1
”Nu är det min tur!” viskar Gabriel fast jag bara skjutit två skott av tre. Han håller på sådär hela tiden, men den här gången låtsas jag inte höra. Vi har hängt nere vid Järlasjön hela eftermiddagen. Det var soligt förut och nästan varmt, men nu känns det som vinter igen. Det är kallt och isigt och jag har dragit ner ärmen på munkjackan så att den funkar som en vante att hålla pistolen med. Mina fötter är fuktiga och kalla och en vuxen skulle sagt att vi borde ha gummistövlar. ”Därborta!” viskar Gabriel samtidigt som han pekar snett fram, åt vänster. ”Klockan 10”, lägger han till på sitt militärspråk som hans farsa har lärt honom. Först ser jag den inte, det börjar bli lite mörkt ute och fåglars grej är ju liksom att inte synas. ”Där! Ser du inte gråsparven – i björken!” säger Gabriel så högt att jag hoppas att fågeln ska hinna flyga iväg. ”Skjut honom nu!” Då ser jag också fågeln som sitter i björken ungefär fem5
I_Fifteen love.indd 5
2011-04-11 08.56