Hydrans ansikte
av IngemarDahl
Hydransansikte
IngemarDahl2024
UtgivenavBoD förlag 2024
Omslagslayout: IngemarDahl
Detta verk är skyddatavupphovsrättslagen ochall spridning av verket är förbjudet
ISBN: 978-91-8057-824-0
Förlag:BoD ·Books on Demand, Stockholm, Sverige
Tryck: LibriPlureos GmbH,Hamburg,Tyskland
Hydransansikte
Kapitel1
Honlåg medansikteti vattnetmed håretutsprittpå ytan ochguppade ivågorna somuppkomnär en bäver simmaderunthenne.Kriminalpolis Lisa Emersontittade på djuret intill liketutanatt viljaeller kunnaförståvad detvar förenmärklig varelsei vattnetsom inte rörde sigoch inte kundesimma.Iblandpuffade dentillden döda ochLisaförsökteförgävesvifta bort denmed en lång trädgren till dess kriminalteknikerna skulle komma.
Bävern varovetandeomprocessen somsatts igångav en okändgärningsman -eller kvinna-och Lisa kunde kännaenvissavund motdet obekymrade djuret.I naturenärdödsfallbaraendel av livetutanfunderingar ochLisakunde ibland tyckaatt människanförsvårade alla naturligaprocesser medett slagsosunt förnuft innefattande begravningar,gravstenar, likvakor ochtal somintealltidstämdemed sanningen.
Densenaste begravningen hondeltagiti hade varitför hennes farbrorErnst somintevarit Guds bästabarnoch lämnat sinfru utan en kronai arvdåalltgåtttillhans senasteälskarinna. Detfanns såklartalltidförklaringar till beteenden, menomman besatt någonslags empati bordeman väländådelalikamed en kvinna manvarit gift medi femtio år.
Menvad vissteLisa? Fasternkanskehadebedragit farbrodern tusengångereller meroch förtjänade ett noll-arv.Sanningar varoftastintesvart-vitahadehon lärt sigi polisyrket.
Självvar honlyckligtskild sedantio år utan attriktigt veta om hondragitvinstlotten,men eftersom honnu mådderiktigt braoch kanske träffatsin blivande nya livskamrat Camillasedan någramånader tillbaka kunde honinteannat än le.
Bävern dökupp igen ochverkade viljaretahenne med sinlekande livsglädje bara föratt denkunde.Lisalog ochropade:
-Lek du,din rackare. Menvärlden kommersnart till digockså närett lodjur tardittnyfödda barn.
Menhon ångradesnabbtsin replik.Den varinteså vänlig,vilket bävern troligen redanfattateftersomden dökoch simmadeini hyddanstrygghet.
Lisa suckade.
Honvar ofta förraktpåsak,men hade hittillsinte hittatnågot sätt atthejda det. Ochegentligenvillehon inte detheller. Livetvar förkortför attslösasbortpå kompromisser sombaragav hennefrustration och tillkortakommanden utan bonusnär året varslut. När honvar ny sompolis försökte honi början hållasig till regelboken,men närhon insågatt detbaravar ettsätt attstiga ihierarkin därkriminellaklanerävenstyrde över vissa poliserändrade honståndpunkt. Några chefer hade honockså lyckatsfåpåfallmen lärdomen hade då blivit atthon inte riktigtlevtupp till den omtyckta graden somgav befordringar.
Vilket honändåhögaktningsfulltskititi.
Självkänslan hade dåfåttövertaget ochhon hade hittillsinteångratensekund av sina val.
Tvärtom.
Står du vidett vägskäldär denena vägenger diglycka medslutnaögonoch denandra gerdig helvetet med öppnakortfinns detbaraett val.
Helvetet,skrönan somändåingen vetnågot om.
Telefonenringdeoch honsåg attdet varhennes kollegaPontusBlid.
-Hallå.LisaEmerson här, svaradehon medenlåtsad formellt upptagen röst.
-Vad villedu? Jagsåg attduringt.
-Tja,inget du måstebry om digom, svaradehon.Bara om du vill behållajobbet. Tittar på ettflytandelik.
-Oj, skojar du?
-Nej,det flyter bredvidbäverhyddan iEdssjön.
-Ojigen, jagkommer.
Pontus varLisas närmaste maninom kriminalavdelningenmen ocksåenviktiggod vänsom inte såghenne somett aggressivt monstermed avsaknad av empati förmutadekollegor. Lisa hade upplevtmånga dåliga erfarenheterunder sin poliskarriär.Nu, efterfylldafyrtio, hade hontillslut klättrat dithon villei karriärenmen vägendit hade varit svår ochskickat hennetillbakautpåpatrulleringett antalgångernär honavfyrat sanningarmed en rak högerunder bältet utan attbry sigomkonsekvenserna.
Bältet somman inte fick göra intrångpåaven fortfarandemycketmanligpoliskår. Närhon började jobbaför femton år sedanhadehon trottatt medeltiden varövervad gällde kvinnori traditionellt manligayrken meninsettatt densagan inte var
färdigskriven. Efteratt ha bytt polisområdenågra gånger hade honnuhamnathos Sollentuna-polisen där honför första gången trivdesriktigt bra. Framförallt tack vare Pontus ochden nyachefenMarianneGuld, vilkaintehellervar traditionellainomyrket utan kunde accepterahennesminst sagt regelboksvidriga tankar utanförden trygga safeboxen. Honälskade attraljera medPontuseftersomhan kundevaralikadan.
-Tja,jag kanväl knappast hindra dig, antarjag,sahon. Honlapåmed ettleende utan atthinna höra hans svar.
Kapitel2
Jagvet inte om honärmedvetenomdet,men om hon är detsåärdet ingethon kommer attmedge.Jag vet inte vadjag skatamig till,alltkänns lika hopplöst som detvarit sedanjag komhit.
Idag avfyrade jagytterligare en salvasom bordeha golvat henne, mensom barablevenaxelryckningoch en viftning medvänsterhandenatt jagskullelämna rummet.
Vadska jagtamig till?
Jagkan knappastdödahenne även om detärvad jag bordegöra. Jagundrar ibland om detfinns något som kallas medmänsklighetoch om detnågonsinfunnits.
Jo,det finns, menbarabland ossfattiga, fast om vi skulle lyckas blirika, suddar vi bort ordetsåfortvikan ochlåtsassom om detaldrigfunnits.
Somhon gör. Åt oss.
Menhon måstebort, jagvet baraintehur.Och om jag inte görnågot kommeringen attgöradet. Allah, hjälpmig.
Kapitel3
-Hon är helt svarti ansiktet ochhadeluktatjävligt mycket rödsprit ifallhon inte hamnat iEdssjön. Lisa suckadeljudligti mobilenvilket fick obducenten Glennmed efternamnetPerssonatt hostatill.
-Herregud, sa Lisa.Men hurdå, svart?
-Omjag fårgissa,svarade Glenn, så harhon lagatmat på ettfotogenkökfrånOptimusfabriken häri Upplands Väsbyoch böjt huvudetner ielden från rödspriten för attlåtadet bränna upphennesmjukdelar iansiktet.
-Frivilligt?
Lisa lätskeptisk.
-Knappast. Honhar troligen varithandbojad dessförinnanoch hardefinitivtintemördats på denhär platsen.
-Handbojad?Ett mord alltså.
-Otvivelaktigt.Och ettsynnerligen rått sådant.Hon levdeenbra stundmedan honfickbrännskadorna.
-Tortyr, sa Lisa.Men varför?ElinMyresjö anmäldes försvunnen igår,saLisa. Revisorutanenfläck idet förflutna. Iallafallenligtbrottsregistret.Det serutatt vara hon.
-Det lämnar jagtilldig attgåvidaremed,saGlenn. Hoppas ni snabbt hittar densom gjortdet härinnan det händer igen.Folksom mördar på dethär sättet är inga
dråpare. Dethär är planlagt från första början.Men varför,Lisa? Varför?
Lisa suckadeåterigen, menintesåljudligtdenna gång. Glennvar en braobducent, meningen person honville släppa förnärainpålivet.
-Det är nåtsom vi absolutgår vidare med. Du kanvara helt lugn.TackGlenn.
Honhörde en lättnandes suck vilket gladde henne. GlennPerssonvar en mansom bara villesköta sitt utan atttvingas ta ställningtillspekulativa teorier. Detvar förmodligendärförhan gjortsittenkla menändå komplicerade yrkesval.Enobducentsom missadeett aldrig så litetfel kundesaboteraenhel utredning så att mördaren aldrig åkte dit.
-Bodde honi Väsby, inflikadePontussom just anlänt. Lisa nickade.
-I en villai Bollstanäs hemmahos sina föräldrar. Egen tvårummare på enagavelnsåhon hade nogändåsitt eget livtrots närheten.Ensmidiglösning meddagens bostadspriseromman harden möjligheten. En av fiskgatornaför resten.
Fiskgatornahette Rudgränd,Karpgränd etc. ochvar belägnapåöstra sidanavjärnvägen intill Norrviken, en delavMälaren.
Pontus nickade. Hanvar ocksåföddoch uppväxti Bollstanäs,men iett mindre kedjehus på Blåklintvägen.
-”Kaviarhyllan”som vi kalladedet,sahan.Dyravillor somdyr kaviar,men mina klasskompisarsom boddedär varhur schysstasom helst. Ochderas föräldrarockså. Lisa nickade. Priset på ensbostadinnebar inte alltid attman blev född medenuppnäsa ochsåg nerpåalla somtillhörde en annansamhällsklass.Själv varhon född
ochuppvuxeni en hyreslägenheti denenklare stadsdelen Runby, ettäldre område väster om järnvägen. Runbyvar inte lika glassigt somdet nyare villaområdet Bollstanäs,men hade varitenbra platsatt växa upppå. Ettområdemed en varm själ från tidig bebyggelse blandatmed modernavilloroch lägenheter från ”miljonprogrammet” på sextiotalet. Lisasföräldrar boddefortfarande kvar ilägenhetenpåLövstavägen somnumeravar omgjordtillbostadsrätt intill denstora Runbyskogendär Lisa tagitsinaförstastavtag på den tidennär vintrarfortfarande innebarsnö.
Honlog igen.I en världsom numera mest bestod av skit varändåintealltskit.
Kapitel4
-En25-årig revisor? Varför mördar manensådan?För atthon hotatavslöja kassörensförskingringpå
Tobleroneinköp medregeringens kreditkort ellerför att ettkomma saknatsi detredovisadebokslutsresultatet?
Lisaschef, Marianne Guld,himlade medögonenvilket fick övriga på morgonmötetatt nästan göra likadant. Marianne varenomtyckt chef -tillskillnadfrånden tidigare somLisaoch Pontus lyckatsavhysamed sina egna metoder- ochhadebarapåett halvår fått sina underhuggare atthöjasina”limits”och ansträngasig merändetidigaregjort idefallsom dökupp på agendan. Oftast vardet gängrelaterade brotti Upplands-Väsby ochSollentuna, vilkavar detsom mest utreddesnumeraeftersomsamhället hade utvecklats till ettslagfältmellanminderåriga somintekunde dömasannat än till ungdomsvård. Regeln höll på att ändras menbyråkratinhadesinaegnavägar med oändliga rondellerdär mankunde köra runt,runti oändlighet innannågon polisvinkade ut densom inte visstehur en rondellfungerade.
Lisa logmot sinchefoch tänkte på sinälskade Camilla somväntade hemma eftersom honintebehövde arbeta längre.Sambonhadeärvtpengarfrånenfasterhon inte
känt till ochbeskrivit detsom en lottovinst utan attha behövt köpa lotten.
-Vad tror du,Lisa?
Marianne Guld tittadeuppfordrandepåhenne och Lisa -som inte uppfattatfrågan- nickadeoch svarade neutralt menmed pondus:
-Absolut.
-Precis, sa Marianne Guld.Det kanhavarit någon annansom skulle varitoffret.
Lisa pustadeut. Honkunde ibland tappafokus närhon tänkte på Camillaoch visste att”chefskan”-somLisa kalladehenne-kände till detnya menväldigt färska förhållandet.
-Men jagundrardet,saLisa. Närman görsig så mycket besvär föratt döda någonärdet knappast ett misstag. Jagtrormer på attdet varavsiktligtoch attvi börfokuserapådom företaghon kollat upp.
Marianne Guld nickade.
-Precis, sa hon. Lisa,kan du börja medallasom Elin Myresjöreviderademedan ni övriga delarupp arbetet mellan övervakningskameroroch familj.
Alla nickadeoch gick till sina datoriserade skrivbord.
Kapitel5
Lisa satt ifirman”Galvestadrevisions”allra heligaste rummed VD:n Markus Galvestadframför sigmed en överlägsen minsom honsnart tänkte suddaut.
-ElinMyresjö,sahon.Vad är dinuppfattning om henne?
-Ja, du,svarade Markus Galvestad. Vadtyckerdujag skasvara på det?
Lisa synade honom, kändeavhansunderlägsenhet ochbeslötatt snabbt utnyttja den.
-Tja,svarade honbitskt. Eftersom du är en av dom mest misstänkta somElins enda arbetsgivare vill jagatt du svarar på frågan utan någrainsinueranden.Det är jag somställer frågorna somkriminalpolis ochomdet är någotduvill ifrågasättasåfår du väl”skriva till kungs” somdet hetteförri tiden. Är vi på detklara meddet, herr ”Gavelstad”?
VD:n ryckte ofrivilligttilleftersomsvaretintevar det hanväntatsig.Lisasåg på hans ansiktsryckningoch darrigahandrörelse mothakan atthan inte varvan vid attkvinnor ifrågasattehansåsikter.Det gladde henne ochhon insågatt honledde medminst 1-0utanatt ens ha behövt anfalla. Detgladdehenne ocksåatt han tydligen inte uppfattathennesmedvetnafelsägningav
hans efternamneftersomhan inte kommenteradedet. Markus Galvestadsvaldevilket gladde Lisa ännu mer.
3-0.
Inte illa från en lägresittandekvinnaeftersom Galvestadnervöst restesig upp.
-Eh, ja,saMarkusGalvestad.Ska jagvaraärlig…
Handröjdemed svaret vilket gavLisaytterligare en blotta honintetrott atthan skulle bjudahenne på.Hon varintesen medatt utnyttja övertaget.
-Ärlighetärdet enda somtjänardittsyfte inuläget om du inte vill attviska fortsättaförhöretpå polisstationen, sa honmed ettmiltleende fast meden undertryckthotelse somknappastkunde undgå honom.
-Ja, alltså.Elinvar inte denmestlojalamot vårt företag, alltså.
Lisa hördeupprepningenavordet alltså ochkände att övertagetutvecklades till en helt ny nivå.
Detgladdehenne fyrfalt.