9789180574037

Darling

Nikki

Pamela Waldron

Pamela Waldron

© 2023, Pamela Waldron

Illustration: Pamela Waldron

Korrekturläsning: Mirrelle Waldron

Ytterligare medverkande: Mirrelle Waldron

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN: 978-91-8057-403-7

Förord:

Jag önskar man fick leva om sitt liv

Men det går ju inte.

Visst jag ångrar att jag sårat många människor på vägen

Efter min jakt på berömmelse och Fame

Men i det stora hela ångrar jag ingenting.

Jag har levt ett liv många bara drömmer om och inte ens varit i närheten av.

Jag vet inte hur många kattliv jag har

Eller har kvar

Att jag lever är ett under!

Detta är Del 2 av min självbiografi åren är från 1988-2023

Många människor har passerat i mitt liv

För att skydda människor som liksom jag valt att gå vidare,har jag

ändrat namn och vissa platser

Så ser du inte ditt namn är det därför

Eller för att jag faktiskt kanske glömt dig

Radera ut dig ur mitt liv.

Stockholm 6 Mars 2023

Epilog

• Inskrivning 2021-06-29 14:33

• Antecknad av

######### ####### (Sjuksköterska)

• NSP-Avd 25

• Omvårdnads- intagning

Upplysning

Får ej lämnas ut Omvårdnadsanamnes

Kontaktorsak

Suicidalitet Inkommer till Psykiatriska akutmottagningen via remiss från vårdcentralen Uppger stegrande suicidtankar och nedstämdhet och att hon vill avsluta sitt liv på ett smärtfritt sätt.

Hälsohistoria/ vårderf.

Historik av depression och suicidalitet. Avslutat ungefär en tio år lång

Venlafaxinbehandling i februari 2021.

Socialt

Bor med 17-årig dotter Arbetar inom vården, har på senaste tiden jobbat ungefär 235 timmar på en månad Mor som avlidit i april som patienten var god man och förvaltare åt Sparsam kontakt med broder Ansträngd ekonomisk situation relaterat till hög hyra och skulder.

Berörda minderåriga barn

Ja

17-årig dotter, SoL-anmälan utfärdad via psykiatriska akutmottagningen. Denne bor för närvarande tillsammans med pojkvän.

Husdjur att beakta

Katt som dottern tar hand om Suicidalitetsanamnes

Genomförde ett suicidförsök förra måndagen genom att intoxikera Imovane, Oxascand samt alkohol. Tablettintox år 1994 då hon blev magpumpad.

Omvårdnadsstatus

Egenuppf. hälsoproblem

Uppger att hon är överarbetad. Även stressorer som moderns bortgång. Problematisk bostadssituation där patienten uppger att hon flyttat 13 gånger de senaste åtta åren

Smärta

I höfter Inväntar remiss från vårdcentralen för vidare utredning

Sömn

Eftersatt sömn.

Psykiskt status

Vaken, orienterad. Vårdat yttre. God formell och emotionell kontakt. Något sänkt grundstämning. Avledbar. Förmår att skratta och le under samtalet. Inget psykotiskt

förekommer Bejakar suicidtankar som kommer och går, vill bli av med dessa

Hjälpsökande

Kapitel ett

Hollywood Februari 1988

Jag kastade nycklarna på soffan och gick raka vägen in i duschen Solen steker på rejält idag över 25 grader i solen. Trots att det är Februari. Jag lägger på en sedvanlig kraftig makeup. Svarta ögon, röda läppar och mitt långa svarta hår plattar jag. Jag sätter på mig mina svarta strumpbyxor och shortsen över och en snygg vit topp till. Och mina lårhöga stövlar. Jag ska möta min kompis som jag kom till USA med. Innan vi hade kommit till Los Angeles var vi stationerade i New York och Texas samt en kortare period i Italien. Men nu var vi då på plats i Hollywood. Vårt drömställe på jorden. Här bodde alla snygga rockers killar Det var mode staden nummer ett och det var här allt hände När vi kom hit för två veckor sedan så bestämde vi oss för att här "stannar vi” Vi bodde på hotell de första två veckorna Men nu hade vi skaffat oss en lägenhet på North Orchidee 1762

Brevid ”Holiday in” mitt i Hollywood. Ovan för the walk of fame och Chinese theater. Direkt när vi kom ner ringde jag min mamma och sa jag kommer inte hem Men din lägenhet och katten då?

Min bror fick ta över min lägenhet och skulderna på den. Eftersom jag har skitit i att betala hyran. Trots att jag tjänade 25-30 tusen i månaden. Min fina katt Pussie fick flytta hem till min mamma och hennes man Bengt Jag var en mycket oansvarig 22-åring Som fått se det ljuva livet i tonåren Men också arbetat mig hårt upp i karriären Jag var färdigutbildad undersköterska men en specialinriktning inom psykiatri. Vid sidan av min utbildning jobbade jag från 16 års ålder på halvtid på en gruppbostad i Kista. Och hade lite modelluppdrag vid sidan om. Det tackar jag gud för! Därav behövde jag aldrig ta några studielån. Tjänade som sagt bra för min ålder framför allt på mina modelluppdrag. Så jag kom upp i enorma summor för en ung tjej från Stockholm. Varför betala räkningar när man kunde köpa så många fina kläder och sprit. För att hålla vikten tog jag amfetamin så jag höll min vikt på 69 kilo i Sverige. Men när jag kom till USA gick jag ner till 62 kilo för att de tyckte 69 kilo var för mycket för min längd på 180 cm. På den tiden gick man inte på gym för att hålla vikten Utan vi tog amfetamin istället tror jag aldrig ens har sett ett gym i USA Dessutom var träning för fanatiker och nördar

Jag tog en taxi (såklart) till min väninna Izzi, hon bodde på Fairfax nere vid Melrose. Det var bara en sak som var jobbig på gatan, nedanför min väninna gick de så kallade

“hororna” i Hollywood. Så när man skulle upp till Izzi blev man oftast stoppad av polisen. För dom “trodde” att man skulle sälja sex. Jobbigt! Med tanke på att när man gick ut på kvällarna var det för att gå på någon av rockklubbarna. Och man var ofta påverkad av någon form av substans, alkohol och lättklädd. Jag och Izzi älskade rockmusik. Givetvis

även utövarna av den, Guns and Roses, Motley Crue, Fire house, Poison och Skidrow var våra idoler. De flesta tjejer som kom till Hollywood på 80-talet hade ett mål, nämligen att träffa eller bli gift med en Rockers eller i värsta fall åtminstone få ligga med en Det var även vårt mål Jag var kär i Nikki Sixx i Motley Crue Izzi var kär i Sebastian Bach i Skidrow Men vi lyssnade även mycket på Prince och Madonna, jag klädde mig ofta som dem. En blandning av dem och lite rock still på det. Älskade dem där byxorna med knäppning eller resår på sidorna. Ur läckra! Gärna en cool bustier. Som Madonna hade liknande. Du minns den med struttuttar? På denna tid gick man alltid med höga klackar som minst var 10 cm vinter som sommar. Jag med mina ståtliga 180 cm blev oftast över 190-200 cm. Jag syndes, kan man ju säga. Izzi var “bara” 169 cm. Och hade en mer klassisk look. Hon var “tyvärr” väldigt vacker så konkurrensen oss emellan var fruktansvärd Ibland slogs vi så hårtofsarna flög Hon hade ofta någon vacker klänning och plattat långt svart eller rött hår Vi bytte hår färger ungefär som andra bytte trosor. Hon hade stora bruna ögon och långa fransar. Jag hade och har ännu dock vackra händer och välskötta naglar behövde inte några lösnaglar. Izzies naglar däremot var helt nerbitna så blodet kom ibland. Hon hade alltid höga klackar och vackra klänningar. Jag var mer jeans tjejen. Converse och linnen och upptuperat hår. Men när jag inte hade min älskade Converse så hade jag alltid höga klackar. Vi tog en taxi från Izzi till favoritstället Rainbow. Vi hann inte mer en in förrän jag gick rakt in i en två meters bjässe. Med svarta kläder och cowboyhatt och vårtor i ansiktet. Han såg helt livsfarlig ut Det visade sig vara Lemmy i Motörhead Vi fann varandra direkt den kvällen och förblev vänner fram tills hans död på 2000-talet

Vi träffade även min idol Nikki Sixx vid baren. Han satt med sin fru och gjorde inte några större väsen ifrån sig. När vi var uppe och dansade kände jag plötsligt mig iakttagen. När jag så gick till baren träffade jag mannen i mitt liv (trodde jag) Jason. Han hade en hemsk gul brun kavaj med linne under. Och en hatt som var väldigt poppis på 80-talet samt jeans och cowboystövlar. Jag föll som en fura. Att han var gitarr gjorde ju inte heller något. Han spelade i ett band som hette Dominick Rooster. Vi samlade med oss ett helt gäng och drog hem till mig på efterfest och det lågs i alla hörn och kanter och togs en hel del droger Och festen varade i två dagar när de äntligen gick fick jag fruktansvärda hallucinationer och såg i syne saker som verkligen inte var på riktigt, bland annat en vän som följt mig genom åren Kronblom. I USA såg jag ofta en gammal jazzsaxofonist från Harlems 30-tal. En svart man med saxofon och hatt. Jag satt och gömde mig i ett hörn och var livrädd, då ropade Izzi på mig från toaletten. Jag gick dit fortfarande livrädd att Kronblom skulle ta mig. Jag knackade på toalettdörren och hon öppnade och chocken jag fick var hemskt. Hon hade rivit upp hela ansiktet för hon trodde på allvar att det flyttat in småkryp i hennes ansikte, det blev inte så många mer modelljobb för henne efter det. Jag som också hade insektsfobi trodde att jag hade myror och skalbaggar på mina armar så jag kliade sönder mina armar totalt under hela

USA tiden. Så det modelljobb jag gjorde fick jag alltid ha höga handskar. Izzies vackra ansiktet var svårare att dölja men tack gode Gud för smink.

Jag och Jason träffades redan dagen efter, då hade han med sig sin kompis och bandmedlem han spelade bas Och även sångaren Rod Jackson som sedermera blev

sångare i Slash Snakepit Rod och jag såg nästan exakt likadana ut, vi var lika långa och samma hudfärg. Vi var så lika att folk trodde vi var tvillingar. Han blev min bästa vän vi lånade kläder av varandra. Här inledde min och Jason relation och Izzies och Gregs. Samtidigt träffade Rod en tjej från Finland som heter Annukka så oftast umgicks vi alla 6. Annukka hade redan bott här ett år så hon var mer van vid det här livet än vi två tjejer från Stockholm.

Jag vill inte att du håller mig förrän jag kan kalla dig min, jag vill bara att du stannar kvar. Morgon kylan bryter in..

• Lars Lindbom

Kapitel två

My name is Nikki once and for always

Det som inte fick hända var att någon mer än jag och Izzie visste att vi hade mer pengar än de stackars fattiga musikerna vi umgicks med. Men Izzie och jag hade en tradition att varje måndag klädde vi upp oss och gick till Cafe Mustasch. En lyxig restaurang som jag har för mig låg på gränsen till Beverly Hills där vi åt och drack gott. Trots att vi hade bilen med oss. Ingen av oss hade heller körkort på den tiden. När vi gick därifrån såg vi oftast fattiga män och kvinnor som stod och rotade i papperskorgen. Vissa hade inte ens ett par skor på fötterna Där och då bestämde vi oss för att varje måndag efter vårt restaurangbesök skulle vi åka ner till DownTown som tillhörde ett av de fattigaste områdena i LA. Vi köpte upp skor och filtar och massa hamburgare från Burger King och delade ut till de fattiga i slummen. Första gången vi kom ner till slummen i vår röda sportbil (Fiat Spider Cabriolet 1981) försökte de såklart att råna oss på allt vi hade. Jag, som är lång och respektingivande, förklarade för dem att vi inte ville dem något ont utan att vi ville hjälpa dem. Så på måndagarna spreds det att änglarna från Sverige i den röda fanan kom med hjälpen. Det var alltid massa folk där som ville ha och ibland tog vi med oss det mest utsatta på en lokal restaurang och detta var mycket uppskattat. Ibland tog vi med oss någon medmänniska och handlade kläder till honom eller henne Givetvis hade vi även med oss katt och hundmat ibland även fisk eller något kött om vi hittade det Både jag och Izzi är djurvänner. Veckorna gick en tidigt morgon knackade det på dörren och ingen av oss orkade öppna så att Jason öppnade. Utanför stod FBI. Och frågade efter en svensk kvinna vid namn Pamela Waldron. Jason sa att det inte finns någon Pamela Waldron här. Men tjejerna som vi bor hos är från Sverige men de heter Nikki och Izzie. FBI frågade

Kan vi komma in?

Jag tände en cigg På den tiden rökte man inomhus mycket och gärna Jag berättade att det var jag som var Pamela Männen från FBI sa att jag skulle åka hem till Sverige igen för att min familj hade skickat dem för att de var oroliga sedan de gick de därifrån. Jason tittade på mig med ett förvånansvärt ansiktsuttryck. Sedan sa han Du heter ju Nikki? Jag förstår inte? Har du ljugit?

Nej jag heter numera Nikki eftersom jag älskar Nikki Sixx och älskar låten darling Nikki med Prince

Jason såg på mig som om jag tappat förståndet och så var det inte mer med det. Jag var och är Nikki än idag.

Kapitel tre

Bobby.W

Redan vår första tid i LA träffade vi Bobby för första gången Vi träffade honom när vi var inne på hotellet mitt emot vår lägenhet komplex Holiday in Vi gick ofta dit och tog en drink om vi missade att köpa liquer sprit på Ralph`s. Det var ett stort sports event på storbilds-tv. Bobby satt vid hotellbaren. Jag gick fram och beställde varsin drink till mig och Izzi. Förmodligen var det irish coffie som jag älskade och älskar än idag.

• Hallå, låt mig betala för dessa två hörde jag en mansröst bredvid mig säga. Jag vände mig om och tittade in i ett par varma snälla bruna ögon Okej, svarade jag Han frågade om jag och min vackra väninna ville göra honom sällskap vid bordet Jag ropade till Izzie och vi slog oss ner Vi pratade och han berättade att bland annat att hans bror Cecil Womack var med i gruppen Womack and Womack. En ny grupp vi lyssnade på, på just den tiden. De fick bland annat en hit med en underbar låt som hette "Teardrops". Själv hade han slagit sig ut ur bandet och hade en lysande solokarriär. Redan dagen efter gick jag och han på dejt. Han hämtade upp mig på parkeringen bakom Holiday in. I sin fina lyxiga bil en vinröd camaro? Jag minns ärligt talat inte märket på bilen. Men snygg var den i alla fall. Bobby var åtminstone 20 år äldre än mig, om inte mer Vi gick på ett par dejter En dag bjöd han hem mig till sitt hus i Hollywood Hills Redan när vi kom i backen till hans lyxvilla började det pipa i bilen. Jag frågade oroligt var det var. Var inte orolig, svarade han, det låter för att jag öppnar grindarna till mitt hus. Och mycket riktigt när vi kom upp för backen öppnades grindarna och vi körde in. Huset var stort och vackert när vi kom dit så bjöd han på en drink och frågade om jag ville ha lite kokain. Jag tackade nej till kokainet men ja till en drink. Jag fick rom och cola. Bobby gick upp till övervåningen. I trevåningshuset. Medan jag stod kvar i köket med drinken i min hand. Men efter cirka 10 minuter undrade jag vart han tog vägen och gick efter honom Plötsligt började vägarna röra på sig Jo, det är faktiskt sant! Jag var inte hög eller något sådant Jag ignorerade att vägarna började skaka och till slut kom det upp tv-apparater på vägarna På en av dem såg jag Bobby ligga i sin säng och skrattade med fjärrkontrollen Jag började känna en känsla av obehag. För var jag än gick åkte vägarna ner. Och tillslut ville jag åka hem eftersom jag fick panik. Jag undrade vad som förse gick. Tillslut kom jag in till sovrummet där det fanns en gigantisk dubbelsäng med speglar i hela rummet. Till och med i taket. Han reste sig upp och tog lite kokain sedan så frågade han mig

Vill du gifta dig med mig?

Öh, nej

Okej, men vill du knulla då?

Nej, svarade jag och började gråta Jag sa att jag ville hem till Hollywood och bad honom att köra mig hem. Sagt och gjort så körde han mig hem. Vid hotellet frågade han mig om

Boken är en självbiografi baserad på

Pamela och hennes liv. Boken utspelar sig i bland annat i Los Angeles 1988. Ett liv i droger, lyx, glamour och dess baksida. Min väg tillbaka till mitt familjeliv kantat av sorg och elände. Men också mycket galenskap och roligheter.