9789177237310

Utbildningen i det militära fick honom att för första gången tro på sig själv. Han fick veta att han läste på samma nivå som en 11-åring, men genom skickliga lärare och hårt arbete gjorde han stora framsteg.

När livet vänder är en sann berättelse om den i dag framgångsrike författaren Andy McNab.

A NDY MCN A B NÄR LIVET VÄNDER

Andy McNab hade en stökig uppväxt i södra London. Som 16-åring hamnade han på ungdomsanstalt. Därifrån värvades han till armén.

Vilja förlag info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se

Ä ST

E

X

.

.

I VÅ

ISBN 978-91-7723-731-0

TL

N

Lättlästnivå: X-Large Lix: 26

L ÄT

Titel: När livet vänder Originalets titel: Today everything changes Författare: Andy McNab Översättning: Lars Ahlström, 2019 Boken är en bearbetning av Today everything changes utgiven av Corgi 2013 Omslagsfoto och originaldesign: Johnny Ring/ Stephen Mulcahey Omslag: Niklas Lindblad © Andy McNab 2013 och Vilja förlag 2019 Första upplagan 2019

LARG

På vår hemsida finns arbetsmaterial till boken.

Det är fritt att ladda ner, utan kod eller inlogg.

A NDY MCN A B

NÄR LIVET VÄNDER Översättning: Lars Ahlström

1 Februari 1968 Fönster och dörrar på byggnaden var igenspikade.

En rostig metallplåt över en liten dörr vid sidan satt lös. Jag klämde in en träbit där och drog hårt. Spikarna lossnade. Vi tog tag i plåten alla fem och vek undan dörren så det blev ett hål. Sedan kunde vi krypa in.

Svagt ljus lyste in genom sex, sju takfönster i det platta taket tio meter ovanför våra huvuden.

5

I mörkret såg jag högar med metallskrot på det kala cementgolvet. Annars var Maxwells gamla tvätteri tomt. Det luktade mögel, ruttet trä och gips.

Det var en fullkomligt spöklik tystnad. Om vi hade gjort något ljud hade det ekat runt i den stora byggnaden. Folk utanför skulle kanske inte höra, men jag ville inte ta den risken.

Jag såg på de andra och nickade mot trappan i andra änden av byggnaden. När jag rörde mig framåt sparkade jag till en plåtburk. Den for i väg över golvet och träffade en av metallhögarna med ett skrammel.

– Se upp, din jävla idiot! sa en av de andra.

6

Trappan ledde upp till kontoren och sedan till en lucka upp till taket som stod öppen.

När vi kommit upp på taket började det roliga.

Det var kallare här än nere på marken. Det kom rök när jag andades. Jag gick fram till kanten av det platta taket och tittade ner på gatlyktorna. Gatan var tom. Ingen kunde se oss. Eller höra det plötsliga ljudet av krossat glas.

Jag snurrade runt och såg bara tre figurer som stod nära ett av fönstren.

Fönstret hade inget glas längre. Just då hördes en duns inne i byggnaden.

– John! viskade en av killarna.

Han har ramlat ner.

7

Jag visste att han var död innan jag tittade ner genom hålet. Det gjorde vi alla.

John låg väldigt stilla. Hans ansikte var vänt ner mot marken, mörkt blod rann från hans mun och nacke. Det glänste i det svaga ljuset.

– Vi sticker! skrek någon och vi rusade mot dörren.

Jag ville hem och krypa ner under täcket. Då skulle ingen få reda på vad som hade hänt.

Det är så man tänker när man är bara åtta år gammal.

8

2 Jag hade aldrig varit så rädd. Det var första gången jag såg en död människa.

Men det var inte kroppen som var problemet. Hur skulle det gå om vi åkte fast? Jag hade sett tillräckligt många deckare på teve för att veta att alla åker fast till slut.

Jag trodde att jag skulle hamna i fängelse resten av livet, och skulle hellre dö.

Dagen därpå var det fullt med poliser i området där jag bodde.

9

Vi fyra grabbar träffades för att se till så att vi sa samma sak.

Vi hade ingen aning om varför John hade gått upp på taket.

Självklart var vi inte där när han trillade genom takfönstret. Vi hade inte sett till honom alls i går.

Till dess hade jag haft en vanlig uppväxt. Inga övergrepp och ingen som slog mig.

Jag var bara en normal unge som bodde i ett fattigt område i sydöstra London.

Mina föräldrar hade adopterat mig när min biologiska mamma lämnade mig på ett sjukhus. De hade adopterat min äldre bror också, men han hade flyttat hemifrån och var i armén.

10

Mamma och pappa letade jobb hela tiden och hade aldrig tillräckligt med pengar. Det var så för många andra också där vi bodde.

Mammas senaste jobb var i en chokladfabrik i veckorna och ett tvätteri på helgerna. Farsan tog alla jobb han kunde hitta på dagen. På kvällarna körde han sin gamla Ford som en minitaxi. Han lagade sin egen och andras bilar.

Vi flyttade ofta. Jag hade bott på nio olika ställen och gått i sju olika skolor.

När jag var liten flyttade mamma och pappa till kusten i Kent. Det funkade inte, så de flyttade tillbaka till London.

11

När mamma blev med barn och fick en liten pojke fick jag bo hos moster Nell.

Efter en tid dog moster Nells man George och mamma ärvde lite pengar. Hon bestämde sig för att köpa ett litet kafé. Fast mamma och pappa var inte bra på affärer och allt blev fel. Till och med revisorn lurade dem.

Vi hyrde ett halvt hus i södra London. Mamma och pappa betalade till mannen som samlade in hyran, men pengarna gick inte till ägaren.

Till slut blev vi vräkta och hamnade i ett hus som socialen hade ordnat.

12