Torsten Bengtsson
Gult kort
Gult kort
.. Mordare av Torsten Bengtsson
Första mötet En dag stod han bara där. Han var lång och senig. På huvudet hade han en svart keps med en dödskalle. Det blev med ens tyst i klassen. Alla såg upp från sina böcker. Fröken reste sig och sa med spänd röst: – Välkommen till klassen. Han sa inget. Bara såg ner på sina grova kängor. Några tjejer viskade och fnissade. Bakom honom stod ”Arge Sven”, vår rektor. Han trängde sig förbi killen och ställde sig framför klassen. – Det här är Peter, sa han. Han är ny i stan och ska gå i er klass. Ta väl hand om honom.
3
– Du kan ta den lediga bänken längst bak, sa fröken och pekade. – Lycka till! sa Arge Sven. Så nickade han mot fröken och gick ut ur klassrummet. Vi såg nyfiket på Peter. Sakta gick han bort mot sin bänk. Så drog han ut stolen och blängde argt på oss. – Vad glor ni på? väste han. Sedan satte han sig, lade upp fötterna på bordet och började gunga på stolen. – Du får ta av dig kepsen och ta ner fötterna, sa fröken och blev röd om kinderna. – Varför det? sa Peter och drog upp en liten kniv ur bakfickan. Han fällde upp bladet och började peta under en nagel.
4
– Du ... du ... får inte ha kniv i skolan, stammade fröken. Det röda spred sig ner mot halsen. – Och?! sa Peter och flinade. Det hade aldrig varit så tyst i vårt klassrum. Det var som om tiden stod still. Fröken såg på oss. Vi såg på henne. Ingen sa något. Just då förstod jag. Längst bak i vårt klassrum satt en livs levande vulkan! En som kunde få ett utbrott precis när som helst. – Då kan ni fortsätta att räkna, sa fröken till oss andra med låg röst. I smyg vände vi oss om. Peter fortsatte att peta med kniven. På hans bänk hade fröken lagt en mattebok, en penna och ett suddi. Hon tog en stol och satte sig intill honom.
5
– Ska du inte försöka göra något? viskade hon. Peter svarade inte, utan bara glodde ut genom fönstret. – Du kan räkna de första talen på sidan tre. De är inte så svåra, sa fröken och slog upp boken. – Jag vill inte! sa han ilsket. – Du måste jobba i skolan! Nu var fröken irriterad och höjde rösten. – Gör det själv då om det är så kul! skrek han och föste ner allt på golvet. Fröken reste sig snabbt och gick därifrån med blanka ögon. Hon gick fram till en hylla och låtsades leta efter något. Sedan såg hon på sin klocka och sa med spänd röst: – Då kan ni lägga ihop era böcker och ta rast.
6
Under skrik och skratt trängdes vi i dörren och rusade nerför trappan. Ute var det fortfarande sommar. Solen sken och det var hett som i en bastu. Typiskt att det var fint väder när skolan börjat igen. Vi tyckte att sommarlovet hade varit på tok för kort. Jag följde med Robin, Tommy och Björn. Vi fyra brukade hålla ihop. Det hade vi gjort ända sedan vi gick i förskolan. Vi bodde inte långt från varandra och var med i samma fotbollslag. – Vad ska vi göra? undrade jag. – Lira boll, tyckte Tommy. Han studsade med en boll medan han såg på Robin. I vårt gäng var Robin ledare. Så hade det alltid varit. Ingen visste varför. Nu var han ovanligt blek. Han som annars var hur tuff
7
som helst. – Han verkar inte vara klok den där nye. Såg ni att han hade en kniv? Det är livsfarligt! viskade han. I samma sekund kom Peter sakta gående. Han stannade och kikade mot oss. – Vi kan fråga om han vill vara med, sa Tommy. – Bra ide, tyckte Björn. Han kanske bara är lite nervös för att börja i en ny klass. – Vi struntar i honom, sa Robin och vände ryggen åt Peters håll. Just då kom Julia och Amina, två tjejer i vår klass. – Får vi vara med och spela? undrade de. Ingen av oss sa något. Till slut sa Robin en aning irriterat: – Okej då! Vi bestämmer lag.
8
– Vi kan fråga om Peter vill vara med. Det är synd om honom. Han känner ingen, sa Julia. Julia var allas idol. Hon var duktig på det mesta och inte rädd för att säga ifrån om något var fel. Ingen vågade utmana henne, inte ens Robin. – Vill du vara med och spela? ropade Julia. Det hördes över hela skolgården. Peter glodde på henne. Sedan kom han emot oss. Jag fick plötsligt ont i magen. – Kan jag väl, sa han surt. Men jag varnar er. Jag är proffs på fotboll. Robin delade in oss i två lag. Jag tyckte det blev orättvist. Med mig spelade Björn och Amina. Det var inget fel på dem. Men Björn hade bollsinne som en sten och Amina hade fel kläder för fotboll med sin
9
långa kjol. Trots att vi bara var tre i mitt lag, höll vi spelet väl uppe. Amina kunde verkligen kämpa. Men vi blev förvånade över Peter. Han hade ingen vidare koll på bollen. För det mesta missade han. Istället sparkade han oss på benen med sina grova kängor. Vid ett tillfälle kom jag helt fri. Jag hade koll på bollen och sprang så fort jag kunde. Målet var vidöppet. Jag kunde inte missa. Då kände jag hur någon svepte undan mina fötter. Jag lämnade marken och for upp i luften. Bollen flög iväg och jag landade på det hårda gruset. Mina händer och knän fick ta den värsta smällen. Det gjorde ont. Jag reste mig och skrek: – Straff! Det är straff! Jag såg på mina vänner. Deras ögon sa
10
allt. De visste att jag hade rätt, ändå teg de. – Du fällde mig! Jag såg på Peter med tårar i ögonen. – Du trillade, sa Peter. Du borde få gult kort för filmning. Jag såg på mina nya jeans. Ett stort hål gapade över ena knäet. Samtidigt kände jag hur något varmt rann längs benet. Jag förstod att det var blod. – Du får väl stå på benen, sa Robin och flinade mot Peter. – Just det, skrattade Peter. Just då ringde det in. De andra gick före mig, medan jag haltade några steg bakom. Jag var arg, ledsen och besviken i en enda röra. En sak visste jag. Jag hade ingen aning om hur det här skulle sluta.
11
n bär kniv och är allmänt Det börjar en ny kille i klassen. Ha om att han är en mördare! tuff och odräglig. Det går ett rykte hänga med dem? Kan John och gänget låta honom a på hårda prov. Kan Nu sätts kamratskap och medkänsl ldskriget få killarna att farfars livshistoria från andra vär ogs han och pinades av bestämma sig? Som jude tillfångat en god människa. nazister men räddades till sist av lt kort om ett gäng killar Mördare är andra delen i serien Gu med vänskap och spel som spelar fotboll. Om deras vardag isor. men också om problem och orättv
Art nr 080170 I S B N 978-91-8008-017-0
9
789180 080170
www.hegas.se