R
BE
SE
T
LÖS
A
ID
R
ÄT EL T
PÄLSEN
HJALMAR SÖDERBERG
L ÄT
L
L Ä STN
I VÅ
Lix: 20 Lättlästnivå: Large
T
ARGE
På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Art.nr 45056 ISBN 978-91-7949-453-7 Upplaga 1:1 © Vilja förlag 2022 Vilja förlag – en del av Studentlitteratur info@nyponochviljaforlag.se www.nyponochviljaforlag.se Studentlitteratur AB, Lund Titel: Pälsen Författare: Hjalmar Söderberg Bearbetning: Tomas Dömstedt Pälsen ingår i novellsamlingen Historietter som gavs ut första gången 1898 Omslag: Nils Olsson Grafisk form: Klara Hammerth Tryckt av Adverts, Lettland 2022
PÄLSEN HJALMAR SÖDERBERG
Bearbetning: Tomas Dömstedt
1 Det var en kall vinter det året. Alla frös i kölden, alla utom de som hade päls. Häradshövding John Richardt hade en stor päls. Han var direktör för ett nytt bolag. Hans gamle vän doktor Gustaf Henck hade däremot inte någon päls. Men han hade en vacker fru och tre barn. 3
Doktor Henck var mager och blek. En del människor blir feta av att vara gifta, andra blir magra. Doktor Henck hade blivit mager. Det var julafton. Doktor Henck var på väg till sin vän John Richardt för att låna pengar. – Jag har haft ett dåligt år i år, sa Henck högt för sig själv. Och min hälsa är dålig. Han suckade. – Mina patienter däremot verkar må allt bättre, eftersom de så sällan kommer på besök. 4
Han stannade upp en stund. – Jag kommer nog att dö snart. Det tror min fru också, det ser jag på henne. I så fall får vi hoppas att det blir före den sista januari. För då ska den förbannade avgiften för livförsäkringen betalas. Henck hade kommit till hörnet av Regeringsgatan och Hamngatan. När han skulle gå över gatan halkade han i snön och föll. Just då kom det en häst med släde. Kusken fick hästen att väja i sista stund. 5
Ändå fick doktor Henck en hård knuff i axeln. Dessutom fastnade en spik eller något i hans rock så att det blev en stor reva. Folk skyndade dit. En polis hjälpte honom upp och en ung flicka borstade av honom snön. Någon satte på honom mössan som han tappat. Sedan var allt bra igen, utom rocken. Henck gick vidare till John Richardts kontor. 6
– Fy fan så du ser ut, Gustaf, sa häradshövdingen när han såg Henck. – Ja, jag har blivit överkörd. – Det är typiskt dig, skrattade Richardt. Men du kan inte gå hem så där. Du får låna min päls. När Henck hade lånat de hundra kronor han behövde sa han: – Välkommen till middagen i kväll. Richardt levde ensam, och brukade fira jul med familjen Henck. 7
Doktor Henck är olycklig. Han är sjuk, har dålig ekonomi och hans fru tycks inte längre älska honom. Han går till sin vän John Richardt för att låna pengar och får då även låna Richardts päls. I pälsen känner sig Henck som en ny människa. Kanske kan livet bli bättre trots allt. Kanske kan hans fru börja älska honom igen ... Det här är en bearbetad version av Pälsen. Boken ingår i Viljas serie Tidlösa berättelser.