INNEHÅLL 1
Floden
2
Sluttningen
26
3
Sju soldater
34
4
Signalen
52
9
5 Salvia
67
6 För många katter
81
7
94
rp_vargflickan_3.indd 6
En natt i träden
2022-02-24 11:34
8
En andra chans
108
9 In i mörkret
120
10 Grottan
134
11 En galen plan
146
12 En vit blixt
164
13 Efterspel
177
14 Sjalen
194
rp_vargflickan_3.indd 7
2022-02-24 11:34
rp_vargflickan_3.indd 8
2022-02-24 11:34
1
FLODEN Jag kunde höra soldaternas tunga steg i skogen bakom oss, men floden hindrade vår flykt framåt.
rp_vargflickan_3.indd 9
2022-02-24 11:34
Hundarna sniffade i luften och gläfste oroligt. De tvåbenta är nästan här! skällde Nosen.
Vi borde möta dem öga mot öga!
bjäbbade Mini.
Men de har vapen, morrade Morgonsol. De kan inte träffa mig! pep Mini som hoppade och studsade omkring. Jag är för liten och snabb!
10
rp_vargflickan_3.indd 10
2022-02-24 11:34
Jag var tvungen att ta ett beslut. Jag kastade en blick åt höger och en åt vänster längs flodstranden, men det såg likadant ut i båda riktningarna.
! K K K A A A E E E
rp_vargflickan_3.indd 11
2022-02-24 11:34
Örnen svävade ovanför oss och girade åt vänster. ”Den vägen!” sa jag och satte fart efter henne. Vi sprang på en smal jordremsa mellan träden
12
rp_vargflickan_3.indd 12
2022-02-24 11:34
och stupet ner mot vattnet. Jag kunde bara hoppas att marken inte skulle ge vika under oss. ”Var försiktiga, allihop!” ropade jag över axeln.
rp_vargflickan_3.indd 13
2022-02-24 11:34
När vi närmade oss ett ställe där stigen svängde hörde jag soldaterna störta fram ur skogen bakom oss. ”Där borta!” skrek Fran med ilsken röst. ”Låt dem inte komma undan!”
PA NG ! PA NG ! Med kulorna vinande omkring oss passerade vi kurvan. En bit längre fram kunde jag se vad det var Örnen ville visa oss … En bro! 14
rp_vargflickan_3.indd 14
2022-02-24 11:34
Tack, Örnen. När vi kom närmare såg jag att bron var i ganska dåligt skick. Många av plankorna var ruttna eller saknades helt.
rp_vargflickan_3.indd 15
2022-02-24 11:34
”Det där ser farligt ut!” sa Robert. ”Alldeles för farligt!” ”Vi har inget val!” sa jag irriterat. Jag var fortfarande arg på honom för att han hade ljugit
om att han sett mina föräldrar i vuxenlägret. Och det fanns ingen tid för tvivel nu. Jag tog ett steg ut på bron och den knakade ljudligt. ”Kom nu, allihop!”
rp_vargflickan_3.indd 16
2022-02-24 11:34
Morgonsol, min trogna skugga, följde efter alldeles bakom mig. Sedan kom Brutus och Robert, och sist Nosen, som satte ner tassarna mycket försiktigt. Bron knakade farligt högt av tyngden från oss alla tillsammans. Det blåste till och hela konstruktionen började svaja fram och tillbaka över avgrunden. Särskilt Mini fick kämpa för att hålla sig kvar.
rp_vargflickan_3.indd 17
2022-02-24 11:34
! K K K A A A E E E Örnen kom svepande och lyfte upp Mini i sina klor. Bra jobbat, Örnen! Zip gick längst bak, han rörde sig långsamt och gnällde skräckslaget. Hans redan dåliga syn tillsammans med hans skadade öga gjorde det svårare för honom än för någon av oss andra. Han grävde ner klorna i plankorna och rörde sig framåt en liten bit i taget. Nosen gick precis framför honom och gav till ett mjukt, uppmuntrande voff då och då.
Ge inte upp, Zip. Jag är här. En tass framför den andra bara. 18
rp_vargflickan_3.indd 18
2022-02-24 11:34
Till slut hade jag tagit mig över bron och hoppade ner på en öppen yta omgiven av buskar. Morgonsol sprang förbi mig med Brutus strax efter. Efter dem kom Robert, flåsande. På andra sidan bron började soldaterna närma sig. ”Ner!” skrek jag. Flocken dök in i buskarna och jag kröp ihop bakom en brostolpe. Kulorna började vina igen. En av dem träffade ett rep, som gick av. Bron darrade till. ”Eldupphör!” ropade Fran. ”Om ni förstör bron får vi aldrig tag i dem!” ”Skynda er!” skrek jag när Nosen hoppade över i säkerhet och vände sig om för att fortsätta hjälpa Zip.
Nästan framme, Zip!
Den första soldaten tog ett steg ut på den rangliga bron. Det var sju soldater allt som allt, om man räknade Fran, och de var alla tyngre än någon av oss. Hela bron ryckte våldsamt till när de kom ut på den. 19
rp_vargflickan_3.indd 19
2022-02-24 11:34
Zip var nära att falla av, men högg tag i ett rep med tänderna för att återfå balansen. Jag höll mig fast i stolpen och sträckte mig efter honom, men han släppte inte taget om repet. Jag såg någonting glimta till i hans friska öga – något som liknade vrede. I nästa ögonblick såg jag att han tuggade på repet! Zip försökte få bron att störta! Det var ett farligt drag, och jag var inte säker på att jag borde låta honom försöka. Jag visste också att det skulle förstöra vår egen möjlighet att ta oss tillbaka till vägen och lastbilarna där min mamma och pappa kanske befann sig. Morgonsol tog beslutet åt mig. Hon störtade förbi mig och började gnaga på repet mitt emot Zip! ”Försiktigt”, muttrade jag. ”Ni måste vara beredda att hoppa när ni hör …”
S NA P P !
S NA P P !
20
rp_vargflickan_3.indd 20
2022-02-24 11:34
rp_vargflickan_3.indd 21
2022-02-24 11:34
Soldaterna föll skrikande mot vattnet. Morgonsol sköt iväg ifrån den fallande bron i rätt ögonblick och flög över huvudet på mig. Zip högg efter repet han just hade tuggat av, men missade. Jag kastade mig framåt och fick tag i honom med ena handen i sista sekunden. Hans kropp slog emot bron som nu hängde ner längs klippsidan. Jag höll fast i hans halsband medan jag sakta drogs närmare kanten. Jag fick allt svårare att behålla mitt grepp om stolpen och jag skrek panikslaget. Men så kände jag händer gripa om den ena av mina fotleder, och käkar om den andra. Soldaterna kom upp till ytan långt där nere i det virvlande vattnet. De frustade och viftade vilt med armarna. Fran, som varit sist ut på bron, var den enda som lyckats hålla sig kvar när den störtade. Hon hängde och dinglade från broresterna på andra sidan och klamrade sig desperat fast. En av soldaterna i vattnet tog stöd mot en sten medan strömmen virvlade omkring honom. 22
rp_vargflickan_3.indd 22
2022-02-24 11:34
23
rp_vargflickan_3.indd 23
2022-02-24 11:34
”Kan vi skjuta nu?” ropade han. ”Ja, era idioter!” skrek Fran. ”Skjut!”
Plankorna som Fran höll sig fast i gick av och hon skrek medan hon störtade ner mot vattnet och träffade ytan med ett enormt plask. Soldaten lyfte sitt droppande gevär mot mig medan Robert och Morgonsol kämpade för att dra upp oss. Jag tänkte inte släppa taget om Zip. 24
rp_vargflickan_3.indd 24
2022-02-24 11:34
Det enda jag kunde göra var att hålla fast honom och hoppas att soldaten skulle missa. Han siktade och tryckte in avtryckaren …
Klick! … Ingenting hände. Han rynkade pannan och skakade på geväret. Vattendropparna stänkte. ”Helt dränkt!” morrade han. I samma ögonblick halade Robert och Morgonsol oss över kanten. Så snart vi var på fast mark släppte jag äntligen det hårda taget om Zips halsband och han kastade sig på marken bredvid mig. Han kämpade för att få luft. ”Förlåt, Zip”, sa jag och klappade honom försiktigt på sidan. Sedan tittade jag på Robert och Morgonsol. ”Tack.” De gav varandra en blick, som om de var förvånade över att de hade samarbetat. Zip kom stapplande på fötter och skakade på sig. Han hostade lite, men det fanns ingen tid att vila just nu. Snart skulle soldaterna ha tagit sig över till andra sidan och börjat leta efter en väg upp. ”Vi måste fortsätta”, sa jag. 25
rp_vargflickan_3.indd 25
2022-02-24 11:34
Kim och Robert har med hjälp av flocken flytt från lägret där de hölls fångade. När en av hundarna skadar sig tvingas de sakta ner, och soldaterna som jagar dem kommer allt närmare. Till slut når de fram till en stor och mystisk grotta. Ingången är bevakad av soldater. Vilka är människorna i grottan? Och finns Kims familj bland dem?
VARGflICKAN
Soldaten lyfte sitt droppande gevär mot mig medan Robert och Morgonsol kämpade för att dra upp oss. Jag tänkte inte släppa taget om Zip. Det enda jag kunde göra var att hålla fast honom och hoppas att soldaten skulle missa.
Äventyret fortsätter i tredje delen i serien om vargflickan Kim och hennes flock.
ISBN 978-91-7971-239-6
9 789179 712396
rp_O__Kart_Vargflickan 3_HEDVIG.indd 2-3
bokforlagethedvig.se
2022-02-24 11:36