9789178250967

SOFIE BERTHET

När kören ska sjunga på en marknad och Elin blir sjuk, får Agnes sjunga solo.

Vad ska Elin tycka om det?

Sjunga solo

– Jag fattar inte, säger Elin. Jag har känt dig nästan hela livet, och jag visste inte att du kan sjunga.

– Det visste inte jag heller! säger jag.

Sofie Berthet

Agnes säger ja till att sjunga i kören.

Mest för att få slut på Elins tjat.

Det är roligare än vad hon trodde och det låter bra när hon sjunger.

solo – en möjlighet för alla

Nypon förlag

Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Sjunga solo Omslag: Louise Bååth © 2019 Sofie Berthet och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 14 Lättlästnivå: Från 12 år ISBN 978-91-7825-096-7 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

SOFIE BERTHET

solo Nypon fรถrlag

1 Jag sitter på golvet i korridoren och ritar ett ansikte i mitt block.

Jag suddar en linje med ena tummen.

– Du kan väl hänga med? säger Elin.

– Nej, säger jag utan att titta upp från pappret.

– Snälla Agnes, säger hon.

– Jag vill inte, säger jag.

– Men du måste prova, tjatar Elin. Du kommer att gilla det.

Jag suckar.

Elin har varit lika envis sedan vi var små.

5

Hon är expert på att tjata tills hon får som hon vill.

Trots att vi går på högstadiet nu är det oftast hon som bestämmer.

Ibland är det lättast att hålla med henne eller göra som hon vill.

Men inte den här gången.

– Det är inget för mig, säger jag och stryker undan håret som faller ner i mitt ansikte.

Jag fortsätter att rita.

– Var inte så mesig, säger Elin.

Jag bryr mig inte om att hon försöker psyka mig. Hon har tjatat i flera veckor, men jag tänker inte gå med i kören.

– Det är så kul, säger hon.

– Tycker du, ja, muttrar jag.

6

– Alla tycker det.

– Kul för er, säger jag.

– Men! ropar hon och hoppar upp på fötter.

Jag sitter kvar med ryggen mot våra skåp.

Det stora fönstret mitt emot oss släpper in massor av ljus. Jag tycker om att sitta här och rita när vi har rast.

Elin ställer sig framför mig och sträcker fram händerna mot mig.

– Du är för blyg, säger hon.

Jag tittar upp på henne.

Hon är alltid full av energi, min bästis Elin. Hon spelar fotboll och sjunger i kören. Hon tycker om att vara i centrum.

7

Jag är precis tvärtom.

Jag tycker om att rita och måla.

Och att sitta och lyssna på vad andra pratar om. Jag tycker om att kolla på film också.

Det är ganska konstigt att vi är vänner. Vi är väldigt olika. Men vi har varit bästisar ända sedan dagis.

Elin försöker ta tag i mina händer för att dra mig upp på fötter.

– Jag vet att du vill. Jag vet att du kan, sjunger hon högt.

– Tyst, säger jag och ser mig om.

Flera andra i klassen står vid skåpen och väntar på nästa lektion.

Det här är pinsamt.

8

– Snälla, snälla, snälla, fortsätter hon sjunga.

Hennes röst är gäll och inte så fin som den brukar vara när hon sjunger. Hon gör det här för att reta mig.

Några tjejer vänder sig om och tittar på oss.

Elin dansar runt mig och jag reser mig upp.

– Okej då, jag följer väl med, säger jag. Men bara en gång.

Jag ångrar mig så fort jag har sagt det. Ändå vet jag att jag kommer att göra det. För Elins skull. Hon har vunnit igen.

Elin ger mig en stor kram.

9