lastbart
L I N D &C O
Lastbart_inlaga.indd 3
2021-02-26 13:42:00
L I N D &C O w w w. l i n d c o . s e i n f o @ l i n d c o. s e copyright © Björn Hellberg, 2021 omslag Niklas Lindblad, Mystical Garden Design omslagsfoto Shutterstock författarfoto Mats Andersson tryck ScandBook AB, Falun, 2021 isbn 978-91-7903-546-4
Lastbart_inlaga.indd 4
2021-02-26 13:42:00
förord Det kan kanske vara på sin plats med några påpekanden innan Lastbart tar fart. • Precis som i mina tidigare deckare saknar de i handlingen invävda romanfigurerna förebilder i verkliga livet; • Miljön är fiktiv, men många interiörer och exteriörer är i vanlig ordning hämtade från Hallands sydligaste kommun; • Sent omsider har jag kommit underfund med att deckarförfattande kan vara förenat med diverse risker. I samband med en av mina senaste signeringar i Stockholm smög en dam i övre medelåldern fram till bordet, spände ögonen i mig och sa hotfullt med förrädiskt mild röst: – Du får minsann se till att hålla Sten Wall vid liv. För om du tar kål på honom tar jag kål på dej. Inför ett sådant kompromisslöst ultimatum är det bara att låta den gamle poliskämpen åldras vidare i sin behagligt dämpade takt (han har avundsvärt nog bara blivit sju år äldre sedan debuten i Gråt i mörker, 1981). 7
Lastbart_inlaga.indd 7
2021-02-26 13:42:00
Slutligen: Helge Boström, som är lika otidsenlig som Sten Wall, föredrar att fortfarande kallas för länspolismästare. Detta trots att titeln formellt försvann i samband med omorganisationen från 21 polisdistrikt till sju polisregioner. Laholm, våren 2021 Björn Hellberg
8
Lastbart_inlaga.indd 8
2021-02-26 13:42:00
1 Ellinor visste inte vem. Inte när. Inte var. Inte hur. Inte varför. Det enda hon förstod – eller starkt befarade – var att en snedvriden individ någonstans där ute i det skyddande mörkret skulle slå till. Något psyko hade föresatt sig att göra sig av med henne. På ett eller annat sätt. Utan att hon hade den blekaste aning om vem den presumtive banemannen var. Naturligtvis hade det underlättat att ha kännedom om den saken. Det hade också gett henne hyfsade möjligheter att få svar på åtminstone en av de övriga frågorna: När? Var? Hur? Varför? Hon kunde grubbla sig halvt fördärvad på vem det var som ville henne så vansinnigt illa utan att komma fram till ett rimligt svar. Möjligen tvingades hon hålla på med sina 9
Lastbart_inlaga.indd 9
2021-02-26 13:42:00
inre spekulationer ända fram till döddagar, vilka kanske inte var särskilt långt borta. I varje fall inte om den anonyma trakasseraren lyckades genomföra sina planer. Som så många gånger tidigare övervägde hon att kontakta polisen för att berätta om påstötningarna från galningen med den hesa rösten och de rysliga hotelserna. Som så många gånger tidigare sköt hon upp beslutet.
10
Lastbart_inlaga.indd 10
2021-02-26 13:42:00
2 In i det längsta försökte han tappert att stå emot trycket, men till sist tvingades han ge upp. Det sprängde skoningslöst i blåsan, och han måste ut hur mycket han än längtade efter att ligga kvar i den sköna värmen. Adrian kraftsamlade inför den urladdning som krävdes för att komma iväg och befria sig från all påträngande vätska. Medan han låg där och gruvade sig insåg han självkritiskt att det nog inte varit en rakt igenom briljant idé att ge sig ut och campa, bara de två. Han borde inte ha fallit undan för Mollys påfund utan istället sett till att genomföra sin egen önskan som hade inneburit en mycket större komfort, men nu var det för sent att göra något åt eländet. För att gaska upp sig påminde han sig om att det inom kort var midsommar, den magiska tid då allt tycktes möjligt och genomförbart. Det hjälpte föga. Det romantiska skimret hade försvunnit och gett plats för krass eftertanke. Pessimistiskt? Kanske var det bakfyllan som gjorde honom smådeprimerad, men visst hade natten varit onödigt jobbig. Först efter en evighet hade de lyckats få upp tältet som 11
Lastbart_inlaga.indd 11
2021-02-26 13:42:00
hela tiden bjudit på hårdnackat motstånd. Projektet underlättades inte av den stötiga blåsten. Sedan hade det varit för jobbigt och obekvämt att älska på det knöliga underlaget, i det trånga utrymmet och det rå kalla vädret som inte lät sig stängas ute av polyesterväggarna. Efter några halvdana försök tvingades de ge upp de amorösa avsikterna. Molly hade irriterat lagt sig att sova, med ryggen demonstrativt vänd mot honom, medan han sökt tröst i några extra öl – ett överdåd som han nu fick plikta för. Aldrig mer, tänkte han. Så kände han sig äntligen redo att krångla sig ur fängelset och ta sig ut i naturen för att där avbörda sig överflödet från det omåttliga pimplandet. Oändligt försiktigt, för att inte väcka Molly, ålade han sig fri från sovsäcken och kravlade på alla fyra ut på tältgolvet. Han hörde att hon vände sig i sin trånga bädd och gnydde hjälplöst. Det lät så näpet och lockande att han hade krupit till henne, om det inte var för de fördömda ölen och för att andedräkten knappast lämpade sig för någon form av närkontakt. Kanske när han var tillbaka. Tanken var frestande, fick honom att kvickna till ett par minuter. Jag skulle aldrig ha öppnat de tre sista burkarna, reflekterade han samtidigt som han kom ut i gryningens dunkel. Sommarkylan hade tilltagit jämfört med föregående kväll, och han huttrade där han hukade utanför tältet. Eftersom han ännu inte haft ork att titta på klockan visste han inte om det var natt eller morgon eller någonting mitt emellan. Rätt så ljust var det i alla fall – bara ett lätt töcken mellan granarna norr om deras primitiva läger. Adrian reste sig sömndrucket, drattade väder, sträckte 12
Lastbart_inlaga.indd 12
2021-02-26 13:42:00
på sig, vacklade till och var nära att dråsa omkull. Men han återfick balansen och kastade ett halvt igenmurat öga på armbandsuret som visade på 4.08. Natt eller morgon? Han var inte säker på vilket och brydde sig inte om det heller. Huvudsaken var att han blev av med all pilsner. Hur många liter hade han hällt i sig? Det kändes som om han tömt minst två damejeanner. Kanske skulle han räkna tomburkarna när han fått sova ut. Alltid borde det bli något att hämta i pant. Iförd endast boxerkalsonger och T-tröja vaggade han barfota i det daggfriska gräset mot sjön för att pinka vid strandkanten. Han behövde inte gå långt – bara ett fåtal steg – och var framme redan efter några sekunder. I djupa andetag sög han in den friska och syrliga juniluften, fumlade med gylfen och gjorde sig beredd. Strålen snärtade ilsket och angeläget mot marken. Adrian drog försiktigtvis tillbaka fötterna en liten bit för att undvika stänk mot smalbenen och tittade ut över det blanka vattnet. I nästa nu isade sig blodet i en fasa större än han någonsin hade kunnat föreställa sig. På motsatta sidan av den lilla viken höll en man på att bakifrån strypa en knästående kvinna med något som såg ut som ett skärp. Hon famlade hjälplöst med armarna i tomma intet medan hennes angripare tog i så att flåsningarna hördes lång väg. Den overkliga scenen framträdde knivskarp. Det var som om den plockats ut ur en skräckfilm för att projiceras på en storbildsskärm mitt ute i ödemarken. Adrian flämtade till av chock. Ljudet letade sig fram över 13
Lastbart_inlaga.indd 13
2021-02-26 13:42:00
sjöns svarta vatten och nådde uppenbarligen motsatta sidan av bukten. Ty personen med livremmen stelnade märkbart till och avbröt vad han hade för händer. De båda männen stirrade på varandra i en mardrömslik sekvens. Ljuset räckte gott och väl för att Adrian skulle kunna pränta in den andres ansikte som tillhörde någon han aldrig sett förut. Det var han helt säker på. Efter det sekundkorta uppehållet återgick monstret till att fullborda sitt fruktansvärda dåd. Han satte ena knät mot kvinnans rygg, lutade sig bakåt och drog till med all kraft. När hennes huvud föll framåt släppte Adrians handlings förlamning, och han rusade därifrån i total panik. Han hade upptäckt den svarta bilen ett stycke bakom det vedervärdiga som utspelat sig högst trettio meter därifrån. Och förstod att både Molly och han själv befann sig i livsfara.
14
Lastbart_inlaga.indd 14
2021-02-26 13:42:00