hört atti storstaden finnsjobb attfå. Detärmittunderbrinnande världskrig ochallaväntarpåfredmen
Teklahar inte tidatt vänta, nyss kommen till storstadenvillhon fullfölja sina planer.Intekan detväl vara så svårtatt få kommasom elev till ett kontor därhon kanlärasig stenografi ochmaskinskrivning.Men snart inserhon vadhon kanfåoch det är inte det arbete hondrömt om.Det behövsenkursikontorsarbeteoch till utbildningen harhon inte pengar. Kanske kanhon tjänaihoptillden avgiften om hontar ettenklare arbete så länge tänker hon.
Efter otaligaförsökatt kommainpånågot kontor somelevmåste hon resignera.Hon svarar till sistpåen annons itidningen därenhögreståndsfamilj sökerpiga. De vill ha en pigg,arbetsvillig flicka somkan laga mat ochvet hurman dammar av kristallkronor. Teklaärprecisensådan,en glad ochenergisk ungdam,properoch trevligt klädd.Hon gerett friskt ochsuntintryck ochorkar ta i. Medsittblondahårsvalloch blåögonkan honnog charma en manligarbetsgivareockså om detskullebehövas.Hon fårplatsen ochhamnarienmörksekelskiftesvåning på Östermalmoch härhos familjen Höglund finnsdet åtskilligt attgöra.Sex rumoch kök är vadhon skall hållarentoch snyggt,dessutomskall detvaraminutiös ordning ochfärska blommorskall finnas ivaser utplaceradeivarje rum. Honhar lärt sig laga mathemma iMorgongåvaoch hos denhär familjen fårhon laga efter läckra recept till de otaligarepresentationsmiddagar och släktsammankomster familjen anordnar.Hon hartur,det finnsredan en hjälpredaiköket ochserveringspersonalkallasintilldestörrebjudningarna.Visst fårhon arbeta ochinteinfinner sig denfrihethon tänktsig att vistelsenistorstadenskullegehenne. Ipigkammaren ramlar honisäng
sena kvällar bara föratt stigaupp iottan ochtaitu medatt vädrasängkläderoch bäddasängar. Någonfritidatt tala om finnsinte. Deneftermiddag iveckanhon är ledigmåste honpassa på attvilautsåhon skallorkamed attarbetaigenföljandesex dygn.
Ifamiljen finnsenson,enbortskämd yngling somgår ilära hos pappa grosshandlaren,som isin turärencigarrökande äldreherre medenomfattande rondör. Sonenhar en suspektsamling unga manliga vänner som kommer föratt våldgästapåeftermiddagarna närsonen slutat ochärfri för dagen. Ochintebehöver handå överansträngasig nämnvärt inte,under förmiddagarna på fadernskontor. Dessaungamän kastar långa blickar efter Teklaunderdet atthon bärindet somönskats iungeherrnsrum,det kanvara smörgåsaroch pilsneroch härinneröksbåde cigarr,cigarilloch cigaretter. Attdehär pojkarna haruppkomlingsmaner blir tydligtäven förTekla somlärtsig huröverklassensfasoner artarsig underdet halvår honvarit istaden.
En eftermiddag närTekla är ensami köketoch rensar fisk,ringer detpå klockanvid köksingången.Hon väntar post ochöppnardörrenmed ett glattleende ochfullt med fiskfjällpåunderarmarna.Där står en av unge herrnspojkvänner medett leende på läpparna ochleendet blir bara större ju längre hanblindstirrar på Teklas fjällpryddahandleder.
–Kom in sägerTekla,tveksamt. Ursäktamen jagmåste skölja av mig fiskrenset.Ungeherrn är inte hemmamen jagkan gå ochtitta om han möjligen smugit in utan attjag hört honomkomma.
–Nja,det tycker jagvistruntari,det är fröken jagvillträffa.
–Jaha, varför det, sägerTekla undrande,vad kanhan viljamig?Tillsin förtrytelse känner honatt honrodnar.
–Jag undrar om vi kanträffas närfrökenärledig,vikanskekan gå ut tillsammansnågon kväll.
–Men är det så lämpligt det då,säger Teklablygt,det kanväl inte passasig.
Teklablirkonfunderad. Dethär hade honaldrig räknat med, vadkan
denneyngling vilja henneegentligen, lurar hanhenne nu?Vad kanhan ha ibakfickantro?
Hanstårdär ochtittarlänge på henne, somomhan funderar på nästa drag.Tekla är förbryllad,hon vetinteens vadhan heter.Han är inte den typenman läggermärke till menvisst harhon sneglatpåhonom närhon serverat gänget smörgåsarinneisonensrum,kanskeför atthan inte gjort så mycket väsenavsig.Han serrätttrevlig ut,med sina pojkaktiga drag ochsmilgropivänstra kinden.
–Jag heter Axel förresten, Axel Holmberg,förlåtdet glömde jagsäga.
Teklasäger sittnamn, även efternamnet Forsberg mendet visarsig vara onödig information.
–Det vetjag,säger Axel,det vardet första jagtog reda på.
–Nej, nu fårnigå, jagmåste blifärdigmed fisken försnart kommer herrskapethem ochjag vill inte attdeskall behövavänta på middagen.
Menhan står kvaroch lutarsig motköksbänkenoch verkar inte ha bråttom. Teklaskyndar fram ochföserhonom mot dörren.
–Gånu, jagmåste skötamittarbeteannarskommerjag attfåsluta.Jag harintetid längre.Seså, adjö!
–Tänkpåsaken,jag kommer tillbaka,jag vill gärnaträffadig Tekla.
Teklaäröverraskad av denrättframma uppvaktningen. Ganska fräckt av honomegentligenmen honkan inte låta bliatt le ochkänna sig ganska nöjd.Handfallentar honsig an torsken ochuppfylldavförvirrade tankar är honytterst noggrann närhon görden klar förgrytanpåspisen.
Naturligtvis blir Teklaalltför nyfikenoch kanske lite försmickradför attkunna säga nejtillAxel. Honärjuenäventyrlig flicka så varför inte. Axel är trotssin ganska enklahärkomstriktigt brapåatt kommaöverens medöverklassen menävenmed de somärmindrebemedlade.Han har sedan länge beblandatsig meddessa ynglingar medan hans föräldrar är av arbetarklass.Det är hans farbrorLennart Holmbergsom bekostar hans utbildning.Denne farbrorhar kommit uppsig en smulai samhälletoch genomsin hustru fått ta del av ettlitet arv. Dethar betytt mycket förbåde
honomoch brorsbarnenatt pengarna kommer till pass ochblirtillnytta förkommande generationer eftersomdeintehar någraegnabarn. Nu har
Axel gått ut Handelshögskolan, somärden utbildning hanvalt. Grabben harjualltidhaft näsa föraffärer så farbrodern känner sig väldigtnöjdmed denungesläktingensval.Det somdäremot bekymrar gubben Holmberg är Teklas härkomst närhan fårvetaatt hans nevö börjat intressera sigför en simpel piga iden fina familj somsonen umgåttsi en längretid.Hur kandet kommasig attbrorsonenhar haft dendåligasmakenatt beblanda sigmed en sådan flicka?
Axel harnämligeninteentanke på attgeupp Teklautanfortsätteruppvaktahenne till sinfarbrorsstora förtret. Bara någradagar senare tarhan kontaktoch vill bjudahenne på biooch detpassarsåbra medtanke på attdet, dagendärpå,ärTeklasledigaeftermiddag.Efter denkvällen är de iprincipett paroch de stjällitetid iköket närTekla är ensamdär ochså träffas de fortsättningsvis varjeonsdagnär honhar sinledighet.
Detskall snartvisa sig attungdomarnas kärleksträffar buritfrukt.När nyheten kommer till farbrodernskännedomatt Teklakommitiomständigheter,ärdet klartatt det blir nödvändigt medenförändring.Deblir tvungnaatt giftasig ochtrots attfarbror Lennartäremot arrangemanget isin helhet är hantvungen attgeungdomarnarätt. Moraliskthar hanändå ettansvartrots attdet är hans brorsonsom begått denna, vadhan tycker, onödigasynd. Ettbarnmed fel flicka dessutom.
Menhur det än är,såärbådeTekla ochhennes kavaljer nöjdamed tingensutveckling.Devilljuhavarannoch serframemotatt vigasoch flytta ihop, även om det kanske kännslitetidigtmed barn.Men de förstår väländåatt denutvecklingenärennödvändighet föratt de över huvudtaget skallfåvarandra. Detblirett enkelt bröllop, detkostasinte på närdet bara gäller en enkelpiga. LennartHolmbergvillintestoltsera medbrorsonensval av hustru,annat hade detvarit om detvarit en kvinna somvarit honomvärdig, tycker hannog.Men Teklaäri sjunde himlen,tänkatt honhar fått det såbra.Debosättersig till attbörja medi en litendubbletti GamlaStan. Trotsatt lägenheten är liten, köket egentligen bara en kokvrå,tyckerparet attdehar detriktigt sjangdobelt. Mennär Axel senare avancerari företagetoch blir kamrer kande flytta in ienstortrerummare. Underentid,framtillbarnetfödsblirdet en hel del festertillsammansmed företagskolleger ochderas fruaroch rätt mycket dryckjomintas undersenakvällar ochnätter. Teklaärinteden somspottar iglaset på dessa tillställningar. Honhar mått väldigtbra undergraviditetenså det finnsväl ingenting sombehöver stoppa henne tycker hon. Närtidenärinneför attfödablirförlossningen långdragen ochsmärtsam. En stor välskapt pojkefödstillvärldenoch hanfår heta
Lennartefter Axelsfarbror,enliten flörtmed släktingen somtack föratt de nu kanlevaett drägligt liv.
Första tidensom familjefar harAxelmycket på firman ochnär hankommerhem på kvällarna är hantrött ochvillvila. Vardagen blir svår förTekla, pojken är gnälligoch krävande ochskall ideligen ha bröstet. Detärendastdå hanärnöjdoch så fort honläggerner honomi denlilla sängen vaknar han ochbörjarskrika.Tillsistvet inte Teklahur honskall hanterasittbarn. Axel är inte hellernöjdmed situationen,han vill ha lugn ochrooch samtidigt önskarhan attdetar uppsittglada umgängeslivmed vännerna.Men det är någotsom Teklakänneratt honintemäktarmed.Men så stabiliserarsig lägetoch det verkar somatt Lennartmår bättre,han är nöjdefter måltiderna ochlugnet infinner sig ifamiljen.Nukan de skaffabarnvaktoch komma ut iumgängeslivet igen ochsåär de igångmed festandet igen.Det är alltid Teklasom är fullastnär de kommer hemframpåsmåtimmarna ochhon ramlarisäng. Axel betalarbarnvaktenoch gerhenne en slanttillendroska.
Då börjar Teklamisstänka atthon åter är igrossess. Honärillamående på morgnarnaoch tillståndetförvärras ju längre havandeskapetfortlöper. Honkräks både morgnaroch kvällaroch magrar betänkligt.Tekla som redan innanärliten och finlemmadblirbara magrareoch orkentryteråter igen.Hon fårsvårt atttahandomLennart om dagarna. Pojken är gnällig ochklängig precis somhan känner på sigatt Teklainteriktigt orkarmed honom. Närhon till sistgår till doktornblirdet konstateratatt honäri grossessoch det är inget vare sig honeller Axel blir gladaåt. Allt hargått fort,alldeles förfort.
Mensåblirdet bättre,plötsligt smakar matenbra igen ochhon ökar snartiviktoch orkenkommertillbakaoch nu finnsingenting somhindrar henneatt börjafesta igen.Tekla harsåmycket atttaigen, tycker hon, men det är inte så mycket hennes lillakropp tål, atthon är gravid görhenne naturligtvis ännu känsligare.Snart sitter honfastmed tvåbarnsåhon tycker det är lika bra attpassa på.Hon vetjuintehur denhär nyalilla individenkommeratt fungera, är det en snällkrabateller kommer hon
attfåvara uppe på nätterna föratt amma ochvyssa?Kanskefår hongå omkring ochbära bebinsom hon fick göra medLennart.
En kall vinternatt kommer lillaLinnea till världenoch året är 1920.Den lillaärliten ochmager menskriker allt honorkar.Den lilla flickanhar temperament. Honkommernog attklara sig ilivet vill Teklatro.Hemma väntar storebrorLennart på attmamma skall kommahem medlillasyster. Hanhar inte kommit riktigtöverens medden strängafastern somvarit häroch passat honomundertidenmamma legatpåBB.
Nu följer en arbetsam tidför familjen.Tekla fårdra ettstort lass,hon är oftaensam underkvällarna,Axelhar mycket attgörapå firmanoch för Teklakänns kraven från barn ochmakegigantiska.Mjölken rinner inte till somden ska ochnätternahållerpåatt ta kålpåhenne närhon försöker amma ettbarnsom aldrig blir nöjd. Inte konstigt närhon inte harmat så deträcker.Hon fårkokavälling varjenattoch ge somtillägg,hon tvättar blöjor ochbröstvårtorna är såriga ochsvideroch värker.Tur attLennart är så nöjdjustnu.