9789178859566

Darw ns resa genom Sverige Del 2

Bo Rudolfsson

Darwins resa genom Sverige – del 2 Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2022 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Text: Bo Rudolfsson Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2022 ISBN: 978-91-7885-956-6

Darw ns resa genom Sverige Del 2

Bo Rudolfsson

Boken är utgiven med stöd av Längmanska kulturfonden

Innehåll Några ord till läsaren innan resan börjar 1 Emerentia – Dalarna 2 Carl-David Othzén – Hälsingland 3 Judith och Ester Hägglund – Härjedalen 4 Anders Öberg – Ångermanland 5 Pintorpafrun – Södermanland 6 Dödsröset i Knäred – Halland 7 Lasse-Maja – Västmanland 8 Eva Lisa Holtz – Värmland 9 Hårgasägnen – Hälsingland 10 Nils Olsson på Stordal – Bohuslän 11 Karl-Göran Persson – Skåne 12 Lilla Ingeborg – Gotland 13 Sveriges lägsta punkt – Skåne 14 Finnforsrövarna – Västerbotten 15 Härjulf Hornbrytare – Härjedalen 16 Anders Lindbäck – Värmland 17 Lasse i Berget – Västergötland 18 Dagshög – Skåne 19 Drakmärket – Blekinge 20 Hindens rev – Vätergötland 21 Torsburgen – Gotland 22 Prästfrun i Parboäng – Öland 23 Carl Johan Avelin – Dalarna 24 Krokek – Östergötland 25 Åsmund Kåresson – Gästrikland 26 Fylla och slagsmål i Jämshögs kyrka – Blekinge 27 Den utelåsta prästen – Halland 28 Bandkullans förbannelse – Dalarna 29 Galgberget – Gotland 30 Halta-Maja – Västergötland 31 Torkilstenen – Dalarna 32 Karl-Oskar och Kristina – Blekinge 33 Backstugan i Sösdala – Skåne

7 10 14 20 26 32 35 37 42 44 47 54 57 60 62 66 69 73 76 79 83 85 89 93 97 101 105 107 111 114 116 118 124 126

34 Bro stainkällingar och de två oxarna – Gotland 35 Ysätters-Kajsa – Närke 36 Arnold Wernersson – Skåne 37 Trollen i Trolle Ljungby – Skåne 38 Alfred Bexell – Halland 39 Pollenkungen – Skåne 40 Karin och Inger – Halland 41 Struves meridianbåge – Norrbotten 42 Johanna Herou – Gästrikland 43 Jungfrutornet i Visby – Gotland 44 Hedvig och Sixten - Medelpad och Tåsinge, Danmark 45 Hagbards galge – Halland 46 Proban i Västerås – Västmanland 47 Kyrkogrimmen – Skåne 48 Hans Mickelsen – Halland 49 Offerkällan i Asarum – Blekinge 50 Cassels – Dalarna 51 Lars Nilsson – Lappland 52 Loshultskuppen – Skåne 53 Karl August – Skåne 54 Kung Chulalongkorn – Jämtland 55 Elavus Skragge – Dalarna 56 Torsten Rudenschöld – Västergötland 57 Husbergsfrun – Uppland 58 Pelle Katt och Tjuv-Jösses håla – Småland 59 Korset i Röjden – Värmland 60 Resan till Ven – Skåne 61 Nimis och Arx – Skåne 62 Lars Elvius – Dalarna 63 Bro Stainkalm – Gotland 64 Odendisa – Västmanland 65 Johannes Fundberg – Dalsland Källor och Litteratur

128 130 135 139 142 146 149 152 154 160 163 168 171 174 176 179 182 186 190 193 196 199 202 204 208 210 214 216 219 222 225 228 235

Några rader till läsaren innan resan börjar Precis som i Darwins resa genom Sverige – del 1, har Darwin och jag fortsatt vår resa genom Sveriges alla 25 landskap. Med husbilens hjälp har vi rest omkring i Sverige i 4,5 år och Darwin har varit min ständige följeslagare. Darwin är min golden retriever och han var en liten valp när vi började våra resor.

Det är del två av Darwins resa genom Sverige du håller i din hand. Även i denna del har vi sökt oss till platser i Sverige där det en gång har hänt något spännande. Antingen är berättelserna hämtade ur en historisk verklighet eller från sägner. Många berättelser är en blandning av historisk verklighet och folklig fantasi.

Vi får även möta några personer vars liv har varit lite annorlunda.

Ibland är det tack vare personens godhet jag har valt att berätta om dennes liv, men i vissa fall är det grymhet. I sägnerna får vi möta folktrons väsen där det kan vara jättar och troll som har huvudrollen.

Det är med allmogens och även bruksarbetarnas ögon jag har tagit mig an de olika berättelserna. Efter att ha undervisat i historia och religionskunskap i 38 år byter jag nu perspektiv.

Läroböckernas perspektiv är att skildra stora och viktiga historiska skeenden och då personer presenteras är det namn som Gustav II Adolf, Gustav III och Adolf Hitler m.fl. som nämns. I denna bok är perspektivet ett annat – här låter jag allmogen och bruksarbetaren träda fram och få beskriva hur det var att leva under 1600-talet och ända in i 1900-talet.

Efter att försäljningen av Darwins resa genom Sverige – del 1 startade har människor vänt sig till mig och berättat hur de tänkt att använda boken. Lärare vill använda valda delar av boken som 7

introduktion till 1600-, 1700- och 1800-talen. Att börja med perspektivet att spegla allmogens livsvillkor med fattigdom och orättvisor för att sedan läsa om den svenska stormaktstiden, upplysningen, industriella revolutionen och mycket annat som finns i läroboken om dessa tider. Husbilsägare har tackat mig för att de fått en spännande resehandbok och möjlighet till nya och annorlunda resmål. Även läsecirklar har använt boken.

Denna bok innehåller 65 berättelser som baseras på 65 platser som Darwin och jag har besökt i vårt avlånga land. Ett viktigt kriterium för mig är att det ska gå att besöka platsen där allt en gång hände. Det betyder att vi har fått göra dagsturer i våra fjäll, tagit båten ut till olika öar, vandrat på stigar genom skog och mark och kämpat uppför branta berg. Människor har ibland hjälpt oss att nå fram till målet och utan deras vänlighet hade det inte blivit någon berättelse, detta eftersom jag ska kunna illustrera varje berättelse med egna bilder. Samtliga bilder i boken är tagna av författaren, utom då annat anges.

Jag vill nämna några namn som har betytt väldigt mycket för denna bok. Min mamma Ingert Rudolfsson och mina två döttrar Elin Penttilä och Agnes Rudolfsson har läst och kritiskt granskat mina texter. Min son Anton Rudolfsson har letat i historiska källor efter personer och platser. Släktforskaren Ann-Katrin Sundelius har hjälpt mig med fakta om personer och även bekräftat att de tillhör en historisk verklighet.

Ett stort tack till alla er som hjälpt mig under mina resor med tillägg till berättelser eller följt oss på stigar så att Darwin och jag har hittat till rätta platser. Darwin måste få en bamsekram eftersom det inte alls hade varit lika roligt och härligt utan hans närhet. När du har läst denna bok kommer du märka att i många berättelser intar Darwin en viktig roll. Jag vill även tacka alla läsare av Darwins resa genom Sverige – del 1, som sporrat och uppmuntrat mig att ge ut del två. Det har varit fantastiskt att veta att så många människor över hela landet har fått följa mig och Darwin på våra resor, och nu får ta del av 65 nya berättelser.

8

Sist vill jag tacka Längmanska kulturfonden som gett mig ekonomisk möjlighet att kunna ge ut denna bok.

Den som vill kan följa i våra fotspår och göra egna upptäcktsfärder till spännande utflyktsmål. Gamla tiders sägner måste få leva vidare och vår gemensamma historia får aldrig glömmas.

Den som besöker skådeplatser för historiska händelser blir oundvikligen påverkad av det förgångna, åtminstone är det fallet med mig. Jag erinrar mig vad som en gång har inträffat på platserna och min syn på dem bestämmes härav: Här har det hänt! Jag får därmed en närhet till historien, som inga dokument kan skänka mig.

Vilhelm Moberg Darwins resa genom Sverige kan börja.

9

1 Emerentia – Dalarna I sydöstra Dalarna ligger det lilla brukssamhället Stjärnsund.

Den lilla bruksidyllen har mest blivit känd för att den berömde uppfinnaren och industrimannen Christopher Polhem bodde och verkade här i många år. Han kallas för den svenska mekanikens fader och här startade han Stjärnsunds Manufakturverk, där man bland annat tillverkade maskiner och pendelur. Nu är det inte om Christopher jag tänker berätta, utan hans dotter Emerentia.

Berättelsen är dramatisk där historisk verklighet blandas med den folktro som var vanlig förr i tiden.

Christopher Polhem hade en elev som hette Emanuel Swedenborg som blev häftigt kär i Emerentia. Hon var bara en ung flicka på 13 år och Emanuel var 15 år äldre, men Emanuel och Christopher kom överens om att flickan och Emanuel skulle gifta sig när hon blev äldre. Ett kontrakt skrevs om detta, något som fick Emerentia att bli hysteriskt arg. Hon blev så förtvivlad över kontraktet att man oroade sig för hennes mentala hälsa. En dag upptäckte Swedenborg att kontraktet var borta och det rådde stor förvirring. Det visade sig att Emerentias bror hade lyckats hitta kontraktet och tillsammans lät de två syskonen det brinna upp i vedspisen. Fader Christopher ville rädda situationen genom att upprätta ett nytt kontrakt, något Swedenborg avstod ifrån.

Han lämnade Stjärnsund med ett heligt löfte om att aldrig mer fundera på giftermål, ett löfte han höll livet ut. Emerentia hade varit hans första och enda kärlek i livet, trots hennes unga ålder. År 1723 var Emerentia 20 år och gifte sig då med en häradshövding från Hedemora. Man hade kunnat tro att berättelsen slutade där, men det intressanta i denna berättelse är det som 10

hände år 1737 då herrgården där Emerentia och hennes häradshövding bodde drabbades av en kraftig brand. En ny herrgård måste anläggas och Emerentia ledde arbetet. En dag stod hon högt uppe på en stege då hon föll handlöst mot marken. Hon blev svårt skadad och tvingades efter detta gå med hjälp av kryckor. Hon hatade kryckorna och uttalade en dag en förbannelse över dessa.

Betydelsen av förbannelsen var att om någon tar kryckorna från herrgården kommer den ännu en gång brinna ned och tjuven kommer drabbas av svåra olyckor. När kryckorna en dag flyttades genom en stöld brann herrgården ned till grunden. Kryckorna som blivit flyttade var det enda som återstod och när de återfanns placerades de för säkerhets skull i ett låst vindsrum i den nya herrgård som uppfördes år 1779. Där har kryckorna stått sedan dess och de har aldrig lämnat herrgården.

I slutet av 1800-talet kom en tapetserare till herrgården för att klä om några möbler. Han kände väl till förbannelsen och kryckornas historia. Han lyckades komma över nyckeln till det lilla rum där kryckorna stått orörda i mer än hundra år. Han tog kryckorna och hoppade omkring med dem och hade väldigt roligt till dess att herrgårdsfrun Betty Nisser avbröt honom. När tapetseraren kom hem upptäckte han att hans fru satt i knät på en man och de kramades kärleksfullt. Tapetseraren gick då och hämtade ett gevär och sköt mannen till döds. Sedan avslutade han sitt liv genom att gå till ett slakthus där han hängde sig i en slaktkrok. För alla i Stjärnsund blev detta en bekräftelse på att Emerentias förbannelse måste tas på allvar.

I mitten av 1930-talet kallades en doktor till herrgården då en av herrgårdsfolket var svårt sjuk. Det var en fin dag med sol och blå himmel. Efter att doktorn hade besökt den sjuke gick han upp på vindsvåningen och lyckades pilla upp låset till rummet med kryckorna. Han tog kryckorna och började gå omkring med dem, allt i syfte att visa alla att man inte ska tro på gamla förbannelser.

Då han sedan skulle lämna herrgården och taxibilen hade kört fram till trappan blev himlen svart och en åskblixt slog ned i ett 11

stort träd precis i närheten av herrgården. Doktorn blev svårt chockad och lovade att aldrig röra kryckorna någon mer gång. I Stjärnsund menade man efter detta att Emerentia återigen gjort sig påmind genom sin förbannelse.

Kryckorna förvaras idag i ett låst vindsutrymme i herrgården och där har de stått sedan 1779, med två avbrott som jag har beskrivit. Nuvarande arrendator Hans Dahlfors tog emot mig och såg till att jag fick möjlighet att ta bilder av kryckorna. Att ta med Darwin in i herrgården tyckte jag var olämpligt, så han fick sitta kvar i husbilen. Hans Dahlfors visade mig uppför trapporna och fram till det omtalade vindsutrymmet där kryckorna förvaras.

Dahlfors berättade att det naturligtvis inte är tänkbart att gå in i det lilla rummet, men däremot fick jag fotografera genom ett litet fönster. I ljuset av en ficklampa kunde jag se en av kryckorna och omedelbart började jag fotografera. Det har aldrig tidigare visats någon bild offentligt på dessa kryckor.

Darwin och jag tog efter detta en lång promenad i den vackra idyllen Stjärnsund. Jag berättade för honom hela historien om Emerentia och hennes kryckor, detta som en övning fram till dess att det är dags att skriva ned berättelsen. Darwin fick veta att min önskan är att kryckorna aldrig någonsin lämnar herrgården. Min lille vän tittade på mig och det såg ut som om han höll med mig i detta. Under vår promenad gick vi förbi det lokala bryggeriet där de bland annat producerar ett öl med namnet Emerentia.

I den lilla bruksidyllen hittar vi Stjärnsunds herrgård.

12

Nuvarande arrendatorn för Stjärnsunds herrgård, Hans Dahlfors, berättar om Emerentias förbannelse.

Bakom det triangelformade fönstret har Emerentias kryckor förvarats sedan år 1779.

En liten ficklampa hjälpte mig att kunna ta denna unika bild. Till höger om rocken kan vi se en av Emerentias kryckor.

13

2 Carl-David Othzén – Hälsingland En mil väster om Gävle ligger Forsbacka och det var vid Skott­ vallen som Carl-David Othzén föddes den 15 juli 1898. Fadern Adolf var bruksarbetare, men kom efter en tid att ta över en arrendegård. Carl-David växte upp som jordbrukarbarn och det var hårt arbete och sparsamhet som kom att forma denne yngling.

Han fick lära sig allt som behövdes för att sköta ett jordbruk och även hur man avverkar skog och kolar milor.

I skolan fick han omdömet att vara mycket flitig och ämnet kristendom var han speciellt intresserad av. Det visade sig att han var dyslektiker, eller ordblind som man sa vid denna tid. Det var inget som hindrade Carl-David från att år 1913 påbörja studier som skulle leda honom till att bli präst inom Svenska kyrkan.

Pappa Adolf tyckte inte om dessa planer, men när en morbror till Carl-David erbjöd att betala alla kostnader kunde studierna börja.

Carl-David kom från ett enkelt hem, medan hans kurs­kamrater tillhörde de rikaste familjerna i landet. Professorerna vid den teologiska fakulteten härskade oinskränkt. Allt kändes väldigt olikt det han var van vid från barndomshemmet i Forsbacka.

Under sin utbildning sökte han sig till den belgiska sjöstaden Antwerpen där han blev assistent inom Svenska kyrkan. Liksom många andra präststuderande fick han arbeta i hamnkvarteren för att locka sjömän till kyrkans andakter. År 1926 blev Carl-David prästvigd och samma dag gifte han sig med en kvinna från Gävle.

Efter en kort tid blev det skilsmässa och Carl-David gifte sig senare med en kvinna från Uppsala. År 1929 fick Carl-David tjänsten som komminister i Annefors-Katrinebergs församling. Till församlingen hörde 14

den lilla hälsingebyn Gruvberget och det var till prästgården i Gruvberget som han och familjen flyttade. Kyrksamheten var låg inom församlingen och Carl-David möttes av människor som inte alls var intresserade av predikningar. Då sökte han istället upp skogsarbetarna där de befann sig långt inne i hälsingeskogarna.

På vintern tog han sina skidor och begav sig iväg till skogskojorna och eftersom han var van vid skogsarbete kunde han hjälpa till om det behövdes. Han var livligt intresserad av jakt och fiske vilket medförde att han ofta mötte sina församlingsbor med geväret på axeln eller fiskespöt i handen. Med tiden blev han mer och mer accepterad och ansågs av alla som en annorlunda, men hjälpsam och god präst.

I sina predikningar började Carl-David tala om behovet av barnbegränsning och att männen måste börja använda kondom.

Vid denna tid var det förbjudet att sälja kondomer, ett förbud som inte upphörde förrän 1938. Han menade att fattigdomen för familjerna skulle bestå om hustrun varje år skulle föda ett nytt barn. Allt fler människor började nu besöka söndagarnas gudstjänster och man ville höra vad Carl-David hade att säga.

Präster runt om i Hälsingland kände tydligen en stor avundsjuka gentemot Gruvbergsprästen eftersom få människor besökte deras egna kyrkor. Man underrättade ärkebiskop Erling Eidem om vilka ogudaktiga predikningar Othzén höll på med.

På försommaren 1945 publicerade Carl-David en debattartikel där han förespråkade sex före äktenskapet. Han menade att det var bra om de unga lärde känna varandra ordentligt i ett så kallat försöksäktenskap. Om man älskade varandra och var förlovade kunde man ha samlag och med hjälp av preventivmedel förhindra att den unga kvinnan blev gravid. Allt detta fick nu landets kyrkliga ledare att ta avstånd från Carl-David. Ärkebiskop Eidem såg nu till att Carl-David aldrig skulle kunna avancera inom Svenska kyrkan och bli kyrkoherde i någon församling. Så blev det också.

Carl-David blev kvar i Gruvberget under hela sin tjänstetid. Strax efter att artikeln publicerats ville Carl-David skiljas från sin andra 15

hustru. Hon sade dock blankt nej. Vid denna tid var det omöjligt att skiljas om den ena parten sade nej. Enda sättet att kringgå detta var om någon av parterna varit otrogen under äktenskapet.

Carl-David intygade under ed att han varit otrogen och det med Elisabet Eriksson från Helgum. Även Elisabet intygade under ed att så var fallet. Efter detta kunde inte kyrkan hindra en skilsmässa, men när paret ville gifta sig i kyrkan sade kyrkans företrädare blankt nej. Detta ledde till att komminister Carl-David och hans Elisabet gifte sig borgerligt.

Gruvbergsprästen hade nu visat att han alltid följde sin övertygelse, vilket betydde att han gick sina egna vägar. När man i byn planerade för en danstillställning fick man klart för sig att det krävdes en ordningsvakt och att denne skulle ha betalt.

Föreningen hade inga pengar och ingen i byn ville åta sig uppdraget. Antagligen hade det gått hett till vid tidigare tillfällen. När allt verkade förgäves meddelade Carl-David att han kunde vara ordningsvakt och göra det gratis. Allt hade varit festligt på kvällen och Carl-David hade aldrig behövt ta i med hårdhandskarna. I lokalpressen började man nu kalla Carl-David för ”Utkastarprästen”.

Efter detta blev Carl-David anmäld till domkapitlet i Uppsala och han fick en kraftfull varning för sitt tilltag att vara ordningsvakt och uppmuntra ungdomen att dansa.

Efter en italiensk förlaga kallade man nu Carl-David för ”don Camillo” och han blev tack vare alla tidningsartiklar en rikskändis. I Stockholm fanns vid denna tid ett danspalats med namnet Nalen. Ägaren hette Topsy Lindblom och han började nu intressera sig för denne ”don Camillo”. Carl-David bjöds in att besöka Nalen och tala till det hundratal ungdomar som om kvällarna besökte danspalatset. Topsy presenterade Carl-David inför alla dansintresserade ungdomar och dessa hade aldrig varit med om något liknande. Carl-Davids tal gick under rubriken ”Är det syndigt att dansa?” och ungdomarna förväntade sig nog att svaret på frågan skulle vara ja. Ungdomarna fick istället höra en 16

präst som ansåg att det är både nyttigt och nödvändigt att dansa.

Det är ett bra sätt att träffa nya bekantskaper och så får man även motion. När han därefter berättade om sin syn på samlag innan äktenskapet lyssnade alla med stort intresse. I tidningarna kallade man nu Carl-David för ”Nalenprästen”. Topsy Lindblom var efter detta nöjd eftersom Nalen ständigt varit attackerad från kristna företrädare. ”Det är syndigt att dansa” var budskapet från kyrkan.

Nu kunde Topsy visa upp en präst som tyckte att det var både nyttigt och till glädje att dansa.

Carl-David som var väluppfostrad ville naturligtvis bjuda tillbaka. Topsy Lindblom fick därför ordna flera bussar åt alla de ungdomar som nu ville besöka den lilla kyrkan i Gruvberget.

Efter en lång färd till Hälsingland hälsade Carl-David alla ungdomar välkomna och höll en sedvanlig predikan. Det måste ha varit sevärt och intressant att lyssna på alla dessa ungdomar som med Stockholmsdialekt tågade in i den lilla bykyrkan mitt i Finnmarken. Intresset för Carl-David var så stort att bykyrkan alltid var mer än överfull vid söndagarnas gudstjänster. Ärkebiskopen och präster runt om i Hälsingland tog avstånd ifrån det mesta Othzén predikat. Den fråga alla dessa höga herrar nog ställde sig var hur det kunde komma sig att det alltid var fullsatt i Gruvbergets kyrka. När Carl-David sedan sökte en kyrkoherdetjänst inom Bollnäs församling fick han omedelbart avslag. Han blev istället kvar i Gruvberget och var lika populär ända fram till sin pensionering år 1967. Han kunde ibland inför de närmaste berätta att det varit ledsamt för honom på det sätt han behandlats av Svenska kyrkan. Det hade inte varit roligt de gånger han blev anmäld till domkapitlet eller då han stoppats i sin fortsatta karriär. Ibland påminde han de som lyssnade om de kollegor som i hans ungdom ständigt besökte Paris och Antwerpens bordeller och som senare gjorde lysande karriärer inom kyrkan.

I Carl-Davids tredje äktenskap föddes en liten dotter med namnet Karin. Darwin och jag, samt min dotter Agnes, hade 17

stämt träff med Karin vid prästgården i Gruvberget. Vi blev väl mottagna och det var väldigt intressant att få besöka kyrkan och prästgården. Man har sett till att det mesta i prästgården ser ut som på Carl-Davids tid. Jag tog bilder på Karin då hon lade fina blommor vid sina föräldrars grav. Sedan fick jag gå runt i prästgården och titta in i Carl-Davids arbetsrum där han brukade skriva sina predikotexter. Karin hade tagit med sig familjealbumet så att jag kunde fotografera de bilder jag vill ha. Sedan blev det fika med hembakade godsaker. Det var mycket givande att lyssna till Karins berättelser om sin pappa och hur det var att växa upp i Gruvberget med en pappa som var rikskändis. Jag fick höra de mest fantastiska berättelser om hur hennes pappa på olika sätt hjälpte många församlingsbor. Han lånade ut pengar till de som kommit i kris, han skjutsade många gånger en cancersjuk kvinna till Uppsala för behandling. Det enda badkar som fanns i byn var i prästgården. Ditt fick alla skolbarn gå för att tvaga sig i varmt vatten. Även vuxna var välkomna att få njuta av det unika badkaret.

Karin menade att det var tur att hennes pappa inte fick kyrkoherdetjänsten i Bollnäs. Hur skulle hans liv ha blivit utan möjligheten till jakt och fiske? För Carl-David var naturlivet så viktigt att han aldrig hade kunnat trivas i en stad. Hur skulle hans liv ha blivit utan sin nära och unika relation han hade med församlingsborna?

Innan vi skiljdes sa Karin att hennes pappa var före sin tid.

Det var därför det blev all denna uppståndelse kring det han sade och gjorde.

Gruvbergets kyrka.

18

Carl-David Othzén.

Carl-David och sonen Bo har haft god

Bild från privat arkiv.

fiskelycka. Bild från privat arkiv.

Dotter Karin tillsammans med sin mamma Elisabet och pappa Carl-David.

Bild från privat arkiv.

Karin har lagt blommor vid sina föräldrars grav.

19

Bo Rudolfsson har tagit med sig sin golden retriever Darwin på en spännande och dramatisk resa med strandhugg i Sveriges alla 25 landskap Darwins resa genom Sverige – del 1 innehöll 65 berättelser och lika många finns i del två. Det är med allmogens ögon författaren beskriver olika människoöden och fantasikittlande sägner om människors relationer till jättar, troll och andra väsen. Darwin är med genom hela boken. Husse förklarar och berättar så att Darwin ska förstå och därför är språket lättsamt och lättillgängligt.

Vi får möta kvinnor som drabbades av häxprocesserna under 1600- och 1700-talen. Ibland beskrivs människor för deras godhets skull, ibland för deras grymhet. Författaren har en tydlig dramaturgisk idé i sitt berättande och låter ofta läsaren mötas av överraskning och förvåning i slutet av berättelserna.

Då Darwins resa genom Sverige – del 1 utkom blev boken uppskattad av många som är intresserade av svensk historia och sägner. Husbilsägare fick en reseguide till nya och intressanta resmål och lärare kunde använda boken i sin undervisning för att ge elever nya perspektiv på svensk historia och gamla tiders folktro. I del två får vi fortsätta att följa Darwin på en lärorik resa genom Sverige. *** Bo Rudolfsson har arbetat som lärare inom grundskola, gymnasium och vuxenutbildning.

Det var i Gävle och Ockelbo han i 38 år undervisade i bland annat historia och religionskunskap. Dagen då pensionärslivet gjorde entré gavs möjlighet att förverkliga drömmen om att skriva böcker om sådant som varit ett stort livsintresse.

www.vistoforlag.se