9789177413691

Johanna Jozic

Céline Nordenhed

Sandra Vidic Arvidsson

Dokumentation

vid stödinsatser i undervisningen

Johanna Jozic

Céline Nordenhed

Sandra Vidic Arvidsson

Dokumentation

vid stödinsatser i undervisningen

© 2023 Författarna och Gothia Kompetens AB

ISBN 978-91-7741-369-1

Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Kompetens AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Redaktör: Erika Larsson

Omslag: Anna Hild

Grafisk form: Anna Hild

Mönster omslag och inlaga: Shutterstock/Romanova Ekaterina

Illustrationer: Anna Hild

Första upplagan, första tryckningen

Tryck: ADverts, Lettland 2023

Gothia Kompetens Box 22543, 104 22 Stockholm

Kundservice 08-462 26 70

info@gothiakompetens.se

www.gothiakompetens.se

Gothia Kompetens – kompetensutveckling och kunskapsförmedling för och av oss som jobbar med förskola, skola, vård och omsorg. Tillsammans utvecklar vi både verksamheter och människorna i dem. Verksamhetsnära kompetensutveckling – för en bättre dag på jobbet.

Genom att återvinna denna bok bidrar du till papprets kretslopp. Lägg boken i pappersinsamlingen så blir det till nya böcker.

Vi som skrivit

Johanna Jozic

Jag började arbeta i skolans värld direkt efter gymnasiet som lärarvikarie på sfi. Snabbt insåg jag att skolan var en fantastisk plats. Jag utbildade mig till grundskollärare för årskurs 4–9 i svenska, svenska som andraspråk och engelska och har arbetat på både mellanstadiet och högstadiet under flera år. Senare utbildade jag mig till rektor och har idag arbetat som skolledare i åtta års tid. Att hitta lösningar för de elever som inte riktigt passar in i skolans mallar har varit min främsta drivkraft under hela mitt arbetsliv och jag har en stark tro på individens inneboende vilja att lyckas. Jag grundar allt mitt arbete på trygga, stabila relationer; en förutsättning för framgång.

Céline Nordenhed

Jag utbildade mig till lärare mot yngre åldrar under tidigt 2000-tal efter att ha arbetat några år inom grundskolans fritidshem. Efter flera år som lärare och förskollärare utbildade jag mig till specialpedagog. Därefter har jag både arbetat som specialist och chef på olika nivåer inom förskola och skola. I detta arbete har jag handlett inom pedagogiska frågor och föreläst om bland annat trauma, lågaffektivt bemötande, elevhälsodokumentation, grupprocesser och ledarskap för lärare.

Min ständiga drivkraft i yrkeslivet har varit att göra skillnad för barn och unga. Elevers hälsa och välbefinnande har varit mitt huvudfokus eftersom det är tätt sammankopplat med både lärande och utveckling. På så sätt har jag alltid varit särskilt intresserad av goda relationer, hälsofrämjande insatser och gruppers sociala klimat. Ett annat område jag arbetat mycket med är att upprätta hållbara system för dokumentation i förskola och skola. Där har mitt mål varit att hitta strukturer och dokument som sparar tid och är begripliga för alla.

Sandra Vidic Arvidsson

Direkt efter gymnasiet utbildade jag mig till grundskollärare för årskurs 1–7 i svenska, svenska som andraspråk, samhällsorienterande ämnen och engelska. Mina femton år som lärare har gett mig en gedigen erfarenhet av läraryrket. Att arbeta i skolan

är ett stort och viktigt ansvar och som lärare anser jag att jag kan göra stor skillnad och påverka eleverna och deras framtid.

Jag strävar alltid efter att se alla elever och lyfta deras styrkor så att vi tillsammans kommer så långt som möjligt.

Inledning

Alla elever har rätt till en likvärdig utbildning, med ledning och stimulans utifrån individuella förutsättningar. Inte bara ska utbildningen hålla en god kvalitet, den ska även verka kompensatoriskt och sträva efter att uppväga skillnader mellan elevers olika förmågor och behov (1 kap. 4 § skollagen, SFS 2010:800). Eftersom elevers lärande och hälsa går hand i hand blir elevhälsa något som rör all pedagogisk personal på skolan på ett eller annat sätt. Därmed blir även den dokumentation som rör elevhälsa något som de flesta lärare möter i sitt arbete och då särskilt de dokument som rör extra anpassningar och särskilt stöd. Samtidigt finns det idag en frustration hos lärare och annan skolpersonal över det växande arbetet med dokumentation och administration. Situationen beskrivs inte sällan som ohanterbar och som att lärare inte hinner med sitt kärnuppdrag – att undervisa. Som ett stöd i elevdokumentation finns idag tydligt material hos bland annat Skolverket och Specialpedagogiska skolmyndigheten. Trots detta kan det vara svårt att i enskilda fall veta vad vi är ålagda att göra, vad innehållet i dokumentationen exakt ska bestå av, i vilken ordning dokumentation ska göras och hur vi ska formulera oss. Att det går att tolka styrdokument och information från myndigheter på olika sätt har också gjort att hanteringen och innehållet i elevdokumentationen skiljer

sig åt mellan skolor, och det finns därmed en risk för bristande likvärdighet och rättssäkerhet. Detta får i sin tur konsekvenser

för den undervisning elever får i praktiken. En stor utmaning för många lärare och specialpedagoger är också formuleringarna i dokumentationen, det vill säga hur vi uttrycker oss. Den här boken är tänkt som ett stöd för att underlätta i skolans elevdokumentation. Den är främst riktad mot dig som arbetar som lärare, skolledare eller inom elevhälsan i någon av de skolformer som berörs av skollagens reglering av extra anpassningar och särskilt stöd. I den här boken berör vi elevdokumentation i allmänhet, men fokuserar särskilt på sådan dokumentation som främst är kopplad till specialpedagogiskt perspektiv, det vill säga extra anpassningar och särskilt stöd. Vi har valt att fokusera på den här typen av dokumentation då lärare generellt lägger mycket tid på den. Vi vill helt enkelt bidra till en effektivisering av den tid som är kopplad till specialpedagogisk dokumentation. Syftet är att förmedla konkreta arbetssätt och textformuleringar i det löpande arbetet med kartläggningar, utredningar och åtgärdsprogram. Tanken är att boken ska vara ett stöd i att dokumentera mer effektivt, samtidigt som du kan vara säker på att dokumentationen sker enligt nationella styrdokument och är juridiskt hållbar. Bokens mål är att överskådligt och lättbegripligt beskriva vad som faktiskt behöver dokumenteras, i vilken ordning det bör ske, hur dokumentationen bör formuleras och varför de olika delarna av skolans elevdokumentation behövs. Boken kan användas som en uppslagsbok där du dyker in i valda delar och snabbt får stöd i det löpande arbetet kring elevdokumentation. Framförallt får du ett reellt stöd i praktiken då boken innehåller färdiga mallar och förslag på dokumentationsrutiner, liksom förslag på textformuleringar. Vi kallar dessa frastexter och tanken är att dessa ska kunna användas vid alla former av elevdokumentation. Denna

bok kan därmed underlätta i en av de svåraste delarna av dokumentation: textformuleringar.

För att tydliggöra sambandet mellan elevdokumentation och skolors praktiska arbete får du genom hela boken följa en fiktiv skola och den pedagogiska personalens arbete med att dokumentera extra anpassningar och särskilt stöd.

Med denna bok hoppas vi alltså kunna stötta och stärka dig i att skapa en lätthanterlig elevdokumentation som tar mindre tid, samtidigt som den är hållbar utifrån elevers rätt till en likvärdig utbildning.

Elevdokumentation – en utmaning för oss

Lärares tid och hur den disponeras är en ständigt aktuell fråga för huvudmän, politiker, rektorer och inte minst för lärarna själva. Ökade dokumentationskrav har gjort att läraryrket tagit en ny form inte bara i Sverige utan även internationellt. I lärarens roll ingår numera bland annat att dokumentera lektionsplaneringar, elevers måluppfyllelse, extra anpassningar, särskilt stöd, uppföljningar och utvärderingar.

När det gäller elevers måluppfyllelse har många skolor tydliga rutiner och digitala verktyg som inte ställer samma krav på formuleringar som dokumentationen av extra anpassningar och särskilt stöd. Under 2014 genomfördes en ändring i skollagen bland annat i syfte att minska lärarnas arbete med dokumentation av stödinsatser. Extra anpassningar infördes i stället

för det tidigare kravet att upprätta åtgärdsprogram så snart det fanns risk att en elev inte nådde till kunskapskraven. Denna lagändring ledde till att antalet åtgärdsprogram minskade kraftigt redan samma år (Färlin, 2015).

När vi talar om dokumentation av extra anpassningar och särskilt stöd är det viktigt att ha i åtanke att ju mer skolan kan åstadkomma en lärmiljö som är anpassad och tillgänglig för alla elever, desto mindre tid behöver vi lägga på att dokumentera individinriktade stödinsatser för specifika elever.

Även om det är positivt att minska den tid som du som lärare lägger på administration och dokumentation så får vi inte glömma att upprättande av åtgärdsprogram och dokumenterade extra anpassningar innebär att elever och vårdnadshavare ges förutsättningar för både insyn och delaktighet i utbildningen. Dessutom bör dessa insatser ses som en del av din planering och uppföljning i arbetet för att alla elever ska nå så långt som möjligt utifrån sina förutsättningar och behov. Elevdokumentationen blir därmed nödvändig för att synliggöra resultat och effekter av din undervisning, och blir på så vis en viktig del i skolans systematiska kvalitetsarbete. Med det perspektivet blir det tydligt att dokumentationen har sin grund i idén om alla elevers rätt till lärande och utveckling mot utbildningens mål.

Vad som ska dokumenteras i skolan är på flera sätt reglerat av nationella styrdokument. Däremot finns möjlighet för skolor och deras personal att lokalt tolka och anpassa sina tillvägagångssätt för elevdokumentationen, vilket gör att det skiljer sig åt mellan olika kommuner och skolor hur rutinerna runt elevdokumentation ser ut. Att vi får ett friutrymme att själva få välja främjar motivation och möjligheten att anpassa, men samtidigt kan det skapa osäkerhet och ta mer tid i anspråk när vi inte har ett färdigt system att förhålla oss till. Därför har många skolor idag färdiga system och mallar, till exempel via digitala lärplattformar som huvudmannen tillhandahåller. Det som sällan, eller rentav aldrig, konkretiseras för lärare är vilket språkbruk vi ska använda och hur vi ska formulera oss kring elevens behov vilket, förutom

att det leder till ökad arbetsbelastning, också kan resultera i bristande kvalitet och likvärdighet.

Vad är det då lärare och annan skolpersonal behöver dokumentera för att skapa rättssäkerhet utifrån rådande styrdokument? Skollagen anger till exempel inte att vi måste dokumentera extra anpassningar. Den beskriver inte heller att vi behöver ett särskilt dokument för att upprätta en anpassad studiegång eller att vårdnadshavare ska skriva under en blankett i samband med beslut om åtgärdsprogram. Ändå väljer många huvudmän och skolor att upprätta rutiner för detta. Det behöver självklart inte vara negativt, men frågan är hur vi kommit fram till rutinerna för elevdokumentationen och vilket syfte de har. Enligt Skolverket (2023a) ska de extra anpassningarna dokumenteras i den individuella utvecklingsplanen i de årskurser sådana skrivs, men trots detta väljer många skolor att använda separata anpassningsdokument. Fördelen med att ha ett separat anpassningsdokument är att dokumentet lätt kan göras tillgängligt för personalen runt eleven och då enkelt kan följas upp och revideras löpande under läsåret.

Skolans elevdokumentation har både pedagogiska och juridiska utgångspunkter och kan handla om allt ifrån att skriva en individuell utvecklingsplan och formulera en pedagogisk planering till att skriva pedagogiska kartläggningar och upprätta åtgärdsprogram.

Det finns inte reglerat hur stor del elevhälsans professioner ska vara delaktiga i den dokumentation som rör extra anpassningar och särskilt stöd. Däremot anges det exempelvis i Skolverkets (2023b) och Specialpedagogiska skolmyndighetens stödmaterial för utredning av en elevs behov av särskilt stöd att flera professioner ska medverka i arbetet. På vissa skolor

är speciallärare och specialpedagoger involverade i all dokumentation kopplad till extra anpassningar och särskilt stöd,

medan det på andra skolor till stor del är lärarna som skriver och utformar extra anpassningar, kartläggningar, utredningar och åtgärdsprogram.

Det finns två aspekter som vi som lärare tenderar att uppleva som mest problematiska när det kommer till elevdokumentation – att få arbetstiden att räcka till och att formulera skriven text så att den både är saklig och innehåller rätt saker. Dokumentationen kan bli så tidskrävande att vi upplever att den tar tid från arbetet med vår undervisning. För det är nästa bekymmer, att det kan tyckas som att dokumentationen är en separat del från det vi faktiskt genomför i undervisningen. En viktig del i att göra elevdokumentationen mer meningsfull är att väva ihop den med det som görs i praktiken. På så sätt skapas levande dokument som blir användbara och till och med nödvändiga i det dagliga arbetet med eleverna. Dessutom behöver den dokumentation som rör elevhälsa bli en del av skolans systematiska kvalitetsarbete. Hur du gör detta konkret återkommer vi till i kapitel 4.

Det kan vara svårt att leva upp till de krav som ställs på hur vi bör formulera oss. Ett viktigt syfte med elevdokumentationen är den juridiska aspekten, eftersom både betygsättning och särskilt stöd innebär myndighetsutövning. Det måste helt enkelt finnas en tydlig grund till de beslut som fattas kring en elev. Samtidigt ska dokumentationen fungera rent informativt så att texten inte blir så byråkratiskt formulerad att elever och vårdnadshavare inte förstår innebörden av vad som står (Hirsh, 2014, 2017). Som lärare kan det vara svårt att balansera mellan dessa två utgångspunkter och hitta en väg där elevdokumentationen både blir saklig, rättssäker och lättbegriplig. Hur formulerar du dig för att texten ska vara juridiskt gångbar samtidigt som språket är lättillgängligt för vårdnadshavare och elever?

I nästa kapitel beskrivs konkret hur formuleringar kan utfor-

mas för att både vara sakliga och juridiskt riktiga, samtidigt som de är möjliga att förstå för de som inte arbetar inom skolan. Nedan går vi igenom de viktiga begrepp som kommer att användas i boken.

Viktiga begrepp inom elevdokumentation

Elevhälsa

Elevhälsan ska främst verka hälsofrämjande och förebyggande. Alla elever ska enligt skollagen (2 kap. 25–28 §§) ha tillgång till psykosociala, medicinska, psykologiska och specialpedagogiska insatser. I ett elevhälsoteam ingår flera professioner tillsammans med skolledning, dessa är: skolkurator, skolsköterska, skolläkare, skolpsykolog, specialpedagog och/eller speciallärare. Men eftersom elevers lärande och hälsa går hand i hand blir elevhälsa något som rör all personal på en skola.

Huvudmannen beslutar lokalt om hur elevhälsan ska organiseras och till hur stor del de olika kompetenserna ska finnas på skolan. Det varierar därmed mellan kommuner och skolor hur elevhälsoteamet och elevhälsans arbete ser ut och fördelas. Det är skolans rektor som leder elevhälsoteamet.

Samarbete och samverkan

De två begreppen samarbete och samverkan använder vi på två olika sätt i boken. Samarbete beskriver det arbete som sker inom skolan mellan lärare och mellan olika professioner i skolan. Samverkan används när vi skriver om det som sker mellan skolan och externa parter, som till exempel vårdnadshavare.

Ledning och stimulans

Att alla elever ska ges den ledning och stimulans de behöver i sitt lärande utifrån sina individuella förutsättningar anges tydligt i skollagen (3 kap. 2 §). Alla anpassningar du som lärare gör på gruppnivå är en del i detta arbete och syftar till att både elever i behov av stöd och elever som behöver fler utmaningar når så långt som möjligt i sin kunskapsutveckling. Dessa anpassningar behövs för att möta alla elevers olika förutsättningar att lära och utvecklas, det vill säga att göra undervisningen tillgänglig för alla. När vi talar om ledning och stimulans är det därmed viktigt att du utgår från den aktuella gruppen eller klassen vid planering och genomförande av din undervisning. Genom att du lektionsplanerar och anpassar utifrån din elevgrupp skapas en tillgänglig lärmiljö där alla elever får den ledning och stimulans de behöver, vilket minskar behovet av extra anpassningar och särskilt stöd.

Tillgänglighet

Med begreppet tillgänglighet kopplat till skola avser vi varje elevs rätt till inkludering i skolans alla lärmiljöer. En tillgänglig skola och undervisning kan möta alla elevers förmågor och behov. Det innebär att både undervisningen och den sociala och fysiska miljön är anpassad för att alla elever ska kunna inkluderas och vara delaktiga. När undervisningen är så anpassad att den är tillgänglig för alla minskar behovet av extra anpassningar och särskilt stöd.

Generella anpassningar/ anpassningar på gruppnivå

Generella anpassningar eller anpassningar på gruppnivå är begrepp som ibland används för att beskriva sådana anpassningar som genomförs för hela grupper och klasser. Dessa syftar till att undervisningen och skolans lärmiljöer ska vara tillgängliga för alla elever och möjliggöra för alla att utvecklas och lära sig så långt som möjligt. Vi väljer att till stor del använda begreppen ledning och stimulans eller tillgänglighet när vi skriver om den breda grund som behöver skapas för att möta alla elevers olika förutsättningar för lärande.

Extra anpassningar

Extra anpassningar handlar i grunden om att göra undervisningen tillgänglig för alla elever och är något som ges till enskilda elever utöver den ledning och stimulans alla elever har rätt till. Om en elev riskerar att inte uppfylla kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier ska stöd ges i form av extra anpassningar och/eller genom särskilt stöd. Extra anpassningar är insatser som är mindre ingripande än särskilt stöd och som är möjliga att ge inom ramen för den ordinarie undervisningen. Detta innebär att eleven deltar i all ordinarie undervisning och ges stödet i denna. Enstaka specialpedagogiska insatser under en kortare period räknas dock också som extra anpassningar. Det behöver inte fattas något formellt beslut om denna form av stödinsatser och de kan inte överklagas av elever eller vårdnadshavare.

Skillnaden mellan extra anpassningar och särskilt stöd handlar oftast om både omfattning av stödet och hur varaktigt stödbehovet är (Skolverket, 2022). Exempel på extra anpassningar kan vara att ge elever tillgång till särskilda digitala hjälp-

medel, stöd i att starta skolarbete, extra tydliga instruktioner eller anpassade läromedel. När vi provat extra anpassningar för en elev under en tid kan det vara aktuellt att intensifiera anpassningarna eller att förändra de tidigare insatserna för att matcha elevens stödbehov.

I skollagen regleras inte hur eller i vilken omfattning extra anpassningar ska dokumenteras. Däremot rekommenderas i Skolverkets allmänna råd (2022) att extra anpassningar ska dokumenteras årligen i elevernas skriftliga individuella utvecklingsplan. Att löpande dokumentera extra anpassningar kan göra det lättare att se elevers progression i förhållande till de stödinsatser som ges, samt underlätta vid genomförande av kartläggning, utredning och upprättande av åtgärdsprogram.

Särskilt stöd

Om insatser som genomförs inom ramen för den ordinarie undervisningen inte är tillräckliga för att ge en elev förutsättningar att uppfylla kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier behöver vi utreda om eleven är i behov av särskilt stöd. Särskilt stöd kan ges både i stället för och som ett komplement till den ordinarie undervisningen som eleven annars skulle ha deltagit i. Särskilt stöd och extra anpassningar utesluter inte varandra utan kan ges parallellt.

Särskilt stöd är i huvudsak insatser som inte kan genomföras inom ramen för den ordinarie undervisningen. De är med andra ord mer ingripande än extra anpassningar. Det kan handla om att få undervisning av en speciallärare eller ges enskild undervisning. Däremot räknas det inte som särskilt stöd om dessa insatser sker vid enstaka tillfällen under en kortare period, då handlar det i stället om extra anpassningar, se ovan.

Elever som till följd av en funktionsnedsättning får svårt att uppfylla kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier ska ges det stöd som så långt som möjligt motverkar funktionsnedsättningens konsekvenser (3 kap. 2 § skollagen). Det innebär att det kan vara aktuellt att ge en elev med funktionsnedsättning särskilt stöd även om eleven i nuläget uppfyller kriterier för bedömning eller betygskriterier. Med detta menar vi att elever med funktionsnedsättning kan ha svårigheter som vi redan från början vet kommer att behöva kompenseras för, för att eleven i slutändan ska uppfylla betygskriterierna i årskurs 9.

Nyanlända elever omfattas av samma regelverk för extra anpassningar och särskilt stöd, och dessutom finns ytterligare stödåtgärder som skolan kan besluta om, som undervisning i förberedelseklass och möjlighet till prioriterad eller anpassad timplan (Skolverket, 2022).

Det särskilda stödet ska dokumenteras, följas upp och utvärderas i ett åtgärdsprogram. Åtgärdsprogram är juridiska dokument som kan överklagas, mer om detta kan du läsa i kapitel 7.

Skriftlig individuell utvecklingsplan

Elevens skriftliga individuella utvecklingsplan, den så kallade

IUP:n, ska innehålla två delar: omdömen och en framåtsyftande planering. Skriftlig individuell utvecklingsplan skrivs för alla elever i de årskurser där betyg inte sätts. Syftet är att sammanfatta elevens skolsituation och att blicka framåt för att se hur eleven kan utvecklas. I boken benämner vi den både skriftlig individuell utvecklingsplan och individuell utvecklingsplan.

Pedagogisk kartläggning

En pedagogisk kartläggning av en elevs skolsituation genomförs om en elev hamnar i skolsvårigheter som vi behöver undersöka och veta mer om. Den ska utgå från både skol-, gruppoch individnivå. Kommuner och skolor har valt att benämna detta dokument på olika sätt, hos vissa heter det pedagogisk kartläggning medan andra har ett motsvarande dokument som heter pedagogisk utredning. Innebörden för dessa två dokument skiljer sig också åt över landet och mellan skolor. Kort sagt är skillnaden att en kartläggning beskriver elevens skolsituation medan en utredning även ska innehålla en pedagogisk bedömning. I boken kommer vi använda begreppet pedagogisk kartläggning.

I kartläggningen ska elevens styrkor och svårigheter framgå på ett sakligt och nyanserat sätt. De ska sättas i relation till skolans olika lärmiljöer och det ska tydligt framgå vad som fungerar väl i skolans lärmiljöer. Precis lika viktigt som det är att beskriva elevers utmaningar på ett sakligt sätt utan värderande ord är det att beskriva elevens styrkor objektivt. Det innebär att inte skriva om elevens personliga egenskaper, utan i stället fokusera på de styrkor eleven visar i skolans kontext.

Även extra anpassningar och särskilt stöd ska dokumenteras och sammanställas här om det är aktuellt, samt tidigare genomförda pedagogiska kartläggningar och utredningar för att ge en god helhetsbild av elevens skolsituation. Medicinska och psykologiska utredningar ska inte stå med i den pedagogiska kartläggningen.

En pedagogisk kartläggning kan göras av olika anledningar. Det kan handla om att skolan eller vårdnadshavarna ser att det behövs en vidare utredning av elevens svårigheter, till exempel en språkutredning eller psykologisk utredning. I dessa fall behövs ett underlag från skolan som en del i att få en hel-

täckande bild av elevens förutsättningar och behov. En annan anledning kan vara att skolan vill ha en omfattande nulägesbild av elevens behov för att kunna gå vidare med en utredning av elevens behov av särskilt stöd.

Pedagogiska kartläggningar är offentliga handlingar, vilket gör det särskilt viktigt att överväga vad som behöver framgå och beskrivas i dessa.

Utredning om särskilt stöd

I boken använder vi båda begreppen utredning om särskilt stöd och utredning av en elevs behov av särskilt stöd. En utredning om särskilt stöd genomförs om en elev riskerar att inte uppfylla kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier, trots extra anpassningar, i ett eller flera ämnen (3 kap. 7 § skollagen). Det kan vara aktuellt att genomföra utredningen om särskilt stöd trots att eleven uppfyller aktuella kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier, som till exempel vid sociala svårigheter, psykisk ohälsa eller mer omfattande skolfrånvaro (Skolverket, 2022).

En utredning av en elevs behov av särskilt stöd består av två delar: kartläggning och pedagogisk bedömning. I kartläggningen, som kan baseras på den pedagogiska kartläggningen som beskrivs ovan, beskrivs elevens styrkor och svårigheter i förhållande till skolans lärmiljöer utifrån skol-, grupp- och individnivå. Här ska det också framgå om det finns andra utredningar, till exempel hos logoped eller inom psykiatrin. Dock ska utredning om särskilt stöd alltid utgå från ett pedagogiskt perspektiv.

I den pedagogiska bedömningen görs en sammanfattning och analys utifrån kartläggningen för att komma fram till om eleven är i behov av särskilt stöd. Det ska även framgå vilket

stöd som eleven behöver i skolsituationen. Fokus ska alltid ligga på de insatser som skolan behöver genomföra för att eleven ska uppfylla aktuella kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier i det eller de ämnen som berörs. Om utredningen om särskilt stöd visar att eleven behöver särskilt stöd beslutar rektor, eller den som rektor delegerat beslutanderätten till, om att upprätta ett åtgärdsprogram.

Utredning om särskilt stöd ska upprättas i samarbete mellan flera professioner på skolan. Oftast är det lärare och personal i elevhälsan som behöver delta för att skapa en heltäckande bild tillsammans med vårdnadshavare och elev. Utredningen ska genomföras skyndsamt och det är rektors ansvar att se till att detta sker. I skollagen anges ingen tidsgräns för detta, men innebörden är att en elev ska ges rätt stöd så snart som möjligt. Innan beslut fattas ska elev och vårdnadshavare ges möjlighet att vara delaktiga i utredningen och de ska alltid delges beslutet.

I skolans styrdokument framgår det inte tydligt om en utredning om särskilt stöd alltid ska genomföras inför varje nytt åtgärdsprogram, men eftersom den beskriver nuläget för elevens skolsituation som det särskilda stödet ska baseras på behöver vi genomföra utredningen i de flesta fall.

Utredningar i kommunala och statliga skolor är allmänna handlingar. Det innebär att alla har rätt att ta del av dem enligt offentlighets- och sekretesslagen (SFS 2009:400). Därför måste dessa dokument utformas så att de tar hänsyn till elevens integritet, men samtidigt innehåller det som skollagen anger. Uppgifter skyddas dock ofta av lagstiftningen om sekretess, därför behöver denna typ av handlingar sekretessprövas av skolan för att undersöka om hela eller delar av åtgärdsprogrammet ska lämnas ut. Exempel på dokument som många gånger sekretessbeläggs är sådana som rör medicinska, psykologiska eller sociala utredningar (Skolverket, 2022).

Åtgärdsprogram

Elever som riskerar att inte uppfylla kriterier för bedömning av kunskaper eller betygskriterier i ett eller flera ämnen trots extra anpassningar kan vara i behov av särskilt stöd. I dessa fall genomför skolan en utredning om eleven är i behov av särskilt stöd som beskrivs ovan. Om utredningen visar att eleven är i behov av särskilt stöd ska skolan ta fram ett åtgärdsprogram (3 kap. 6–12 §§ skollagen). Ett åtgärdsprogram ska i de flesta fall föregås av en utredning om särskilt stöd utom i de fall då en utvärdering av åtgärdsprogrammet visar ett tydligt behov av en specifik ytterligare insats. I dessa fall kan utvärderingen ligga till grund för det nya åtgärdsprogrammet.

Syftet med ett åtgärdsprogram är bland annat att vara ett stöd när de planerade insatserna genomförs, samtidigt som det är ett juridiskt dokument som kan överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd (ÖKN) av elevens vårdnadshavare och av de elever som fyllt 16 år.

Åtgärdsprogrammet innehåller i huvudsak två delar. Först utformas en pedagogisk bedömning. Denna kan kopieras och användas från utredningen om särskilt stöd. Den andra delen beskriver hur stödbehovet ska tillgodoses genom att beskriva åtgärder, tidsram och vem som ansvarar för åtgärderna. Skolan ska även ange när åtgärdsprogrammet ska följas upp och utvärderas.

Elev och vårdnadshavare ska alltid ges möjlighet att delta när åtgärdsprogram upprättas. Det finns dock inget lagkrav på att åtgärdsprogrammet ska undertecknas av eleven eller elevens vårdnadshavare.

Med uppföljning avses det löpande och pågående arbete som personalen ansvarar för att genomföra, medan en utvärdering är en mer omfattande helhetsbedömning med alla inblandade. Hur och när åtgärdsprogram ska utvärderas anges inte

i skollagen utan detta behöver skolan upprätta egna rutiner för. Vårdnadshavare och elev ska precis som när åtgärdsprogrammet upprättas alltid ges möjlighet att delta vid utvärderingen (3 kap. 9 § skollagen).

Beslut om åtgärdsprogram tas av rektor, men beslutsrätten kan delegeras till andra på skolan, med undantag för vissa beslut: anpassad studiegång, distansundervisning, särskild undervisningsgrupp och enskild undervisning.

Om det bedöms att en elev inte längre är i behov av särskilt stöd eller av de insatser som framgår i åtgärdsprogrammet avslutas detta av rektor, eller av den som rektor delegerat beslutanderätten till. Även detta är möjligt att överklaga av elevens vårdnadshavare och av de elever som fyllt 16 år (3 kap. 9 § skollagen).

Åtgärdsprogram är precis som utredning av särskilt stöd en allmän handling, vilket innebär att samma regler för sekretess som beskrevs ovan även gäller för åtgärdsprogram.

Smedbacksskolans utvecklingsarbete – ett fiktivt exempel

För att konkretisera och exemplifiera dokumentationsprocessen och våra förslag till färdiga frastexter kommer vi i boken att använda oss av ett fiktivt exempel: Smedbacksskolan och den utvecklingsresa som skolan gör när det kommer till elevhälsoarbete med medföljande dokumentation utifrån lagstadgade styrdokument. Du kommer att få följa Anna Danielsson, som är mentor1 i klass 4A, och även ett par av Annas elever som hamnar i svårigheter kopplat till lärmiljön. En av dessa elever, Rebecca, kommer att utredas av Anna och elevhälsoteamet. Tillsammans identifierar de Rebeccas behov av särskilt stöd och vilka insatser som kommer att krävas för att Rebecca ska utvecklas för att nå sin fulla potential. Vi kommer också att få stifta bekantskap med Suzie, Ben, Amina och Hugo som går i samma klass som Rebecca men får helt andra svårigheter i mötet med klassrumsmiljön.

Smedbacksskolan och de exempel som återfinns i boken är helt fiktiva, men bygger i mångt och mycket på våra samlade erfarenheter av arbete i skolans värld. På många skolor runtom i landet är elevhälsoarbetet och dess dokumentationen en av våra största utmaningar. Det finns mycket att vinna på att, som

1 Mentor kallas ibland också handledare och är den lärare som har det övergripande ansvaret för elevens skolgång. I denna bok används begreppet mentor.

på Smedbacksskolan, göra en synvända kring detta arbete. Vi

tror att du som läser denna bok kan känna igen många delar

från just den skola där du arbetar.

Smedbacksskolan är en grundskola med elever från förskoleklass till och med årskurs 6. Skolan ligger mitt i ett villaområde i en medelstor svensk kommun. På skolan går cirka 400 elever. En liten andel av dem har annat modersmål än svenska. Skolan har en stor skolgård med rastvärdar och vuxenledda aktiviteter på raster och fritids.

Det finns väl inarbetade rutiner för det systematiska kvalitetsarbetet och även välkända rutiner för elevhälsoarbetet.

Skolans elevhälsoteam består precis som på många andra skolor av skolans rektor, biträdande rektor, en specialpedagog, en skolkurator, en skolsköterska samt en skolpsykolog.

Smedbacksskolan har relativt goda resultat och enligt brukarenkäterna och Skolinspektionens granskningar är skolan välskött och följer gällande styrdokument.

Under ett par år har pedagogerna på Smedbacksskolan uttryckt en oro över hur mycket tid de lägger på elevdokumentation samt hur oli ka den ser ut beroende på vem som skrivit den. Speciellt upplevs dokumentationen för elever med extra anpassningar och särskilt stöd som ineffektiv. Liksom på vissa andra skolor finns en bild av elevhälsoteamet som en egen organisation som förknippas med krav snarare än ett stöd för lärarna. Lärare på Smedbacksskolan upplever att arbetet med dokumentation och åtgärder för elever i behov av särskilt stöd ofta faller tillbaka på dem och ska lösas i klassrummet, inom ramen för ordinarie undervisning. Frågor som: ”Vad är syftet med den här dokumentationen?”, ”För vems skull dokumenterar vi?” dyker ofta upp i dialogen med elevhälsoteamets personal. På arbetslagsmöten konstateras en frustation över hur

Smedbacksskolans utvecklingsarbete – ett fiktivt exempel

dokumentationen ser ut och att pedagogerna känner att arbetsbelastningen är för hög. De vill ha en förändring.

Skolan skapar en utvecklingsgrupp som består av ledningen, specialpedagog och ett antal lärare. Gruppens uppdrag är att utarbeta en plan för hur utvecklingsarbetet ska gå till i syfte att effektivisera och göra elevdokumentationen mer likvärdig.

Under den första konferensen visar utvecklingsgruppen planen för övrig personal på skolan, inklusive en plan för hur personalen ska få tid till projektet. Under konferensen gör personalen en gemensam prioriteringsordning där fokus ska ligga på just utvecklingen av det systematiska kvalitetsarbetet och dokumentation.

Personalen på skolan börjar därefter arbeta med att effektivisera dokumentationen, synliggöra fördelarna med den och ge förslag på hur dokumentationen av elevers anpassningar kan införlivas med ordinarie lektionsplaneringar inom ledning och stimulans, det vill säga hur undervisningen kan planeras för att i möjligaste mån möta just den undervisningsgrupp som respektive lärare befinner sig i.

På nästa sida finns en enkel organisationskarta för Smedbacksskolan, en organisation som delas av många svenska grundskolor.

Smedbacksskolans utvecklingsarbete – ett fiktivt exempel 25

Elevhälsoteam

Rektor

Helena Oskarsson

Biträdande rektor

Gustav Ahlberg

Skolkurator

Emma Blomberg

Skolsköterska

Kristina Bodin

Skolpsykolog

Martin Karlsson

Specialpedagog

Stina Blomqvist

Ledningen på Smedbacksskolan

Rektor

Helena Oskarsson

Biträdande rektor

Gustav Ahlberg

Lärare

Specialpedagog

Stina Blomqvist

Mentor i klass 4A

Anna Danielsson

Undervisande lärare

Åsa Ahlin i årskurs 4

Fritidspedagog

Oskar Cronholm

Elever Rebecka

Suzie Ben Amina Hugo

Smedbacksskolans elevhälsoteam, pedagoger som arbetar med klass 4A samt några av klassens elever.

När vi formulerar oss i kartläggningar och pedagogiska bedömningar, eller egentligen i all form av dokumentation kring elever, är det oerhört viktigt att vi uttrycker oss sakligt och professionellt. Motsatsen är att formulera värderande texter eller uttrycka egna åsikter om elever. Om vi gör det har vi föregått den utredande fasen, vilket innebär att det redan finns en förutfattad mening om elevens svårigheter och styrkor, vad dessa beror på och hur de kan bemötas. På så sätt motverkas syftet med att genomföra en pedagogisk kartläggning, eftersom anledningen till den är att nyfiket utforska elevens skolsituation.

Det kan vara en utmaning att lägga personligt tyckande och känsloladdade beskrivningar åt sidan, men även om det vi skriver kommer ur oro och välmening kan värdeladdade texter om elever bli rentav kränkande. Vi behöver därmed vara oerhört noggranna med att lyfta elevens styrkor och svårigheter på ett sakligt sätt, utan värderande ord eller beskrivningar av personliga egenskaper.

Det är också viktigt att aldrig tappa elevens röst i beskrivningen av hens situation. Många gånger har eleven mycket information om vad som fungerar och vad som blir utmanande om vi bara ställer rätt frågor och lyssnar på svaren. Vid dokumentation av det eleven uttrycker behöver vi säkerställa att

det som skrivs inte innehåller egna tolkningar av vad hen sagt. Ett exempel på detta är om vi skriver ”Eleven gillar inte mattelektionerna och vill inte gå på dem” när det eleven faktiskt sagt är ”Jag tycker att det är svårt att hänga med på matten och det känns som slöseri att gå på de lektionerna”. Av lärarens anteckning framgår inte att eleven har svårt att hänga med på matematiklektionerna, och därmed missar vi att om lektionernas innehåll hade varit begripliga för eleven hade de kunnat kännas betydelsefulla.

Ett exempel på elevdokumentation är den som finns i de skriftliga individuella utvecklingsplanerna. Dessa ska utformas med hänsyn till sekretessen som råder kring elever. En utvecklingsplan behöver därmed utformas så att den är tydlig kring elevens utvecklingsområden och elevens styrkor, men samtidigt inte innehåller information som det råder sekretess kring (7 kap. 9 § offentlighets- och sekretesslagen). Alla elever ska ha en individuell utvecklingsplan i de årskurser där betyg inte sätts. För arbete med dokumentation i den individuella utvecklingsplanen har Skolverket gett ut ett mycket användbart material för att stödja i processen kring skrivandet av denna.2 Generellt kan sägas att på samma sätt som i övrig dokumentation ställer skrivandet av den individuella utvecklingsplanen krav på saklighet. Detta innebär att det språk vi använder behöver vara fritt från eget tyckande. Sammanfattningsvis är utgångspunkten för att skriva sakligt att beskriva det vi ser i stället för att lägga in egna tolkningar, som i exemplet med eleven ovan. Det är också viktigt att noga överväga användningen av adverb och adjektiv, så att bedömningen inte blir personligt värderande, samt att inte beskriva elevens upplevelse om något hen inte själv uttalat.

2 Materialet hittar du här: www.skolverket.se/undervisning/grundskolan/ iup-med-omdomen-i-grundskolan.

Som en del i utvecklingsarbetet genomför Smedbacksskolan workshoppar, föreläsningar och konferenser som rör elevdokumentation. Pedagogerna identifierar då att de uttrycker sig värdeladdat om elever och att språkbruk och omfattning på dokumentationen skiljer sig mycket åt beroende på vem som har skrivit.

Under en av workshopparna träffas samtliga arbetslag tillsammans med specialpedagogen Stina där de skriver om värderande text på ett sakligt vis. I tabellen nedan får du ta del av Annas dokumentation av tre av hennes elever. I den första kolumnen beskrivs den aktuella elevens beteende, i den andra kolumnen beskriver Anna elevernas beteende på ett värdeladdat sätt och i den tredje kolumnen har hon ändrat sina formuleringar till ett sakligt skrivande.

Beteende Värdeladdat skrivande Sakligt skrivande

Under lektioner sitter Suzie på sin plats och arbetar med skoluppgifter cirka 10 minuter i taget. Däremellan rör hon sig i klassrummet, går fram till klasskamrater och pratar med dem. Ibland går hon ut ur klassrummet och då hittar läraren henne oftast i korridoren eller på toaletten. Detta händer oftare under matematiklektioner.

Suzie sitter sällan vid sin bänk och arbetar med skoluppgifter. Hon stör sina klasskamrater och vill inte delta i undervisningen. Hon vill inte vara i klassrummet och försöker ofta smita ut.

Suzie bibehåller sin uppmärksamhet i klassrummet i cirka 10 minuter. Därefter blir det svårt för Suzie att stanna vid sin plats och fortsätta sitt skolarbete. Detta blir synligt genom att hon lämnar sin plats och rör sig i klassrummet, samt även lämnar klassrummet för att vara i korridoren eller på toaletten. Det blir särskilt tydligt under matematiklektioner. Det tyder på att det finns moment i undervisningen, särskilt i matematik, där det saknas begriplighet och/ eller mening för Suzie. Det kan även tyda på svårigheter kopplat till koncentration, uthållighet och motorisk oro.

Ben hamnar dagligen i konflikter på raster och fritids då han säger saker som gör andra elever ledsna. Detta händer både i lekar och andra sociala situationer. I stunden menar Ben att han inte sagt något, men när det gått en tid berättar han alltid vad som hänt och blir ledsen över sitt beteende. Ben puttas ibland, framförallt i matsalskön och i fysiska lekar. De elever som Ben tidigare lekt med har mer och mer börjat leka utan honom. Ben har sagt till sin lärare att han känner sig ensam på rasten ibland.

Ben är elak mot sina klasskamrater och säger dumma saker till dem som gör dem ledsna. Ben provocerar andra elever genom att putta på dem. Detta leder till att andra elever inte vill leka med Ben längre.

Relationerna till klasskamrater utgör en stor utmaning för Ben. Detta visar sig genom att Ben dagligen hamnar i konflikter i varierade samspelssituationer. När Ben hamnar i konfliktsituationer får han svårt att se sin del, men han kan senare förstå att hans agerande gjort andra ledsna. Ben säger att han blir ledsen över sitt agerande i situationen. Ben blir fysiskt utagerande när han är nära andra elever, som i en kö eller i fysiska lekar. Detta sammantaget tyder på att Ben har svårt att tolka sociala koder och blir osäker på hur han ska bete sig i situationer som innehåller många sociala kontakter. Det blir än svårare för Ben att förstå sociala ramar i situationer där han är fysiskt nära andra. De negativa relationerna påverkar Bens trygghet och trivsel i skolan och på fritids.

Din guide till en mer effektiv elevdokumentation

Många lärare känner frustration över den ökande mängden arbete som krävs för att dokumentera elever. Den här handboken ger förslag på dokumentationsrutiner, mallar och textformuleringar som hjälper dig att skapa en enkel och smidig dokumentation. Samtidigt kan du lita på att dokumentationen följer nationella styrdokument och uppfyller juridiska krav.

Dokumentation vid stödinsatser i undervisningen beskriver på ett konkret och lättbegripligt sätt vad som behöver dokumenteras, i vilken ordning dokumentationen ska göras och hur den bör formuleras. Även om boken berör elevdokumentation i allmänhet, så fokuserar den särskilt på dokumentation som rör extra anpassningar och särskilt stöd eftersom det ofta tar mycket tid. Syftet är att ge dig konkreta strategier och metoder i det löpande arbetet med kartläggningar, utredningar och åtgärdsprogram. Boken innehåller en bilaga med färdiga frastexter som du kan använda i din egen dokumentation. Dokumentation vid stödinsatser i undervisningen vänder sig till dig som arbetar som lärare, skolledare eller specialpedagog inom grundskolan eller gymnasiet.

Johanna Jozic har över 25 års erfarenhet av arbete inom skola på olika nivåer och i olika skolformer. Hon är rektor inom grundskolan och har gedigen erfarenhet av elevhälsoarbete och dokumentation.

Céline Nordenhed är specialpedagog och har arbetat med både skolledning och elevhälsa inom olika skolformer. Under de senaste åren har hon främst ägnat sig åt att leda elevhälsoteam med fokus på systematik och hållbar dokumentation.

Sandra Vidic Arvidsson är grundskolelärare med 15 års erfarenhet. Hon både undervisar och arbetar med skolutveckling.

ISBN 9789177413691

9