D
en stora, kraftigt byggda hästen, som svajade från sida till sida högt ovanför det öppna lastrummet, sparkade rätt ut i luften. Dess gråsprängda sidor rörde sig ut och in som efter ett utmattande lopp. På halsens svettblanka hud syntes hur det pulserade i de tjocka ådrorna och fradgan skummade från de blottade tänderna när den såg ned genom lucköppningen för att hitta den försvunna marken igen. De tunga hovarna sparkade våldsamt i skräck. Så vände den ögonen ut och in. En stråle diarré sprutade från den samtidigt som urinen forsade ur den väldiga, slappt hängande lemmen. Signalmannen, som dirigerade ångvinschen, svor högt och beordrade bommen ut över skeppssidan så att det skräckslagna djuret skulle kunna tömma sig i det grumliga hamninloppet. Hästen gnäggade inte när den såg vattnet under sig. Ljudet som kom från den darrande mulen, lät som ljudet från en människa som skrek i djupaste förtvivlan. Skriket rullade över hamnen innan det kastades tillbaka från magasinen runt Asiatisk Plads. En flock gråsparvar som slagit sig ned runt en komocka på Havnegade flög förskräckta upp. Carl Rasmussen vände bort ansiktet.
9
Jensen-Sista resan.indd 9
09-05-05 13.49.53