Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 1
S VÅ R M O D ETS D ÖT T R A R
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 3
Anna Laestadius Larsson
Svårmodets döttrar
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 4
Av Anna Laestadius Larsson: Barnbruden (2013) Pottungen (2014) Räfvhonan (2015) Hilma – en roman om gåtan Hilma af Klint (2017) Kurtisanen (2019)
Läs mer om Piratförlagets böcker och författare på www.piratforlaget.se
ISBN 978-91-642-0656-5
© Anna Laestadius Larsson 2020 Utgiven av Piratförlaget, Stockholm 2020 Omslag: Jonna Olsson Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2020
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 5
”Vi gick där på den breda, gamla vägen, mor och jag, en gammal, gammal väg, en av de äldsta i landet.” Moa Martinson, Mor gifter sig
Svรฅrmodets dรถttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 7
Hรถsten 1968
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 9
1 Far är arg igen. Eva sitter bredvid mormor Ingeborg i soffan, sneglar på far som tronar i ensamt majestät i läderfåtöljen med en cigarill i ena handen och ett glas whisky i den andra. Hon känner i hela kroppen att han är upprörd. Men hon förstår som vanligt inte varför. I köket en halvtrappa upp stökar mamma Greta, smäller i luckorna och pratar högt för sig själv om olika recept. Föräldrarnas trettioåriga bröllopsdag ska firas med stort kalas och trots att det är två månader kvar har hon redan börjat provlaga rätter. Eva gnider bort en fettfläck från de förhatliga flaskbottnarna, trycker fast glasögonen över näsan och kisar mot teven. Bilden flimrar till och de tre gravallvarliga journalisterna som leder partiledarutfrågningen inför andrakammarvalet bläddrar bland sina papper. ”En röst på Högerpartiet väger tyngst”, deklarerar partiledaren. Han harklar sig och tar en klunk vatten. Det tjocka håret ligger i välkammad sidbena, men leendet är osäkert. Som om han inte riktigt tror sina egna ord när han hävdar att han tillsammans med de andra borgerliga partierna ska bryta socialdemokraternas långa styre och ta över regeringsmakten. •9•
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 10
Enligt mormor Ingeborg är det inte någon hemlighet vad han vill. Han vill ha bort den progressiva skatten, de rika ska få sko sig igen. ”Pajasen må ha hår som Amerikas ihjälskjutne president Kennedy men under kalufsen är han samma skrot som forna tiders högermän. De som inte tyckte att kvinnor skulle få rösträtt. Jag levde mina första trettiotvå år utan”, muttrar Ingeborg och reser sig upp. Hon tar några steg, böjer sig mot apparaten och hytter med näven mot teverutan. ”Skäms på sig”, skriker hon. ”Holmberg ska inte sitta och prata sånt strunt i mitt hem!” Eva tittar på far och ser hur hans käkar spänns men måste ändå fnissa. ”Mormor, vad gör du? Han kan inte höra dig.” ”Det vet jag väl, men det struntar jag i!” ”Det är väl själva fan att man aldrig får vara ifred i det här huset, jag som betalar räkningarna!” Far reser sig bryskt och stormar uppför trappan till köket. Hans ilskna ord överröstar tevedebatten. ”Kärringen ska bort! Hon ska ut ur mitt hus!” När fars röst har tonat ut och hon är säker på att han försvunnit till sitt arbetsrum på övervåningen lämnar Eva mormor framför teven och smyger upp till köket. Hon har ett sug i magen men vet inte efter vad. Det är som om hon ständigt är hungrig nuförtiden. Precis som vanligt låtsas mamma Greta som om ingenting har hänt. Hon står böjd över en bunke med äggvita som inte låtit sig vispas till det hårda skum som behövs för en lyckad sufflé. • 10 •
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 11
”Typiskt att det alltid ska slinka med ett uns gula och förstöra alltsammans”, muttrar hon. Eva öppnar kylskåpet så tyst hon förmår men hennes mamma lyfter genast blicken och förmanar henne. ”Man ska inte äta efter klockan sex, det lägger sig bara på hullet.” Mamma sträcker på ryggen och putar med bysten. Hon är över femtio och sätter en stolthet i sin fina figur, leder husmorsgymnastiken varje vecka. Eva stryker över sin bulliga mage och betvingar hungern. Mamma kastar frustrerad ifrån sig vispen på diskbänken. ”Efterrätten får vänta, det är klokare att börja med inbjudningarna.” Alla viktiga personer i samhället ska bjudas in till föräldrarnas trettioåriga bröllopsdag. Mamma plockar fram en bunt vita, hårda kort ur en av kökslådorna, går ut i matsalen och slår sig ner vid bordet. Eva sätter sig bredvid och ser på när hon ritar vackra små blommor med snirkliga blad och stänglar på korten. ”Vad fint du gör.” ”Tycker du det? Du tror inte att din far vill ha dem stramare?” Eva pillar förstrött på ett av de färdiga korten. Undrar för sig själv vad gästerna skulle säga om det istället för trettioårigt bröllopsjubileum skulle stå det trettioåriga kriget, som mormor Ingeborg brukar säga. ”Nej, det här är jättefint.” Mamma ger henne en belåten blick. ”Ja, jag är faktiskt inte oäven med pennan. Har jag berättat om när jag jobbade som kontorist?” Det har hon, många gånger. Vilket knappast avhåller henne från att berätta hela historien igen. Om hur hon fick i uppgift att dekorera kontoret med sina teckningar. • 11 •
Svårmodets döttrar 200618_Layout 1 2020-06-18 08:51 Sida 12
Eva lyssnar utan att höra. Vet inte ens om det mamma berättar är sant. Det är som om hon lever i sin egen värld, en fantasivärld vid sidan av han däruppe. I den finns ingen plats för dottern och hennes tonårsproblem. Inte för några problem överhuvudtaget faktiskt, om sanningen ska fram. På fönsterbrädet står en liten statyett i koppar som föreställer tre apor som sitter på rad. Den första har händerna för munnen, den andra har händerna för ögonen och den tredje håller dem om öronen. Säger inget, ser inget, hör inget. Moderns livsmotto. Eva tar den lilla prydnadssaken i handen, fingrar på de små aporna som om hon vill häva deras tystnadsplikt. ”Varför skiljer du dig inte?” avbryter hon svadan och säger för en gångs skull rakt ut vad hon tänker. Mamma rycker till. ”Aldrig!” svarar hon. Hon lägger ifrån sig pennan och spänner ögonen i dottern. ”Aldrig i livet! Hur understår du dig att fråga något sådant?” Eva slår armarna om sig, krymper under hennes blick. Mamma mjuknar och sträcker fram handen, stryker den över Evas kind. ”Min lilla morsdagsflicka. Född på mors dag och allt. Såklart du blev mammas flicka du.”
• 12 •