M ALI N E R I KSSO N
MO D I G M E D D I G
– en möjlighet för alla
M A LI N E R I K SS O N
Neda drömmer om att galoppera, snabbt, så att vinden drar i håret. Men hon vågar inte. Så lär hon känna Pim. Pim är inte lik någon på ridskolan. Kanske kan hon hjälpa Neda att våga?
S STALL PIM
Modig med dig
Nypon förlag
Nypon förlag – en möjlighet för alla info@nyponforlag.se www.nyponforlag.se Titel: Modig med dig Författare: Malin Eriksson Omslag: Lisa Zachrisson © 2019 Malin Eriksson och Nypon förlag AB Första upplagan 2019 Lix: 13 Lättlästnivå: Från 9 år. ISBN 978-91-7825-086-8 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
S STALL PIM
Modig med dig M A LI N E R I KSSO N
Nypon fรถrlag
Till Anna, fรถr att du gรถr mig modigare.
1
Åh, jag vill galoppera. Rida snabbt så vinden drar i håret. Men när vi ska galoppera på ridskolan blir jag rädd. Allt inom mig skriker: Nej, jag vågar inte! Så jag står bredvid och tittar på när de andra galopperar. Alla vågar utom jag. Jag var sjuk när de andra började galoppera. Jag missade några lektioner, och när jag kom tillbaka hade alla lärt sig det. 3
I dag ska jag galoppera, tänker jag när jag cyklar till ridskolan. Men när jag kommer fram är jag inte lika säker. Jag får rida Storm. Han har långa ben och smal hals. Jag känner mig liten bredvid honom när jag lägger på sadeln. Solen skiner och vi rider ute. Vår ridlärare Kalle säger vad vi ska göra. Då rider Pim förbi. Hon bor på en gård en bit från ridskolan. Pim har en egen häst. Den har lång och trasslig man. Pims kläder är slitna. De andra på ridskolan är taskiga mot henne. De säger att hon har fula kläder och att hon är slarvig. 4
Men jag tror bara att de är avundsjuka på att hon har en egen häst. Pim rider in i skogen. Jag undrar hur det känns att rida i skogen själv. Det är nog fint. – Dags för galopp! säger Kalle. Då glömmer jag Pim.
5
2
Jag vågar inte galoppera. Det går inte. Allt mod försvinner. – Jag vill inte! säger jag. – Prova, säger Kalle. Du kommer att klara det! Jag skakar på huvudet. – Okej, kom hit då, suckar han. Det känns som om alla tittar på mig när jag lämnar spåret. Det gör ont i magen och jag får tårar i ögonen. Jag får stå i mitten av banan, bredvid Kalle, och titta på. 6
Jag känner mig så feg. Alla andra galopperar. Hästarnas hovar slår mot marken och svansarna fladdrar. Efter lektionen pratar Kalle med mig. – Neda, varför vill du inte galoppera? frågar han. – Jag kan inte, svarar jag. Kalle skakar på huvudet. – Jag vet att du kan! säger han. Vad är du rädd för? Jag svarar inte. Jag vet ju inte vad jag är rädd för. – Du var sjuk när de andra lärde sig galoppera. Det är nog därför du inte vågar. Det blir bäst om du byter till en grupp som inte har börjat galoppera. 7
Nej! Jag vill inte rida med nybörjare! – Jag ska galoppera nästa gång, säger jag snabbt. – Säkert? säger Kalle. – Ja, svarar jag. – Då får du en chans till, säger han. Den sista! Det ser inte ut som om han tror att jag ska klara det. När jag cyklar hem är jag ledsen. Jag vill inte rida med nybörjare. Men hur ska jag göra för att våga galoppera? Då hör jag ljudet av hovar mot marken. Jag vänder mig om. Där kommer Pims häst! Den galopperar rakt mot mig. 8
Men var 채r Pim? Hon sitter inte p책 h채stens rygg l채ngre.
9