Det var inte förrän hon låg i sängen som hon tänkte på hur konstigt det var. Hon hade anmält dem till högskoleprovet för att ge Vidar en chans att starta om. Men det var hon som fick den. De har varit ihop sedan gymnasiet. Nu är Vidar arbetslös och Elvira jobbar i en bar. I hemlighet drömmer hon om att göra något annat, någon annanstans. Men när chansen kommer är det inte så lätt att ta den. Vad skulle du ha gjort?
Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se
TL
Ä ST
N E
X
.
.
I VÅ
Lättlästnivå: X-Large Lix: 16
L ÄT
Titel: Längta ut Författare: Magnus Ljunggren Omslag: Niklas Lindblad © 2019 Magnus Ljunggren och Vilja förlag Första upplagan 2019
LARG
ISBN 978-91-7723-739-6 På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken. Det är kostnadsfritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.
Vilja-böcker av Magnus Ljunggren: Mer bror än du Längta ut
Vardag Elvira vaknade av att Vidar strök henne längs ryggen. Hon flyttade på sig, kunde inte hjälpa det. Hon visste att han ville vara snäll, att han bara ville vara nära. Hon satte sig, med fötterna mot golvet. De hade varit ihop sedan ettan på gymnasiet. Nu delade de en tvåa nere vid hamnen. – Det är tre veckor sedan, sa han. Hans röst var ledsen. 5
– Räkna inte, sa hon. Det gör det inte bättre. Hon gick till köket och tog fram frukosten. Elvira jobbade i baren på Bistro Y. Hon skulle vara där om fem timmar, så det var inte bråttom. Genom fönstret såg hon att det regnade. Trist även för februari. Vidar hostade i sovrummet. Han var utbildad lastbilsmekaniker, men utan jobb. Det hade han varit i sex månader. Verkstan han jobbat åt hade gått i konkurs, och det fanns inget annat jobb ledigt i stan. Från början hade det varit okej, men inte längre. 6
Han gör ingenting, tänkte Elvira. Han bara slöar och fantiserar om att bli tatuerare. När hon åt sin macka läste hon nyheterna i telefonen. Hon hittade en artikel om framtidens jobb. Här finns jobben om fem år Lärare IT-yrken Läkare Sjuksköterskor Tandläkare Vidar kom in i köket. – Kolla här, sa Elvira och räckte honom telefonen. 7
– Berätta i stället, sa han. – Yrken där det behövs folk i framtiden. – Jag vet ju vad jag ska göra, sa han och hällde upp kaffe. – Tatuerare? Han nickade och satte sig. – Jag kom på ett bra namn till salongen igår, sa han. Lida pin. Du vet från uttrycket: vill man vara fin får man lida pin. Han började bre en macka. Hon såg på honom utan att säga något. – Tycker du inte om namnet? sa han. Det är ju skitbra. Det gör ont att gadda sig, men man blir fin. När hon inte sa något fortsatte han: – Jag vet att du inte tror på mig. 8
Men jag ska titta på en lokal i dag. En gammal cykelverkstad. Varje gång han pratade om att öppna en egen tatueringssalong kändes det som om hon skulle kvävas. Det var så overkligt. Precis som när hon lekte prinsessa som liten. Hur mycket hon än önskade blev det aldrig verkligt. – Du borde göra högskoleprovet, sa Elvira. Det är dags att anmäla sig nu. Han tittade på henne. – Varför skulle jag det? – Får du bra resultat kan du söka vilken utbildning som helst, sa hon. Lärare, IT. Allt det där på listan jag visade. – Jag vill ju bli tatuerare. 9
– Men hur? Ska du gå den där kursen i Sundsvall som kostar trettio tusen? Hur ska du få tag i så mycket pengar? – Jag sparar. – Av vadå? sa hon. Du tjänar ju inget. – Du tror inte på mig, sa han. – Jo, jag tror på dig, sa Elvira. Men du kan mer. Du kan bli något. Inte bara hänga som arbetslös och leva på min lön. – Det gör jag inte! sa han. – Vem betalar hyran? Och maten? – Du är så jävla elak, sa han och reste sig. – Vi kan göra provet samtidigt, sa hon. Som ett vad. Om du får bättre resultat än mig så ska jag aldrig tjata på dig mer. 10
Han såg på henne. – Du är ju korkad, sa han. Det vadet förlorar du, det vet du. Det är jag som är den smarta av oss. – Jag säger ju det. Att du är smart.
11