Per Persson och Arne Wahlström
Stora Harrträsket
En samling texter från Pelles Fiske www.pelles-fiske.se
© Per Persson & Arne Wahlström 2020 Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 978-91-7851-860-0
Stora Harrträsket Text: Arne Wahlström Foto: Arne Wahlström & Per Persson Fiskeår: 1999 Det var tidig augusti 1999. Kvällen hade börjat övergå till natt när vi parkerade bilen ett hundratal meter från det Stora Harrträskets strand. Nere vid sjökanten – ett fåtal meter från vattenlinjen – låg den lilla stugan “Siken”, som den närmaste veckan skulle vara vår bostad. Läget var fantastiskt och utsikten över sjön fick fiskenerverna att sättas i dallring. Efter att packningen ställts in i huset satte vi oss ned vid eldstaden, drack ett glas vin, tände en pipa rök och försjönk in i den norrländska stillheten.
Stora harrträsket ligger några mil från Sorsele. Sjön är förhållandevis stor och rymmer ett väl tilltaget harrbestånd. Ute i djupet simmar grov öring och i de vassbeklädda vikarna hittar man gäddor av respektabel storlek. Kort sagt bjuder vattnet på ett varierande och intressant fiske. Hyr man stuga får man dessutom tillgång till båt, vilket är en förutsättning för ett givande fiske i sjön. I den här artikeln skall jag berätta om några av de episoder och företeelser som vi upplevde vid harrträsket och dess omgivningar. Artikeln handlar inte om stora fångster, höga vikter eller skrikande rullar. Sådana artiklar översköljs man ändå av i fiskepressen och förmodligen är många meter av den utdragna backingen rena påhitt. Vi hade lite otur vid vår vistelse i området. Vädret var inte det bästa; nätterna var kalla och dagarnas värme var inte tillräcklig för att sätta fart på insektslivet. Vi fann därför snart att harrtrolling var den mest givande och roligaste metoden för fisket under dagtid. Små spinnare och upphängarflugor fick flitigt tjänstgöra som middagsleverantörer på revens andra sida. Både Pelle och jag är egentligen inbitna flugfiskare – i vart fall när fisket är inriktat på ädelfisk. Ett litet nederlag var det därför att ägna sig åt trolling, men vad gör man när förhållandena inte lämpar sig för ordinärt flugfiske?
Spindlar – nej tack! Efter en tids fiske noterade vi att åtta av tio fiskar tog på samma spö, vilket var märkligt eftersom båda spöna var apterade med varsin femgrams Panterspinnare och 0,20lina. Efter en tids funderande stod det hela plötsligt klart för oss. Egentligen var det inte något konstigt alls – HARREN GILLAR INTE SPINDLAR. Den som fiskar med drag kan välja att fiska med multirulle, d.v.s. riktig rulle eller med spindel. Multirullen är liten, kompakt och elegant. Den ger en fantastisk kontroll vid kast och drillning och är en njutning för fiskaren. Spindeln hänger och slänger under spöhantaget. Den ger ett osymmetriskt intryck och dess tentakler stå ut åt alla håll. Vid invevning snurrar bygeln och rullen ser ut som äldre tiders handvevade gräddvispar. Hur harren kunde veta på vilket spö det satt en spindel begriper inte jag, men den ojämna huggfördelningen mellan utrustningarna visar att den visste. Efter ett par dagar ersattes spindelspöet med ett flugspö varefter fördelningen av hugg jämnades ut. Kungs-, Drottnings- och Knektstenarna Särskilda minnen är förknippade med ett antal grynnor som lömskt dolde sig under vattenytan. Kungsstenarna låg nära stranden där båten förtöjdes. Stenarna var ett obehagligt gissel vid in och utfärd med båten, men en källa till spänning på kvällarna när harren började vaka omkring dem. I allmänhet ställde stenarna till mest problem vid färden in mot land. Den enkla förklaringen till detta förhållande var att det då som oftast var slut i den medhavda petflaskan med gro.., läsk menar jag, vilket naturligtvis medförde att vi hade bråttom in till land för att fylla på.
Drottningsstenen, denna ljuvliga grynna, är endast förknippad med positiva upplevelser. Vi hade lärt oss att trollingen skulle bedrivas i form av en ellips runt två öar som var belägna på ett par hundra meters avstånd från varandra. Öarna låg rakt utanför stugan och det var lätt att ta sig dit. Varje varv runt öarna hade heta och svala stråk.
När vi närmade oss den mindre av öarna brukade vår ankomst alltid signaleras med ett lättare drag någon av linorna. Här fanns inte harr av något större format, men väl respektabla portionsfiskar. Ankomsten till den större ön, som låg längre från stranden och där vattnet var djupare, möttes inte alltid av samma tydliga signal. I vart fall inte under de första dagarna. Sen hittade vi Drottningsstenen...
Drottningsstenen låg något tjugotal meter från öns strandsida. Runt stenen kunde botten skönjas under klart väder på dagen, men det var ändå förhållandevis djupt. Första gången vi passerade stenen höll det på att sluta olyckligt. Fisket hade gått trögt och jag rodde båten med ryggen mot fören utan att reflektera över att det kunde finnas något grund i färdvägen. Per satt med ett spö i varje hand försjunken i tankar och måttligt intresserad av vad som fanns framför båten. Plötsligt tittade han upp och skrek till “SE UPP FÖR DROTTNINGSSTENEN!”. En snabb manöver med årorna räddade oss sannolikt från en simtur vid det tillfället. Vi hade inte mer än hunnit passera stenen innan det stramade till i det ena spöet. Det var inte spöet med spindel som stramade, men det behöver väl knappast nämnas. En stund senare kunde en riktigt fin norrländsk sjö-harr – förträfflig till gravning – läggas på båtens botten. Drottningsstenen hade presenterat sig. Till stor del levde vi de följande dagarna på harr från djuphålorna runt Drottningsstenen. Framför allt var det när eftermiddagssolen intog en något lägre position som harrarna av det finare formatet gav sig till känna vid stenen. Sådana harrar fick vi inte på andra ställen i sjön. Kommer du till Harrträsket skall du pröva Drottningsstenen.
Fiskehistorier från Stora Harrträsket, under en period kanske ett av Sveriges bästa harrvatten, med omnejd. Läs författarnas, emellanåt dråpliga, reseberättelser till ett vatten som när det var som allra bäst var så trevligt som ett fiskevatten kan vara!
Vi tackar Harran, Räven, Spindeln, Skarven, Lommen, Splitten, Stor-Tobban, Classe och Nicke - utan er hade vi inte haft något att berätta!
www.bod.se