9789177017882

SHADI ANGELINA BA ZEGHI

VINGSL AG

Citat: Jim Morrison Forough Farrokhzad Sohrab Sepehri Michael Strunge Nima Yushij Oscar Wilde Albert Camus Aldous Huxley Inger Christensen Mowlana Rumi Roland Barthes Mohammad Tagi Bahar Arkimedes ISBN 978-91-7 701-788-2 © Shadi Angelina Bazeghi, 2 015 Originaltitel: »Vingeslag« Originalförlag: Gyldendal Översättning: © Helena Boberg, 2 017 Omslagsfotografi: © Steve Jurvetson Formgivning: Lars Sundh Sättning: Petra Wåhlin Massali Typsnitt: Minion & P2 2 Johnston Underground Tryck: ScandBook, EU, 2 017 Bli medlem hos Modernista för erbjudanden, rabatter & nyheter på: www.modernista.se

SHADI ANGELINA BA ZEGHI

V I N G S L AG DIKTER

Ö V E R S ÄT T N I N G : H E L E N A B O B E R G M O D E R N I S TA STOCKHOLM

himlen är hög, ljuset gör ont

5

1 Regnskyar och rävspår flygfärdiga fågelungar ett par ruttna körsbär som träffar marken en oundviklig lösgörelse, en torr förlossning dina fingrars fem grenar de blå raderna på din halvnakna kropp det exakta avståndet mellan raderna och mörkrets fall i alla dess skuggningar Minnesglimt och glömska – Luktar jag jordslaget?

7

Mörkrets fall och det fallna mörkret över bröstet tidens törst och blodets rus gudomlig manipulation hans ansikte i månen som lyser på en annars mörklagd stad Svarta altare med kulörta ljusslingor och inramade bilder av döda unga män i varje gathörn

8

jag stannar vid altare efter altare på väg hem från skolan och stirrar på vartenda ansikte en martyr, en ung och vacker martyr som bär tragedin i sina ögon

jag stannar eller jag går i stå som ett gammalt ur som inte orkar räkna fler blodtörstiga sekunder

9

– Stick hem igen Döden är en utsmyckning Döden är lika med nya hårda vitvaror som den efterlevande familjen får i ersättning Döden är lika med amerikanska kylskåp med inbyggd isdispenser och isbitar direkt från kylskåpsdörren Döden är teflongrytor, extra ransoneringskuponger splitternya kök med öppen planlösning där man kan prata om döden är lika med en ny skinnsoffa eller handvävda silkesgardiner som faller lager på lager på lager så fint och mjukt Döden är allt vad hjärtat begär av spröd tysk elektronik men vad begär mitt hjärta ställt inför dödens evigt unga ansikte efter ansikte utöver att stanna tiden?

Jag insisterar på att få ett hörn av tragedin innan jag lämnar ledet och smyger mig hem i skymningen längs huskropparna under utegångsförbudet

10

Det är pojkarnas vilja som håller mig vid liv och jag övar mig i att dö varje natt ställd inför ljudvallen mellan bomber och luftvärnsmissiler mellan landminorna där unga kroppar sprängs i luften och kilometerlånga köer vid begravningsplatserna där föräldrar tilldelas de symboliska resterna av sina barn i form av en plomberad urna

**

Märk mig, min ännu ofödda märk mig, missfostrade rader jag ber er om vatten och massivt mörker Det kallas in till aftonbön jag går ut på balkongen och anropar döden med alla dess namn

himlen är hög, ljuset gör ont

och Kamilla säger: Man ska älska andra genom sig själv 11

2

jag önskar vi inte hade tömt flaskan och varandra på ord den natten

jag önskar jag hade varit bra för dig

jag önskar vi hade dansat mer än vi gjorde

12

3 En mörklagd stad reser sig ur havet jag har sprejat ner mig med parfym

det stinker hela tiden av bränt människokött och knotor och de förkolnade liken är konstant i mitt synfält

vi går, jag håller en eller annan i handen, jag är nära att hosta lungorna ur mig vid vartannat gathörn

himlen är hög, jag har sprejat ner mig med parfym jag har en silverfärgad väska och silverfärgade naglar och himlen är hög har jag sagt det, ofattbart hög av lidandet

13

och Kamilla säger: Man ska älska andra genom sig själv och jag minns ett skickat mejl en avklädd eftermiddag en liten spindel som kravlar över sidan där ditt namn står och fladdrar i mistralvinden jag är i dåligt skick och har en splittrande huvudvärk som framtiden består av – Tack för vatten och tack för det massiva mörkret … men livet dricker inte sig självt livet dricker inte sig själv eller din käraste under bordet och kärleken dricker inte din rädsla för att vara ensam låt mig nu berätta för dig om mitt iskalla hjärta och förlusten av gud att vada och vada i tröstlös natt från verkan till biverkan mellan nollpunkter och isolerade singulariteter att fasthålla och utveckla en tanke mellan dysfunktion och disjunktion från mina händers skälvande positioner till dina sammanbitna läppars impuls

14

**

kvicksilver, alger och tungmetaller hallon, honungshjärtan och du och jag som åtskilda storheter, du och jag som principen om inbördes förbund, åh en mörklagd stad reser sig ur havet, jag har sprejat ner mig med parfym tack för vatten, och tack för det vita blinda ljuset låt oss för ett ögonblick glömma sorgen över de liv vi har levt och sorgen över de liv vi inte har levt våra klumpiga föreställningar om höjdpunkterna

**

15

ett par regndroppar faller på ditt ansikte och när jag sluter ögonen har du solrosor i håret och ler sorgset, Vingslag är du törstig?

Påverkar jag dig, ljudet av dina tunga steg i decembersolen, och i vilken riktning?

Kanske möts vi vid floden en sen sommarnatt kanske är det viktigaste inte formen kanske är vi inte som det slags pilträd som vajar i den sortens blåst, kanske dukar vi inte under för grundvalarna för all modern kommunikation: avvisningsformeln, åh Vingslag, tack för det vita blinda ljuset för de älskande, som delirerar ett helt liv för smärtan, som alltid är törstig symptomatisk och på 21% vol.

Det kallas in till aftonbön och en förunderlig ro sänker solen ned över staden

16

4 Vi ligger under men vi vinner, jag vet det, jag vet det, jag vägrar att se tillbaka … jag blir rastlös – efter det ena klantiga anfallet efter det andra och säger: Nu tar jag läppstift på mig, och vi gör mål och bollen går i nät medan jag lägger tillbaka läppstiftet i min silverfärgade väska – Det var Grenen och Grönsvinet, ropar Søren – Han heter Kvist, för helvete

Grenen och Grönsvinet i 1–2-kombination i de döende sekunderna Det är en syn för gudar, men vi behöver fortfarande ett mål för att kvala in … Jag upprepar läppstiftsritualen, killarna ser förväntansfullt på mig och under övertiden blir det straff medan jag lägger tillbaka läppstiftet i min silverfärgade väska. Jag håller andan, det är fortfarande en syn för gudar: Grönsvinet, som målmedvetet går mot straffpunkten med bollen under armen Himlen är hög, och lika olidligt hög är jag – på killarnas lycka men jubelidiotin drunknar i ljudet av maskingevär … och jag är nära att hosta lungorna ur mig när vi kommer till hörnet vid Trianglen Killarna tar mig under armarna, släpar mig över korsningen letar febrilt i min väska efter min astmasprej . . . . . och Kamilla säger: Man ska älska andra genom sig själv

17

men han är bara för läcker där han står och fönstrets medvetande speglar hans svarta blick fylld av kärlekens begivenhet han står där i mörkret i regnet med begivenheten i ögonen i famnen så skör och potent och jag låter honom strila

** Minnesglimt och glömska Den stora drömmen är en kliché som aldrig sover Jag går omtumlad genom hela den långsträckta vintern vareviga morgon hand i hand med mitt egomaniska accelererande självhat på trottoarerna och repeterar relativitetsteorin

och alla de ord jag inte får sagda svävar ovanför mitt huvud som rökskyar alla de kilon jag tappar eller lägger på trots att jag nästan inget äter, åh americano, varm mjölk och himlen vid mitt bröst en svällande svält i den sekund vi urskiljer smärtan i en annan

Det är hopplöst romantiskt 18

att tala om absolut simultanitet även när vi rotar runt i existensens gåta på golvet efter ännu en sömnlös natt och du säger att du älskar mig och jag frågar: från vilken absolut position?

Du säger ingenting Jag reser mig och kallar stjärnorna för massiva glödande gasklot av plasma och degenererat stoff Kniven mot strupen säg som det är, har du saknat mig?

– Bara sluta med att inbilla mig dessa hopplöst romantiska ting Du vet att vi inte kan tilldela en begivenhet en absolut position i rummet

– Du är så hård, honeypie, det är nästan outhärdligt – Kärleken är också nästan outhärdlig

19

Jag har skurit mig på en skärva av min himmel vadat omkring i snöstorm så upprivet lycklig över diffusionshastigheten sammanhanget mellan partikelströmmen och koncentrationsgradienten

– Det är inte så komplicerat som du gör det till Jag älskar dig över allt på jorden och i varje ögonblick Det går inte jämnt ut med formlerna

Vem blir sittande timme efter timme i auditoriet för att avnjuta åsynen av en lektor som vecklar ut det ena fabelaktiga beviset efter det andra för att därefter vada och vada i hopplös natt och dag hand i hand med sin decelererande rastlöshet för att kunna fasthålla och utveckla tankarna i hopp om att förstå existensens gåta och essensen av din kärlek

** 20

Säg bara som det är det regnar lite på mitt fönster ett par fladdermöss flyger omkring det är inte så komplicerat jag är tvungen att gå

det är så enkelt det kan bli jag får klaustrofobi i slutna rum och smärtan flår mina tankar, och smärtan har många ansikten de säger: Hoppet är en olycksfågel som flyger sin kos, och jag har huvudet fullt av tomma reden säg mig bara som det är, härifrån är det långt upp, babe härifrån är det 3.000 km till den innersta kärnan säg bara som det är var är min framtid och min maskering?

åh … varm mjölk och himlen som flämtar vid mitt bröst och faller till jorden i den sekund vi ger efter för fruktan

och Kamilla säger: Man ska älska andra genom sig själv 21

men jag har en gigantisk bakfylla och har hostat lungorna ur mig halva natten vid vart och vartannat gathörn

jag drar på mig ett svart skidunderställ tänder ännu en Mistral, ser det ännu framför mig det sista altaret jag stannade vid bilden av det unga ansiktet hans svarta blick fylld av kärlekens begivenhet

**

smärtan är alltid törstig, subsidiär, och ljuset gör ännu ont han sprejar lampskärmarna silverfärgade och jag fabulerar om lyckan, hans silverglittrande hjärta på fasaden och de stora stenarna han släpar in och förvandlar till en silverfärgad ljusstake

22

– Du går mig så på nerverna, du driver min hjärna till bristningsgränsen när du rör vid mig

… rester av sprejfärg och flämtande natt på mina skälvande händer som stryker över hans svarta hår

det är visst framtiden som fladdrar i fönstrets medvetande tills ljuset ondskefullt tar oss på sängkanten

**

23

Full eller delvis … Vi kör planlöst runt på gatorna innan guldmatchen på Parken. Vi försöker prata om det men hamnar snart i gräl, för vi fullkomligt osar – av skeva förväntningar Det är så gott som utsålt, jag fixar in oss ändå vilket kränker hans manlighet, han sluter sig och hans tystnad osar av passiv aggressivitet. I övrigt är det en hisnande … amnesi som tär på livsenergin

– Jag vet inte vad som kommer att ske, jag är utmattad och hatar när du ingenting säger … jag önskar jag hade varit otrogen mot dig – Håll käften för helvete, eller stick någon annanstans och lek hora

Vi grälar igen som förryckta på läktaren, utan att se direkt på varandra splitvision, i övrigt en hisnande match – Jag vet inte vad som kommer att ske – med oss, smärtorna, törsten floden som strömmar i mig, hur ska jag kunna förtydliga något som helst för dig?

Det regnar guldkonfetti, barnen får guldmedaljer och vi är mer ensamma än oss själva

24

5 – Jag kommer att sakna dig så elakartat, honeypie du är de tre döttrarna av natten och vi lever vidare i dig, honeypie, dig och bara dig

**

De säger: hämnden är ljuv, de ljuger; hämnden är bitter hämnden är lika bitter som hatet som alltid förökar sig med överljudshastighet

25