SHAKIRA Pia Gunilla Jansson 2019 978-91-7463-720-5
SHAKIRA Pia Gunilla Jansson 2019
© Pia
Gunilla Jansson 2019
Första tryckningen... Omslag: Tufa Video, www.tufavideo.net Omslagsbilder: Pia Gunilla Jansson Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland
ISBN: 978-91-7463-720-5
FÖRORD Jag känner ett ansvar att skriva denna text till dig. Shakira berörde många människor. Hon korrigerade några dåliga människor till ett bättre liv. Hon räddade mig och andra till livet. Hon spred glädje och energi omkring sig. Hon förhäxade sin publik till tårar. Hon höll uppe livsgnistan hos en samling före detta artister, och gav dem energi, då, när det var som svårast. Jag stod henne närmast. Vi gjorde mycket tillsammans; och om detta kan bara jag berätta. Hon blev för mig lika viktig som mina föräldrar. Hon gjorde mig till en självsäker och stark människa. Jag är oändligt obegränsat oinskränkt tacksam. Pia Gunilla Janssoni Min bästa vän Pia Jansson har utfört nästan allt arbete med denna bok. Hon har under arbetet ställt många frågor och jag har haft möjlighet att gå igenom manuset. Vi har diskuterat och försökt minnas alla detaljer. I några få fall, då Pia haft huvudet i någonting kallt, varit avsvimmad och liknande, har jag hjälpt till med att komplettera händelseförloppet, så läsaren får en komplett berättelse. Det känns konstigt och spännande att vårt ungdomsäventyr nu skall komma i tryck. Jag är innerligt och evigt tacksam för att jag träffade min vän Pia, som är den modigaste och envisaste människan på hela jorden. Shakira
i
pia.jansson@tufavideo.net 190908 5
KAPITEL Förord Byxorna Överraskningen Showen Eva Cirkus I skolan Paddlingen Stugan Provet Slottsparken Lyxbåten Asien Festen
5 8 17 32 66 80 118 124 189 211 218 223 225 258
6
Det är så svårt att komma ihåg... Tiden före Shakira. Känslan var helt annorlunda. Jag hade ett vardagligt, tråkigt och ensamt liv. Den Trista Tiden. Pia Jansson... en grå blyg tonåring. Inte särskilt snygg. Jag använder inte smink. Jag har ljust hår som jag samlar i en knut i nacken. Jag går i den sista årskursen. Det är tidigt på våren... slutet på vintern. Fortfarande har vi ingen sol; det är som vanligt kallt blött och grått. Den sämsta tiden på året. Den Grå Tiden. Jag är enda barnet och har ett eget flickrum med mysig heltäckningsmatta, rosa gardin, och ett batteri kramdjur. Vi har det ganska bra, men mina föräldrar är mycket beroende av mig. Jag får bära barnrollen som för två. Mina föräldrar är lite beskyddande. Jag är viktig i deras liv. Dom är konstant oroliga. Eva är min kompis i skolan. Eva är smart och smal, duktig på det mesta. Min bänkkamrat det är Anna. Anna är heller ingen snygging. Jag och Anna är ganska lika. Ingen vänder sig om när vi passerar. Alla skoldagar är exakt lika. Stökigt och okoncentrerat på lektionerna. Jag börjar den dag jag såg Shakira första gången. Jag är fortfarande skakad och road av den dagen. Jag hade aldrig upplevt något liknande. Har du...?
7
BYXORNA Hon sitter på katedern i klassrummet. Lektionen skall börja. Hon var inte där när jag gick in. Hon måste kommit bakom mig, och satt sig, när jag vänder mig om. Jag inser omedelbart att hon är inte elev i klassen, inte ens från min skola. Hon har starkt markerat rött läppstift och kraftig svart ögonskugga. En sminkning för att synas. Utslaget veckat hår; som en stor ljusbrun buske ned till hennes axlar. Hon är barfota med bara ben. Hon har någon sorts minimal kort sommarkjol. Bar mage, smal och stark, följt av en topp av BH-modell. Hon har kraftig byst. Kurvig. Kjolen och toppen är i rött enkelt tyg. Religionsläraren, en stadig karl med mage, äldre, står och tittar på henne. Han tycker om det han ser. Han har under sin långa tid som lärare varit med om många hyss och upptåg. Han tar det lugnt. Hon stoppar ned handen i BH:n och tar upp en liten mobiltelefon av äldre tegelstensmodell. Hon lägger den på katedern. Hon har en självklar auktoritet och ser inte besvärad ut. Läraren struntar hon i. Hon ringer ett samtal. Med högtalartelefon. Alla elever är nu inne i klassrummet och alla stirrar. Jag ser att hon trivs med uppmärksamheten. Hon är självsäker. Ringtonen hörs svagt i klassrummet. Det svarar en metallisk röst ur telefonen. – Pressbild, det är Håkan! – Hej det är jag! – Vad har du gjort nu!? – Kör du i stan idag? – Jag är i centrum. – Kan du komma och ta en bild åt mig? – Det går bra. Var finns du?
8
– Jag är på högstadieskolan i södra förorten. Dom gröna husen är mellanstadium och de vit-röda husen är högstadium. Om du kör in huvudentrén där det är en vändplats... På gaveln är monterat en flaggstång. Jag vill att du plåtar min flagga, på flaggstången. Har du det långa telet? – Jajamän. Jag kan plåta dig på månen om det behövs. Hon ler över hela ansiktet, som om hon just fick en ny bra idé... – Och sedan vill jag att du ger bilden till Ulf, som gör affischen... – Uhu...? – Överst två tredjedelar bilden, sedan 2 textrader... – Ja ? – Första raden SHAKIRA, stora svartast möjliga bokstäver... Andra raden datumet... vad det är... – Precis om en vecka på fredag! Har du satt upp flaggan nu? Shakira stoppar ned handen i den rymliga BH:n och drar upp en gul tygrulle. Hon viftar med rullen i handen. Hon ler självsäkert. – Den sitter där nu, så du kan komma! – Då kör jag nu direkt. Jag är där på 10 minuter! – Hej! Shakira tittar på eleverna i klassrummet. Hon vänder sig mot den synnerligen undrande religionsläraren. Hon håller handen plant som en spade framför sig, riktar spaden mot läraren och säger: – Din lektion är viktig. Du är en bra lärare och gör ett gott arbete. Tyvärr kommer jag nu att paja din lektion. Det är något jag beklagar. Men det föreligger ett ordningsproblem i klassen, och jag är här för att fixa det. Hon reser sig och går bort till bänkarna vid väggen bredvid dörren. Våra skolbänkar är en grön skiva monterad på ett grått stålskelett. Dom är stadiga, men utan förvaring, så vi har alla böcker i skåpen i kapprummet. Hon hoppar upp och sätter sig på den yttre bänken. Hon ler. Det är Thomas bänk.
9
Han är den störste och bråkigaste killen i klassen; och då vi går högsta årskursen troligen den största och starkaste killen i hela skolan. Thomas blir röd om kinderna och vet inte var han skall sätta blicken. Shakira har nästan inget på sig. Jag sitter och undrar hur hon kommit hit; det är grått och iskallt ute. – Du, Thomas, har nu strulat till det för sista gången. Tjejligan i klassen har bett mig komma hit och justera ditt beteende. Alla tittar och Thomas blir förlägen av uppmärksamheten. Han har aldrig sett en så inbjudande och tjusig tjej förut, och nu sitter hon på hans skolbänk och pratar med honom! – Jag tänker dra ut dig i korridoren och klå upp dig. Det är en varning till dig, och din korkade kompis här. Hon tittar på Thomas bänkgranne Michael, som sitter innerst vid väggen. Thomas försöker förstå vad som sägs, men flickan är kortväxt och stryk har han aldrig åkt på i skolan. Ingen törs ens försöka. Vi sitter alla och undrar vad som är på gång. – Nu slår jag vad med dig! Jag slår vad med dig om tre saker. För det första.... Att jag kan klå upp dig nyttjande högst två slag! Thomas, lite röd om kinderna, tittar forskande på henne... men tänker mest på hennes behag... – För det andra, att det kommer göra så ont, att du inte ens kan skrika. Dina ögon kommer spärras upp i panik, munnen öppnas, du gråter, men du kan inte ens jämra dig. Nu är vi undrande allihop i klassrummet. Skall hon verkligen försöka klå upp skolans störste slagskämpe? – För det tredje. Jag skall dra av dig byxorna och fästa upp dem i toppen av skolans flaggstång, den som är monterad på gaveln till skolans huvudentré vid vändplatsen. Jag sätter upp dem med buntband. Jag slår vad med dig om att jag kan dra av dig brallorna, och få dit dem, på mindre än fem minuter! Shakira stirrar Thomas i ögonen och håller den flata handen framför honom som en militär. Thomas stirrar tillbaka. Men budskapet går förbi. Han ser bara dum ut. 10
Hans kompis Michael sitter mest och stirrar ner i BH:n. Där nere finns mycket att titta på. – När jag är klar med byxorna, så skall du och jag ha lektion här. Du får sitta i kallingarna. När dagens lektioner är slut gäller följande: Om jag förlorar vadet, på någon enda av de tre punkterna, då släpper jag dig vid lektionens slut. I princip kan du då gå och hämta dina byxor! Men om jag vinner vadet, på alla tre punkterna samtidigt, då går du och jag ut i korridoren då alla lektionssalarna öppnas. Och vi går förbi alla i hela skolan, hela vägen ut igenom entrén, där byxorna hänger. Och sedan fortsätter vi hem till dig, och där jag skall tala allvar med dina föräldrar. Shakira plockar fram ett svart slitet stoppur i plast med två knappar. Hon hoppar ned från bänken och ser sig om. – Vad heter du, säger hon till klassens magra mattesnille i grön klänning. – Jag heter Eva...? – Eva Officiell Tidtagare! säger Shakira och lägger stoppuret framför henne på bänken. – Ta rätt på hur den funkar snabbt, för Håkan på Pressbild kör just nu sin snabba van som en galning mellan filerna, för att komma hit snabbt. Vi måste starta nu. Hon går till katedern och sätter sig. Eva klickar och knäpper på knapparna. En knapp för att nollställa och den andra för att starta och stoppa. – ÄR TIDTAGAREN REDO! säger Shakira med hög röst. – Jaa... ??? säger Eva. – GLADIATORN REDO! säger Shakira och höjer armen. Shakira har ganska stadiga armar och är inte alls spinkig, som mestadels vi andra tjejer. – ÄR UTMANAREN REDO?? säger Shakira och riktar spaden till näve rakt mot Tomas. Thomas tittar i taket och skruvar på sig. Han förstår inte riktigt. Är det på riktigt? Vi sitter undrande alla i klassrummet. Mest undrande är våran hårt prövade lärare. Ingen tar religion på allvar. Han tittar på Thomas.
11
– TIDTAGAREN RÄKNAR NED STARTEN! säger Shakira med hög röst. Sedan läger hon till... – Jag sätter mig på händerna, så det inte blir tjuvstart...! Eva tittar på klockan som står på 00:00.00 Hon försöker få till nedräkningen. Hennes röst är svag och låg. Alla lyssnar; det är knäpptyst i klassrummet. – Fem...Fyra...Tre...Två...Ett... och vi hör alla det svaga klicket när hon trycker ned knappen. På ”Noll” lyfter Shakira och tar ett snabbt steg mot Thomas bänk. Hennes högra fot går under hans bänk, hon sparkar upp bänken i luften. Hon böjer sig mot honom, och vi hör en dov duns. Hon har satt in vänstern i magen på honom. Hon drar Thomas mot sig och lyfter enkelt och snabbt upp honom på axeln. Sedan springer hon ut med honom i korridoren. Thomas bänk, som skramlar runt på golvet, lägger sig tillrätta uppochned. Hans stol ramlar i golvet. Vi sitter bara och gapar allihop. Thomas är borta. Vi kan inte se honom. Långsamt glider tankeverksamheten igång. Några nyfikna och snabbtänkta har rest sig och går ut i korridoren. De är tysta och stirrar på något. Det hörs ingenting. Inga ljud från korridoren. Jag tar mod till mig och går ut i korridoren och ser efter. Shakira har trollat fram ett tunt snöre och bakbundit Thomas. Det ser proffsigt ut. Hon tar ett nytt snöre och gör en liten ögla, som hon trär över egen part, så att det blir en snara. Hon tar mer snöre och dubblar snaran. Thomas har inte längre byxor på sig. Shakira drar ned hans kalsonger, och lägger dubbelsnaran om Apparaten och Påsen. Hon drar till och för ut snöret genom gylfen. Hon drar upp kallingarna. Thomas säger ingenting. Han ligger still och stirrar. Hans ögon är annorlunda. Lidande. Bedjande. Munnen är helt öppen. Man ser alla tänder. Han andas inte. Han gråter. Shakira drar fram honom till den tunga gröna dörren till kapprummet. Hon tar snöret, som går in i kallingarna och runt snoppen, lindar det först runt handtagets fäste nedtill, och belägger sedan på övre handtagsfästet. 12
Med knuten högt upp kan Thomas aldrig lossa snöret. – TIDTAGAREN SPRINGER TILL FLAGGSTÅNGEN!! skriker Shakira. Det blir fart på Eva. Vi andra undrar. Nu är alla i klassen i korridoren. Thomas lutas, uppspärrade runda ögon, munnen öppen, mot dörren till kapprummet. Shakira vänder på byxorna och slänger på golvet nycklar, en plånbok, en papptuss och annat hon hittar. Sedan springer hon förbi Thomas, med byxorna, igenom kapprummet och vid ytterdörren svingar hon runt och sätter en fot mot glaset. Hon hoppar upp och är borta. Vår skola är modern och enplans. Runt skolan finns utbyggda inglasade kapprum. Det går ett par tre klasser på varje kapprum. Så vi tittar igenom glaset. Vi kan se allt, cykelstället, gården, buskar, bänkar, allt, men ingen Shakira. En snabbfotad pojke springer ut och ser sig om. Han springer in och skriker: – Hon springer över taken! Hon är snart vid flaggstången! Nu blir det fart på lämmeltåget. Eva med klockan har försprång. Vi springer i korridoren igenom skolan. En nackdel med en skola i ett plan, är att korridorerna blir långa. När vi når huvudentrén, öppnar vi, och springer ut. Vid huvudentrén finns aulan. Den har högt i tak, och på utsidan på taknocken står en vanlig fullstor flaggstång på ett betongfundament. Min blick följer flaggstången uppåt. Det är vansinnigt högt. Vid toppen sitter Shakira. Flaggstången sviktar lite av tyngden. Hon sätter just fast det sista buntbandet vid byxorna. Hon arbetar med båda händerna och håller stolpen bara med benen. Nu drar hon upp flaggan ur BH:n... Bakom oss mullrar en tung V8 med gaspådrag, då en vit van med texten PRESSBILD drar på, på tvåan, fram mot vändplatsen. Den stannar och en kille hoppar ut och öppnar bakdörren. Han plockar ut ett tungt stativ. Han ställer stativet på asfalten, på vägen, och drar sedan fram en jättelins av den typ fotografer ses använda på fotbollsmatcher.
13
Shakira är klar med flaggan; gul med svarta bokstäver SHAKIRA. De tunga molnen lättar något, och möjligen ser vi en strimma av sol tränga igenom. Shakira klättrar ned en meter och skriker: – Stoppa tiden, jag är klaaaar!! Hon håller flaggstången i ena näven, med bara en fot som stöd, och vinkar till kameran med den återstående handen och benet. Hon testar lite olika varianter. Jag följer flaggstången nedåt, till fasaden, och ned längs skolan till marken. Huuu så högt! Hur törs hon? – Är duuu klaaar? skriker hon. – Klaaaar! skriker Håkan, vinkar med handen, och börjar packa ned kameran. Shakira flyter snabbt ned längs flaggstången, som när man förstrött går nedför en trappa. Och sedan försvinner hon över taken. Vi står still allihop. Överst i flaggstången viftar byxorna tillbaka. Och hon har inte hissat byxorna i flagglinan, utan klättrat upp och satt fast dem med band. Snabbt tillbaka till klassrummet! Lämmeltåget mullrar in. Shakira sitter på Thomas bänk. Han har numera bara kalsonger. Han sitter med de bakbundna händerna bakom ryggstödet. Shakira har bundit både runt handleder och runt armbågar, så Thomas sitter stadigt. Han ser blek och tagen ut. Hans självsäkra sätt har blåst bort. Modet kanske satt i byxorna. På bänken framför honom ligger ett snöre med en ögla. Och snöret och går ned i kallingarna! – Vad fick jag för tid? frågar Shakira leende över hela ansiktet. Hennes lilla tunga kommer ut vid mungipan och vädrar sig. Hon är inte ens andfådd. – Ehh... 03:46, säger Eva. – Då ringer vi Ulf som gör affischen, säger Shakira. Hon trollar fram sin lilla slitna telefon. – Det är Shakira om ett tillägg till affischen som trycks för showen i aulan, högstadiet söder... Fredag... det är Ulf, som... ja, jag väntar... – Jag blev uppringd av Håkan som kör hit en bild, men han skrattade så jag kunde inte höra allt... Vad är det på bilden??!? 14
– Hej! Nedtill på bilden, sätt in en tid... 3:46... – Jag skriver 00:03:46 så ingen tror det är tre timmar... Kan vi trycka affischen så? – Det är bra och du kan köra ut affischen nu! Shakira tittar Thomas i ögonen. Ögonen ser annorlunda ut. Han har gråtit, kanske. Hon håller spaden till näve under näsan på han. – Nu skall du bara titta på läraren. Om du tittar eller flackar runt blicken på något annat, då smäller det. Och tittar du för mycket på brösten då får du ståfräs, vilket ser kul ut när vi tillsammans går ut i korridoren. För du förlorade vadet på alla tre punkterna, din skithög, säger Shakira. Thomas ser bister ut. Och stirrar koncentrerat på läraren utan att ens blinka. Den hårt prövade religionsläraren, van vid att undervisa i impopulärt ämne, ser sig om. Plötsligt stirrar alla elever på han. Inte bara Thomas, utan alla, fruktar vad som kan hända, om man inte koncentrerar sig på lektionen. – Börja! Shakira bryter tystnaden. Han är erfaren lärare och van vid allehanda avbrott och störningar. Han tar ett andetag, och börjar redogöra för någon asiatisk religion, som ingen tänker tillämpa, eller ens komma i närheten av. Han pratar på. Han gläds åt uppmärksamheten. Överallt stora runda stirrande ögon. Knäpptyst i klassrummet. Men. Thomas klantskalle till kompis får plötsligt för sig att han skall pika Thomas för det inträffade. – Thomas har åkt på tjej...(...tjejstryk) Han avbryts av en knall, då Shakiras öppna hand klappar till på hans kind. Jisses vilken smäll, tänker jag. Jag fortsätter titta på läraren. Men nyfikenheten blir för stark. Jag sneglar mot Thomas. Jag ser inte längre Michael. Han ligger ned i Thomas knä, eller något. Och vilken undervisning! Vår trista långtråkiga lärare har fått ny energi, och arbetar sig in på de straff som väntar troende (någon sorts asiatisk religion) om de vanhedrar guden. Han roar sig med att stå vid sidan av klassrummet, nära Thomas bänk och berätta om olika hemskheter. Nyinsatt i kursprogrammet. 15
Thomas ser ut som ett lakan. Kanske han svimmar snart. Och sedan tar lektionen slut, och det var sista för dagen. Shakira rycker upp Thomas ur stolen, stoppar ett finger i öglan på bänken framför honom, och drar sedan Thomas efter sig. Mycket uppståndelse och munterhet i korridoren. Det är inte var dag en sexig ung tjej kommer, nästan avklädd, dragandes skolans störste och starkaste pojke, i ett snöre lindat om kuken. Det utslagna håret och det knallröda läppstiftet gör scenen fullständig. Shakira har fått på sig någon sorts sandaler. Hon har lirkat på sin underklädesmodell hans skor. Och när korridoren är slut, då går de ut genom porten. Efter följer alla som hunnit få på sig ytterkläder. Dom tittar och frågar. Men när de kommer ut, då ser en skarpögd yngling byxorna. Stor munterhet. Alla tittar på byxorna och flaggan. Thomas bor nära skolan. Shakira har tagit reda på var. De är snart framme, med lämmeltåget efter sig. Shakira och Thomas går in, och Shakira skall tala med Thomas föräldrar. Hon ber om ursäkt för att hon plågat Thomas, men framhåller att hon varit varsam. Blåmärken efter snöret går snart bort. Thomas måste se till att bättra sig, och inte strula till lektionerna. Och hon har med sig en liten rulle blå biljetter till sin show... den med affischen... De blå biljetterna berättigar till speciella platser helt nära scenen.
16