TromsöBjörnön
StockholmVulkanön
Dexter Olsson : En hemlig värld Utgiven av Idus förlag, Lerum, 2022 www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Michael Wiander Illustrationer: Sabrina Christoph Grafisk form: Mattias Norén Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2022 ISBN: 978-91-7634-555-9
EN HEMLIG VÄRLD
När denna bok publicerades för första gången 2017 (under titeln Morfars hemlighet) hade jag ingen aning om att den skulle få ett så fantastiskt mot tagande av läsare i vitt skilda åldrar. Inte bara i Sverige, men även utanför vårt lands gränser, hör barn och familjer av sig och berättar om hur mycket Dexter-böckerna har betytt för dem. Idag har tusentals barn läst och recenserat böckerna och det verkar som om Dexter och hans vänner kommer att få ett långt äventyr tillsammans. Detta är en nyutgåva av den första boken i Dexter Olssons 12 delar långa jorden-runt-resa. På denna resa finns det ett antal personer som betytt extra mycket för mig.
Först av allt vill jag tacka min familj: min dotter Luba, vars flitiga läsande gav mig idén till bokserien, min son Marcus som gav upphov till Dexterkaraktären, samt min fru Natalia, vars glädje, kreativitet och humor varje dag inspirerar och hjälper mig i mitt skapande.
Sidan räcker inte till för att berätta om alla fina människor och orga nisationer som stått med mig i detta arbetsintensiva projekt, men för att nämna några: LegiLexi, Mediapoolen, Vetenskapens hus, Tekniska museet, Tom Tits Experiment, Nobelmuseet, Svenska Uppfinnareföreningen. Och inte att förglömma är alla hundratals lärare, bibliotekarier, skolor och bibliotek som välkomnat mig och Dexter in i sin vardag. Slutligen vill jag tacka mina föräldrar och Dunkin’ Donuts. Utan mina föräldrar skulle jag inte finnas och vara den författare jag är idag och utan munkar skulle livet vara mycket tråkigare. Dexter är extra stolt över att, som enda svensk barnbokskaraktär, ha fått en alldeles egen munk namngiven efter sig. Och det är just detta Dexter Olsson handlar om, att förstå vem man är, men aldrig glömma bort att ha lite kul på vägen …
Författarens tack!
Sedan vill jag tacka Ulrika på Idus förlag som stått med Dexter från allra första början, lärarna Birgitta, Darren, Eva och Camilla som stöttat på många sätt och Robban som tyvärr inte finns med oss längre. Vidare vill jag rikta ett stort tack till alla fantastiska manusläsare som hjälper mig utveckla serien, genom nya tankar och idéer. Om ni bara visste vilken glädje och energi ni ger mig inför varje ny bok!
Till Luba.
Mamma elsa Arkeolog, ”bor” ibland på universitetet och glömmer bort Dexter. Snäll, men lite förvirrad. Dålig på att passa tider.
Dexter Lillgammal, känner sig korkad men är smart. Trött på vuxna, vill bli tagen på allvar. Avskyr att bli kallad för barn.
Manuela Morfars städerska. Har många dolda Talanger och en stor förkärlek för Prinsesstårta.
Thomas Supersmart schimpans, som kan alla världens språk, schack, karate, judo – ja, kort sagt allt! Hatar att bli kallad för apa. Max äventyrslystenTalande, utfembarnsfarTeknikintresseradmus.somvillochsevärlden.
Rex Snäll Svarthatt som gått över till Motståndsrörelsen. Kär i Maria. Laktos- och glutenintolerant.
Morfar Uppfinnare, LedareNobelpristagareupptäcktsresande,ochhemligagent.förMotståndsrörelsen.
Obelix Osynlig schäferhund. Busig, älskar korv. Slukade ett sexpack munkar en gång, men gör aldrig om det igen! Blev osynlig när morfar skulle testa osynlighetsbältet. Doktor Örn En av ledarna i Motstånds rörelsen. Doktor i byggnads fysik. Har ritat och byggt Örnnästet. Måsen Morfars närmaste vän och huvudansvarig för Örnnästet. En av ledarna i Motståndsrörelsen. Vallax En av ledarna GabonmästareDjurexpertMotståndsrörelsen.iochforskare.ischack.
Kan inte säga bokstaven r, det låter i stället l eller j. Kommer från Japan. Sergej Schacklärare vid Örnnästet.
Yamoto Judolärare vid Örnnästet. Pratar med lustig accent.
Maria
En av de bästa schackspelarna i världen. Kommer från Ryssland. Hatar att förlora. Doktor Pipaluk Veterinär från Grönland som blev ambulerande läkare. Galen i kanelbullar. Benämner patienter vid djurnamn. Bartok Musiklärare vid Örnnästet. Älskar sin cello och violin. Kommer från Ungern
Tjej-Svarthatt som tar hand om Vithattarna och Örnnästets kök. Kär i Rex. Mästerkock med hett temperament.
Vithattarna Svarthattar som fostrats av Motståndsrörelsen och blivit snälla. Tränas till special-agenter vid Örnnästet. Supersoldaterna Svarthatt nr 1897 och 1950 som genomgår en förvandling genom den ”levande metallmassan”. Blir Kostroffs fjärrstyrda supersoldater som förföljer Dexter. Kostroff Ledare för den Nya Världen. Vill bygga upp en ny rymdvärld med bara smarta människor. Hatar barn och djur. Ubu-tutu En av världens främsta forskare. Kostroffs närmaste man. Drömmer om ett slott i rymdvärlden Svarthattarna Artificiellt skapade varelser som Kostroff föder upp i underjorden. Saknar namn, har endast nummer. Tränas till specialagenter. Måste äta nyttig mat, vilket de hatar. Galna i munkar. Har alltid ett sexpack med sig. Onda men goda innerst inne.
Bedövningspistol En gammal klassiker inom
Svarthattarsig.sombedövningspistolen,Motståndsrörelsen:manalltidbärmedPerfektattbedövamed.
Tyngdlöshetsarmband GPS-styrt armband som gör det möjligt att sväva fritt i luften på väg mot önskad destination. Perfekt för transporter av olika slag. RobotFlygaren Högteknologisk pansarrobot som formar sig ijetmotormänniskokroppen.efterInbyggdochkamera.Kanflygamerän800kmitimmen.
Volo-X Jetpack, som gör det möjligt att flyga fritt i upp till 200 km i timmen.
Inviso-24 Osynlighetsbälte, med vilket man blir osynlig i 24 timmar. Innehåller en högteknologisk silverdräkt.
Asta-100
metersfienderSöverbedövningspilar.minigevärmålsökandeDatorstyrt,mednerallapå100avstånd. (Ännu ej namngiven) Icke namngiven uppfinning som morfar tagit fram för att, med hjälp av kall laser, lösa upp oönskade föremål (Legobitar, persikokärnor etc) i små glupska hundmagar.
Ett av Örnnästets specialfordon. Kan ta sig fram på de mest obekväma ställen tack vare sin minimala storlek och smidighet – minibil och flyg i ett.
Lågtflygande, tefatsliknande luftfarkost av lättmetall. Utrustad med extra magnetfält för bärgning av tyngre föremål. Flyger 550 km i timmen på lägre höjder. Maxhastigheten på högre höjder är ännu okänd. Enhjulingsmotorcykel
Mobilo Flex Elsparkcykel som kan förvandlas till ett stå-flygplan. Utrustad med specialsensorer som göra att den aldrig kan krocka. Namngiven av Thomas.
Tornraketen Morfars och Torsten Bloms specialbygge. Det två våningar höga vindsförrådet kan skjutas iväg som ett femmotorigt flygande torn. Maxhastighet 500 km i timmen. Kan bli osynligt vid behov.
Svävaren
Ljudfångare En av morfars senaste uppfinningar. Man pekar med fjärrkontrollen mot den plats man vill avlyssna, tar på sig hörlurarna och väntar på att ljudet ska fångas upp.
Användbar och uppskattad uppfinning vid Örnnästet, som bland annat gör det möjligt att ta sig fram snabbt på otillgängliga områden.
MinifFlygare
Innehåll 1. Bullar och samurajer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 2. Ett hemligt högkvarter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 29 3. Evan Kostroff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 4. Morfars vindsförråd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 5. Pruttos och fiskchips . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 6. Osynlighetsbältet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 7. Svarthattarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 65 8. Dexter i fara . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 73 9. Obelix . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 82 10. Dexter möter Kostroff . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 91 11. Thomas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 98 12. En kissnödig gäst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 112 13. Kostroffs träningsläger . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 122 14. Rex . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 129 15. Tornraketen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 136 16. Bajamajor och tornseglare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 142 17. Luftjakt mot Svalbard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 150 18. Mystiska morsesignaler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 19. Jättefåglarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 168 20. Mot Björnön . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 176 21. Örnnästet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 22. Maria . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 23. Gabon . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 198 24. Max . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 206 25. En oväntad kalldusch . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 214 26. Vithattarna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 222 27. Flygpost till svalbardspolisen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 230 28. Musmammans termometer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 236 29. Skidbacken . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 243 30. Simultanschack . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 31. Trumsolo . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 262
32. Hemligt uppdrag . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 270 33. En riktig jättebrakare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 34. Pipaluks stinkpulver . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 35. En spion i örnnästet? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 293 36. Örnnästets universitet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 301 37. 24-timmarsregeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310 38. Hemliga skoluckor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 316 39. Flygande robotar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 323 40. Ingen rädd liten unge! . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 330 41. Operation kittling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 341 42. En drottning i kaffekoppen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 43. Farligt goda munkar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 44. En oväntad överraskning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 45. Ett mycket speciellt toalettbesök . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 377 46. Mot Afrika . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 392 47. Minus ett . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 400 48. Hårda paket i Hell-Bourg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409 49. Supersoldaterna anfaller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 421 50. Obelix återkomst . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 51. Silvernyckeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 436 52. Bankvalvets hemlighet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 448 53. Hur mycket är en miljon? . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 463 54. Taxfree och hundförkylningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 474 55. Stinkbomben . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 481 56. Hårdrock och marängsviss . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 491 57. Chanel No. 5 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 501 58. Spioner och nattliga äventyr. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 512 59. Äventyret börjar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 523
Omannat.detfanns någonting Dexter längtade efter så var det att få komma hem till morfar efter skolan, och det ögonblick då morfar sträckte på sig, sköt in stolen vid skrivbordet och gäspande sa: ”Nämen nu, Dexter, nu är det väl ändå dags för en av mina berättelser?”
DET ÄR EN sak jag måste berätta för dig, Dexter”, viskade morfar och såg sig omkring, precis som om han misstänkte att det var någon som tjuvlyssnade bakom dörren till vardagsrummet, där de satt som vanligt i morfars soffa och småpratade.
Dexter älskade att sitta mitt i rummet på golvet och titta på väg garna. Han kunde sitta där i timtal och beundra det uppstoppade antilophuvudet, leopardskinnet, de afrikanska sköldarna, samu rajsvärden och spjuten och drömma sig bort till Afrikas savanner eller kungapalats i Fjärran Östern.
”
19 Dexter Olsson : En hemlig värld 1. Bullar och samurajer
Överallt på väggarna hängde det konstiga saker, och mitt i rummet stod ett jättestort bord med zebrafärgade ben.
På en av väggarna hängde en karta över alla världens länder. Det fanns en stor röd prick för alla huvudstäder och en gul stjärna för de städer morfar hade varit i. Det fanns hundratals gula stjär nor, lika många som morfars spännande berättelser. Dessa hade Dexter följt under hela sin uppväxt, och han älskade dem mer än något
Morfars vardagsrum var verkligen inget vanligt vardagsrum.
20
Alla saker i morfars lägenhet hade en särskild historia, och Dexter hade hört varenda en. Hans favorithistoria var den om samurajsvärden.
Trots att den var lite otäck, så kunde Dexter be morfar berätta den om och om igen … ”Landet var ockuperat av fiender och den japanske kejsaren hade tillfångatagits. Tillsammans med alla sina soldater satt han fäng slad i sin egen stad. Om ingen hjälpte dem skulle de få jobba som slavar åt fienden under resten av sitt liv. Men två personer i kejsarens armé saknades när fienden slog till, de båda ledarna för samurajskolan. Trots att de hade hunnit bli 75 år gamla, var de fruktade av alla i hela Japan. Ingen kunde svinga de blixtrande samurajsvärden så snabbt och säkert som de. Men folket hade glömt bort dem, eftersom de varit borta i över två år. På den tiden tog det jättelång tid att resa till ett annat land. Enbart båtresan tog fyra månader. Det gick inte att resa fortare på grund av de kraftiga stormarna …” Dexter älskade alla detaljer i morfars berättelser, för det var nästan dem han lärde sig mest av. Att det kunde ta ett halvår att resa mellan två länder var något han kunde fundera på länge efteråt. ”… som tur var befann sig samurajerna på en båt till Japan,
Då gick morfar först till köket och satte på tevatten. Sedan tog han ut några härliga kanelbullar från frysen och lade dem i ugnen och dukade det stora silverfatet från Indien med de vackra engelska tekopparna, det bruna persiska kristallsockret och de färggranna afrikanska träskedarna. Teet doftade himmelskt när morfar bar in brickan till Dexter. Det var ett sällsynt rött te från något land som Dexter aldrig lyckades lära sig namnet på. Tillsammans med kanelbullarna fanns det inget i världen som doftade så underbart som morfars tebricka. Den var en härlig blandning från hela värl den, precis som morfars berättelser.
21 endast två dagsresor från land. När de såg röken stiga upp från stadens murar förstod de genast vad som hade hänt och spände på sig sina nyslipade svärd. Så snart de satte fötterna på japansk mark gav de sig av i högsta fart upp till bergen för att få en överblick över staden. De insåg snabbt att de stod inför sitt livs svåraste uppgift, för det var mer än 1 500 fiendesoldater i staden. De satte sig ner för att planera och ritade upp staden i sanden och drog streck till höger och vänster …” Morfar ritade med pekfingret på väggen, vilket gjorde det hela ännu mer spännande. ”… i skymningen var de redo att slå till. Iklädda sina svarta, mantelliknande kläder med samurajsvärden spända som ett kors på ryggen, och det gråa långa håret i en vacker knut på bakhuvudet, begav de sig ner från berget. Försiktigt smög de sig nära den stora stadsmuren och väntade tills den patrullerande vakten passerat. Snabbt kastade de upp en lina med hakkrok och klättrade ljudlöst uppför stadsmuren – i sina svarta kläder var de nästan osynliga i kvällsmörkret …”
Nu ökade morfar tempot. Dexter satt på helspänn, det här var hans favoritställe i berättelsen, trots att det var ganska läskigt. ”… väl inne på andra sidan satte de genast igång med sin plan. De delade upp sig och tog var sin sida av staden. Den ena samurajen letade rätt på var kejsaren och hans soldater satt tillfångatagna och lyckades enkelt övermanna 20 vakter utan minsta ljud. Blixtsnabbt svischade det rakbladsvassa samurajsvärdet i luften, och alla vak terna föll till marken. Kejsaren och hans soldater slapp äntligen ut ur fängelset, där de suttit fångna flera dagar utan vare sig mat eller vatten. Som tur var låg stadens matförråd mitt emot fängelset. Samurajen provade alla nycklar i vakternas stora nyckelknippa och lyckades till slut få upp dörren till matförrådet. Kejsarens 500 soldater stormade in och roffade åt sig all mat de kunde …”
22
Det här tyckte Dexter var jättehäftigt. Han kunde se samura jerna framför sig med sina glänsande svärd. Vilka hjältar! ”… när fiendesoldaterna insåg att de inte hade en chans mot de skräckinjagande samurajerna, gav de upp och tog till flykten. Inte en enda av kejsarens soldater hade fått så mycket som en endaste skråma! Det blev stor fest i staden och dagen därpå hjälteförkla rade kejsaren samurajledarna, och gav dem varsitt samurajsvärd med guldhandtag och svärdsskidor med röd sammet på. Om inte samurajerna hade räddat kejsaren och hans soldater den dagen vet ingen om Japan hade funnits idag. Då kanske det till och med hade varit en del av Kina i stället”, avslutade morfar sin berättelse …
Dexter hade svårt att föreställa sig hur utsvulten man måste vara när man inte ätit på flera dagar. Han visste bara hur hungrig han själv var innan skollunchen, när han slarvat med frukosten. Då kunde till och med ”äcklig mat” smaka ganska gott.
”… när de ätit sig mätta och insåg att de var fria fick de genast nya krafter, men hur skulle de klara sig obeväpnade? Den andra samurajen hade dock redan smugit runt i staden och stu lit fiendesoldaternas vapen. Snart hade alla soldater fått varsitt vapen och gick in i hus efter hus och överrumplade de sovande fiendesoldaterna. Vakterna på stadsmuren slog genast larm och blåste i sina trumpeter. Snart var det öppet krig på stadens gator. Samurajledarnas svärd blixtrade i luften och de nästan flög fram bland fiendesoldaterna …”
Morfar blandade alltid spänning med kunskap och kanske var det just därför Dexter lärde sig mer av honom än han gjorde i skolan. Men hur hade dessa dyrbara samurajsvärd hamnat på morfars vardagsrumsvägg? Jo, när samurajerna var 120 år gamla och dog (morfar berättade att samurajerna levde så länge för att de åt nyt tig mat och tränade hela tiden), hamnade svärden i Kejsarens
Morfar fick svärden som en gåva av den japanske premiärmi nistern för att han räddat hans dotter från en dödlig förgiftning.
Morfar behövde ju inga svärd för att bekämpa världens ond ska – hans fredliga forskning räckte gott och väl – så svärden fick pryda hans vägg i stället. Och inte Dexter emot. Han älskade att ligga i soffan och titta på de vackra svärden, men det var absolut förbjudet att ta ut dem ur den röda sammetsbeklädda svärdsskidan.
”Akta dig för att ta ut svärden, Dexter! Det finns ingenting vassare i hela världen än ett samurajsvärd!” brukade morfar säga varje gång Dexter frågade om han fick titta på svärden. En gång hade morfar efter mycket tjat lyft ner ett av svärden från väggen och försiktigt tagit ut det ur svärdsskidan. Han hade varit så rädd för att tappa det att han greppat det hårt med sina båda händer när han visade det för Dexter. Morfar sa att om svärdet åkte i golvet skulle han aldrig få upp det igen. Det skulle gå rakt igenom och fastna i den stenhårda betongen under trägolvet – så vasst var Dextersdet!morfar, Carl-Gustav, var alltså upptäcktsresande, och det var från alla sina resor i världen han hade tagit med sig de konstiga sakerna. Dexter undrade hur morfar kunde vara så många olika saker samtidigt: upptäcktsresande, forskare, uppfinnare och morfar. De flesta var ju antingen polis eller brandman eller något annat, men inte flera saker samtidigt.
23 museum (senare Tokyos Nationalmuseum) tillsammans med en staty föreställande de två samurajhjältarna.
(Utöver det faktum att morfar var upptäcktsresande och världs berömd uppfinnare var han nämligen professor i biomolekylär kemi och expert på att tillverka motgift och bota okända, dödliga sjukdomar.)
Morfar accepterade först inte gåvan, men när han mindes att det var en japansk sed att alltid ta emot en gåva, gav han med sig och tog emot svärden från premiärministern.
Varför kunde det inte handla om hur man kände sig inuti? Dexter kände sig jättestor – ja, nästan större än de vuxna. Till exempel höll de flesta vuxna aldrig sina löften, men för Dexter var ett löfte alltid ett löfte. Morfar hade sagt att en vuxen är någon man kan lita på, men Dexter litade inte på vuxna. När en vuxen sa att ”Då och då ska vi göra det där …”, så kunde man med säkerhet veta att det inte skulle bli så.
”Förlåt Dexter, jag är verkligen ledsen, men vet du vad: i mor gon går du och jag på bio – bara du och jag – vad säger du om det?” sa mamma med en sån där förlåt-mig-röst och såg med sitt oskyldigaste leende på Dexter, tills han slutligen gav med sig.
Och Dexter var tvungen att låtsas som om det inte gjorde någonting, för att inte göra mamma ledsen. Men egentligen var
Hur många gånger hade mamma inte sagt att de skulle gå till zoo på lördag, men oftast inte kommit längre än till mammas jobb, för att ”hämta några papper”? Efter tre koppar varm choklad från den stora kaffeautomaten och några torra småkakor, fick Dexter äntligen ha mamma helt och hållet för sig själv. Men då var det bara 45 minuter tills djurparken stängde för dagen.
24
Men Dexter drömde i alla fall om att bli upptäcktsresande och att själv ha en sådan där karta hemma ovanför sitt skrivbord. Sen kanske han skulle bli brandman också. Men det var ju jämt samma gamla visa om att han var för liten. För liten? Vad innebar det egentligen att vara för liten? Hade det att göra med hur många år man var eller om man såg liten ut?
På det brukade morfar svara: ”Dexter, vem har sagt att man bara kan bli en sak här i livet? Jag förstår inte människor som klarar av att ha ett enda yrke. Ska man vara polis i 50 år och sedan gå i pension? Nej, det där har folk fått om bakfoten. Man kan vara två, tre, fyra eller ännu fler saker här i livet. Hur många är det bara vi själva som bestämmer.”
Men vaktmästaren var kvar på skolan, trots att Dexter gått till rektorn och klagat. Ingen verkade bry sig om vad barn sa.
Om vaktmästaren bara hade förklarat, på ett enkelt och vänligt sätt, varför man inte fick använda sparkcykeln på skolgården så hade ju Dexter låtit bli.
25 han jätteledsen inombords och längtade efter en riktig mamma, en som inte jobbade hela tiden. Chokladen på mammas jobb smakade inte lika gott längre. Den var en vänta-på-mamma-signal, och tiden gick alltid så långsamt, den kändes som en hel evighet. Bättre var det med morfars te. Morfar hade alltid tid för Dexter. Han sa aldrig ”Nej, nu räcker det” eller ”Nej, nu orkar jag inte mer.” Morfar var den ende vuxne Dexter litade på. Morfar brukade säga: ”Hur stor en människa är bestäms av hur man behandlar de som är mindre.” Och Dexter var alltid snäll mot de mindre, oavsett om de var dumma mot honom eller inte. Men själv blev han oftast illa behandlad av vuxna. Som den gången när vaktmästaren på skolan bara kom fram och tog Dexters sparkcykel utan att säga någonting. Senare fick Dexter veta att det var förbjudet att åka sparkcykel på skolgården, för att en liten flicka hade skadat sig tidigare och fått åka till sjukhus. Tänk om vakten på mammas jobb bara skulle komma fram och ta alla hennes jobbpapper, utan att förklara att det var förbjudet att bära på stora pappershögar för att någon kollega hade skadat sig och fått åka till sjukhus, på grund av att han eller hon snubblat vid kopiatorn. Dexter visste precis vad mamma skulle ha gjort då. Hon skulle ha skrivit brev och ringt och klagat ända tills vakten hade blivit tvungen att sluta på mammas jobb.
För Dexter kändes det som om de flesta vuxna inte tyckte om barn. De pratade om barnens rättigheter hela tiden, men egentli gen verkade de inte ha några rättigheter alls. De vuxna bestämde
Han ryste till inombords när han tänkte på vikingarnas ärriga ansikten och hjärtskärande skratt.
Det spelade ingen roll om det var en kruka, en sköld eller något annat gammalt föremål. För Dexter var de skatter allihop. Dexter älskade stunden då han äntligen fick pensla bort det uråldriga dammet och han och mamma försökte gissa hur gammal skatten var, vad den använts till och vem den tillhört.
26 och gjorde precis som de själva ville utan att visa någon som helst hänsyn till barnen. Vuxenvärlden var konstig och orättvis. Dexter älskade sin mamma, men hon var liksom aldrig där för honom. Fast han var stolt över att ha en mamma som var arkeolog, det var häftigt. Ibland fick han följa med på någon av mammas utgrävningar, och det var jättespännande! Så här kunde det låta … ”Dexter, räck mig den där minsta hammaren … nej, nej, inte den, den allra minsta. Det här är väldigt ömtåligt, och om vi använder fel hammare kan vi ha sönder något som är över 1 000 år gammalt och som ska visas på museum”, kunde mamma säga inifrån det jättestora hålet, där hon höll på att gräva fram en uråldrig kruka. När krukan blev synlig fick Dexter borsta bort all jord och sand med en pensel. Det var det allra bästa av allt – att efter en hel veckas lång, intensiv och spännande väntan äntligen få se ”skatten”, som Dexter kallade den.
Dexter börja fantisera. Han kunde föreställa sig en vikingaby med stora, farliga vikingar som hällde offerblod i krukan. Dexter hade läst i skolan att vikingarna offrade djur till sina gudar för att få kraft och bli starkare innan de skulle kriga.
”Den här krukan har säkert tillhört en betydelsefull person. Det kan man se på mönstren på krukan”, sa mamma och såg ut precis som en skolfröken, med sina glasögon vilande längst ut på nästippen.Dåbrukade
Det enda Dexter inte tyckte om att hitta var skelett och dödskallar. Då ville Dexter inte borsta med penseln. Men tyvärr var det oftast sådant som mamma grävde fram. Hela mammas rum på universitetet var fullt av plastpåsar med gamla skelettdelar. När mamma inte var ute och grävde efter gamla saker satt hon oftast i laboratoriet och undersökte sina fynd. När hon hade tagit reda på hur gammalt ett skelett var – med en speciell metod, som Dexter aldrig lyckades lära sig namnet på – skulle alla skelettdelar få ett nummer och läggas i genomskinliga lådor för att sedan transporteras till Naturhistoriska riksmuseet.
Dexter fattade inte varför skeletten var så viktiga. Han tyckte att de var helt ointressanta och framför allt obehagliga. Mamma sa dock att varje skelett som hittades var en liten pusselbit i mänsk lighetens historia. Sin längtan efter att hitta svar på livets mysterier hade hon nog fått av morfar …
”Det är en sak jag måste berätta för dig …”, viskade morfar igen. Dexter flyttade sig närmare. ”Ja, morfar, jag lyssnar”, viskade Dexter tillbaka. Morfar såg på Dexter med allvarlig blick – inte med såna där hemlighetsfulla och glimrande ögon som när han skulle berätta någon av sina historier. ”Jo, det är en sak jag länge tänkt berätta för dig”, viskade morfar och såg mot balkongdörren. Han reste sig och drog för gardinen. ”Man kan aldrig vara för säker”, fortsatte han. ”Man vet ju aldrig om det är någon som tjuvlyssnar. Kom, sätt dig i stolen”, viskade han och ledde Dexter in i arbetsrummet. Dexter satte sig i morfars stora kontorsstol och snurrade ett varv, precis som han alltid brukade göra. Morfar drog för persien nerna och stängde dörren ordentligt. Nu började Dexter bli rädd. Vad var det som kunde vara så
27
på knappen”, viskade morfar och pekade på skrivbordet. Dexter sökte med blicken över det stökiga skrivbordet, men såg inte skymten av någon knapp.
hemligt att morfar oroade sig för att någon skulle se honom i hans eget”Tryckhem?
28
”Under bordet”, viskade morfar igen och satte sig mitt emot Dexter.Dexter sökte med handen under bordet och hittade något som kändes som en glaskula, en sån där som man brukade spela med på rasterna i skolan. ”Menar du kulan?” frågade Dexter. ”Ja, tryck in den så långt du kan!” sa morfar och mötte Dexters alltjämt förvånade blick med sina skarpa, mörkbruna ögon. Så snart Dexter trevande tryckt in den mystiska knappen, bör jade de märkligaste saker hända i rummet.
"Helt magisk jättespännande!"och KP-webben den bästa bokenjag någonsin läst!" Max, 10 år
När morfar avslöjar sin hemlighet dras Dexter in i ett rafflande äventyr med dubbelliv och hemliga uppfinningar. På ett ögonblick vänds allt upp och ner och Dexter blir en del av Motståndsrörelsens kamp mot Evan Kostroff, en ondskefull man som vill förinta mänskligheten och bygga en ny rymdvärld med enbart smarta människor. Så börjar Dexter Olssons spännande jorden-runt-äventyr tillsammans med talande djur och färgstarka vänner. Under Dexters fartfyllda resa bjuds läsaren på många goda skratt och lär sig fakta om världens länder.
EN HEMLIG VÄRLD
"Jaglärdemigmycketmeräniskolan."
"Dexter är den bästa bokkaraktär en svensk har skapat!" Vidar, 14 år www.idusforlag.se
DEXTER OLSSON har på kort tid blivit en av Sveriges mest lästa spänningsromaner för barn & ungdom (+50.000 läsare) och släpps nu i en efterlängtad och uppdaterad nyutgåva. En hemlig värld (fd. Morfars hemlighet) är den första boken i Michael Wianders tokroliga och faktaspäckade Jules Verne-äventyr som tagit det svenska folket med storm.
Ida,9år
"Överlägset
