9789176999226

Lymene Helig Moder av Ljuvlig Godhet

LYMENE HELIG MODER AV LJUVLIG GODHET

Göran B. Johansson Första utgåvan ISBN 9789176999226

© 2019 Göran B. Johansson All Rights Reserved

FRÅN FÖRFATTAREN Detta är fiktion. Alla eventuella likheter med verkliga personer, levande eller döda, är en ren tillfällighet. Bilderna är arrangerade och alla eventuella likheter med verkliga personer är en tillfällighet även här. Eventuella faktafel är mina egna fel Alla bilder i inlagan: författaren där inte annat framgår.

Omslag Framsida. Bakgrundsfoto. Interiör från St. Peterskatedralen i Vatikanstaten, Canstockfoto 11138160 Infogad bild av Lymene är en editerad akvarell av författaren.

Baksida: Apocalyptic Nuclear Bomb Canstockfoto 56329846, Donald Trump Pixabay 1708433/ Wikimedia Commons: Remix by the Author of Vladimir Putin/ Description: Photograph of Russian Vladimir Putin at 2017 G20 Summit in Hamburg. Cropped and size increased by Emiya1980 Source http://en.kremlin.ru Author: TËèÊÊ-ÊÝÇç!% TËèæåéèØÉ% JÌÊÊåãÊàÌã ФèéèË%цåå

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland.

-2-

Sverige

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet INNEHÅLL Paci Conciliandae -5Trolovningen -15I Jungfru Marias Heliga Hjärtas Katolska Församlingskapell -21Dramatik i Bangkok -49Dialog i Stratosfären -63Genom Sverige på Statens Järnvägar - 81Avtal om samtycke till sexuell handling -95Skidturen -102Konversation i förstaklasskupé -107I Stockholm -131 I Göteborg med omnejd -137En svunnen tid -145Återfärden tar vid -187I Moskva -197Samtal med Larissa Fjodorovna -209Den nya ryska Chauvinismen konfronterar Globalismen229Ett krypterat meddelande -255Helig Moder av Ljuvlig Godhet -275Locus Praescriptum -279Om författaren -291-3-

Gรถran B. Johansson

-4-

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet

Paci Conciliandae Jag hade planerat ytterst noga och packat allt; dessutom som vanligt alldeles för mycket i mina två trunkar; en kombinerad ryggsäck som man även kunde dra på hjul vid behov; därutöver en jättelik bamsetrunk vilken också går på hjul och som man kan styra med lätt hand dit man vill ha den. I den stora trunken hade jag min violin i ett specialdesignat fodral, ja, helt enkelt decimerat, såtillvida att det var avsågat på toppen så att endast violinen gick in i fodralet, men inte stråken, eftersom det på flyget kan hända att de inte låter en ta in ett violinfodral i kabinen, då det är åttio cm långt mot tillåtna femtiofyra; jag garderade mig således eftersom fodralet ändå var sextio centimeter. Om de då skulle säga nej då kunde jag ha det i trunken; stråken hade jag lagt i ett stenhårt PVC-rör som precis gick i trunken på diagonalen så allt var ordnat i detalj med det praktiska.

Jag tänker på henne, den enda, mest hela tiden. Hon finns inom mig ständigt närvarande och nu väntade jag ivrigt på att hon skulle höra av sig på ett eller annat sätt, antingen via Facebook Messenger, eller SMS. Under tiden i mitt rum på Cleaverlearn Residences, vilket ligger beläget längs Quezon National Highway, ett stenkast från det internationellt berömda filippinska filminstitutet Bigfoot, sysslade jag med förberedelser som att kolla var mina kontanter fanns utspridda på diverse gömställen.

Cleaverlearn Residences, är ett institut för engelskstuderande från grannländerna till Filippinerna.

-5-

Göran B. Johansson Främst japaner samt koreaner men även filippinare som tänker tjänstgöra som så kallade caregivers eller hemhjälp.

Oftast gäller det Mellanöstern, men även engelsktalande länder såsom USA och Storbritannien, i syftet att ta hand om personer i hög ålder. Ja, jo, jag själv är ju förvisso sjuttiotre redan men ännu är det inte riktigt dags för mig tycker jag själv; fast det kan ju komma snabbt så man går aldrig säker.

Just i detta nu vankade jag av och an på rummet i förväntansfull förhoppning att få se henne, den enda för mig, komma att besöka mig här i sin nya raffiga och en aning utmanande klänning, vilken hon fått i present av min enda dotter i Sverige. Tilläggas kan väl att hon dessutom, hade hon lovat, skulle ta de medföljande silverörhängena på sig.

Jag stod just i begrepp att hugga tag i den maffiga trunken då det pep till i en av mina mobiltelefoner; en Samsung Galaxy J100ML där jag har mitt filippinska SIM-kort. I den andra mobilen, en Sony Xperia Z2 med några år på nacken, men av mycket hög kvalité, har jag ett mobilt bankid samt mitt svenska Fello SIM-kort, utifall någon av mina huvudmän som jag är God Man och Förvaltare för, ett extraknäck jag har för att dryga ut min minimala, under minimumnivå EU-pension från svenska staten, skulle vilja kontakta mig under min månadsvistelse i Sydostasien. Man kan dock inte helt lita på att mobila bankid fungerar utomlands för en gång hände det sig, att då jag anlänt från Filippinerna till Thailand och skulle till att betala rummet, var båda bankid utslagna så jag inte kunde logga in och aktivera mitt Nordea Visa Gold eller Swedbank/Handelsbankens Mastercard; hade jag inte också -6-

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet haft tre säkerhetsdosor med mig till mina tre banker, hade det uppstått en riktigt allvarlig penningkris. Jag kunde blivit tvingad att sova under bar himmel i värsta fall. Likaså har jag alltid ett flertal betal samt kreditkort utspridda i olika plånböcker på olika ställen, ja, jo, jag måste motvilligt erkänna att jag börjar bli osäker på minnet nuförtiden så jag skriver upp det hela i min Microsoft Office 365 Excel plan i en av mina två laptoppar. En ASUS K 52 F, samt en trotjänare, IBM T-43, vilka kompletterar varandra på ett bra sätt och som jag också tar med mig då jag reser långväga, som nu 14 000 km i tre omgångar. Första etappen ArlandaBangkok i Thailand är värst så där övernattade jag för att vila ut efter en påfrestande tolv timmars flygning. Dagen därefter gick färden vidare från Bangkok till Kuala Lumpur i Malaysia och slutligen nådde jag Filippinerna och Cebu i Visayas. I båda min laptops samt mobiler har jag sedan lösenord. Men hur man än garderar sig löper man ändå risken av att glömma lösenordet till datorerna, vilket hände mig en gång då jag var i ett rum med henne under stridens hetta; jag har ju känt henne, sedan i oktober 2008, så det närmar sig tio år nu.

Jag snappade upp Samsungen och såg att det var hon som jag haft i tankarna sedan förra året jag var här. Hon skrev i ett SMS att hon satt i en taxi och var redan borta vid Marina Mall, ett par kilometer från mitt hotellrum, så hon ville att jag skulle vänta på henne för hon ville inspektera min näsa, sade hon. Haha, jo, ja, hon har förkärlek för just den, det vet jag mer än väl.

-7-

Göran B. Johansson Hon, min enda kallas härnere egentligen för Lymene men, hon vill att jag kallar henne Mary eftersom det är hennes första riktiga namn i hennes hemliga dubbelnamn; hon säger att hon så gärna vill bli kallad vid det namnet, eftersom Holy Virgin Mary är hennes förebild i allt.

Jag väntade, för vad kunde jag annars göra. Jag ville verkligen träffa henne nu och det tycktes som en evighet, men så hördes hennes så typiska tre knackningar, vilka har en omisskännlig rytm och dynamisk styrka; jag har hört dem nu i flera års tid; speciellt efter midnatt frampå morgonkvisten, utanför min bambuhydda i Marigondon, då jag tidigare bodde härnere mer eller mindre permanent.

Jag öppnade dörren försiktigt och när hon steg in i rummet var det liksom om hon skulle ha kommit från en främmande planet. Men det var här på Jorden förvisso och hon, om någon, är jordnära i hela sitt jag. Hon bar ett litet barn i sina armar. Det lyste som en gloria runt hennes ansikte och kring halsen bar hon en rosenkrans och ett krucifix.

Klänningen hon bar på sig var av det minimala slaget i sitt omfång. Men den satt ypperligt bra på hennes i övrigt tämligen smärta lekamen. Dess färg var en mix av en gråvitorange blandning. Mönstret som sådant, i sig mycket intressant i sin snirklighet, vilket passade in perfekt på damen ifråga som också är ypperligt snirklig i sin utpräglade förmåga att traktera och fånga sitt offers intresse, gick i vågor i vackra krusiduller, som på sina ställen helt transparent blottade hennes nakna hud. Nedtill, i närheten av det strikt hemliga området kunde en man, i det här fallet stackars Johan, helt förstörd i ensamhetens högborg Sverige, -8-

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet knappt skönja någonting alls. Upptill, mellan hennes välskurna ansikte och midjan, gick gränsen på klänningen helt i linje med hennes svällande byst, vilken utmanande vällde fram i hela sin frapperande solida tyngd. De övriga synliga delarna av hennes hud skimrade glansigt i en sensuell schattering. Hennes läppar var obeskrivligt vackra, därtill sensuellt fuktiga, då hon talade knagglig engelska där hon uppenbarade sig framför mig mitt i rummet. Samtidigt som hon på ett så typiskt filippinskt moderligt sätt, vaggade bebisen genom att ta ett steg åt vardera sidan i en stadig men mjuk rytm.

Därpå fattade hon rosenkransen, tog tag i krucifixet, kysste det varsamt, gjorde korstecknet samt inledde den apostoliska trosbekännelsen. Därefter läste hon Fader Vår och sist Hell dig Maria. Men då hon kommit till slutorden ”Heliga Maria, Guds Moder, be för oss syndare nu och i vår dödsstund” då kände jag en sådan oerhörd ömhet för hennes uppenbara utsatthet. Men också i kombination till hennes vackra gestalt, som jag alltid, hitintills oförklarligt, ja, helt enkelt som en universal geostrategisk magnet har dragits till. Det vällde liksom upp från mitt, genom åren nedtryckta känsloliv, medvetet och eller omedvetet, som något slags genomskinligt otillräckligt skydd mot omvärlden.

– Jag kommer från det katolska kapellet som ligger i grannskapet där jag bor och jag går dit varje dag för att be för mina små barn och för att vi skall ha mat på bordet, inledde Mary.

– Men kära Mary, inflikade jag förvånat, jag vet ju inte ens var du bor efter alla dessa år vi känt varann. Du dyker ju bara upp här och där på olika rum där jag -9-

Göran B. Johansson händelsevis råkar befinna mig. Så vad skall jag tro om dig egentligen?

– Men Johan, du vet ju hur det ligger till. Jag lever enbart för mina barn och jag kan inte bjuda hem dig till mitt hus, för om de ser en sådan wafo 1 där, kommer de inte att tycka synd om mig längre och hjälpa mig, svarade Mary.

– Menar du i huset längs Sudtungan gatan i Basak, Lapu Lapu, där du får bo gratis och som ägs av fadern till mannen som fött dina barn och som betalar såväl mat som olika andra förnödenheter? frågade jag påstridigt.

– Men Johan! vad du envisas med att hävda sådant som folk, företrädesvis mina avundsjuka landsmän försöker inbilla dig hela tiden. Jag bor i ett litet oansenligt rum inackorderad hos en tant; en samarit verksam inom den katolska kyrkan som hjälper mig.

Fadern till fadern till mina barn är en mycket principfast man med stor integritet, i en mycket hög ställning inom den filippinska stadsförvaltningen och därtill en idog tolkare av den patriarkaliska katolicismen. Han vill inte ens befatta sig med mig som är dåligt bemedlad. Han håller sig på sin kant; sitter i sitt palatsliknande schabrak till villa; ätandes mat som vi fattiga endast kan drömma om. Men han hjälper mig ekonomiskt enkom för att jag som utsatt ensam mor tar hand om hans barnbarn och det gör jag av hela min själ. Han skulle bli utom sig av

1

Wafo på Cebuano eller Gwapo på Tagalog, betyder stilig eller snygg.

- 10 -

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet förtvivlan, till och med rasande, om han fick veta att jag är här hos dig Johan i denna stund, svarade Mary utförligt.

Mary formade sina läppar på samma sätt, som första gången jag träffade henne för snart tio år sedan på ett hotellrum i Buyong i Maribago, vilket slutade på ett ytterst moraliskt tvivelaktigt sätt. Ja, rent av provocerande, om vi med provokation menar en synnerligen aktiv erotiskt utmanande process. I det klara syftet att enbart förlusta sig, i den av den konservativa katolicismen, strikt bannlysta utomäktenskapliga djuriska aktiviteten.

– Men Johan! jag känner inte igen dig längre. Förr i tiden företog du dig saker och ting utan betänkande men numera verkar du så villrådig; som om du tappat intresset och livsgnistan på något sätt. Är det någonting som bekymrar dig speciellt? Hur har du haft det i Sverige under det sista året egentligen? frågade Mary.

– Sverige, javisst ja, svarade jag tankspritt, då det inom mig spelades upp den där scenen sedan vår första träff. Du förstår i Sverige, på gott eller ont, där härskar Statsfeminismen.

– Feminism!! What is this?

Mary såg ut som ett fysiskt oformligt frågetecken, samtidigt som hon återigen gjorde den där oemotståndliga trutande läppen, vilken jag aldrig kunnat motstå. Vilken otrolig äkthet fanns det inte I hennes - 11 -

Göran B. Johansson svar! Vilket hjälplöst oförstående ansiktsuttryck hon uppbådade! En sådan uppenbar naken och oskyddad förvåning har jag aldrig skådat i hela mitt sjuttiotreåriga liv. Hon tycktes aldrig ens ha konfronterats med företeelsen som sådan. Enbart av den anledningen beslöt jag att försöka förklara för henne vad feminism är och vi kanske i det avseendet kunde utveckla någon typ av dialog, där vi kunde ställa feminismen, om man så vill, mot den konservativa katolicismen för jag visste ju hur hårt knuten, med eller emot sin vilja, Mary är till densamma.

Då vi precis skulle till att ta itu med rannsakandet, blev jag helt plötsligt förekommen av Marys förslagna beteende. Hon tycktes på något oförklarligt sätt ha upptäckt och känt av min inre vulkan av undertryckta strömningar. Plötsligt kom hon fram och ställde sig alldeles framför mig i färdigställning; fortfarande med barnet i famnen och med rosenkransen och krucifixet runt sin smäckra hals. Jag skulle just till att öppna munnen i en tafatt frågefras, men det hann jag inte innan hon resolut, ja näst intill burdust, satte sig gränsle över mina bara ben, fortfarande vaggande barnet i famnen. Hennes byst uppenbarade sig frestande, dock väl skyddad och gömd innanför den övre delen av klänningen, medan den undre delen hade åkt upp längs hennes smäckra lår, vilka var rikligt täckta av mörkt hår. Hon vaggade av och an med den lille fortfarande i famnen, på ett sätt som oundvikligt stimulerade vissa delar av min belamrade lekamen, tills jag plötsligt inte kunde stå emot och det kom till ett fyrverkeri av fysiska konvulsioner. Jag upplevde det som om jag sänts tillbaka ett antal decennier i tiden av den - 12 -

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet enorma kraften i Marys våldsamma omfamning där vi blevo till ett kött.

- 13 -

Gรถran B. Johansson

- 14 -

Lymene. Helig Moder av Ljuvlig Godhet

Trolovningen Sedermera träffade jag Mary på Moon Café i det stora varuhuset Gaisano Grand Mall invid Marigondon Road i Basak, Lapu Lapu för att vi där skulle fira vår nyblivna förlovning. Vi hade redan dagen dessförinnan avtalat detta möte och jag hade därför redan köpt ett par tämligen fina, ganska dyra silverringar, hos Unisilver på andra våningen i varuhuset och som jag nu stod i begrepp att bekläda våra så nakna respektive ringfingrar med. Jag satt i spänd förväntan att få se henne skymta i de stora panoramafönstren, vilka vetter ut mot den centrala delen av varuhuset med sitt myller av folk som vimlade omkring i de olika butikerna.

Medan jag slöt ögonen en stund och drömde om att få se hennes uppenbarelse, fantiserade jag huruvida hon skulle vara klädd som vanligt i någon typ av raffigt åtsittande kjol, eller helt sonika distinkt avklippta slitna jeans med fransiga kanter, vilket hon ofta brukade ha på sig.

Helt plötsligt kändes det som om luften, ja hela rummet, vibrerade och jag påmindes om en tidigare jordbävning jag varit med om i Marigondon Beach för några år sedan inte långt härifrån. Då jag desperat slog upp ögonen stod hon där framför mig. Lilla sköra Mary! ensamstående ansvarsfull mor till ett antal filippinska charmiga knattar. Hon hade en stor bag i handen och var klädd i täta, gråblåfärgade åtsittande jeans, förmodligen av märket ”Tiger”, som smet åt - 15 -

Göran B. Johansson runt hennes ädla del. Det kan väl inflikas i sammanhanget att Mary, hon skrider verkligen fram som en riktig tigrinna, ständigt på hugget med vässade klor och med spelande vemodiga ögon och ett klurigt leende över sina fylligt fuktiga och näst intill översensuella läppar. Ovanför jeansen tornade så upp sig, en halvt om halvt genomskinlig blus i Miss Selfridge Petit stil; med en mjuk färgmix mellan rent gul, gulorange samt ljust gröngult. Under denna blus, kunde jag vidare urskilja en BH-modell, a la typ Evas underkläder.

Med hel kupa som var tänkt att täcka bysten i sin helhet.

Men i Marys fall var detta dömt att misslyckas av den enkla anledningen att, hennes byst är så svällande fyllig så den istället formade om sig till den grad att den kröp ut ur helkuporna och lade sig till vila liksom två gediget mogna mangofrukter. Restaurangen där vi befann oss var helt tom på folk. Inte ens en kypare fanns i närheten men det hade redan serverats en trolovningsmiddag bestående av förrätt med olika typer av färska grönsaker; samt huvudrätt i form av min och även Marys favorit, som var knaprigt torkad dangit med vitlöksris. Varsin mangoshake stod därtill serverad i skinande blanka kristallglas.

– Du ser så förvånad ut, rent av lite skrämd, sade Mary i det att hon försiktigt satte sig på karmstolen.

– Ja, nä, jo, kanske det, utbrast jag en aning tafatt i det jag försökte lägga band på mina känslor.

Mary satte sig mitt emot mig och tittade på mig med sina förväntansfulla ärggröna ögon varpå jag plockade upp två silverringar. Jag satte den ena på hennes högra ringfinger och hon satte den andra på mitt högra dito.

- 16 -