Systrar emellan Hannah Page 11 Tuesday, February 10, 2004 8:18 AM
1 Dr Bloom väntade tålmodigt på ett svar. Meghann Dontess lutade sig tillbaka i stolen och studerade sina naglar. Det var dags för en manikyr. Sedan länge. ”Jag försöker att inte känna för mycket, Harriet. Det vet du. Jag märker att det hämmar min förmåga att njuta av livet.” ”Är det därför som du har kommit till mig varje vecka i fyra års tid? För att du njuter så mycket av livet?” ”Jag skulle inte påpeka det där om jag var du. Det talar inte så värst mycket för din psykiatriska kunnighet. Vet du, det är fullt möjligt att jag var alldeles normal när jag först träffade dig och att du faktiskt gör mig galen.” ”Du använder humor som en sköld igen.” ”Du överskattar mig. Det där var inte roligt.” Harriet log inte. ”Det är sällan jag tycker att du är rolig.” ”Där krossades min dröm om en framtid som ståuppkomiker.” ”Låt oss prata om den där dagen när du och Claire skildes åt.” Meghann vred sig irriterat i stolen. Just när hon behövde ett smart och vitsigt svar blev hon helt tom i hjärnan. Hon visste vad det var som Harriet snokade efter, och Harriet visste att hon visste. Om Meghann inte svarade skulle frågan helt enkelt ställas igen. ”Skildes åt. Ett prydligt, trevligt uttryck. Kyligt objektivt. Jag gillar det, men det där ämnet är avslutat.” ”Det är intressant att du upprätthåller en relation till din mor, medan du tar avstånd från din syster.” Meghann ryckte på axlarna. ”Mamma är skådespelerska. Jag är advokat. Förställning fungerar fint för oss.” ”Och då menar du…?” 11