När själen drunknar HELEN WEDHAM
1
När själen drunknar
När själen drunknar Utgiven av Visto förlag, Lerum, 2020 www.vistoforlag.se | info@vistoforlag.se © Helen Wedham Omslag: Mattias Norén, Visto förlag Grafisk form och sättning: Ulrika Slottner, Visto förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2020 ISBN: 978-91-7885-220-8
Printed matter 3041 0971
BEL
NOR DI
N SWA ECO
LA
C
När själen drunknar HELEN WEDHAM
Till min älskade make som stütt vid min sida i decennier.
Förord Beskrivning av min tanke I mitt arbete som klinisk psykolog har jag träffat många människor som har hamnat i utmattning av olika grader. När jag har tänkt på alla dessa livsöden, och vilken rik skatt av förtroenden jag har fått, landar jag i slutsatsen att jag inte bara kan bli sittande med detta i tystnad. Jag vill ge möjlighet till att skapa frukt utifrån allt som jag har fått tillgång till. Slutsatsen kommer också utav att jag har sett en stor utveckling komma till stånd hos dessa personer. Därav sätter jag ihop vitt skilda berättelser på ett högre plan och drar mina egna slutsatser. Detta är en bok med ett konkret anslag för den som befinner sig mitt i svårigheterna, eller för den som är närstående. Därav är boken enkel och kort. Boken ska vara lättläst för den som upplever att tanken har gått i bitar. Resultatet blir min syn på utbrändhet och dess lösning sammanställt från olika människoöden som jag hoppas
9
kommer att kunna så några frön av insikter hos någon som är drabbad av egen, eller närståendes, utmattning. Jag kommer inte att återberätta dessa öden utan jag sammanställer, på eget bevåg, mina slutsatser om: •
vilka faktorer som skapar svårartad utmattning
•
vilka drag som är gemensamma i problematiken och framträder hos den enskilde
•
vilka som kan vara läkande faktorer
•
vad den enskilde kan göra själv.
10
Varför? Jag har skrivit denna bok för den person som precis har drabbats eller står inför att söka hjälp, eller som står i kö för behandling. Jag tror att det är få människor som klarar av att vända ett syndrom på egen hand. Man behöver få tala om de situationer och den historia som har lett fram till den sammansatta knuten. Detta behöver man göra i en förtrolig samtalsrelation, enligt min mening, och det finns inga möjligheter att denna bok kan göra anspråk på att bota en sjukdom. För att åskådliggöra vägarna till tillfrisknande och återhämtning ger jag i varje avsnitt en övning för begrundan. Med anledning av att det oftast saknas utrymme hos den drabbade för kultur, som skapar kreativitet och eftertanke, finns också lyrik från mitt eget skapande med i boken, detta som inspiration för att komma åt källor av skapande hos den enskilde. Den egna kreativiteten är avgörande i tillfrisknandet. Jag har sett människor återhämta sig och kunna återgå i sysselsättning efter vårt psykoterapeutiska samarbete.
11
Jag utlovar möjligheter till ett bättre liv än det man hade före insjuknandet för den som ingår ett psykoterapeutiskt samarbete. Jag vill inte att den sjuke ska återgå till sitt normala fungerande: jag ser ett än bättre liv framöver!
12
Återhämtningens betydelse Hur man hamnar ur kurs Alla människor blir uttröttade, det ligger ingen fara i detta. Det är återhämtning som är den springande punkten. Når man återhämtning varje eller varannan dag är det ingen skada skedd. Men det är återhämtningen man har ruckat på när man hamnar i en långvarig utmattning. Det finns ingen särskild människotyp som hamnar i problemet, annat än att man måste vara strävsam och ha hög arbetsmoral. Psykopater och antisociala människor drabbas inte av denna åkomma. Det finns inte heller någon särskild arbetsplats som kan beskrivas som orsakande utmattningssyndrom. Vi kan dock gissa oss till att yrken som är människovårdande drabbas hårdast, i vården drabbas människor av utmattningssyndrom – men i andra branscher kanske man dör av hjärtinfarkt? Enligt vad patienterna berättar, är det alltså alltid en kombination av yrkesmässiga/sociala krav och särskilda personlighetsdrag som bidrar till utmattningssyn-
13
drom. Om man är i ett jobb som kräver orimligheter av en person, och inte detta går att förändra, då flyttar den som har möjlighet på sig. Den som själv inte kan byta jobb blir fast och riskerar att drabbas av utmattningssyndrom. Självfallet är även jag medveten om det hårda samhällsklimatet och jag önskar att alla människor bidrar demokratiskt till att vi ska skapa en bättre värld för våra barn – min väg till detta går genom att stärka individen i dess självaktning och ansvarstagande. Det kan aldrig vara etisk stress i sig som skapar utmattning, men i en kultur som göder, institutionaliserar och systematiserar kontaktlöshet – där skapas utmattning och utarmning av människornas själsliga förmågor.
14
Min andning rivs itu Jag gungar, gungar, gungar ... Nu är jag framme vid väggen, nu är jag en bit ifrån, framme vid väggen, en bit ifrån, framme vid, en bit ifrån ... Undrar du: ”Varför?” ... Jag vet ju var jag befinner mig och vart jag är på väg; Nu framme vid väggen, nu en bit ifrån ... Jag kan stå still och stampa med nakna fötter om du hellre vill det! Det kommer inte heller att föra oljud, Annat än i ditt huvud. Höger, vänster, höger, vänster ... I mitt huvud
15
Gemensam fråga När kompassen visat fel ”Är jag värd att älska utifrån den jag är?” Om jag i psykiatrin skulle ställa frågan, om min patient någon gång under sin barndom fått höra eller uppleva sig älskad, får jag ett överraskat nej till svar. Ingen har givit uttryck för detta i patientens uppväxt och patienten är ofta så svältfödd på kärlek att denne knappt förstår att det skulle vara en möjlighet att vara älskad. Exempelvis har man varit fosterhemsplacerad eller så har man fått veta att man borde ha aborterats. För att bevisa sig värdig har man arbetat och ställt upp likt Askungen. Ibland löper dessa trådar tillbaka i tiden och patienten uttrycker ett lidande som nedärvts i generationer, även om det aldrig talats högt om sorgerna. Då är det inte lika säkert att det är man själv som bär på frågan utan man kanske har plockat upp den från en förälder. Ställer man frågan till patienten på vårdcentralen, angående om man har upplevt sig älskad som barn, kan man få svaret att det var en villkorad kärlek. När man presterade något bra kunde man få en klapp på axeln. Föräldrarna har exempelvis varit högpresterande och
16
man förväntas, uttalat eller underförstått, att klara motsvarande själv, allt annat är en besvikelse. Någon tredje har uppfattat sig utbytbar som son eller dotter. Det finns också varianter där man som barn, känt ett outtalat krav, i att välja den rätta vägen, för att vinna den gränslösa kärleken – alltså återigen ett villkor att uppfylla. Detta kan många vuxna med en strängt religiös uppväxt vittna om. Häri drar jag slutsatsen att hela problemet ligger! Om man löser denna fråga, eller åtminstone gör ett försök att agera därefter, då löser sig allt det andra också. Men hur vinner man då detta obeskrivliga värde i vuxen ålder, något som är andra givet sedan barnsben? Självkänslan är vid en sådan livshållning sviktande och grundad på prestation. Man hoppas att prestationerna ska öka självkänslan, men får bara som resultat att prestationerna aldrig uppfyller kraven och misslyckanden läggs som tunga stenar till misstanken, eller vetskapen, om att man inte duger. Denna spiral kommer aldrig att lyckas få upp en bristande självrespekt. Det projektet är dödfött och om jag inte fattar det kommer jag att krascha! Eftersom man har så lätt för att uppfatta sig själv som otillräcklig håller man upp en standard där man måste prestera bättre än alla andra. ”'Good enough' gäller för alla andra men inte för mig!” För vissa kommer detta ur att man faktiskt tycker att man lyckades bättre än alla andra då man var frisk och man vill
17
behålla denna nivå istället för att behöva sjunka till nivån för gemene man. För andra är prestationen en skuld gentemot existensen som man måste betala igen, såsom från exemplet ovan att man fått höra att man aldrig skulle ha fötts. Möjligheten till förändring hänger självklart ihop med att börja acceptera, och sedermera älska, sig själv. Denna upprättelse kommer genom sorg och försoning, återigen något att tala om i en förtrolig behandlingsrelation. ”Vad kan jag då göra på egen hand?” Acceptera att du är en människa som alla andra. Du är varken mer eller mindre människa än någon annan. ”Älska din nästa - SÅSOM DIG SJÄLV”. För varför är inte du en människa att respektera? Detta är inte ett påbud ur en självupptagen hållning utan handlar om värme och vördnad inför livet.
18
Tankeövning: ”Hur skulle en människa som har självrespekt välja att göra?” ”Om jag tyckte om mig själv, hur skulle jag agera då?”
19
Som klinisk psykolog har jag träffat många människor som har hamnat i utmattning av olika grad. Jag vill ge möjlighet till att skapa frukt utifrån allt som jag har haft ynnesten att få ta del av. Boken är tänkt för den som är utmattad och därav är den kort och lättläst. Den fattar tag i de delar av människans existens som vårt samhälle har så lätt att missa – att fröet behöver lämnas i stillhet och mörker för att gro. Skapandet måste få finna sin väg hos varje människa och som inspiration för detta finns mina egna dikter med i boken. Den som inte orkar annat kan starta i lyriken, den som inte ser vitsen i ordlekarna kan lämna dem därhän! // Helen Wedham ”Boken fångar något som annan litteratur inom området saknar.” A.A., psykolog och specialist i klinisk psykologi ”Denna bok har ett allmänmänskligt och varmt tilltal. Jag kommer rekommendera den till både kollegor och patienter!” J.N., psykolog i primärvården ”Denna bok ger så mycket hopp. Tanken lyfter, kroppen flyter, våga ’bara vara’, ta ut en ny kurs: Läs boken!” K.H.K., psykolog i psykiatrin ”Boken ger begreppen självkunskap och sanning en kroppslig dimension som ofta förbises i vårt samhälle, men som var och en behöver ta hänsyn till – utan kropp, inget liv!” R.M. S., psykoterapeut ISBN 978-91-7885-220-8
www.vistoforlag.se
9 789178 852208