1
© 2019 Eriksson, Marianne; Johansson, Ingela Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland ISBN: 9789175690346
2
Förord Vi har försökt att göra en sammanställning över vad gruvan, hytt- och bruksverksamhet betytt för Ludvika kommuns historia, från det att malmen blev till och fram till idag. Tyvärr är inte alla de gruvor, hyttor och bruk som funnits med. Boken ger ändå en väldigt bra bild över vilken stor verksamhetet som funnits här och vad den gruvliga verksamheten har betytt för byarnas uppbyggnad. Gruvområdet som gäller Tuna Hästberg är inte med, men malmen från dessa gruvor forslades till några av de hyttor som fanns i Ludvika kommun. Vi har inte bara koncentrerat oss på själva gruv- och hyttverksamheten utan också över vad det har betytt för människorna och samhället. Förutom gruvor och bruk finns de bolag som behövdes för att få det hela att fungera med som exempelvis Järnvägen, Konstbolagen och Express-Dynamit AB. Källmaterialet kommer från böcker, internet och från hembygdsföreningar som har gjort ett stort arbete om bygdens historia. I slutet av boken finns en lista över de källor som vi har hämtat informationen ifrån. Vi tackar alla för den information som vi hittat och från de som ställt upp på de intervjuer som gjorts. Ett tack till fotograferna Maritha Viio, Sofie Andersson, Tova Sihlberg och Magnus Gustafsson som tagit fina bilder och till Text- och Bildgruppen för hjälpen. Författarna
Inne ållsförte knIng a t l
t
a t l
å
la t
a t
a
a a at Stål a t ll t a la t ll
a t l
a t l
a
t a
t a t l
a
t la t
a t l a t l
t
t
la a
a la t åla Sa tt
a t l
a
a l t
t
a
a a
å a t l
al
a lt t
S
a t l
a
t
a
a
a t l a
tå S a a
a t l
Sa å
ll t
t la
ll
l
a
a
l a
t
a ta t
a
a
7
»
ad var det som ledde fram till att människor bosatte sig här och började söka mineraler
»
I denna kommun har det funnits en hel del gruvor, hyttor och bruk och man kan undra Hur kom det sig att så mycket av olika mineraler nns just här
»
ad har det genom tiderna betytt för vår civilisations uppbyggnad och dagens samhälle
»
å vilka sätt har man fått verksamheterna att leva och utvecklas
Hur bergslagen kom till har de lärde tvistat om ganska länge. Bergslagens Geologiska Sällskap har publicerat en artikel på, www.geonord.org, där får vi veta hur vår bergrund och malm kommit till. Västerbergslagen dominerades av två huvudgrupper av bergarter, lepititer och urgraniter, men även grönstenar förekommer. Lepititer är det äldre namnet på vulkaniska och sedimentära bergarter. De båda grupperna bildades för 2 000 till 1 700 miljoner år sedan. I den äldre perioden fanns det i våra trakter ett grunt hav, i storlek med det hav som ligger mellan Kina och Japan. Öster eller väster om detta innanhav måste det ha funnits en djup grav, där de oceaniska plattorna möttes och trängde ut varandra.
upp som vulkanpipes mot havsbotten. Lavans material var surt, då den innehöll mycket kvarts och var segflytande. Vulkaner, av den här typen hade våldsamma explosioner. Lavan slängdes ut som droppar av pimpsten och spred ut sig på stora avstånd. Pimpstenen reagerade på det salta havsvattnet och bildade en kiselrik slam som sjönk ner till havets botten. Det finkorniga slammet bildade en tät och flintlik bergart, hälleflinta, som kan ha olika färger från vit till svart beroende på andelen av färgade oxider.
Havsvattnet fortsatte att cirkulera genom sprickorna i de nybildade sedimenten och ner till den underliggande gamla berggrunden. Vattnet kom senare upp som en het källa, det heta vattnet löste upp och bröts ner till befintliga mineraler. Materialet från dessa plattor smälte och trängde Mineraler som kvartsgel, metalloxider, metallhydrooxider, sulfider och karbonater. De i sin tur
8
spyddes ut som en plym av svart ”rök” och lade sig ner runt källan. På det här sättet uppstod det malm och karbonater som senare blev till antingen järnoxider/ karbonater eller kvartsgel. Idag hittar man tjocka bäddar av växellagrad magnetit eller hematit och kvarts med en skikttjocklek på några millimeter. Gruvan i Bispberg levererade en mycket fin kvartsrandig hematitmalm. Vid den här tiden var syrehalten låg i både atmosfären och i havsvattnet, tack vare det kunde sulfidslam deponeras och undkom att oxideras. All den järnmalm som bildades senare oxiderade antingen till hematit eller limonit. De sedimentära magnetitmalmerna tillhörde den svekofenniska perioden, 2 000–1 700 miljoner år sedan, dessa malmer kallas på engelska för ”banded iron ores”. Järnmalmerna kan innehålla sulfidrester, ibland så mycket att de förr var helt oanvändbara. I en del malmkroppar förekommer blyglans, som de
i Svartberget och i Hillängsgruvan, de kunde bara tas till vara genom handskrädning. I andra malmkroppar har det förekommit större mängder av kopparkis. Mot slutet av den svekofenniskaeran skedde stora tektoniska rörelser, dels veckning men även en förkastning av berggrunden som ledde till att liggväggen stupar ca 70 – 80o. Veckningen gjorde att de sedimentära malmerna som man idag kan hitta finns i området från Iviken vid Väsman över Ickorbotten, Håksberg och Gräsberg, det så kallade ”Väsmanfältet”. Samtidigt som en värmefront vandrade genom berggrunden så omvandlades vissa leptitpartier till urgranit. Mot slutet av leptittiden avsattes en horisont med malmlinser som var rika på sulfider och manganhaltig järnmalm. Veckningen gjorde att en U-horisont bildades och där finner man Stollbergsfältet med ett otal sulfid- och järnmalmsgruvor.
ssss I en artikel som Bo Joffer skrivit i NLT den 17/4 2013 kan man läsa om en forskargrupp från SGU, de publicerade en artikel i Natures Scientific Reports. I den kommer det fram att apatitjärnmalmerna i Grängesberg bildades i en vulkanisk miljö och vid höga temperaturer på 800900o Celsius. Förutom järn finns sällsynta jordartsmetaller och fosfor som kan vara en framtida resurs. Nordic Iron Ores geologer undersöker Blötberget-, Väsman- och Håksbergsfältet och det kan ha funnits minst 3 vulkaner i det området.
ssss 9
»
Ett känt gruvfält är Gräsbergsfältet som med sina bergkristaller uppträder i så kalllade drushål, som är oregelbundna bergartshåligheter. Drushålen varierar i omfång från några centimeter till över metern och är invändigt klädda med upp till decimeterlånga bergkristaller. När en gruvarbetare finner strimmor av mjölkvit kvarts som löper i alla riktningar vet han att ett drushål ligger där framme någonstans. Han vet även att när de ökar i bredd börjar han närma sig hålrummet alltmer.
»
I Västra Malmsjöbergsgruvan finns det stråk med gediget guld, som uppträder i kvartsfyllda sprickor i berget, i ett ton berg kan det finnas upp till 22 g guld. När det gäller Tennbergets kalk ligger den i ett område som är av stort intresse för geologer. När urkalken omslöts av smält granit uppstod det häftiga kemiska reaktioner som resulterade i att en rad olika kontaktmineraler bildades.
»
Vid Långfallsgruvan hittade man malm redan 1880, men den hade den speciella egenheten att i ett och samma malmkorn fanns olika mineraler såsom koppar, zink, bly, silver, guld och järn, tätt sammanpackade. För att kunna bryta och utvinna malmen kom det att krävas en speciell metod, som man fick vänta på till 1920-talet, innan man kunde starta en brytning.
»
När det gäller Grängesbergsmalmen uppträder malmkroppen spaltad i skivor vilka stupar på högkant in under Grängesbergs centrum. Den största är mellan 50 och 100 meter tjock och stupar mer än tusen meter ned i berget.
Under järnåldern och senare trodde man att uppspårande och bearbetningen av metaller var förknippade med trolldom och förbjudna makter. Alkemin lade grunden för att kunskapen om metallernas kemi ökade. Att söka kunskap om grundämnen och metaller medförde stora risker eftersom kyrkan hade bannlyst all forskning på detta område. Men det fanns mer handfasta metoder även på den tiden när man skulle spåra efter malm. Med hjälp av en slagruta eller en gruvkompass, en vanlig nål i en tråd. Låter man nålen hänga lodrätt ner reagerar den på svartmalmen genom att börja darra och svänga.
10