9789176347348

Slutsignal

Fler titlar av Elin Holmberg utgivna av Idus förlag: Högst upp på listan (2021) Halvtid på hemmaplan (2022)

Slutsignal Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2022 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Elin Holmberg Grafisk form och sättning: Mattias Norén, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2022 ISBN: 978-91-7634-734-8

SLUTSIGNAL

Elin Holmberg

Till Edit, Hedvig, Tora och Alma än en gång

Kapitel 1 – Upp på mål, Amina!

Veronikas röst studsar mellan väggarna som en stenhård tennisboll. Rut står i högra sarghörnet och hon har bollen. Men hon är omringad av motståndare och kan inte ta sig någonstans.

Hjärtat skenar medan hon snabbt dribblar fram och tillbaka.

– Men hjälp henne då! gapar Phebe från bänken.

Rut söker med blicken. Amina är inte där hon ska vara.

– Amina, upp på mål! vrålar Veronika igen.

Rösten brister nästan.

Till slut dyker Amina upp vid målet och Rut slår en stenhård passning åt hennes håll. Hon flåsar, har dribblat hur länge som helst. Men Amina missar den, motståndarnas back är blixtsnabbt där och får i väg bollen i en båge över planen till forwarden som står

9

farligt nära målet. Alma H ligger på som ett ilsket lejon men det är lönlöst, vänsterforwarden tar passningen och drämmer bollen rakt i krysset med en smäll.

Från läktaren jublar Örnsköldsviksföräldrarna. De skränar och applåderar. ”Tack ska ni ha, det gjorde ni bra!”

Sjutton sekunder senare går slutsignalen. Den låter längre än vanligt känns det som.

Lovis hivar i väg målvaktshandskarna en bit ut på planen.

– Losers! ropar hon och ansiktet ser ut att explodera.

Aminas bröstkorg far upp och ner. Hon är blank i ansiktet. Ruts hjärta sjunker och lägger sig som en sten i magen.

– Bra kämpat ändå, mumlar hon till Amina fastän det är kaos inombords.

Amina tittar ner i golvet.

– Sorry, viskar hon.

Rut skulle behöva säga något snällt men hon orkar inte. Hon går mot bänken. Några tjejer ur laget sitter redan med huvudena mellan knäna. De har förlorat mot Örnsköldsvik IBK i en av säsongens viktigaste matcher. Med 4–3. Snacka om jämnt. Och surt.

10

Förlusten innebär att de har tappat serieledningen, nu är det tjejerna från Örnsköldsvik som har den. Om IBK Härnösand ska stå som seriesegrare när säsongen avslutas om två veckor måste de vinna båda de åter­ stående matcherna. Och ser man till vilka de möter kan man konstatera: Svårare än så här blir det inte.

– Vi behöver jobba mer med avsluten på mål, säger Veronika och hakan ser ut som en bit skrynklig kartong.

Hennes händer vilar slött på höfterna.

– Inte så konstigt att vi losar, ropar Lovis med tjock hals. Vi har ju losers i en av kedjorna!

Det går en stöt genom Rut. Det är hennes kedja Lovis menar. Kedjan där Rut spelar med Amina och Alma B. Hon borde vara van vid Lovis pikar vid det här laget.

Men varje gång det kommer en sunkig kommentar är det som att det knakar till inombords.

– Hör du! ryter Sebbe. Så där snackar vi inte i vårt lag. Och vi skäller inte på varandra under matchen, det vet du.

– Vadå, får man inte ge tips, eller? mumlar Lovis och blänger på honom från bänken.

Veronika säger ingenting. Aldrig att hon skulle säga åt sin egen dotter fastän Lovis beter sig illa nästan jämt.

11

Hon fäller negativa kommentarer till de andra spelarna, suckar och rullar med ögonen när någon gör fel, till och med på träningarna. Men aldrig att Veronika skulle säga något.

Rut sneglar på Laleh. Hon har satt sig bredvid Amina och håller armen om hennes axlar. Amina är likblek och håller hårt i sin klubba. Rut vet att det är Lalehs gamla, den är rosa och skaftet skulle behöva tejpas om.

Och innebandyglasögonen är för små, och repiga.

Rut plockar ihop sina grejer och börjar gå mot omklädningsrummet. Inget mål den här gången, inte så mycket som en assist ens. Lika bra att pappa och Elva inte kunde titta på matchen idag, tänker hon. Lovis har rätt. Losers, det är vad de har blivit.

Ute har det börjat regna. Hon drar med jack­ ärmen över cykelsadeln innan hon börjar trampa mot Hallonstigen. Kvar i magen ligger den hårda stenen.

Ingenting är som det har varit i laget.

På bara några månader har allt förändrats och gått käpprätt åt skogen.

12

Kapitel 2 Rut lutar sig över Liv och pussar henne på huvudet.

Liv har nästan inte något hår alls fastän hon snart ska fylla ett. Bara lite flygigt, mörkt fjun. Hur hopplöst det än kan kännas ibland efter en jobbig träning eller ett matteprov så blir Rut alltid varm i hela kroppen av att komma hem till sin lillasyster. Hon är som en mirakel­ medicin, fastän hon mest skriker och tar nästan all tid av pappa och Elva.

– Gah, gah, gaaaah! jollrar Liv och smäller sin knubbiga hand rakt i grötskålen så att den far all världens väg.

Pappa måste böja sig ner för hundrade gången den här morgonen och plocka upp den.

Det är redan en massa grötgegg på golvet, och på Livs små fingrar.

Rut torkar av dem med en bit hushållspapper och pussar på dem.

– Gah! ropar Liv. 13

Pappas ögonlock hänger och skägget är långt och ovårdat, flera decimeter känns det som.

– Jag kan plocka ur diskmaskinen, säger Rut mjukt.

– Schysst, gäspar pappa så att käkarna knarrar.

Elva har redan åkt till jobbet. Pappa är föräldraledig med Liv och ska vara det över sommaren också. Och kanske ännu längre. Det ser inte så ljust ut med jobb för honom. Så sa pappa när han pratade med farfar i telefonen för ett par veckor sedan.

Rut plockar ur diskmaskinen, drar en sväng med trasan över köksbänken och sätter sig mitt emot honom med sin yoghurtskål.

– Redan måndag, säger pappa och tar en klunk kaffe.

Far du till mamma på torsdag?

Rut nickar. Torsdag till söndag varannan vecka, så bor hon hos mamma. Tidigare delade mamma och pappa på Rut men sedan något år bor hon mer hos pappa och Elva.

– Fint. Vi sticker ju till Sundsvall på torsdag, säger pappa.

Han hade inte behövt berätta det, Rut vet att han och Elva ska åka dit för att kolla Livs hörsel. Det har varit fokus på det datumet länge. Snart kommer beskedet.

14

Rut slevar i sig resten av yoghurten, reser sig och snusar Liv på huvudet. Hon doftar banangröt och Babblarnas barnschampo.

– Hej då, bubbis, viskar hon. Ses sen.

– Dojj! ropar Liv. – Hej då, hjärtat, ler pappa genom tröttheten. Ha en fin dag nu.

Ute på trappan drar Rut ner blixtlåset på dunjackan.

Den är alldeles för varm. Hon skulle behöva en tunnare, men hon vill inte fråga pappa och Elva som har så lite pengar jämt.

Efter jul fick pappa besked om nerdragningar på fabriken och han blev en av dem som var tvungen att gå. Och det är därför han söker nytt jobb, de klarar sig för dåligt på Elvas diakonlön och hans föräldrapenning. Det märks, eftersom Elva hänger ännu mer på Facebooks köp- och säljgrupper. Och pappa använder rabattkuponger när han handlar mat, det har han aldrig gjort förut.

Jackan får duga ett tag till, tänker Rut medan hon trampar mot skolan.

Och om hon känt orosklumpen i magen byts den ut mot rosa bomull när hon ser dem stå och vänta. Laleh

15

och Phebe. Med Rut blir de The Tremendous Three, det är så deras gruppsnap heter.

Förut var de Fabolous Four, men en person saknas och när Rut tänker på henne vill hon alltid grina lite.

Innan de började i sjuan flyttade Flisan till Sundsvall med sin familj, och hon slutade i innebandylaget.

Sundsvall ligger ju ganska nära, ändå har de inte setts så mycket som de tänkt. En enda gång har Rut, Phebe och Laleh tagit bussen till Birsta för att fika och shoppa med Flisan fastän de svor på sina okända släktingars gravar att de skulle ses minst en gång i månaden.

Rut är nära att köra rakt över Phebes splitternya Nike Air-sneakers men hinner göra en snygg inbromsning i tid.

De slår knogarna mot varandra.

– På lördag gäller det, säger Laleh och de svarta ögonen glimrar.

Rut får en klump i halsen när Laleh säger så. Hon vill inte tänka på matchen. Vinner de inte mot Timrå på lördag är chansen att vinna serien helt borta. Då är de losers på pappret också. Det skulle i alla fall kännas så.

16

Åttorna och niorna breder högljutt ut sig i korridorerna i sina svarta och grå hoodies. Rut skulle aldrig känna sig trygg och bekväm bland dem om hon inte hade Laleh och Phebe. När de andra är med kan hon gå med rak rygg, särskilt tillsammans med Laleh, som är den starkaste människa hon känner. Då vågar Rut till och med gå förbi 9A:s bästa soffhörna även om hjärtat bultar så hårt under tröjan som att det är på väg att explodera.

Det är smått ofattbart att de hamnade i samma klass alla tre. Hellen, deras förra lärare på Brännaskolan, måste ha haft en riktigt bra dag när hon var med och satte ihop grupperna som skulle vidare till Hedda Wising.

Utanför klassrummet är det fullständigt kaos denna morgon. Almorna från innebandyn går också i 7A, och Vilda som var målis förut. Men hon slutade i höstas och det var då Lovis började i laget och tog Vildas plats.

Jesse är Lovis bästis och lagets bästa forward. Egentligen borde alla vara tokglada över att de två börjat i laget.

Men faktiskt har det blivit en hel del konstiga grupp­ eringar. Och rykten, skitsnack och sura blickar.

17

Rut är glad att hon går i A. Där kan man slappna av. 7E är fylld av coola personer med stockholmsstil, sådana som alla vill vara med. Och som är asduktiga i idrott. Rut önskar att Lovis och Jesse bytte klass till E. Riktigt mycket, önskar hon det.

Prick kvart över åtta dyker klassens mentor Simon upp, han kryssar sig fram mellan eleverna och balanserar en hög med böcker i händerna. Som vanligt har han en stor snus under läppen som han tror att ingen ser.

– Tagga ner nu! ropar han leende åt Gustaf och Amir när de skojbråkar vid skåpen.

Simon låser upp klassrummet och eleverna lufsar efter honom som ett långt koppel.

– Mobilerna i hotellet, hojtar han och nickar mot kartongen som det står MOBILHOTELL på med stora, tjocka bokstäver i rött tusch.

– Men orka, stönar Amir.

– Dags att checka in, säger Simon bestämt och börjar dela ut böckerna.

När alla släppt ner sina telefoner i fjanthotellet kan lektionen börja.

De har svenska första timmen på tisdagar. Det är Ruts favoritämne och hon har A i betyg. ”Fortsätt bara

18

i den här stilen så håller du betyget”, har Simon sagt till henne.

Rut sitter med Arvid. De jobbar bra ihop och han är också duktig i svenska. Och inte så bufflig och macho som Amir och Gustaf, de ska alltid störa och leva om.

Rut gillar Arvid. Det beror inte bara på att han också gillar svenska och att skriva som hon, utan också för att han är lik Hugo, med ett mysvarmt skratt och snälla ögon. När Rut tänker på Hugo känns det som att kliva ner i ett varmt, härligt bubbelbad. Tänk att de kunnat hålla kontakten i ett par år nu, fastän Hugo bor i Luleå.

De har bara setts två gånger. På cupen i Umeå när Rut gick i femman, och så förra våren i Härnösand. Men chattar, det gör de nästan jämt.

Att Ruts lag ska åka till Örnsköldsvik nästa helg är viktigt på ett annat sätt också. Hugo ska nämligen komma dit och när Rut tänker på det kan hon knappt koncentrera sig på det Simon säger framme vid whiteboarden.

De har typ bestämt att de ska ses efter Ruts match i Örnsköldsvik. Men det finns ett komplicerade inslag i det upplägget. Laget åker hem direkt efter matchen, och ska hon hänga med Hugo måste hon ta sig hem

19

själv till Härnösand på kvällen. Hur det ska gå till har hon ingen som helst aning om. Pappa och Elva skulle gå i taket om de kände till hennes planer.

Laleh sitter längst bak i klassrummet bredvid Amina, men hon är inte i skolan i dag.

Minnena från helgens förlust hänger kvar som en blöt, illaluktande filt. Jesse och Lovis var inte det minsta trevliga. Är det därför Amina är hemma, tänker Rut. – På era bänkar ligger nu en riktigt viktig bok, ropar Simon framme vid whiteboarden. Fula tjejer kommer att ge oss mycket att diskutera framöver. Den är sjukt aktuell faktiskt.

Gustav stönar och faller framåt över bänken så att hans röda, smutsiga keps som det står ”Hultsfredsfestivalen 98” på, rullar ner på golvet.

– Det är väl bara töntar som gillar att läsa? säger Lovis jättehögt så att Jesse börjar skratta.

Töntar. Losers. Ska det någonsin kunna bli som vanligt igen, tänker Rut dystert och slår lydigt upp boken.

20

IBK Härnösand ska spela sina viktigaste matcher för säsongen. Motståndarlagen är riktigt bra, men nu har ju IBK faktiskt innebandystjärnan Veronika Linder som tränare. Ändå är det kaos i laget och den nya målvakten Lovis är taskig mot alla.

Rut får spela i den sämre gruppen och dessutom har pappa blivit av med jobbet. Och Hugo! Han lägger upp stories med en skitsnygg Innebandy står högsttjej. upp på listan över bra saker i livet.

Och hur har egentligen den nya spelaren Amina det Det har det alltid gjort, ”Bra saker i livet-listan” var hemma? som har Rutallt skrev.

Det varför samma Påden baraförsta någralistan månader förändrats Rut. kväll mamma och pappa berättade Och nu är seriefinalen snart här att … de skulle skiljas. Det bara blev så, allt känslokaos och alla tusen tankar blev lättare hålla ordninguppföljaren på när hon skrev ner dem.

Slutsignal är denatt sista och fristående till Högst upp på listan och Halvtid på hemmaplan.

Innebandyn låg som nummer ett då och gör fortfadet. Skolan kom fyra, efter kompisar och varm Rösterrande om de tidigare böckerna: ”Det lyser om personporträtten. choklad.

Sedan dess Elin harHolmberg det blivit tvåhundrasjuttiotre trollar fram en alldeles levande värld, med vardagen listor som”handlar om olika saker. Rut skriver upp dem som arbetsredskap.

Staffan Engstrand, BTJ-häftet 4:22 i färgglada, fina block som hon köper i bokhandeln. ”Varma, spännande ochanvänder tankeväckande böcker om vänskap, Och om hon anteckningar i mobilen för hon trassliga relationer och innebandy. En välskriven bokserie med en alltid med pennan till blocket handling somöver väckerdem stor igenkänning på många plan – försedan. både ungdomar och föräldrar.”

Phebe och Laleh älskar innebandy lika mycket som Agneta Norrgård, P4 Västernorrland Rut, och Laleh står högst upp på kompislistan. Det är det ingen som vet. Ingen har puttat ner henne där­ifrån trots att Ruts listor brukar kunna förändras en hel del.

Kapitel 3